18 januari 2009

SÖNDAG

Ja nu är det snart bara du som är kvar här med våra prinsessor och det var ju inte så vi tänkte oss. Vi träffades för 17år sedan och vi levde ihop i 13år, visst har det varit upp och ner men det var ju vi som fick dessa tjejer ihop och ett livslångt band emellan oss. När jag åter igen blev sjuk fick vi ett sån fin kontakt och det är jag så lycklig över, för det känns så fel att behöva lämna dig ensam med allt ansvar runt barnen. Jag tvivlar inte en sekund på att du klarar det men de kommer bli svårt, och jag hoppas du får det stöd du behöver! Samtalet med Melli gick trots allt bra igår, jag tror inte att hon riktigt förstod allt. Pappa grät och mamma grät. - Men varför gråter du pappa? frågar M. Jo svarar jag, nu har dom dumma prickarna nått mammas huvud och jag kommer bli sämre. - Kommer du dö nu? Så småningom ja och tidigare än vi förrut pratat om. Men därför ska vi resa bort nu allihopa och ha de bra medans mamma mår ok. Jag, Henry, du , Julia, moster Johanna, Tobias, Ludvig och jag hoppas även mormor följer med. Jag måste bara få klartecken för läkaren att få åka! Vi måste ta till vara på den här tiden så gott det går och när pappa flyttar hit kan vi träffas ofta. Och när jag inte finns hos er gör så många andra det som älskar dig och Julia. Men du får undra och fråga hur mycket du vill, lova oss de??
Ett nickande kommer fram och ett par tårögda, glansiga ögon tittar ledsamt på oss. Men som både jag, Henry och barnens pappa pratat om så har vi gjort allt vi kan göra för att allt ska bli så bra och praktiskt som möjligt.
Eftersom jag äter stora doser cortison varje dag så kan jag ju inte sova mycket, typiskt för då kommer ju alla tankar och funderingar. Jag låg och funderade på hur alla som tänkt tanken "tänk om de va jag som vunnit dom där 110 milj ( som faktiskt nån i Helsingborg gjort! ) vad skulle jag göra då??? Och om de finns någon som nångång tänkt tanken "tank om jag skulle få en dödsdom, vad skulle jag göra då??? Förmodlingen inte många. Jag kan säga att jag har aldrig tänkt så där mycket på att vinna pengar då jag aldrig heller spelar. Men jag vet att när jag blev sjuk första ggr så tänkte jag bara, snälla låt mig bli frisk. Och jag tanken kanske slog mig att jag skulle dö men under tiden jag kämpat här trodde jag kanske att jag klarar mig nog. Säkert pga att jag få må så pass bra ändå. Men visst det var precis som jag sa till dossyster härom dagen, det är alltid så när man mår lite lite bättre och tror att de ska ha blivit bättre som man får värsta smällen.
Min lillasyster har försökt få barn i flera flera år och hunnit tänka tanken, tänk om jag inte kan få barn? För ca 1 månad sen ringde hon mig en kväll och sa -jag är med barn, helt otrolig! Vi blev överlyckliga båda två. Sen säger hon; - jag som ville att du skulle hinna få vara med, helt plötsligt tänker hon på mig före sin egen lycka! Det var sååå fint sagt och de var redan innan bestämt att jag skulle få vara med på allt. Så jag blev ju oxå så lycklig och tänkte de finns ju inget som idikerar på att jag skulle vara sämre nu så jag klarar det säkert! Men de var ju innan fredagen kom och ville leverera annat. Det gör mig jätte ledsen, men jag ska vara med på alla undersökningar och ultraljud samt ett nupp-test där endast jag ska få se könet. Sen sa syster yster igår att jag får välja ett namn och skriva ner i ett brev. Det roliga är att hon ska ha i augusti och jag fyller år i augusti. Så mitt mål är ju att kämpa så länge de går och har jag turen kanske jag får uppleva ännu en förlossning. Hoppas hoppas!!!
Igår var ju en sån dag att vi grät mycket, skrattade lite och grät lite till. Vi gick en lång promenad och pratade om allt. Jag talade om mina drömmar och han om sina. Jag sa även vad jag önskade han skulle tänka på efter jag gått bort. Jag vet att han har svårt för att visa sina känslor öppet för andra och han var rädd att han skulle missuppfattas. Då sa jag att om du inte kan visa de, tala då om det istället. Då förstår nog andra lättare än om du bara säger allting e bra, för de är de ju inte eller hur?? Sen känns de ju så svårt att i detta fall tillgodo se bådas behov. Hur mycket ska han orka, jag vet ju att han har en chefs position på jobbet oxå. Vad vill han??? Hur tänker han??? Vi får fundera och se vad som känns bra för båda. Jag är nu jätterädd att jag ska få symtomer av hjärnmetastaserna och inte funka lika bra. Men förhoppningsvis får vi lite svar på måndag.

Kan inte säga annat en att TACK för allt stöd jag fått av alla er underbara! Det betyder mycket och jag har fått så bra tips så tack för att ni fungerar som en extra hjärna till mig! Kampen går vidare och ni får följa med till slutet!

87 kommentarer:

Sabina sa...

Måste ha varit fruktansvärt tugnt att prata med sin dotter om att man ska "lämna" henne. Skönt ändå att du och barnenspappa kommer så bra överens, det underlättar ju lite iaf i allt detta mörka.

Ååå Sabina, du starka kvinna, livet är såå orättvist för dig. Jag skriver det varje gång men jag är så ledsen för er skull.

Hoppas nu att du får klartecken för en resa, det skulle ni verkligen behöva.

Grattis till din syster. Augusti kommer snabbare än vad man tror. Jag ska hålla alla mina tummar å tår.

