5 januari 2009

MÅNDAG

Som vanligt hamnar sista kortet först. Efter 1 timme ute strejkade Julia och vägrade gå hem. Tyvärr hade ju hennes pappa glömt skicka med vagnen så det var modigt av mig att våga mig ut. För helt plötsligt kan hon vägra gå...... Söta, pigga och glada W fick spring i benen och for runt överallt. Skönt att få sällskap av W och E annars är det svårt att hålla sig ute så länge i många minus grader.
Självklart fick ju teletubbies följa med på ett hörn ( alltid ). Härlig dag som bjöd på sol och frostiga träd. Om det ändå kunde komma snö, vore ju så mysigt!

Får jag ta ett kort? frågade jag W. Ja visst kom det till svar och värsta modell posen! Hon har verkligen klimten i ögat denna söta lilla tjej!


För Julia vänder jämt bort huvudet när hon ser kameran, så trött på höra mamma säga "titta här" och "skratta".... men hon e ju lika söt för det!





Julia kom till oss igår vid middagstid medans Melinda stannade hos en kompis. Lika bra att passa på så länge det är jullov! Härligt att få hem en glad tjej som säger "skönt att komma hem till mamma och Henry". Hon lekte och fixade med sina dockor tills 21, då hon fick sova i systers säng ( 140 ).
Sov oroligt inatt, alltid lite stressad inför läkarbesök! Mamsen kom vid 09 och passade Julia då Henry skulle med. Jag hade skrivit upp en lapp inför med lite frågor;
* Strålningen - Tumören kan ömma och vara svullen upp till 3v efter strålningen, sen kan det ta upp till 3 mån innan man ser resultat. Så fortsätt med citodon och cortison har oxå bra verkan.
* Kosten - Jag har ju hört att man ska utesluta kolhydrater helt för dom göder cancern?? Det finns inget vetenskapligt bevisat att de är så. Läkarna rek. att man äter en allsidig kost.
* Domningar i fingrarna - Vanligt vid min behandling så inget konstigt.
* Ny DT - Man skriver en remiss nu och då blir de av i slutet på Jan.
* Nya tumörer - Att jag får nya tumörer tyder på att spridningen fortfarande är igång. Men så länge det bara är ytliga så är dom just idag ofarliga. Huden är ju det största organet vi har och man kan ha nästan hela kroppen täckt innan det blir livshotande. Det viktiga är att jag inte fått fler på dom inre organen, vilket den nya DT visar. Då tar man även hjärnan!
* Lungbesvär? - Förmodlingen är det nått muskulärt för om jag tex skulle få en propp i lungan borde jag få andnings svårigheter. Så inget konstigt där.
* Hur länge får jag leva?? - Det kan jag inte svara på! Det kan ingen svara på för vi vet inte, just nu är läget oförändrat. Du är allvarligt sjuk. Försök ha en så bra livskvalite som du kan, det är det viktiga för dig! Som så många ggr förr säger jag LEV HÄR & NU!!!
På torsdag fortsätter min cellgiftsbehandling och inför det ska prover tas. Alltså mitt "vanliga liv" går vidare. Cortisonet kommer göra så jag ökar ännu mer i vikt!!
När vi kom in idag och jag vilade i soffan ( denna gång va köksdörren låst! ) så funderade jag över hur livet kunde/skulle sett ut om jag var frisk. Ibland kommer dom funderingarna över en och man blir då ledsen. ( Dossyster och jag påverkar ju varann en del ) Jag är väldigt sällan ledsen nu för tiden, precis som jag acc. läget men det har jag inte! Men på nått sätt känns det som de tjänar inget till att vara ledsen! Torkade tårarna och tog fram en ny bok jag tänkte börja läsa - I en annan del av Bromma - ( Martina Haag ) verkar vara en lättläst och rolig bok!
Klockan 16 kom Julias pappa och hämtade henne, hon kommer imorn kväll igen.
Ikväll ska vi äta gott och kolla på film, en riktigt skön slapparkväll!
Får ju inte glömma bort att tacka för alla tips mot magen, har prövat en del och hoppas magen snart ska ta fart!

7 kommentarer:

Syster Yster sa...

HEJ!
JAg försöker att sätta mig in i din situation, men det kan man verkligen INTE göra....Jag har så svårt för att kunna tänka så, det är väl nån sorts "spärr" för att jag är så rädd för att råka ut för nåt liknande tror jag....
Jag tycker du verkar så himla klok och otroligt stark!
Jag försöker också leva efter mottot att ta tillvara på den tiden som är nu, det tro jag på vare sig man är frisk eller sjuk!
All styrka och varma tankar till dig!!
Kram C

Sabina sa...

Ja du, alla frågor som måste snurra i ditt huvud. Inte konstigt att man blir ledsen ibland, du är så stark, men jag tror att det är bra att släppa ut det då och då.

Jag har läst den boken då Martina Haag är en av mina stora favoriter, lättsamt å lättläst å dessutom roligt, det passar mig som handen i hansken, vi får väl se vad du tycker.

Ta hand om dig å lev här å NU.

Kraaaaaaaaaaaaaaam

Helena sa...

Jag kan ju inte på några villkor begripa hur svårt du har det eller hur du känner dig. Däremot kan jag hålla med om att man ska leva varje dag som om den vore den sista, det bör alla göra oavsett sjukdom eller inte tror jag. Njut av livet som det är IDAG, fundera inte så mycket på morgondagen. Men det är absolut lättare för mig som frisk att säga förstår jag...

Är så himla glad att jag "lärt känna dig" för du har gjort att jag lever mitt liv på ett bättre sätt och uppskattar det jag har mycket mer och jag håller tummarna så hårt att du får leva ditt liv mycket, mycket längre än vad du någonsin trott att du ska göra. Det är du värd, du är en toppenperson!!

En häxa på vift sa...

Tips angående fotona, ladda upp dem i ordning från ner och upp så hamnar de i rätt ordning. Vet inte varför korten numera laddas upp i fel ordning men då får man överlista systemet.*s*

Och tack så mycket för din kommentar, orkade inte kommentera hos någon igår efter att ha varit igång i nästan två dygn, börjar nog bli för gammal för att vara vaken så länge numera. :)

Ha en bra dag
Kram

Rosvikstjejen sa...

Du är verkligen stark kära du.

Vad bra att du skrev upp de frågor du hade. Det är så lätt att glömma bort när man verkligen behöver komma ihåg.

Jag har läst Martinas böcker men är inte allt för överväldig av hennes skrivsätt. Visst är det roligt ibland men det finns annat som är lika lätt och ännu roligare och bättre skrivet. Men håll till godo med henne tills jag kommer på någon bra bok som du kan läsa.

Kramisar

jenny sa...

God natt vännen!
Blir ledsen med dig i dag..vet vad du känner om ditt hår.kram kram kram Jenny

julia sa...

Vad skönt att du fick svar på de flesta av de frågorna du undrade över... Jag förstår hur du har de me cortisonet, ja gick på högdos i 2dygn och kommer inte ihåg speciellt mkt, men vet hur de va då ja började vakna till liv. Även om cortisonet hjälper en så känns de också som om de e stjälpande.. (om de nu stavas så =))

Hoppas de går bra med cellgifterna imon!!!! Många tankar och kramar till dig!