25 december 2010

Jul, Jul, strålande jul






Idag på juldagen har vi firat jul hos oss med hela stora familjen, många paketer blev det under granen i år med och glädjen hos barnen var enorm även om det inte var julafton.
Julia och Melinda med sina kusiner var så förväntansfulla.....
Glögg och pepparkakor, frukt och lite choklad smakade gott, innan middagen dukades fram.
Julia fick byta blöja på sin lilla kusin Melvin och det gillar hon fortfarande.
Det är andra julen utan dig....vi alla saknade dig ...och när jag var hos dig och tände ljus så kände jag en stor sorg i mitt mamma hjärta, och dina systrar när de var och tände ljus hos dig.
Idag skickade vi upp en rislyckta till dig, det var vår julhälsning till dig vår älskade ängel. Melinda och Julia hade med sig lycktorna när de kom. Vi sparade 2 till deras födelsedagar som är snart.
Vi tror och hoppas att du mår där du är nu ...och dina prinsessor mår också bra.

Med Kärlek Mamma




Detta är den andra Julen utan dig mamma , jag tänker på dig jätte mycket , varje sekund och minut som går, jag saknar alla gamla tider vi hade tillsammans , igår när vi tände en lyckta till dig som kom upp till dig , jag grät å grät av saknad, du är mitt allt även om du inte finns längre, jag tänker alltid varje dag på dig , jag brukar drömma om dig ofta , alla saknar dig, även Julia och Teppo , Henry brukar komma till oss ibland , då tänker vi alla på dig ,
Det är tomt utan dig mamma , igår kändes det som om du skulle komma tillbaka.. fast du kom aldrig, det känns som du har varit på resa och aldrig kommer tillbaka, men det är ju inte så . Jag har åkt till graven och hälsat på dig , varje gång jag åker dit då gråter jag när jag ser graven , den är så fin så jag nästan svimmar ,
Julia brukar fråga , vart är mamma ? , det är svårt att förklara för henne vart du är . men jag brukar säga mamma är död hon finns inte mera , men Julia förstår inte så lätt …
Det är också synd att du inte hann träffa Melvin , han är nu 1år , han är så underbar och söt , han har ett mycket sött leende .
Pappa har träffat en ny tjej nu som heter Fredrika , som Julias andra namn , jag trivs mycket bra med henne hon är jätte snäll,
Men det känns ändå ovanligt att inte du och pappa är tillsammans , det känns ovanligt att du ens finns , varje gång jag åker förbi ditt jobb , tänker jag massor på dig .

Rest in peace . Sabina Najjar 1974-2009 <3
Vila i frid älskade Mamma , hoppas du mår bättre nu där uppe, vi alla tänker på dig ofta , alla önskade att du kom tillbaka .

Stora kramar & pussar från din dotter Melinda.

29 augusti 2010

Födelsedagar






Idag har vi samlats hemma hos oss för att fira Melvin som fyllde 1 år den 26/8 och för att gratta dig Sabina på din 36 års dag som är på tisdag.
Melinda och Julia var självklart med samt Melvins storebror Ludvig, Melvins kusiner Linnea och Jonathan och gudmor Therese.
Vi åt middag och sedan var det tårta och kaffe. Vi sjöng för Melvin och för dig, men hade önskat att du var med oss och delade paket till din underbara systerson.
Det är nu andra året som vi firar dig som vår ängel och saknaden är så stor.
På tisdag ska vi besöka dig vid graven och tända ljus för dig....du fattas oss nu och för alltid.
Vi älskar dig vår vackra ängel! GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN SABINA!

23 maj 2010

Bokrelease



Den 15 april hade vi releasefest för Sabina och draken i Åkeshofs trädgårdscafé.
Familjen var där och inbjudna gäster av författare och kurator Sara.
Det var trevligt att träffa Pastor Pär, Urban och Hannes pappa igen!

Boken blev jätte fin och jag tror att Sabina är så glad att det blev en bok av hennes blogg! Hoppas att det blev precis så hon önskade.
10 kr av varje såld bok går till Melinda och Julia!

Tack Sara!

Nu har sommarvärmen kommit, vilket Sabina hade älskat. Hoppas att hon njuter på sin luftmadrass guppandes i det sköna vattnet ändå.

Båda tjejerna saknar sin mamma så mycket och pratar mycket om henne. Henry berättade att när han varit vid graven tillsammans med tjejerna och Teppo så hade Julia pratat med mamma och berättade vad hon skulle göra. Så gulligt ♥

Hoppas att alla har en skön sommar!