Massor av kramar Sabina

Anonym sa...

Men herregud Sabina... Har haft en liten bloggsvacka och inte orkat blogga/läsa bloggar på hela helgen och nu möts jag av dessa tre inlägg... Vet inte vad jag ska säga och tårarna trillar. Jag har hela tiden intalat mig att du måste bara klara detta, att det får inte vara så jäkligt att du inte gör det.

Jag är nog fortfarande i chocktillstånd tror jag, skickar en miljon kramar till dig och din familj och närhelst du skulle behöva mig för att ventilera något eller så är jag bara ett mail borta!!

Anonym sa...

Nu har jag läst dina senaste inlägg många gånger,men inte hittat rätt ord att skriva..Jag gråter nu och jag grät igårkväll när jag berättade om dina senaste inlägg för min sambo..Han har ju en hjärntumör,och din sida har fått oss att börja prata om hur vi tänker och känner..Jag hittar egntligen inga ord att skriva nu heller, för vad skriver man till någon i din situation? Hoppas att du och de dina får en underbar tid när ni reser bort tillsammans, och Tack för att du låter oss följa din kamp!

Kramar Fia

Anonym sa...

Åh jag blir så ledsen när jag läser detta, det känns ju lite som att jag känner dig fast jag inte gör det, genom att jag följt din blogg.
Vill ändå säga att jag tycker att du är så fantastisk som pratar igenom allt med din familj! Det är så otroligt viktigt. Det kan jag säga som snarare har erfarenhet av tvärt om och det är det som varit jobbigast nu 16,5 år senare...
Jag blir så himla ledsen för dig och din familj, det är bra jävla orättvist!

Anonym sa...

Hej gumman..

Och så var det söndag morgon. Jag har sovit lite sådär.. Vaknade i natt och låg och tänkte på allt som händer och så kom tankarna till dig..

Vännen, vad fint du skriver.. Allt du skriver i bloggen kommer finnas kvar för Melli och Julia...som ett minne.. Även om du en dag inte finns mer kommer tjejerna och då särskilt Melli i kunna följa din kamp genom bloggen. De kommer även ha boken kvar som också kommer visa vilken kämpe deras mamma är/var.. Du kommer för alltid finnas kvar i flickornas liv på ett sätt..

Det måste vara en trygghet mitt i allt elände att veta att barnen har så många fina människor runt omkring sig.. En underbar pappa som snart bor i närheten av där ni en gång bodde tillsammans med barnen. På det sättet kommer flickorna också kunna fortsätta träffa sina vänner...
De har en underbar mormor som verkligen finns där för sina barnbarn och visar att hon älskar dem. Blev alldelses tårögd då jag läste hennes kommentarer.. Flickorna har två underbara mostrar som alltid kommer att finnas där för dem och även många andra människor som kommer finnas där i deras närhet..

Vad underbart att din älskade syster är gravid. Vad roligt för er båda att du ska vara med på u-ljud och undersökningar.. Vilken lycka att få vara det..

Jag tycker att resan låter som en bra idé.. Härligt för er alla att få tid tillsammans och bara vara..

Ja, det är så sant som du skriver.. Ofta tänker man tanken "att vad skulle jag göra om jag vann en massa pengar"?? Tanken om man vad man skulle göra om man blev dödssjuk vågar nog inte så många snudda vid.. Genom att läsa vad du skriver påminns man verkligen om hur glad man ska vara för livet och för varje dag man får vara frisk.

Skickar en stor kram till dig och alla "de dina" där hemma..

Tänker på dig..

Puss & kram ullis med familj

Anonym sa...

än en gång är det bevisat, världen är vare sig rättvis eller vacker.

men en sak är säker, du kommer bli den starkast lysande stjärnan på himlen, det är jag säker på!

styrka och kärlek till dig och familjen!

/jenny

Anonym sa...

Jag tror att du genom bloggen lämnar en jättebra grej till dina små tjejer. Där kan de läsa om din kamp och din kärlek och omtanke om dom, kärleken lyser igenom alla dina inlägg.

Det känns verkligen overkligt alltihop precis som du skrev i din kommentar och eftersom JAG är ledsen kan jag bara tänka mig hur ledsen du är.

Har skrivit ett litet inlägg om dig i min blogg, hoppas det är ok? Annars är det bara att säga till så tar jag bort det. Fick din kommentar på mailen under tiden jag skrev mitt inlägg och då började tårarna rulla igen, det är skönt att höra att kampen inte är över, fortsätt kämpa och under tiden umgås med din goa familj och tanka i dig deras kärlek och omtanke. Kärlek kan göra underverk!!

Kramar

Anonym sa...

Hoppas du snart får klarteckan så att Ni kan åka iväg på resan. Kramar till Er alla.

Anonym sa...

Hej Sabina.
Sitter och läser i din blogg.. igen. Så fruktansvärt sorligt och ärligt skrivet. Och som alla andra säger, fruktansvärt orättvist! Tänker väldigt mkt på dig och på dina barn. Att som mamma lämna sina barn är de värsta som kan hända. Går inte att föreställa sig eller hitta ord. Hoppas verkligen du får må bra den sista tiden. Tänker på dig.
// Ida (Katjas lillasyster)

Anonym sa...

jag sitter här och gråter det måste vara det allra svåraste som finns det du gjorde ,att berätta för sina barn att inte mamma ska finnas mer,
jag är så glad för dej att du har en sån underbar familj som finns med dej och jag hoppas varje dag att det ska uppfinnas en mirakelmedicin så att du en dag skriver här jag är frisk,
fy tusan vad livet är fel och orättvist,
du finns hos mej även att jag inte känner dej och jag hoppas du inte behöver lida och ha ont,
många värmande kramar till dej,

Anonym sa...

