22 oktober 2009

Aftonbladets första sida den 22 oktober 2009

Mina gästspel när på Sabinas blogg har varit väldigt få, trots att hon ville att jag skulle skriva ofta när hon fanns här hos oss. Jag besöker bloggen varje dag för att se om det har skrivits något nytt, ett slags hopp att Sabina genom nån magisk väg skulle skicka en hälsning till mig. Att hon skulle berätta att allt var bra med henne och att vi inte skulle behöva oroa oss. Jag saknar dig jättemycket älskling!

Idag trodde jag att jag gjorde en fin sak för Sabina, då jag medverkade i en artikel i Aftonbladet om hudcancer. Jag berättade om vårt liv och hennes sjukdom i en intervju, artikeln skulle publiceras i Aftonbladet idag(läs torsdag). Tanken var god, då jag tyckte att det var bra att informera allmänhetan om riskerna med solning och vilka risker det medför. jag är övertygad att Sabina hade tyckt likadant. Jag hade godkännt artikeln och bilderna i tidningen, de intervjuade mig och Johanna, men hade ingen aning om att de skulle publicera detta på första sida med rubriken "SABINA SOLADE IHJÄL SIG". Jag skulle inte haft några som helst invändningar till att lägga det på första sidan om man hade använt sig av en annan rubrik. För övrigt så tyckte jag att artikeln var bra.

Jag känner att detta är enormt kränkande och magstarkt av Aftonbladet att göra så här och jag vet att man gjorde detta för att sälja fler lösnummmer. Jag tycker att hela storyn visar en helt fel bild av vad som hände och att de som läste detta och kände till Sabinas situation känner likadant. Om man läser rubriken, så kunde juh de lika gärna skrivit att hon tog livet av sig.
Jag ringde Aftonbladet och pratade med den som skrev artikeln och bad om att bli uppringd av redaktören som godkände rubriken på framsidan. Det enda jag jag kommer att framföra är att hur okänslig och hemsk rubrik de kunde välja till en så bra artikel.

Tack alla läsare som fortfarande kommer och läser Sabinas blogg och tack Johanna och Sirpa som orkat uppdatera den, det hade jag aldrig mäktat med.

Du kommer att alltid finnas i mitt hjärta Sabina

Din älskade kulta rakas,

Henry

1 oktober 2009

Tack alla trogna bloggläsare

Jag vill tacka alla som fortfarande går in läser och skriver till oss...det värmer våra hjärtan så enormt. Våran vackra ängel är inte bortglömt även om hon lämnade oss för 6 månader sedan.
Snart är det 700 000 som har besökt Sabinas kamp, det visar vilken enorm kraft hon förde sin kamp och gav så mycket av sig själv till alla medmänniskor runt om i världen.
STORT TACK!

Från mamma som känner sig ledsen idag!

6 månader av saknad av vår älskade Sabina



Nu har det gått 6 månader sen du somnade in i famn av din älskade Henry. De har månaderna har varit svåra för oss alla, att försöka förstå och acceptera att du finns inte med oss längre...vi saknar dig så enormt.
Inatt brann ljuset i ängla ljusstaken intill dina bilder....och jag tänkte tillbaka till natten du kämpade mot döden.
Vi hade önskat att du hade vunnit kampen mot sjukdomen och inte minst att klarat Uppsala projektet som du satte din stora hopp för överlevnad.
Dina små prinsessor mår bra, men saknar mycket sin älskade mamma. Julia tittar gärna bilder om dig i boken och hennes blick blir så sorgsen. Melinda bearbetar förlusten med sitt tonårssätt och har börjat ställa frågor till oss.
Det känns så grymt att barnen ska berövas sin mor så tidigt, vi andra kan bara finnas till för att stötta när de behöver oss.
Din lilla systerson Melvin med sin mörka kalufs liknar dig, så var du för 35 år sen lika söt och Melvin hade gärna velat gosa med sin baby tokig moster.
Men vi kommer berätta mycket om dig, besöka dig vid graven och visa bilder om dig när han växer upp.
Vi ska också hålla ditt minne levande för dina prinsessor genom att berätta om dig, titta på bilder.
Sabina, vi kommer aldrig glömma dig. Du kommer alltid finnas i våra hjärtan vår älskade Sabina.