27 januari 2009

TISDAG

Tack M för dina fina citat;

"En journalist frågade en gång en tibetansk munk:
- Varför är du alltid så optimistisk? Ditt land är ockuperat av en främmande armé och du kommer kanske aldrig träffa din familj igen.
Munken svarade:
- Därför att det får mig att må bra."
/Gary Zukav


"Att förlåta är inte en handling i svaghet.
Det är en handling som fordrar mycket mod.
Att förlåta betyder släppa fri.
Den du släpper fri är du själv.
När du förlåter betyder det inte att du glömt.
Det innebär att du släppt ditt beroende till den oförrätt
du anser dig åsamkats av någon eller dig själv,
och därför inte längre plågas av din bitterhet.
Allt vi behöver för att kunna förlåta är viljan att göra det.
Sen sköter Gud resten."


Natten bjöd i allafall på närmare 6 timmars sömn och det gjorde susen i kroppen. Det som oroar mig mycket är nacktumören, för så som den växer undrar jag hur jag ska kunna ligga snart? Nu är det ingen golfboll längre utan tennisboll.
Idag ska Melinda vara hemma med mig, vi ska bla till tandläkaren men även fixa lite annat. Tror vi båda behöver det. Sen ska Julia få sin nya korsett och jag ska lämna prover inför läkarbesöket imorn. Min vän A kommer även på ett besök innan han reser bort ett tag. Jag vill inte att nån åker bort från mig helst, man skulle vilja ha alla samlade hela tiden. Jag har ju märkt att detär min styrka, att prata av mig. Tror att jag får mindre ångest då för att jag hela tiden säger dom konstiga/knäppa saker jag tänker.
Igår läste jag och Melinda "döden boken" och den var bra, lätt läst och konkret. Melli frågade en del men var lugn. Sen fick hon en liten egen bok som hon ville läsa. Känns ju otroligt bra med henne nu även om jag förstår att det kommer gå upp och ner. Men hon frågade såna fina saker och jag svarade så som jag trodde. Då kommer hon ju minnas vad mamma tyckte och trodde. Henry är i sin lilla värld nu och jag tror det är bra nu, sen efter resan ska han gå ner lite i tid. Han har sitt sätt att bearbeta på och måste få ha de så. Just nu är det ändå så mycket annat som behöves tänkas på. Men visst kan vi prata. Det gjorde vi faktiskt häromkvällen länge. Vi pratade om hur framtiden kunde sett ut och hur jag ville att hans framtid sen skulle se ut. Jag vet ju att han fått smak på familjelivet och vill att han ska få de. Att han ska se denna tid som en grund att bygga sitt liv på. När jag minns tillbaka har jag ju verkligen fått tid ändå........fast jag hade ju velat ha mera......

26 kommentarer:

sussi sa...

Hejsan
Har läst din blogg nu ett tag och jag måste berömma dig fr at du är så stark..Du är en kämpe...Ha en fin dag kram sussi

Anonym sa...

Du är sååå klok! Så generös och förståndig och du har all min respekt för det du skrev; du unnar Henry familjeliv och det bästa du någonsin kan önska dig! Det är stort! (Förstår det svåra i själva tanken och det kan göra ont, men det är alltför många som skulle tänka OCH tänker egoistiskt där tyvärr...)

Blir lite ledsen när du skriver att nacktumören blir större. Svårt att acceptera det. Vill ha kvar dig men framför allt hos dina barn och dina kära!

Stor kram - hoppas du får en bra tisdag! // Titti

minna sa...

Ha en bra dag sabina jag skickar lite finsk sisu till dig massa kramar Minna

Anonym sa...

Du är så stark och har så starka generösa tankar....

Tänker på dig, utan att du vet vem jag är, ser dig hela tiden med en ljus skinande aura....du har krafter och styrka du inte vet om.

Styrka och kärlek finns i ditt liv i dina tankar och det känns

Kram och njut även av denna dag!
Pia

Anonym sa...

Söta Sabina.. varför kan man inte operera bort den onda nack tumören för????
Eller är det för att du inte får avastin som tumörerna växer så fort??
Jag fattar inte varför allt tar sån tid av tin dyrbara tid....

kramar från en undrande bloggläsare

Anonym sa...

Söta Sabina.. varför kan man inte operera bort den onda nack tumören för????
Eller är det för att du inte får avastin som tumörerna växer så fort??
Jag fattar inte varför allt tar sån tid av tin dyrbara tid....

kramar från en undrande bloggläsare

Ellinor sa...

Hej vännen!
Vill bara önska dig en underbar dag.
Stor kram
Ellior

CIssi sa...