Kära Sabina! Tack för dom fina orden..
Detta med tangenter är inte min starkaste sida men ska försöka få ner några rader.
Känner mig stark och förberedd och det har jag många i min närhet att tacka för men framförallt dig.Du har trots alla diagnoser och allt som händer runt dig lyckats se till att vi tillsammans lyckats förbereda barnen för det som komma skall,jag är stolt över att ha dig som mor till mina barn, din styrka och glädje humor mitt i allt ..
Kan bara säga att jag beundrar dig som människa och vän.
Dessa fantastiska sidor med dig kan jag även se i våra döttrar och vi kommer alltid minnas dig med kärlek..
Till alla nära och kära tack för att ni finns och tack till dig Y.Du är mina ögon när jag inte ser ..
En sak till måste jag få me .

Henry du är bäst!!
I Mitt och barnens hem kommer dörren alltid vara öppen för dig!!Det som du betytt för oss alla finns det inga ord för att beskriva. TACK..

Vi ses i e.m. Tusen pussar och kramar
Teppo

Pebbles95 sa...

Tänk om man kunde göra något för dig, det är ju svårt förstås för det enda man vill är att du ska bli frisk! Du ger otroligt mycket till väldigt många genom din blogg, du ger ett nytt perspektiv på vad som är viktigt. Och om det finns någon som helst rättvisa så ska du klara det här, man kan säkert hålla dumma metastaserna i shack! Kram du duktiga otroliga tjej

Anonym sa...

Jag hoppas verkligen att ni kan åka i väg tillsammans snart.

Håller även tummarna att du får fira din födelsedag genom att vara med på din lillasysters förlossning.

Din styrka och kämparglöd är enorm!

Stor kram!

Anonym sa...

...Nu är jag här igen och läser... det är som om jag inte kan förstå... Men vem kan det? Tårarna sprutar och jag tänker på dej och din familj hela tiden. Vilken fantastisk människa du är, Sabina,och jag blir rörd över dina texter och så tagen av din styrka. Känns underbart också att läsa Teppos kommentar då han välkomnar Henry när som helst. Det måste ändå vara skönt att veta för dej och tjejerna.
Sen kan jag ändå bara hålla med er alla - livet är inte rättvist. Verkligen inte. Jag önskar såå att allt ordnar upp sig... och att ni kommer i väg på en gemensam resa.Och att mormor följer med... Alla varma tankar och De största kramarna jag har till er alla...
Kerstin Jörnén

Anonym sa...

Det är ju bra att ha ett så tydligt mål. Ett mål att få vara med om ännu en förlossning. Augusti och ännu en födelsedag.

Kramiz

P.S. Nominerade dig till månadens blogg hos mig. Hade tänkt det redan tidigare men nu är det gjort. Röstningen börjar senare idag.

Anonym sa...

har läst, blivit oerhört berörd, och saknar ord. Varma kramar och är tacksam för att du skriver och berättar om så mycket fint mitt i det svåra..du får mig att värdesätta min dag. Kram igen

Anonym sa...

Hej! Jag har följt din blogg väldigt länge men aldrig lämnat en kommentar. Vilken kämpe du är!!! Vad starkt att kunna prata så med sin dotter, jag beundrar dig och din styrka! Kämpa på!!! Kram Pernilla i Östersund

Anonym sa...

Hej Sabina.
Har aldrig tidigare läst din blogg utan hittade hit idag tack vare bloggen "Helena snackar". Tårarna rinner nu nerför mina kinder.

Dina barn kommer att ha en fantastisk skyddsängel på sina axlar genom livet.

Tack för att jag fick ta del av dina personliga tankar.

Kram Linnea

Anonym sa...

Du är så stark Sabina, du kämpar och gör ditt bästa till sista stund, hoppas hoppas hoppas att du får resa med familjen och att du får livsbästa resa. Det var svårt att inte fälla tårar när man läser inläggen, livet är jätte orättvist ibland och att en kvinna som är så fin och har hela livet framför sig.. Ha det fint Många många Kramar Katarinaz

Laila - en ödmjuk jävel sa...

Hej Sabina, är en av dem som läser om dig, din kamp och dina fina tjejer men utan att kommentera. Tills nu.

Jag är så oerhört ledsen för din och din familjs skull. Det är så orättvist och fel!

Jag hoppas så att du slipper ha ont din sista tid och att den tiden blir längre än vad prognosen säger men allra mest vill jag att ett mirakel skall ske!

Vet själv hur det är att veta att en närstående skall dö; planering, väntan, undran, omvårdnad, sorg. Bägge mina föräldrar dog i cancer (hjärntumör samt lymfom).
Jag fullkomligen hatar sjukdomen cancer som så skoningslöst tar sina offer!

Tänker på dig och din familj! Kärlek och respekt!

Anonym sa...

Kramar om dig idag...i massor
kram Helen i Skåne

Unknown sa...

Vill börja med att ge Teppo 1000 kramar. Vlka fina ord som du skriver till Sabina och Henry. Det är starkt och helt underbart. Att se mammas fina/goda sidor i sina barn det är en komplimang som heter duga.

Sabina, dina barn har ett stort nätverk med MÅNGA ögon som ser dem, famnar som håller om dem när det behövs. Det kan du vara trygg med. Du har arbetat hårt för att få ihop det här och du har lyckats så himla bra.

Grattis till augustibebisen! Lycka! Jag håller givetvis alla tummar och tår som finns för att du ska få vara där och ta emot bebisen och namnge henne/honom.

Kramisar till dig och din familj

Anonym sa...

