31 mars 2014

5 års dagen

Ofattbart att 5 år har gått sen du somnade in från alla hemska smärtor du fick lida ditt sista levnadsår..

Den sista veckan var oerhört lidande för dig, och det gjorde lika ont i oss som satt intill dig först på KS och sen på Stockholms sjukhem där du hann bara vara ett dygn.

Jag har tänkt så många gånger att du hade varit värt en andra chans som Uppsala projekt skulle ge...men det var alltför sent med den spridning du hade på slutet och din kropp orkade inte kämpa emot.
Du skulle velat gifta dig....kanske få en lite baby till....

 Din vila är nu skön utan de fruktansvärda smärtorna och du får sova gott som vi alla unnar dig.
Men du kanske inte har tid att vila utan går på gym, promenader och partyn med dina änglavänner.

Vi är många som saknar dig, dina döttrar, din mor, dina systrar och dina vänner ....

Dina döttrar mår bra ....Melinda har börjat gymnasiet och Julia ska byta skola till hösten.
Det kommer bli bra men kanske jobbigt till en början, hon har ju gått så länge i samma skola i Kista där allt är välbekant för henne.
Jag hämtar henne då & då från skolan och vi myser hemma hos mig, hon tittar gärna bilder på dig och vi pratar om dig.
Hon saknar sin älskade mamma .
Jag ordnade även i år födelsedagsfest för båda tjejerna med mostrar och kusiner.
Det skulle vara du som fixar det.....

Sabina, hoppas du ser från molnkanten där du sitter och ser ner till oss... att livet går vidare...och det ville ju du att det skulle göra, men saknaden är stor och vi hade gärna velat fira din 40 årsdag med dig här hos oss och inte vid din grav.

Evigt älskad....evigt saknad är du min älskade dotter.
Med kärlek din mor
 
Jag minns det som igår. Dagarna innan hade du mått lite bättre och fått i dig lite mat och dryck. Du var fruktansvärt sjuk och vi i familjen förstod att du inte skulle finnas kvar hos oss länge till men vi valde att fokusera och leva i nuet, ta tillvara på den sista tiden vi fick tillsammans med dig. Någon av oss i familjen fanns hos dig dygnet runt.

Natten mellan den 30 - 31/3 var oerhört tuff för oss. Du hade fått mycket smärtlindring och sov djupt. Vi frågade sköterskorna flera gånger om du hade ont eller inte - vi ville inte att du skulle känna någon smärta. Pastor Pär fanns med oss hela natten och gav oss tröst och stöd. Johanna var så oerhört ledsen, trött och gravid och mamma var så tapper men ledsen in i hjärtat. Jag satt vaken hela natten och pratade med Pastor Pär. Timmarna gick och din andning blev tyngre och tyngre samt att andetagen blev färre och färre. Slutet var nära.
På något konstigt vis så önskade jag ändå att du skulle släppa taget och lämna din svårt sjuka kropp och få flyga iväg till himlen - frisk, stark och levande ! Tidigt på morgonen tog du ditt sista andetag omgiven av din familj och jag hoppas att du kände all kärlek vi gav till dig på din sista resa. Att ta farväl av dig där på sjukhuset var bland det svåraste jag har gjort men ändå ett vackert minne. Du såg så fridfull ut - du hade kommit till ro. Ingen smärta kunde längre göra dig illa. 
Du lever för alltid i mitt hjärta och när tiden är inne så ses vi igen !
 
Med kärlek från din stora syster 


 
Imorse ringde klockan 6, samma tid för fem år sen tog du ditt sista andetag. Jag kunde inte tro att det va sant, men jag kände ändå att det va en lättnad att du nu slapp ditt oerhörda lidande. Det var så hemskt att se dig de sista dagarna och det är just vid årsdagarna de minnena kommer tillbaka. Annars minns jag oss så som vi var tillsammans och jag saknar det så mycket. Så mycket som vi har skrattat tillsammans och vi förstod varandra på ett speciellt sätt, bara en blick oss emellan och vi fattade precis. 

Jag som precis har börjat följa Greys tänker på dig varje gång, jag vet att det var en av dina favoritserier och jag tycker det är så synd att du missar de nya avsnitten. Det är mycket jag gör och säger som påminner om dig. Kan även känna när jag gör vissa miner att jag känner mig som dig.

Jag fantiserar om hur det hade varit om du varit här och om mina barn fått träffa dig. Det har hänt mycket i mitt liv och det hade varit skönt att ha ditt stöd.

Jag hoppas att du har det bra där du är och jag vet att du finns med oss. Jag skulle göra allt för att få dig tillbaka, saknar dig så!

Jag älskar dig för alltid systra mi <3>