Du ger av dig själv, och jag vill att du ska veta att det hjälper mig att få distans, att uppskatta varje dag mer, ja kort sagt att vara tacksam och njuta av det jag har. Vackra människa, allt gott till dig i dag och framöver. Varma kramar från en bloggläsare

Big mama sa...

Att prata så att barnen sen kommer ihåg vem mamma var och vad hon tyckte ger dina barn en stark grund att stå på. Tycker du kämpar på ett sätt som är helt otroligt. Jag kan inte sätta mig in i hur du har det men vill ändå att du ska känna mitt stöd. Tror (vet) att du finns i så många människors tankar varje dag, och förhoppningsvis så får du lite energi från det! Kram!

Anonym sa...

Hej Sabina! Jag har följt din blogg under någon månad och kände att jag var tvungen att skriva en kommentar trots att jag aldig tidigare kommenterat något på en blogg. Vill bara att du ska veta att din blogg verkligen berör och att du når ut med det som jag tror du någon gång har skrivit är ditt syfte - att öppna ögonen på oss andra och få oss att vara tacksamma för det vi har. Livet är så bräckigt och det kan när som helst ta slut för vem som helst av oss. Har själv tre barn och tänker ofta på vad som skulle hända om jag skulle försvinna till andra sidan.... Tycker du är fantastisk som är så positiv och klok. Vi är många som har mycket att lära av dig!! Jag vill verkigen önska dig all lycka som går att få! Du fixar detta!!!! Många kramar från Johanna i Karlstad

Anonym sa...

Hej Sabina.

Det är så fantastiskt att du kan prata med detta med dina barn. När jag var 14 fick min pappa hjärntumör och vi pratade aldrig om att han skulle gå bort. In i det längsta lagade han mat, köpte toalettpapper men vi pratade inte. Men för mig hade det varit så viktigt och jag tror att det blir en mindre komplicerad bearbetning av sorgen på det sättet. Dina barn vet att du vet, och att du accepterar ditt öde. Många av mina funderingar kring min pappa har varit saker kring sjukdomen,döden, tankar om familjen, framtiden som han inte skulle delta i. Om man hade pratat om det skulle det vara en sorg med mer visshet. Jag måste ändå berätta att sista tiden med pappa var den finaste tiden i vår familj. Vi hade så roligt, vi syskon kom varandra så nära på ett helt annat sätt än tidigare. Det var verkligen en bonus om man får uttrycka sig så.

Lycka till. Mina tankar finns med er.

/K

Anonym sa...

Hej igen, jag måste förtydliga mitt inlägg, min pappa bunkrade upp hemmet med mat toalettpapper och dylikt så att allt skulle finnas när han inte var där. Det var så uppenbart det han gjorde men inte någon gång pratade vi om detta stora farliga. Ingen av oss vågade, även om vi alla förstod vartåt det gick. Därför tycker jag att det är så starkt att ni pratar om det, då blir det mindre onda frågetecken för flickorna och mer ljusa minnen.

/K

Marie sa...

Halloj Sabina!

Med tårar som rinner när jag läser så tänker jag jisses vad bra du är.

Stor kram
Marie J

Anonym sa...

hej,jag sitter här med min lille son i famnen. jag skickar en miljon styrkekramar till dig idag. hoppas att allt går så bra det bara går imorgon /karin

Anonym sa...

hej,jag sitter här med min lille son i famnen. jag skickar en miljon styrkekramar till dig idag. hoppas att allt går så bra det bara går imorgon /karin

anna sa...

hej på dej

tänkte bara säga satt du berör mig, och det är många saker som jag omvärderat i mitt liv pga att jag fastnat på din blogg, jag har slutat röka,utan ens en suck, vem vill slösa ut sitt liv på att dra in gift i lungorna som tar död på en såsmåningom
jag har bestämt mig för att vara ytterst försiktigt vid solning, och solkortet jag tänkt köpa för att se "lite fräsch " ut blir icke köpt det lovar jag.
jag har omvärderat mitt liv, funderar enormt mkt på vad jag vill/kan /ska göra med alla förutsättningar jag har, sånt som jag tagit för givet,
men som nu känns osm en ynnest.
jag har börjat träna. jag är överviktig, och tyckt det varit "jobbigt " att träna...är lat av naturen.
men jag HAR en vad jag vet frisk kropp, och bör ta hand om den på bästa sätt, och dessutom vara tacksam över att jag KAN träna...
så på måånga sätt
fler än du tror,
påverkar du oss här ute i nätet.
jag har tom svårt med sömnen, kan inte låta bli att tänka på dej och din familj, och hur du är så stark och tar dig an de svåra frågorna, tankarna, kämpar med din livsglädje och får den att lysa igenom allt det här svarta runt omkring..
jag är glad att jag ramlade in på din blogg, och hoppas du någonstans kan känna att vi innerligt bryr oss, tänker på dej och kämpar med DEJ.
många styrke kramar till dej!!!

