9 januari 2009

FREDAG

Nu har man i allafall gjort det! Varit på svenska begravningsbyrån och planerat livets slut! Nu känner jag ett lugn även om ett besök kvarstår. Det var mycket att titta på och mycket info att ta in. Men kvinnan som tog hand om mig och M var så duktig. Och när hon berättar att hennes man gick bort för 13 år sedan då hennes dotter endast var 4 år så fick man tillit och hennes förståelse. Kändes bekvämt med henne. Jag har bestämt mig för att kremeras och då fick man kolla på urnor. Valde tillslut denna vackra i ek. Visst är det helt absurt att sitta och planeras sin begravning men det gör det lättare för anhöriga. Och jag har inte gett upp min kamp, men jag har nog accepterat att jag kanske inte kommer leva så länge till.
En urna i ek går loss på 885 kr. Men de sjuka är att man ju ändå måste ha en kista som går loss på betydligt mer, trots att man bara ska brännas i den.


Nog om det, vill inte göra någon upprörd!
Jag har nog insett att dessa tre veckor med strålning och smärtstillande har gjort med slut och trött. Medans nu när kroppen fick en rejäl dos cortison igår vart man ju super pigg! Sov dåligt och drömde konstiga drömma. Vaknade sen 06.30 och var pigg som en mört och det har hållt i hela dan. Julia ska ju till kortis i helgen och vi packade tillsammans, hon är ju så duktig och vet precis vad hon ska ha med sig. På söndag hämtar vi henne 12.
Tog med Henry på en par-timme hos kurator S. Det var skönt för oss båda att få tala ut om vår tuffa sits här hemma. Vi fick lite råd och tips om hur vi skulle kunna få det bättre. Jag fick konstaterat att jag e speedad och kanske ibland då blir lite för mycket. Men de kan jag ta!
Vi var i Sumpan på svenska begravningsbyrån som jag blivit rekommenderad. Och kan redan efter första besöket rekommendera dom vidare. För att jag ska få mitt inre lugn vill jag göra den sista biten klar. Fick med mig lite blanketter som ska fyllas i och bestämmas, sen ska vi tillbaka och lämna dom med mina önskemål. En hel del för mig att tänka på tex var jag vill ligga, vad som ska stå på annonsen. Allt sånt kan man för bestämma.
Melinda skall till sin gudmor alias min lilla syster på middag och på premiären av lets dance.
Vi har fått såna där gratis kuponger på Patricia och ska dit med bla dossyster med man och avnjuta en gratis tvårätters middag! Gäller ju att passa på, gratis e gott! Sammanlagt blir vi 7. Trevligt, trots att för mig smakar allt lite underligt så här dagen efter cellgiftsbehandling.
Helgen bjuder på lite annat kul om jag orkar. Melinda får bestämma lördagen.
Så livet går vidare och jag försöker njuta så gott det går!


29 kommentarer:

Yvonne sa...

Vad klok du är som planerar, även om det känns konstigt. Det som är viktigt är att det känns bra för dig! Min mamma o pappa ville bara ha så enkelt som möjligt och man kan ha jättefina bårtäcken! Ta tillvara dina bra dagar! Kram.

Anonym sa...

Vilken kamp du har med din familj. Lite konstigt kändes det inom mig då du berättar om ditt besök idag på begravningsbyrån. boken ska bli intressant att läsa, har ej beställt den ännu, bara om den. Ha en trevlig helg och kämpa på./Anette

KOCKIS sa...

Att planera sin älskades begravning var hemskt, hur ska det så inte vara att planera sin egen... Hualigen! Du är så otroligt omtänksam mot dina anhöriga som orkar ta tag i det här. *kramar om dig hårt*

Lykkeli sa...

Helt otroligt vad en del får genomlida mycket här i livet.
Det går kalla kårar i mig när jag läser att du planerar dig död och begravning.
Hemska tanke!
Tänker på dig och hoppas innerligt att du klarar denna kamp.

Anonym sa...

Du otroliga månniska som jag och många med mig är imponerad av. Kommer ihåg att du skrev för ett tag sedan att det var så skönt att skriva av dig här på bloggen och att det känns bra för dig. Du ska veta att du skänker oss som läser ännu mer. Vi kan vara tacksamma att få följa dig och dina nära, för det ger så mycket för själen att läsa det du skriver. Hur du är som människa är otroligt.
Ha en bra helg nu och hoppas du ska få må bra
//U

Soffie sa...

å guuu va du är stark
det känns så overkligt att du kanske snart ej ska finnas här hos oss och hos dina barn,så jäkla orättvist,
du är så bra
jag känner dej ej irl men här på bloggen har du blivit en god vän,
jag sitter här å gråter för det är en absbsurd känsla detta,
men jag tycker du är så stark och så otroligt positiv jämt.
Hoppas du får en bra kväll
verkar som nästan alla bloggare ska kolla in Lets dance men vi ska kolla in på spåret,
jag sänder dej en varm kram

Helen sa...

