9 oktober 2008

TORSDAG





Igår ville kvinnan som healade mig att jag skulle tänka på en speciel plats. Jag visste precis vart mina tankar gick. Thailand! Jag åkte dit i Februari-07 precis efter mina första operationer. Det var som att komma till paradiset, dessutom bodde jag ju på ett 5* hotell precis vid stranden ( mitt ex jobbade där. ) Jag var ensam mycket och tränade sten hårt med bla yoga. Det fick mig att må så bra!



Imorse var det dax att ta adjö av barnen. Otroligt vad fort veckan går! Men den har varit såååå bra, inte mycket tjafs eller bråk. Dessutom var dom på så bra humör igår när fotografen var här! Alltid roligt när dom uppför sig bra så man vet att allt jobb ibland visar sig oxå. Har inte sovit mycket inatt men vaknade ändå pigg tidigt. När barnen och Henry gått fick jag ett ryck att städa lite. Skönt att fixa iordning barnens ( stökiga ) rum, samt bädda rent m m. Blev precis klar när mamsen hämtade upp mig för behandling. Fick inte mitt singel rum utan ett 4 manna rum, men det var tysta, gamla patienter. Mamsen och jag pratade om allt och tiden gick fort, tog bara 4tim idag och jag kände inget! Helt plötsligt från ingenstans dök min en tjej upp ( -76 från beh för 2v sen ). Jag blev alldeles paff men glad för att hon sökt upp mig, hon hade strålats idag och fått beh igår och då frågat efter mig! Mycket trevlig och go tjej, hon stannade och pratade ett tag. Man ska definitivt ha sällskap när man ligger där då går tiden fort. Läste en artikel i Metro idag om en man som hade rest jorden runt nu och 1987 hade han fått sex månader av läkaren att leva ( hudcancer ) men det hade inte blivit så, sånt gillar man att läsa det gör en sååå positiv och man vågar hoppas! Väl hemma är man ju bra slut och eftersom allt är skinande rent hemma var soffan väldigt inbjudande. Stora koppen ( eller U ) med te och en bulle får det bli. Tjingeling så länge!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, jag håller med dig, det är otroligt hur fort veckorna går... I morgon bitti är det dags för mig att säga hej då för den här gången och den här veckan har varit så himla mysig med världens goaste barn så den här gången känns det liksom inte lika behövligt med lite vila...

Vilken tur att inte ens du sprang ute när det regnade :-) Fast till ett gym GÅR JAG BARA INTE!! Jag känner mig som värsta fuskisen när jag är där, typ "vem försöker hon lura det lilla fettot" *fniss*

Sov så gott inatt!!

Kram

Anonym sa...

Vad roligt att du hänger med! : )
Tittar själv in till dig lite då och då! Vad skönt att du har Thailand att tänka tillbaka på när det är lite motigt. Man nehöver sådant! :)

Massa kramar!

Anonym sa...

Hej Vännen. Tack för kommentar på blogg denna sorgens dag för oss... Vi bara gråter nu när lillskorpa somnat. Nu kommer jag läsa din blogg varje dag och fixar det här, eller hur?
Kram Lotta/vimmelmmamman

Anonym sa...

Hej och tack för din fina kommentar!
Jag har (förutom mina barn, pojkvän, exman och vänner) bara 3 anöriga och 2 av dem har cancer.

I princip alla kvinnor i min släkt har haft cancer så för mig känns varje dag utan egen diagnos som en gåva.
Och det kanske är så man ska tänka, vare sig man är frisk eller sjuk.
Varje dag en gåva och ingen vet hur länge vi finns här så lev, nu!