Kära Sabina, för länge sen i en tung stund hade jag en dröm, där jag såg en tidslinje som sträckte sig som en regnbåge genom molnen. på linjen blixtrade det till med små glimtar, gula strålande, några svarta, en del lite längre ljus - det var massor med glimtar, och var och en var en människas liv. Vårt liv på jorden är så kort när man tänker på evigheten! Det är nog inte en tröst för dig idag, men i min dröm var det tydligt att det spelar ingen roll vilken karriär man gör utan om man lever ett kärleksfyllt liv i en koja i skogen eller som professor eller hemmafru, spelar inte någon roll - det som är viktigt är att man tar vara på sin situation. För mig strålar din stjärna länge länge, och påverkar oss andra och hela vår historia. Jag har träffat dig, Teppo och flickorna via Julias funktionshinder. Tänk vilken glädje som kan komma även från en sådan sak - ni är fantastiska med Julia. Som Teppo, har jag läst men inte kommenterat, och mina tårar bara kommer när jag läser dina senaste inlägg. Jag vill tacka dig för allt, och jag ska försöka "skicka" positiva vibbar till dig. Vi andra är snart med dig fortare än vi idag kan ana...
varma kramar Ulrika R

Anonym sa...

Kära Sabina,

Ja kan inte förstå hur sjukt orättvist denna sjukdom är, ja blir helt förstörd av att läsa ditt sista inlägg i bloggen. Du kommenterar Moas blogg, och av att läsa detta fruktansvärda inlägg gör mig alldeldes tom inombords.

Ja vet inte vad ja ska säga mer, ja känner så för dig, att du bara orkar att blogga om detta elände, blir så imponerad av dig...
Måste få säga, att ja beundrar dig såååååå.

Kram till dig o din familj
Jenny, (Moas mamma)

Anonym sa...

..Blir alldeles tårögd när jag läser alla kommentarer..igen.

..Vilka fina ord från Teppo om dig, barnen & om Henry.. Jag kan inte annat än att hålla med honom.. Du är verkligen en förebild för dina barn & jag förstår att han är stolt över att ha dig som mamma till sina döttrar..

Jag kan också hålla med honom att Henry är helt fantastisk som person och på vilket sätt han har funnits vid din sida genom hela denna kamp..Det märks tydligt hur mycket han älskar dig...

Det känns skönt att veta att du har så mycket stöd runt omkring dig..

Puss & kram!!

ullis...igen

Anonym sa...

..Blir alldeles tårögd när jag läser alla kommentarer..igen.

..Vilka fina ord från Teppo om dig, barnen & om Henry.. Jag kan inte annat än att hålla med honom.. Du är verkligen en förebild för dina barn & jag förstår att han är stolt över att ha dig som mamma till sina döttrar..

Jag kan också hålla med honom att Henry är helt fantastisk som person och på vilket sätt han har funnits vid din sida genom hela denna kamp..Det märks tydligt hur mycket han älskar dig...

Det känns skönt att veta att du har så mycket stöd runt omkring dig..

Puss & kram!!

ullis...igen

Anonym sa...

Hoppas ni får en underbar tid på eran resa! Tänker på er!

Anonym sa...

Har läst dina senaste inlägg och tårarna rinner..Skicker tusen kramar till dig och din familj...
Tack för att du låter oss vara med i detta fruktansvärda orättvisa skede.Hoppas verkligen ni snart får åka iväg på eran resa..

Kram.

Anonym sa...

Jag hittade till dig genom Helenas sida och jag har nu läst flera av dina senaste inlägg och det gör mig så ont. Tårarna rinner. Fast jag inte känner dig och du inte mig så skickar jag massor av kramar till dig och din familj!

Anonym sa...

Jag beundrar ditt mod! För när man får en mycket svår sjukdom, kommer man till insikt också att man kommer dö. Den insikten är något helt annat än vetskapen vi alla har om att vi en gång skall dö! Hoppas du kan komma iväg på resan, o att den kan göras snart. För när man har cancer är det ju tiden man slåss emot! Stor varm Kram till dig, o kämpa på..du får inte ge upp!! Maggan

malla sa...

Går inte att sluta gråta när jag läser din sida å ser julia och melli lider med dej så de inte är sant.. bara känslan av att jag måste släppa taget å lämna mina små troll e horribelt...
Och jag lovar dej varje gång jag träffar tjejerna så ska jag ge dom 2 kramar en från mej å en extra å lite längre från dej... kram i massor malin

Anonym sa...

Hej igen, kikar in en stund hos dig idag med. Jag tänker på dig och håller tummarna för dig. Roligt besked med din syster. Hoppas verkligen att du får träffa barnet. Vet inte vad jag ska skriva, men du har många som hejar på dig! Kramar

Anonym sa...

Trots allt måste det ju vara skönt att känna att barnen får det bra.

Var stark!

Anonym sa...

Du är en hjältinna!

Anonym sa...

Du behöver inte vara stark, var svag. Lämna över det mesta ansvaret nu till de runtomkring och ägna tiden åt det du verkligen vill. Var svag, gråt, lev ut.
Njut av det du kan och vill.

Anonym sa...

Hej igen Sabina... Nu sitter jag här igen, och gråter över allt du och din familj måste utstå... Du finns ofta i mina tankar, därav många kloka ord, som jag vet att du tyckt om och tagit till dig... Du ser vad många människor du berör, på alla fina kommentarer du får... Själv kan jag gå och klaga över småsaker, och så kommer jag och tänka på dig och din kamp, och påminns om att jag inte har något att gnälla över alls...jag skäms! Hoppas ni snart får åka iväg på en resa tillsammans och återvända med en kraft som får hjärntumörerna att att försvinna...

Kramiz Malin

Anonym sa...

tänkt på dig hela dagen. kram a

Anonym sa...