Du är stark du Sabina...så stark...du starka kvinna, tänker på dig och tittar till dig
kram till dig med en massa kraft
// Helen i Skåne

Anonym sa...

Visst är du stark Sabina...men samtidigt så tänker jag, vad har du för val??
Din verklighet ser ut så här och du måste göra det bästa av den...jag tror att det är pga dina barn och din man, som du trots allt orkar kämpa på och försöka fixa allting.....
Det är klart att du inte ska ge upp, men tillåt dig själv att vara trött, ledsen och liten ibland oxå!
Hållerfortfarande både tummar o tår....kramar till er alla...Ia

Anonym sa...

Vilken läbbig känsla att sitta och läsa att du har varit på begravningsbyrån och gjort upp hur du vill ha det när du dör... men samtidigt så förstår jag dig så väl när du vill skona familjen från att ta beslut åt dig.

Innerligt så hoppas jag självklart att den dagen inte kommer på många många år - du har mycket kvar att leva för och mycket kvar att ge.

Tyvärr kan vi inte bestämma över våra öden mer än att göra det bästa av varje dag vi har tillsammans. Du lever verkligen livet och tar tillvara på varje ögonblick !!

Jag hoppas att 2009 blir ett starkt och friskt år för dig och ser fram emot allt roligt som året har att erbjuda oss alla.

Hoppas att du hade en super mysig kväll med dina vänner.

Pussar och kramar från stora syster Rosa i Trosa

Anonym sa...

Sabina, jag har aldrig skrivit till dig tidigare men jag läser din blogg varje dag. Jag vill bara säga att din blogg är DIN och du ska skriva det du vill och känner för. Tänk inte på att ev göra någon upprörd, man kan välja att läsa din blogg, och om man tycker ditt raka sätt är obehagligt så kan man läsa något annat! Du är fantastisk som delar med dig till oss!
Massa kramar från en trogen läsare
Lina

En häxa på vift sa...

Förstår att det måste kännas jätteknepigt att planera sin begravning när man är i allra högsta grad vid liv men jag tycker du visar på en otrolig styrka som ändå tar tag i det för det är ju som du säger lättare för de anhöriga på så sätt. Och egentligen borde vi nog alla dra lärdom och göra likadant för ingen vet ju egentligen vad som sker imorgon.
Och du, jag tycker INTE du ska känna att du måste hålla inne med nåt bara av hänsyn till att nån kan bli upprörd. Vi vet ju vilken kamp du för och du måste få ha rätt att berätta det DU känner för att berätta utan att tänka på vilka ord du lägger in.
Hoppas helgen blir bra ialla fall och att Melinda har jätteskoj på Let's Dance. :)
Kram!

Anonym sa...

har du skrivit en bok sabina, då ska jag absolut köpa och läsa den. så klokt och bra att planera runt begravning nu så familjen vet hur man vill ha det. hoppas ni får en härlig helg. allt gott // karin

Mamma Melissa sa...

Ja, det blev lite samma sak för oss (fast ändå inte) då vi fick välja hur vi skulle begrava flickorna... för det handlade ju om hur vi själva ville bli begravda... familjegrav, enskild grav, mått och djup och bredd...

Jag minns begravningen från filmen Man on the Moon, med Jim Carrey... brukar inte uppskatta honom så, men där fick han omkull mig med sin karaktärsroll...

iaf, det handlar om en man som har någon form av sjukdom (var det kanske cancer? hm, minns inte...) och på hans begravning så skulle alla ha Hawaii-skjortor och så var det "glad musik" eller sådan musik som han själv tyckte om och det mäktigaste av allt var att han hade spelat in en film som liksom guidade alla genom begravningen av hans kropp...

Alla kunde liksom le genom tårarna och fnissa åt hans kommentarer och låtval... så skulle jag själv vilja ha det. Att mitt liv firas på jag är död.

Du kanske inte alls vill ha det så, men du kanske fick lite inspiration nu...?

Det är makabert att behöva göra det som du nu gör... så min enda förhoppning är att jag genom detta kunde lätta lite...

Och du, det är din blogg, skriv det du vill och om någon blir upprörd så är det deras ansvar. De har det fria valet att sluta läsa.

Men hur man än vänder och vrider på det så är ju döden en del av livet och det kan man inte blunda för.

Så skriv precis vad som faller dig in! Du är presidenten över din blogg!

locotown sa...

Hej,

Har precis hittat din blogg och fick tårar i ögon då jag förstod vad för sjukdom det handlade om... Jag miste min älskade mamma i den "elakaste" formen av malignt melanom 2006.

Jag hoppas att du verkligen att du vinner kampen!

Tycker att du verkar ha hittat en bra balans i vardagen, nämligen att leva livet...

kram på dig!

Malin Andersson sa...

Jag följer din kamp Sabina- Men jag accepterar inte orättvisor och kanske inte verkligheten!

Love ya!

Jonna sa...

Ja jag kan bara instämma med alla ovanför, tycker du e otroligt stark, pigg o glad, jag får en sådan kraft när jag läser din blogg, även en tår rullade ner från min kind. Skönt för dig att du har så många vänner runt omkring dig. Många kramar och ännu fler!!!

