Aftonbladets första sida den 22 oktober 2009

Mina gästspel när på Sabinas blogg har varit väldigt få, trots att hon ville att jag skulle skriva ofta när hon fanns här hos oss. Jag besöker bloggen varje dag för att se om det har skrivits något nytt, ett slags hopp att Sabina genom nån magisk väg skulle skicka en hälsning till mig. Att hon skulle berätta att allt var bra med henne och att vi inte skulle behöva oroa oss. Jag saknar dig jättemycket älskling!

Idag trodde jag att jag gjorde en fin sak för Sabina, då jag medverkade i en artikel i Aftonbladet om hudcancer. Jag berättade om vårt liv och hennes sjukdom i en intervju, artikeln skulle publiceras i Aftonbladet idag(läs torsdag). Tanken var god, då jag tyckte att det var bra att informera allmänhetan om riskerna med solning och vilka risker det medför. jag är övertygad att Sabina hade tyckt likadant. Jag hade godkännt artikeln och bilderna i tidningen, de intervjuade mig och Johanna, men hade ingen aning om att de skulle publicera detta på första sida med rubriken "SABINA SOLADE IHJÄL SIG". Jag skulle inte haft några som helst invändningar till att lägga det på första sidan om man hade använt sig av en annan rubrik. För övrigt så tyckte jag att artikeln var bra.

Jag känner att detta är enormt kränkande och magstarkt av Aftonbladet att göra så här och jag vet att man gjorde detta för att sälja fler lösnummmer. Jag tycker att hela storyn visar en helt fel bild av vad som hände och att de som läste detta och kände till Sabinas situation känner likadant. Om man läser rubriken, så kunde juh de lika gärna skrivit att hon tog livet av sig.
Jag ringde Aftonbladet och pratade med den som skrev artikeln och bad om att bli uppringd av redaktören som godkände rubriken på framsidan. Det enda jag jag kommer att framföra är att hur okänslig och hemsk rubrik de kunde välja till en så bra artikel.

Tack alla läsare som fortfarande kommer och läser Sabinas blogg och tack Johanna och Sirpa som orkat uppdatera den, det hade jag aldrig mäktat med.

Du kommer att alltid finnas i mitt hjärta Sabina

Din älskade kulta rakas,

Henry

Tack alla trogna bloggläsare

Jag vill tacka alla som fortfarande går in läser och skriver till oss...det värmer våra hjärtan så enormt. Våran vackra ängel är inte bortglömt även om hon lämnade oss för 6 månader sedan.
Snart är det 700 000 som har besökt Sabinas kamp, det visar vilken enorm kraft hon förde sin kamp och gav så mycket av sig själv till alla medmänniskor runt om i världen.
STORT TACK!

Från mamma som känner sig ledsen idag!

6 månader av saknad av vår älskade Sabina

Nu har det gått 6 månader sen du somnade in i famn av din älskade Henry. De har månaderna har varit svåra för oss alla, att försöka förstå och acceptera att du finns inte med oss längre...vi saknar dig så enormt.
Inatt brann ljuset i ängla ljusstaken intill dina bilder....och jag tänkte tillbaka till natten du kämpade mot döden.
Vi hade önskat att du hade vunnit kampen mot sjukdomen och inte minst att klarat Uppsala projektet som du satte din stora hopp för överlevnad.
Dina små prinsessor mår bra, men saknar mycket sin älskade mamma. Julia tittar gärna bilder om dig i boken och hennes blick blir så sorgsen. Melinda bearbetar förlusten med sitt tonårssätt och har börjat ställa frågor till oss.
Det känns så grymt att barnen ska berövas sin mor så tidigt, vi andra kan bara finnas till för att stötta när de behöver oss.
Din lilla systerson Melvin med sin mörka kalufs liknar dig, så var du för 35 år sen lika söt och Melvin hade gärna velat gosa med sin baby tokig moster.
Men vi kommer berätta mycket om dig, besöka dig vid graven och visa bilder om dig när han växer upp.
Vi ska också hålla ditt minne levande för dina prinsessor genom att berätta om dig, titta på bilder.
Sabina, vi kommer aldrig glömma dig. Du kommer alltid finnas i våra hjärtan vår älskade Sabina.