Hej Sabina..
Har tänkt på dig hela dagen..
Allting är så orättvist.
Men du är stark och jag tror på dig.
Kramar från din bloggläsare Cicci.

Anonym sa...

Hej Sabina,

vi har aldrig träffats men genom din "dossyster" känns det som om jag känner dig litegrann ändå eftersom hon pratat mycket om dig och jag har också följt din blogg sedan i höstas.

Jag är så ledsen för dig, för dina barn, för Henry och övrig familj och vänner. Jag kan förstås inget säga som gör något bättre eller annorlunda men mina tankar och min önskan om det bästa möjliga för din och er tid framöver har du.

Stor kram
Petra

Anonym sa...

Men vad ledsen jag blir när jag läser din blogg, såg inslaget om dig på TV och hittade nu hit idag.
Hoppas du snart får klartecken för resan.
Svårt att veta vad man ska skriva men jag känner med dig och dina närmaste.
Styrkekramar i massor till er.

Sus sa...

Jag har svårt att formulera det jag känner inför allt det här..

Varför ska allt detta katastrofala hända just dig! Jag vill verkligen att du ska bli frisk och kunna överleva dina barn!

Jag måste säga att mina tårar rinner ner för mina kinder i skrivande stund för jag tycker att det är så orättvist!

Snälla gode GUD låt Sabina bli frisk!!!!

Varma goa tröstande kramar från en ledsen bloggvän!
/Sus

http://blondibarcelona.blogg.se sa...

Sänder rofyllda kramar från barcelona så att du kanske kan få en lugn natts sömn, utan för mycket tankar som upprör. Hoppas att ni kan få ett samtal snart med doktorn. Och planera den behövande resan.
agnetha som inte kan släppa tankarna på dej.

Anonym sa...

Härligt du har så många fina människor omkring dig, det är ju guld värt sådana här tider speciellt. Gråter när jag läser din mammas fina inlägg. Hoppas nu att du på måndag får en ordentlig plan på hur kampen kan gå vidare, it ain´t over until it´s over, kanske går det att hålla i schack en längre tid ändå och du får ett bra liv en lång tid framöver. Jag hoppas!!!

Kram & Styrka

Anonym sa...

Hej
Har läst lite på din blogg tidigare. Tänker på dig och din familj nu. Hoppas ni kommer iväg på en resa snart. .... om man vann 110 milj, ja vad skulle man göra. Men jag har precis som du gjort nu en tid, värderat livet, pengar är inte allt. Har tänkt mycket på det sedan vi miste barnens farmor, som de aldrig hann träffa. Jag brukar säga till min man... om jag blev allvarligt sjuk så skulle jag vilja resa till Afrika på safari med barnen, vill så gärna se alla exotiska djur på savannen.
Kram till Dig

Anonym sa...

Vill bara skicka en stor kram till dig, vet knappt vad jag ska skriva. Kan inte förstå att du behöver gå igenom detta svåra.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får komma iväg på er resa och att den blir fylld av glädje och kärlek! Jag tänker på er alla!!
Många kramar Anne

Anonym sa...

Kära Sabina, det finns inte ord för detta ni alla hos Er går igenom just nu, mitt hjärta gråter, men Du är en underbar tjej o jag hoppas att ni kan komma iväg på en resa tillsammans allihop, hoppas även så innerligt att Du får hälsa den lilla nya människan välkommen till världen i Augusti, TROR PÅ DEJ, mina böner fortsätter, STOR KRAM från Dossysters mamma

Anonym sa...

Här sitter jag och gråter. Mina tanker är hos dig och din familj. Jag hoppas verkligen att du vinner över sjukdomen!! Lova att du gör det!

♥ Pernill@ sa...

Jag hittade dig igår Sabina.
Mina tårar rinner.
Det är så underbart hur du orkar och du är så stark.
Jag beundrar dig till 100%

stora lilla j sa...

Hemskt samtal att ha, men otroligt bra, tror jag! Min svägerska kunde aldrig säga adjö till sina barn, och det tog lång tid efteråt innan barnen alls förstod att hon dött... Då skulle jag föredra att få säga hej då! Jag tänker så mycket på dig, och hur orättvist det som händer än är mot dig och dina barn så tänker jag varje dag på dig, och på vilken ofantlig tur jag har som lever. Hoppas innerligt du får komma iväg på er resa, det förtjänar du verkligen! Kram

Anonym sa...

Jag gråter också. Det är fruktansvärt orättvist allt. Jag tror inte jag skulle klara det du går igenom. Hittar inte ord. Du är väldigt stark. Hoppas ni får en bra sista tid.

Emma sa...

Hej Sabina!
Emma här - vi sågs en snabbis på Arken ikväll (detvar jag som pålyste böckerna och sprang omkring med kameran).

Kul att du kunde komma! härligt att du tog emot Jesus och blev frälst! Det är det bästa som finns.
hoppas vi ses igen!

kram

Anonym sa...

Hittade till din blogg idag och sitter här nu och gråter. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi förstå det du går igenom. Herregud. Tanken svindlar.
Kände bara att jag inte kunde lämna bloggen utan att skriva några ord men vad skriver man? Jag tänker på dig och kommer följa din blogg framöver.
Många varma kramar Jessica

Anonym sa...

Gud vad Livet är orättvist!! Håller alla tummar och tår för att ett mirakel ska ske så att du blir frisk!! Blir så berörd när jag läser det du skriver.. Speciellt efter inlägget där du var och kollade på urna.. Döden skrämmer mig och säkerligen många andra - men det är vägen vi alla ska vandra.. Men det är inget jag vill mötta eller tänka på idag, jag är 18 år, och har hela livet framför mig. (förhoppningsvis)!!