Borthy sa...

Det kändes svårt att läsa detta inlägg. Du är så stark.
Jag har fyllt i "vita registret" heter det va? Om att man gärna får ta mina organ om jag avlider med organen i behåll så att någon kan få nyttta av dem.
Då satt vi hela familjen och disuterad hur vi ville ha det, även barnen och det var en sorgsen men ändå mogen och bra känsla att ta ställning och beslut själv, som du säger avlasta för sina nära och kära som slipper tveka och undra.
Därifrån till det du har gjort är ju vägen lång. Du är otrolig.
Hur bestämde du dig för att våga gå in på byrån och börja tänka dig in i situationen?
Du är så stark!
Skönt att du fick bra förtroende för damen.
Jag gråter när jag tänker att du gått runt där inne och planerat för om du inte klara det.
Jag vet inte vad jag ska skriva, jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig. Kram.

julia sa...

Förtroende är viktigt och otroligt mer underlättande om de är saker man undrar över osv...!
Hoppas du får en bra helg.
Många kramar

Malin sa...

Knepig situation det där. Att vara med och välja och planera sin egen begravning. Det känns som ingen någonsin ska behöva tänka på det. Urnan är jättefin i alla fall! Stilren. Skickar dig en massa kramar, jag tycker att du är så fantastisk! M

Sabina sa...

Ja du Sabina, det finns så mycket att säga, ändå så finner man inte ord för det här. Det känns inte som rättvist att DU 34 år ska behöva gå igenom det här. Jag förvånas över hur lugn du verkar. Kanske man blir det, jag vet inte. Du är nog den starkaste människa som jag vet. Urnan var iaf fin.
Kramkramkram

Big mama sa...

Att planera måste ju vara nåt av det tuffaste som finns, men samtidigt också det bästa för familj och släktens skull. Men det känns så overkligt att du måste göra detta. Och ja, livet går vidare så du ska verkligen njuta så gott det går! Tänker på dig - ofta! Kramar.

Matilda sa...

Du är så himla duktig!!! Verkligen! Det är så starkt att klara av att planera sånt i förväg och på så sätt underlätta för sin familj.
Min pappa gick bort i cancer när jag var 10 år, och som du säger får man en annan tillit till människor som på något sätt delar ens upplevelse.

Sus i dus sa...

Hej Sabina!

Jag förstår att det kändes märkligt att välja ut allt som skall ordnas med begravningen! Men det måste nog kännas skönt att du gjort det själv!

JAg har så svårt att få in i min skalle att detta är verkligt och att du faktiskt kanske kommer att gå bort!!! Det känns verkligen hemskt!

Jag vill verkligen säga att jag skulle ge en miljard för att du skulle få stanna kvar och överleva dina barn!

Kram Sus

guzmania sa...

Du verkar vara en otoligt stark person, får rysningar, blir stumm, vet inte vad jag ska skriva...

guzmania sa...

Du verkar vara en otoligt stark person, får rysningar, blir stumm, vet inte vad jag ska skriva...

Kajsa sa...

Du är modig Sabina! Jag ska läsa din bok när den kommer ut. Du är fantastisk. Håller tummarna för dig. Kram

Maria sa...

Vid en begravning i familjen var det en enkel pappkista. Den hade vi bara under själva "visningen" (kommer inte på vad det heter när man samlas några dagar efter dödsfallet och tar avsked vid kistan).Kistan kan kläs jättefint med tyg som draperas. Därefter skickades kistan till kremering så vid själva begravningen var det bara urnan som stod framme vid altaret. Personligen tyckte jag att begravningen inte blev lika jobbig när det bara var en urna. Fördelen blev också att cermonin blev hel eftersom urnsättningen skedde samma dag. Men det viktigsate är att allt blir som du och dina närmsta vill ha det. Tänkte bara att det kan vara bra med information om hur man kan gå tillväga. Vid vår första begravning stod vi helt chockade och hade noll koll. Tyvärr känns det som om man börjar få rutin nu. ) :

Viva sa...

Hoppas att de på något sätt kan bromsa sjukdomen! Blir tagen av det du skriver. Kämpa på!

Nina Svedmark sa...

Sabina, jag känner ju inte dig och vill inte tränga mig på på något sätt, och ser nu att det inte skrivits i din blogg på flera år, men kan inte låta bli att ge dig ett råd. Du kanske har redan provat detta, men har du inte det och orkar prova en annan väg ut ur cancern, så skulle jag bara vilja säga följande:
Cancern lever ju av socker och trivs i en sur (lågt pH menar jag ju då) kropp! Jag är med i flera grupper på fb där många skriver om naturliga sätt att bota cancer. Två relativt enkla och effektiva sätt är att utesluta alla typer av socker en längre tid, och basa kroppen genom att ta bikarbonat, eller annat basgörande medel! Det är många som blivit botade på detta sätt och det finns flera grupper på fb där det går att få information! Tex läka naturligt, kolloidalt silver 2,0 och andra KS grupper!
Mvh NIna