Kram Johanna




31 mars 2010

Våra tankar om året som gått

Ett år utan Sabina
Jag saknar henne....

Senaste dagarnas tankar ger mig starka minnen från Sabinas sista dagar i livet.
Morgonen då hon ringde mig tidigt och ville att jag skulle komma för hon hade blivit sämre, hon kunde knappt prata längre.
Hon hade suttit på soffan och väntat att klockan skulle bli mer så hon inte skulle väcka oss.
Hon var både ledsen och rädd för vad som höll på att hända med henne.
Sabina ville inte att barnen skulle se henne så dålig, men jag ville åka in med henne för så dålig hade jag inte sett henne tidigare.

Så hon kämpade för att få vara kvar hos oss, men sjukdomen hade brutit ner hela hennes kropp med sina metastaser och ingen kunde göra nåt.
Det var fruktansvärt att inse hur hjälplös man är när ens barn kommer att dö och man kan bara sitta bredvid och hålla handen och trösta.

Tiden efter levde jag som i en bubbla, jag kunde inte ta in att Sabina fanns inte i livet och det kan jag fortfarande inte göra helt fast ett helt år har gått.
Det gör så ont i hjärtat att inse att hon aldrig mer ringer och be mig att baka en jordgubbspaj, eller hjälpa till med barnen, eller åka till Ikea.
Hon sa många ggr att hon inte skulle klara om det hände mig nåt, lika svårt är det för mig leva vidare utan henne.
Hon fick inte se sin systerson Melvin, jag fick inte ordna ett bröllop som hon drömde om, hon hann inte se vårt nya hem.
Många gånger har jag drömt om att hon är tillbaka, med ännu mer energi och livsglädje, alltid på väg till jobbet, promenad i solsken, träna eller träffa vänner för att sen vakna till verkligheten ..att det kan hon inte göra.

Idag kommer jag att hedra hennes minne extra mycket, besöka graven som jag gör så ofta, tända ljus och minnas hennes strålande leende.
Kanske med tiden blir det lättare att leva med sorgen, det hoppas jag.

Jag avslutar med några tänkvärda ord:

”Det behövs inga stora vatten för att spegla himlen.
Det behövs inga väldiga ord om sanningen ska fram.
Det räcker med stillhet och ljus och öppna ögon”
Allt skapat har sammanhang.
Vad som händer med jorden under våra fötter, händer också människan.
Människa vävde inte livets väv, hon är endast en tråd av den.
Vad hon gör åt väven gör hon också åt sig själv.”

Med all min kärlek// Mamma

Tid

Vi människor mäter ofta saker i tid. Men kan man mäta sorg i tid? Idag är det ett år sedan Sabina tog sitt sista andetag, i ett rum fullt av människor som älskade henne, som satt tappra och höll igen för att hennes sista tid skulle bli så lugn som möjligt.
Vi hade vakat över henne hela natten för någonstans så förstod vi att hennes sista stund är snart här. Hennes kropp orkade inte med längre och hennes kämparglöd höll på att slockna.

Samtidigt som chocken la sig som ett täcke över oss så fanns ändå en känsla av lättnad för att hennes smärtor nu var förbi. Att under så lång tid se hur en stark, frisk och levnadsglad människa bryts ner av smärta, mediciner och ångest är förödande för vem som helst.

Begravningen var kanske ännu svårare för då var det helt plötsligt så verkligt att nu är det slut! Människor strömmade till kyrkan för att få vara med och hedra henne. Ceremonin var underbar och sorglig på samma gång.

Under året som nu har gått har känslan av att hon är borta kommit som ett hugg utan förvarning många gånger. En overklighetskänsla som plötsligt dyker upp i ens inre. Dagar som har haft betydelse för Sabina kommer och vi blir åter igen påminda om att hon inte längre kan vara med oss. Sabinas födelsedag där hon skulle ha fyllt 35 år, Melvins födelse, första julen för barnen utan sin mamma, Julia och Melindas födelsedagar osv.

Jag har känt att för min egen del så har det hjälpt mig mycket att prata om henne, om hennes sjukdom, om hennes sista tid, om hennes blogg. Det har hjälpt mig att kunna gå vidare och hitta en mening i vardagen, se den lycka som faktiskt finns hos oss.

Livet kan inte vänta – lev nu ! All kärlek till dig syster
Från stora syster Rosa



Det har gått ett år sen du lämnade oss.