Vet inte vad jag ska skriva egentligen.. ville bara lämna en kommentar till dig, men finner inga ord som jag kan skriva/säga som får dig att förstå vad jag vill förmedla.. Önskar verkligen att du blir frisk..

Din blogg har gjort ett oerhört starkt intryck på mig och många många andra - det ska du vara nöjd med, att nå ut till så många okända och kända människor.

Hoppas ditt fortsatta liv kommer bli minnesrikt och friskt.. Håller verkligen alla tummar som jag skrev tidigare..

Tiotusen miljoner kramar;
Anna 18 år i stockholm

Anonym sa...

Åhh... finns det ord som beskriver vilken hjälplöshet som uppfyller en när man läser här ??
Man vill ju så extremt gärna göra något för dig och din familj !!

Tårarna sprutar och jag skäms över hur jag tar livet för självklart !

Tusen miljoner styrkekramar till dig, underbara starka människa !!!

Anonym sa...

Hej Sabina! Blev så fantastiskt glad över det som Emma skrev i sitt inlägg, att du varit på Arken idag och vad som hände där. Helt fantastiskt! Jag gråter tårar av glädje över detta! Jag och många andra fortsätter att be för att ett mirakel med fullständigt helande ska ske för dig!
Sänder de allra varmaste kramar till dig! Vilken glädjens dag mitt i all sorg!
Kramar från Annelie i Rönninge

Anonym sa...

Som du vet är du nominerad till Enbart månadens blogg, anledningen är att du skriver så att det berör. Tävlingen har nu startat. Du kan nu rösta på dig själv som Enbart månadens blogg. Det kan du göra en gång per dag månaden ut. Se till att du får dina vänner och läsare att rösta också.

Lycka till och mina varmaste största kramar till dig

Anonym sa...

Kära Sabina..
...har följt din blogg ett tag men aldrig kommit mig för att skriva något (ber om ursäkt för det) Har inte läst på nån vecka och gick in igår och läste och fick en chock...jag trodde ju som du och alla andra...att det här skulle gå vägen.

Du är en helt underbar person med en otrolig styrka inom dig...även fast du inte känner dig stark.
Jag vill att du lämnar allt omkring dig och bara njuter av den tid som är kvar...tillsammans med familj och vänner.

Jag tror stark på att det finns något efter detta...och att du alltid kommer att kunna besöka dina älskade på något sätt. Tror även att tiden på "andra sidan" går fort...så innan du vet ordet av så är alla där snart samlade med dig.
Vill inte med dessa ord göra dig mer lessen utan vill stärka dig istället.

Jag hoppas innerligt att det går att bromsa upp sjukdommen + lindra smärtorna och att du på så sätt får extra tid.
Jag håller mina tummar för att det blir så.

Önskar att jag funnit dig tidigare när jag har en känsla av att vi bor ganska nära varandra. (Med tanke på att du skriver mycket om sumpan och sollentuna - jag bor lite där mittemellan)

Önskar verkligen att jag kunde göra något mer för dig gumman - men jag finner inte mera ord nu.

Kommer att bära med mig dig och dina ord - och jag kommer dagligen att titta till din blogg

Finns för dig på andra sidan skärmen

Tusen miljoner kramar från en för dig helt okänd bloggläsare vid namn Carina

Anonym sa...

Vet att prata känslor inte e Teppos starka sida så man kan ju inte annat än att bli rörd men framför allt glad att du skrev så fint till Sabina!! Vet att det betyder sååå mycke för henne att du kan säga så!! Nu har vi ingen tid att bara tänka utan man måste säga till sina nära o kära hur mycket vi tycker om varandra det mår vi alla bra av.Sabina har alltid gjort allt för sina barn o inte minst för dej Teppo!Så att du kan ge henne det som betyder mest nu är stort av dej! Melli som avgudar sin pappa o alltid har gjort behöver mycket kärlek nu men nog allra mest se att mamma o pappa kan vara sams o få en så "normal" vardag som det går.Barn e ganska fantastiska där för dom är det viktigt att det får komma när dom själva vill,gäller att vara lyhörd o ha tid när dom vill prata.Hopps du kan prata med Y eller kompisar håll inte allt innom dej det klarar ingen!Vet att barnen är allt för dej o hur mycket du vill att det här ska gå bra o det gör det!!!I sånna här stunder får man lägga allt gammalt groll bakom sig. Man få vara liten ibland det är inget misslyckande bara ett bevis på mänsklighet!! vi håller tummarna idag att Sabina får lite lugnande svar o klartecken på att få resa!! många Kramar L.O.T.T.A

Anonym sa...

Önskar dig styrka och mod.

Anonym sa...

Hej Sabina!
Jag har ju följt din blogg ett bra tag, och jag blev så himla ledsen när jag läste dina sista inlägg. Jag vet inte vad jag ska säga, för det finns inga tröstande ord. Kan bara säga att jag känner enormt för dig och din familj.....och jag håller tummarna att du är med oss ett tag till. Tappa inte modet eller hoppet.....även om det känns väldigt avlägset just nu. Kämpa på som du gjort förut.....fast det är svårt. Kommer snart tillbaka och läser igen. Du har goa människor omkring dej som bryr sej om dej, och det är viktigt. Du har också förberett dina barn så gott det nu går. En bamsekram till dej och hela din familj. Kram, Kram

Anonym sa...

Har läst din blogg ett tag nu, men aldrig kommenterat...
Vill nu bara säga att jag tycker du är en otroligt stark kvinna, och jag önskar att det fanns något jag kunde göra för dig och din familj...
Önskar dig allt gott..

Kram

Orchid sa...