Onsdag

I Aftonbladet lördag 22 augusti kunde du läsa i artikeln med rubriken "Johanna bloggar åt sin döda syster" att Sabinas blogg eventuellt blir bok!

Och visst blir den det - nästan. Sabina ville gärna att jag skrev om hennes sista månader i livet. Att få följa Sabinas kamp var stort, de sista månaderna näst intill magiska. Vi kom överens om att jag utgår ifrån hennes blogg (hon gav mig rättigheterna till hennes texter), väver samman med våra möten, "Uppsalaprojektet", mina reflektioner och tankar. De blir inte en bloggbok rakt upp och ner. Det blir mycket mer, precis så som Sabina var!
Boken kommer att finnas ute i slutet av mars 2010. Ett år efter det att våra vägar skildes.
(Avtal med förlag ej klart.)

Sara Natt och Dag, Sabinas kurator och författare till boken Livet kan inte vänta.

Lördag

Nu har lilla prinsen hunnit bli 1 ½ vecka gammal och han är så go!
Som mamma redan berättat föddes han 26/8 när jag gått tre dagar över tiden, så efterlängtad.

Allt gick bra och vi alla mår bra.

Han fick namnet Melvin som vi hade tänkt ta i andra namn, vi var ju så säkera på att det var en liten tjej som låg där inne, så vi hade inte tänkt mer på andra killnamn. Melvin kändes rätt, och det är så roligt att det är Sabina som har valt namnet!

Jag fick ett paket från Elisabet på Storalillaj innan han föddes med en present som Sabina hade velat att jag skulle få, det var en sovpåse och en snutte/amningsfilt(se bilden så fint!). TACK SÅ JÄTTE MYCKET!

Jag lägger ut lite bilder så ni får se lilla Melvin!

Tack för alla lyckönskningar, det känns helt underbart att vara mamma.

Sabinas födelsedag

Söndag
Den första födelsedagen du inte är med oss, så ofattbart......
Enligt Melindas önskemål firade vi mamma Sabina en dag tidigare så att hon kunde också vara med. Melinda skulle på klassresa på måndag och därför tog vi det en dag tidigare.
Solen sken när vi träffades vid graven, den smyckades med en ny bild av Sabina, grattiskort så klart, fina röda rosor från Lilla syster,Tobias och Melvin och en vit lyckta med ljus som vi tände. Det blev så fint där.

Sen åkte vi hem till oss där det bjöds på champanje för att fira Sabinas 35-årsdag samt lilla prinsens ankomst. Han var på sitt första besök hos mormor och bonus morfar Håkan och var så nöjd med att träffa kusinerna Melinda och Julia första gången...ja allt som hände idag var första gången för lillprinsen.
Gemensam middag smakade bra och därefter var det kaffe med tårta.
Vi saknade Sabina så mycket, hon skulle fått var med oss...på riktigt.

Imorgon fyller du år, hoppas du får en fin fest med dina ängla kompisar, vi kommer fira dig här imorgon också men det känns så fruktansvärt tomt utan dig.

Nu är väntan slut, lilla prinsen har hittat ut

Hej!

Mormor fick äran att skriva och berätta det till er alla som följer bloggen.
Jag kan gissa att många bloggläsare har varit lika förväntansfulla och nyfikna som
vi i familjen inför babyns ankomst, men nu är han här, världens sötaste prins.
Jag har redan fått träffa honom och hålla honom i famnen, mitt 5:e barnbarn.
Han föddes den 26/8-09 kl 12:25, vägde 3430 g och var 50 cm lång. Ängla moster
Sabina var säkert med där och hjälpte lilla systeryster under förlossningen som var jobbig och tog sin tid, hon tog nog emot lilla prinsen med öppna armar. Sabina visste ju om att det skulle komma en pojke och ville att han skulle heta Melvin.
Vi tycker att det namnet passar honom mycket bra, för han är så snäll, sover för det mesta och mamma Johanna får väcka honom när det är dags för amning.
Nu lämnar jag till Johanna också att skriva och berätta när de har hittat rutinerna efter hemkomsten idag och vilat upp sig.