För ett år sedan var det lite soligare än det var idag, det är nog bara det jag minns av omvärlden runt om mig. Tobias kom och mötte upp mig på Stockholm sjukhem där vi suttit med Sabina hela sista natten, det var jätte jobbigt att gå därifrån. Vem skulle ta hand om Sabina nu? Vad händer med hennes kropp? Var ska hon vara tills begravningen sker? Det sista jag sa till dig i rummet var; Hej då systra mi. Vi klev ut och jag gick som i en bubbla, såg ingen, hörde ingen. Ville bara hem. Väl hemma tände jag ett ljus i en hjärtform och gick och la mig i sängen och grät och sov. Så låg jag hela dan och hela kvällen, ljuset brann vidare. Runt om ljusstaken la jag mitt halsband som jag fått av Sabina. Det var en rund bjällra som var till magen, jag väntade Melvin då.

Begravningen var jätte fin, men oj så tung. Jag bröt fullständigt ihop när jag såg dig i kistan. Det var liksom inte du... En helt overklig känsla. Men jag är glad att det blev precis så som du hade önskat dig.

Ibland har jag känt att Sabina varit med mig, funnits med Melvin. Jag har kunnat prata med henne och berättat hur mycket jag saknar henne och hur mycket jag önskar att hon kunde komma tillbaka. Ibland och fortfarande är det så otroligt svårt att förstå att jag aldrig mer kommer få träffa henne, få skratta, få prata vårt speciella språk. Få skämta om våra saker som bara vi förstår..

Det har hänt mycket under året som har gått, Sabina har fått mycket uppmärksamhet. Rubriker på löp, intervjuer i flera tidningar, två böcker som handlar om henne! Det känns skönt att hon inte bara är en i mängden som bara försvann. Nej, Sabina har berört många genom sin blogg och jag är otroligt stolt över att hon är min syster!

Men tiden går, och det är som alla säger - tiden läker. Visst känns det bättre med tiden, men jag kommer aldrig sluta sakna dig och du finns i mina tankar varje dag.

Jag önskar att du hade fått leva ett långt friskt liv. Tycker det känns så orättvist! Varför du? Önskar så att du hade fått träffa din systerson Melvin, du hade älskat honom.

Älskar dig för alltid,
din lilla syster Johanna.

11 mars 2010

Farväl Ulrica

Idag har jag varit och tagit farväl av din dossyster.
Det var en vacker kyrka och mycket vacker seremoni. Kistan med bårtäcke och de fina blommorna fick tårarna rinna och minnet av din begravning gjorde mig så ledsen.
Solosångerna och prästens fina tal påminde hur fint både du och din dossyster ville själva ordna den svåraste i livet att ta farväl av sina nära och kära.

Två fina kvinnor, mammor, döttrar, syskon som inom ett år har lämnat sitt liv alldeles för tidigt.
En bit på vägen kämpade ni tillsammans, men framförallt så levde ni båda med ett stort livsglädje och styrka ändå in till slutet.

Nu hoppas vi alla att ni har fått ro och vi vet att ni har inte ont längre, det är vår tröst i stora sorgen och saknaden.
Ni har säkert hittat varandra och har det fint igen tillsammans, kanske på en strand i ett varmt land.
Vi saknar er Sabina och Ulrica!
Med kärlek från mamma

7 mars 2010

Sabinas bok

Nu har Sara skrivit färdigt boken om den här bloggen, Sabinas kamp.

Läs mer här:
Sabina och draken!

Sabinas kamp blev Sabina och draken!
Finns tryckt och klar 31 mars 2010. En hyllning till Sabina, på dagen ett år efter hennes död.
Sabina och draken går att förbeställa redan idag på bokmusen.se, adlibris.se, bokus.com mfl nätbokhandlare. Naturligtvis kan du även beställa den i din lokala bokhandel.

Sabina och draken ges ut på Krilon förlag och 10:-/bok går till Sabinas döttrar Melinda och Julia.

"Hon var en modig kvinna, både i livet och inför döden.
Hon var en sann krigarprinsessa.
Kanske har du lärt känna Sabina genom bloggen, mittlivsabina74.bloggspot.com eller i boken Livet kan inte vänta, som följer tre unga kvinnor med obotlig cancer.
Sabina och draken tar vid där Livet kan inte vänta slutar, i november 2008.
Sabina trollband, ingen lämnades opåverkad. Draken, metastasen i nacken, började som en liten prick och blev snabbt stor som en tennisboll. Cellgift, helhjärnsbestrålning, naturläkemedel, strålkniv, "Uppsalaprojektet", healingresa till Sardinien. Draken skulle besegras och hennes kamp var magisk.
Det här är Sabinas bok."

Sara Natt och Dag

17 februari 2010

Boksystrar, dossystrar & änglasystrar

Imorse somnade även Ulrica in, så ledsamt.
Hoppas att hon slapp lida så mycket.