Kära Sabina!
Jag har följt din blogg ett tag, men inte kommenterat. Jag är litet försiktig när jag klampar in i folks liv. Men nu kan jag inte låta bli längre.
Jag är så ledsen för ditt svåra besked och önskar verkligen att allt vore annorlunda. Jag tänker både på dig, dina fina flickor och deras pappa och Henry och på hur det ska bli för dem. Ni verkar ha en mycket fin sammanhållning och det är jag verkligen glad över.
Jag önskar er en härlig resa, som ska ge många vackra minnen framöver.
Stor kram och varma tankar!

Anonym sa...

Sabina...det finns inte ord med vilka jag kan beskriva den situation du nu befinner dig i. Jag kan bara ana den desperation som du emellanåt måste känna, lämna det käraste man har.. barnen!
Jag som många andra önskar er alla en fin tid framöver och som sagt mirakel har ju skett förr!

Tusen kramar
Anna-Lena

Anonym sa...

Sabina, jag har följt din blogg ett tag och även dina bok-systrars. Jag finner inga ord för det som har drabbat dig mitt i livet. Ditt och dina medsystrars öde har fått mig att bli mer tacksam och ta tillvara på livets små glädjeämnen. Du kommer att bli den vackraste av alla änglar och du kommer att kunna vaka över dina små änglar på jorden. Styrkekramar, Catharina

Anonym sa...

vad fint du skriver om allt det otroligt jobbiga. grattis till systers lilla kommande bebis. hoppas, hoppas du får vara med i augusti när den lille ska se dagens ljus. kramar från karin

Anonym sa...

Älskade, älskade Sabina – för det är precis vad du är av många – ÄLSKAD!

Det är det som starkt skiner igenom när man läser inläggen med alla fina ord och stöd som du får från både familj, vänner och okända. Det är många som tänker på dig nu när du går igenom detta ofattbara, den svåraste tid som en människa kan befinna sig i.

Det är med stor sorg som jag läste om ditt senaste besked. Tårarna kommer lätt. Du ska bara veta hur mycket jag tänker på dig.

Du är tapper som orkar kämpa och det är fantastiskt att läsa din blogg som speglar allt som du går igenom. Du har blottlagt hela ditt liv och det ska du ha en eloge för. Hur många skulle orka det?

Du kämpar inte bara mot din sjukdom utan du ser till att dina 2 döttrar får sina behov tillgodosedda. Även familj och vänner får sina beskärda del. Det är otroligt att du ens orkar tänka på någon annan än dig själv just i detta läge.

Men det är det som gör dig SPECIELL och ÄLSKAD!!

Däremot blev jag otroligt glad när jag läste att Johanna är gravid. Skönt att det löste sig utan större problem.

Som du vet har jag och min sambo kämpat i 10 år med att försöka få barn. Och där har faktiskt du, Sabina, spelat en stor roll i mitt huvud. När jag har varit ledsen över det, så har faktiskt mina tankar gått till dig i stället.

Jag kanske aldrig kommer få några barn, men det känns som en mindre sak i sammanhanget. Jag har i alla fall fått vara frisk och får vara med ett tag till.

Jag kommer alltid att beundra dig för ditt mod och din otroliga kämpaglöd.

Stora kramar från
Lena Elverskog

Anonym sa...

Hej igen Sabina! Emma här. jag ville bara passa på att ge dig Pastor Lindas blogg adress ifall du skulle vara intresserad av att läsa den. Ger dig min oxå - fastän det är typ jag och två läsare på den men i alla fall :)
Lindas adress är:
www.lindabergling.com

Nu i helgen är det lovsångs konferens med möten, så du är välkommen då om du vill. Vi tar alltid tid att be för sjuka även när det inte är speciella helandmöten.

Annars är nästa Helandesöndag med Linda den 15 februari kl 17.00.
Linda sa att hopn ville ge dig en av sina böcker och en bibel, så hör av dig när du kommer igen så kan hon ta med dem till dig.

Jag skrev ner ditt namn och behov för helande på en lapp och la i bönekorgen så ber de på församlingens helandecenter för dig. Vi ber för dig!

kram emma

Anonym sa...

http://emmidala.blogspot.com

Anonym sa...

Sabina!

Det skulle inte förvåna mig om vi är tusentals anonyma som sitter runtom i landet och tänker på dig just nu. Du känner inte oss, vi känner inte dig - däremot känner vi med dig och din familj.

Jag ska gå rakt på sak: mitt förslag är att du lägger ut ett kontonummer på bloggen. Där vi som vill - och kan - kan sätta in pengar för att underlätta för er den sista tiden (som förhoppningsvis blir längre än någon vågar tro!).

Använd pengarna som ni själva tycker är bäst. Låt oss vara med och sponsra en resa, en extra ledig dag från jobbet för T eller H, en önskedag för dina barn, en superlyxig spabehandling till dig -eller vad det nu kan vara.

Det handlar inte om någon jävla välgörenhet. Du och din blogg har öppnat mångas ögon för vad som egentligen betyder något. Låt oss ge lite tillbaka.

Eventuella pengar som blir över går självklart till dina barn.

Hoppas verkligen inte att du/ni tar illa upp! Min tanke är hur som helst alltigenom god.

/En av alla anonyma vänner

Anonym sa...

Hej gumman!! Håller med ovanstående inlägg...om vi kan hjälpa och sponsra till resan eller annat är ju super!! Hoppas det gick vägen i dag hos doktorm..hörs lite senare!!
Lots and lots of love

Anonym sa...

Bra idé! Att kunna göra något litet för dig Sabina känns helt rätt och något jag gärna skulle bidra till.

Hoppas att det också skulle kännas rätt för dig.

Varma tankar
/Magdalena

Anonym sa...