Anonym sa...

Hej Sabina! Grattiskramar till Julia från Linda (gammla resurs från Sagogården). Så himla roligt att se henne och hur mycket hon vuxit!Mera bilder tack. Kram

julia sa...

Du ger mig sån enorm styrka!!!
Du är en verklig kämpe och du kan förmedla känslor på ett så otroligt bra sätt här på bloggen,sådär naturligt och gripande.
Kramar

Jenny (Moas mamma) sa...

Sabina, du har så underbar personlighet, styrka, mod, ja ja vet inte vad ja ska säga mer, ja bara beundrar dig. Ja följer dig varje dag.
Ja skulle även vilja skicka ett privat brev till dig (email), men vet inte om ja vågar, Du ger mig en inre styrka som ingen annan kan.

Kram Jenny (Moas mamma)

susanne sa...

Hej!
Kämpa på, du är stark och klok!

Anonym sa...

Hej Sabina! Läste din blogg och känner djupt med dig och dina barn.Du får mig att framstå som en pipsill när man klagar på småkrämpor.Och genom att läsa det du skriver så känner jag stor beundran för dig och din familj. Vet inte om du kommer ihåg mig men vi har bott brevid varann och haft barnen på sagogården. Många kramar Jeanette Jaquelines mamma

ullis sa...

Styrkekramar i massor till dig!!!

Jag har gått & varit nervös över läkarkonferansen idag...kan bara tänka mig hur nervös DU måste vara. Hoppas att du får ett lugnande besked i morgon...hör gärna av dig när du vet...

Jag tror att det är jätte bra att du talar med vänner och familj om hur du mår och hur du känner inför framtiden..vi vill ju veta!! Det värsta man kan göra är nog att hålla allt inom sig..

Det otroliga med dig är att du så öppet kan tala om DET för att i nästa sekund byta samtalsämne och prata om något helt annat.. Jag har sagt det förrut men jag tycker att du är helt fantastisk med din "kämpar anda" och styrka. Du är så fin med barnen gums..hur du på ett otroligt sätt försöker förbereda dem på vad som kommer att hända... Det måste vara bland det svåraste som finns.. Det finns inte många som du vännen!!

Det är helt otroligt vad många människor som följer din blogg.. Ser ut som om ni kommer komma iväg på er resa...jätte kul att kunna följa hur pengarna växer.. Ett litet bidrag från mig/oss har satts in i på kontot i dag (..inte anonymt denna gång..blev någon miss =)).

Puss & kram!! Du & tjejerna finns i mina tankar!!

Kram ullis

Rosvikstjejen sa...

Bra att du och Mellis får egentid. Hon behöver nog det och givetvis du också. Hon är stark som vågar fråga om saker och ting. Duktiga modiga flicka.

Blir så ledsen när jag läser att nacktumören växer och gör sig mer påmind. Den hade gott kunna stanna till och bara ligga där och göra ingenting.

(Till Jeanette ovan, kolla in på min blogg så får du se Oskar på bild. Hoppas att allt är bra med er.)Sorry Sabina att jag tar din plats för att prata med andra, kunde inte låta bli.

Kramisar till dig och din härliga familj

Anonym sa...

Önskar jag kunde trolla och göra dig frick igen, precis som Anden i lampan hela dig!!!!!!

Kärlek och tankar till dig, dina underbara döttrar, sambo och anhöriga, vänner som du har i hela landet.
Insamling görs via min dejtinsida på Norrlandskontakten!!!!!
*skratt* så nog ska vi se till att ni kommer iväg på er drömresa och önska att det kommer bli många fler i framtiden!!!!!

Hälsningar Anna i Luleå

Anonym sa...

OBS!!!!!!!!!
Stavfel, ska vara frisk, inte frick!!!!!
*skratt*

Håll modet uppe nu!!!
Tänker på dig och Vimmelmamman Lotta. Ni är enastående och starka unga kvinnor!

Anna, Luleå

Sandra sa...

usch.. jag blir både glad och ledsen när jag läser din blogg. glad för att du verkar vara en så stark person, och ledsen för att världen är så orättvis, och för att det finns sådana hemska, och skoningslösa sjukdomar.. usch, det är under sådana här omständigheter som man undrar om det verkligen finns någon gud (nej, jag är inte religiös, av just den här anledningen). Ha det så bra, och njut av var dag! Kram