Tänder ljus för henne i Sabinas hjärtljusstake.

Era liv var allt för korta, ni hade så mycket mer att ge, men jag hoppas att ni nu ligger och guppar på era luftmadrasser och har det bra - utan smärtor.

Johanna

16 februari 2010

Dossyster

Sitter här med tårar som rinner ner för mina kinder.. Var bara tvungen att gå in och titta på bildspelet som Ulrica gjorde till minne för Sabina. Underbara bilder på två unga fina tjejer som skrattar och har det bra på sin resa till Rhodos. Och så fina låtar som man bli ännu mer ledsen av.

Nu ligger Ulrica hemma och är inte längre kontaktbar med en pump som ger henne lugnande. Det har gått otroligt fort känns det som.. Jag pratade med henne förra veckan, men skulle för första gången på länge träna. Så jag sa efter ett tag att jag var tvungen att lägga på, men att vi kunde höras nu i veckan och försöka ses. Hon berättade att hon blivit mycket sämre och att hon inte hade lång tid kvar.

Det är ju alltid så svårt att ta in när någon säger att du har si och så lång tid kvar att leva. Men hon pratar ju med mig i telefon nu, så att det kan ju inte gå så fort?? Men det visar sig att det kan det.. Får minnen tillbaka av Sabinas sista tid när hon låg och fick lugnande via pump och blir så ledsen.

Önskade att vi hade pratat med varandra längre, önskar att jag hade hunnit åka och hälsa på henne.

Tänker så mycket på hennes familj nu och förstår hur svårt de har det. En stor varm kram till alla dem.

29 januari 2010

Melvins dop

Hej, idag är det lillasyster Johanna som skriver några rader.

23 januari döptes Sabinas systerson Melvin - ett namn som Sabina själv fick välja i Sofia kyrka på söder. Så nu heter han Melvin Tobias Oliver Lilja.

Henry är Melvins gudfar och det känns som Sabina också är med då.
Melinda fick tända ljuset i kyrkan och det var Pastor Pär som begravde Sabina som döpte Melvin, han är så bra och gjorde dopet väldigt familjärt och personligt.

Jag har även träffat Kurator Sara och fått läsa igenom manus till nästa bok, så nu är den på gång!

Det är svårt att förstå att så lång tid har gått sen Sabina lämnade oss. Snart ett år? Tänk att jag inte har pratat eller träffat henne på snart ett år... känns så konstigt.

Ikväll kommer Melinda hit och vi ska ha fredagsmys och hon sover kvar, både hon och Julia är så lika Sabina!

Kramar Johanna




12 januari 2010

Julafton






Så kom då äntligen den dagen som de flesta barnen längtat efter. Dagen när den där rödklädda, skäggiga gubben äntligen kommer med julklapparna. Det var en ytterst kall julafton och hela Sverige var inbäddad i snö och kyla. Vi hade bestämt oss för att fira julafonen i Trosa. Först åkte allihopa till Sabina och tände ljus och önskade henne god jul. Men det var den enda "sorgsna" stunden på dagen. Resten av dagen kändes varm, glad och stämningsfull. Vi i familjen har haft lite blandade känslor inför hur det skulle kännas att fira jul utan Sabina. MEN eftersom vi var tillsammans allihopa så blev dagen underbar. Barnen hade en kanondag tillsammans med sina kusiner och sina närmsta.

Kalle Anka och hans gäng fanns med på TV:n men det var mest nostalgi för de lite äldre, de yngre barnen var måttligt roade av detta. Vi hade bestämt att tomten skulle titta in vid halv 4 tiden. Av bilderna kan ni själva dömma hur glada alla barnen blev när han dök upp. Melvin var nog den ende som var totalt missnöjd med att behöva bli fotograferad tillsammans med tomten. När tomten delat ut de klappar som fanns i säcken så hjälpte de stora tjejerna till med att dela ut resten.

Efter julklappar så var det dags för julmiddagen. Det härliga bordet med alla goda rätter mättade alla magar. Efter ytterligare några timmar så tog vi på oss varma kläder och gick ut för att skicka upp två stycken rislampor till Sabina.
Vi stod länge och tittade på när de lyfte och flög stilla iväg i den kyliga svarta natten men all vår kärlek och värme upp i himlen till Sabina, vår mamma, vår älskade, vår syster, vår dotter, vår vän.....

Nu är det ett nytt år med nya förväntningar, förhoppningar, saknad och längtan. Vi i familjen vill önska alla trogna läsare en riktigt god fortsättning på 2010.