Tror min tidigare kommentar inte kom med? Skrev väl ungefär såhär;

Jag ska gå rakt på sak: mitt förslag är att du lägger ut ett kontonummer på bloggen. Där vi som vill - och kan - kan sätta in pengar för att underlätta för er den sista tiden (som förhoppningsvis blir längre än någon vågar tro!).

Kunde fan inte sagt det bättre, just DO IT!! Låt oss hjälpa dig och dina barn. Bästa förslaget jag hört på länge!

Kram!

Anonym sa...

Jag har tänkt exakt som förra inlägget. Det finns så lite vi kan göra, men vi kan åtminstonne skänka dig lite pengar så du kan realisera lite av dina planer.
Resa, skämma bort din familj etc.
Hoppas du tycker det är en bra ide och förstår att vi så gärna vill hjälpa.

Kram Monika

Anonym sa...

Jag har tänkt exakt som förra inlägget. Det finns så lite vi kan göra, men vi kan åtminstonne skänka dig lite pengar så du kan realisera lite av dina planer.
Resa, skämma bort din familj etc.
Hoppas du tycker det är en bra ide och förstår att vi så gärna vill hjälpa.

Kram Monika

Linda sa...

Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig och din familj! Ingen ska behöva gå igenom det ni går igenom just nu.

Jag har en Mammablogg-award till dig inne på min blogg. Din blogg berör verkligen och jag är ofta inne här och läser.

Önskar bara så att du fick vara frisk och vara med din familj för all framtid!

kram Linda

Jag igen sa...

Hej igen Sabina
Jag skrev ett inlägg t dig på LÖRDAN (skulle varit på denna)

Jag ville bara tipsa om en bok till Melinda, har inte läst den själv men Mimmi tyckte den var så bra
"I taket lyser stjärnorna" av Johanna Thydell
"Ungdomsroman om det svåraste svåra – en mamma som är döende i cancer, om att vara stark och svag på samma gång, om att ingenting blir riktigt som man trott och om den första kärleken på blodigt allvar som ingen annan kan förstå.

Ålder: 12–16 år."

Kram / Marie (Magnus sambo)

Anonym sa...

Kära fina Sabina! Jag har startat en grupp på facebook för folk som vill visa sitt stöd för dig och även lagt ut ett kontonummer så att vi har någonstans att sätta in pengar till dig och din familj så att ni kan hitta på lite roliga saker tillsammans utan att känna er stressade över att ni egentligen inte har råd. Jag har satt in 100 kronor och jag hoppas att dom pengarna kommer att föröka sig lite.

Älskade vän! Vi är så många som tänker på dig och önskar att vi kunde göra mer! Vi vet alla att det här är något som skulle kunna hända var och en av oss och du ska veta att hur det än går kommer du aldrig vara ensam!

Gruppen heter: "Vi stöttar Sabina Najjar! / We support Sabina Najjar!". Den ligger under health/wellness och är global.

En miljonfemtonhundrasextionio kramar till dig och all min styrka och energi!

Vi ses snart!
Din Isabelle

Favoriterna sa...

Tänker på dig och din familj och hoppas att ni får klartecken att resa snart.
Ta vara på tiden och varann.
Kram Jessica

Anonym sa...

Fäller en tår vid varje inlägg du skriver. Du berör så otroligt mkt och jag är så glad att du vill dela med dig av din vardag och ditt liv, du har redan förändrat fleras liv och kommer att göra det framöver med. Tack för att du är så öppen med det som händer i ditt liv just nu.
MÅnga varma kramar

Anonym sa...

Vackert Sabina. Och nu håller jag dessutom tummarna för din syster och bebisen i magen.

Anonym sa...

sänder hela familjen en styrkekram och vill tacka dig att du orkar dela med dig av din sjukdom dig själv och ditt liv...jag tror att du kommer orka hålla ut tills bebisen kommer...du verkar vara stark och styrka inom dig kommer hålla dig vid liv...kram Lina med familj

Anonym sa...

Hej Sabina! Efter att vi blivit vänner på facebook och allt hemskt jag fått höra så började jag läsa din blogg.
Känns hemskt att läsa det du går och har gått igenom. Ingen människa ska behöva gå igenom sånt här! Jag vill önska dig all styrka och lycka, hoppas ni får åka iväg på resan snart!
Jag minns dig som en såååå snäll och underbar människa, även fast det var tusen år sen vi sist setts.
Jag tänker på dig ofta. Jag önskar att jag kunde göra något. Det önskar vi alla.
Jag ska be för dig innan jag somnar.

Miljoner kramar från Heidi & Sinikka.

netti sa...

Hej Sabina
Här kommer boktips till barnen vet inte om du har de redan?
Farfar och lammen
Min minnesbok(Ida Gamborg Nielsen)
Jag läser regelbundet på Sv hjärntumörföreningen och hittade en blogg därwww.nicoledullin.blogspot.com
Läs den om du orkar och se om det är ngt där som kan hjälpa dig.Som du vet är jag oxå strålad samt gick till Saupe. Många kramar Netti noahs mamma

Anonym sa...

Hej Sabina! Har följt din blogg en tid nu och blivit så berörd av dej i mitt hjärta och din kamp som du kämpar med en enorm styrka. Var bara tvungen helt enkelt att tala om hur jag beundrar dej och skickar dej en miljon kramar av värme. Du är fantastisk och generös som delar din resa med oss och lär oss att se livet med helt andra ögon. Tack. Sanne

Anonym sa...

Det är så orättvist ! Jag hittar inga ord.

Anonym sa...

Det är så orättvist ! Jag hittar inga ord

Charlieee sa...

Gud, jag blir helt gråtfärdig! Kämpa på! Du anar nog inte hur många det finns där ute som vill krama dig som jag! För jag vill ge dig en stor bamse kram! Lycka till med alla behandlingar och din familj!