21 januari 2009

ONSDAGKVÄLL

Nu börjar även du mitt hjärta hitta lite distans till allt och förstå vad jag menar med att vi måste passa på att ta tillvara på alla små tillfällen vi har tillsammans.

Hej min kulta rakas!
Jag vet att jag är en fåordig som person och inte säger så mycket alltid. Men du ska veta att jag älskar dig mer än något annat och stöttar dig alltid tills den dagen vi måste skiljas åt. Jag har mycket inom mig, känlor, tankar och funderingar, det är bara svårt att ibland visa dom för det smärtar att se dig vara så sjuk. Jag undrar varje dag hur det kommer att leva utan dig, du har betytt så mycket för mig. Du får känna mig stark och lugn, men samtidigt faller jag ibland in i mina egna tankar och verkar ointresserad av det mesta som händer. Men det du ser på ytan är inte den kille som finns inuti skalet, där finns en glad och lycklig kille som fått privilegiet att få leva med dig. Du har lärt mig mycket, att uppskatta livet och alla vänner omkring sig, hur familjelivet är och vad det för med sig. Jag skulle kunna fortsätta att skriva ett bra tag till, men jag återkommer med fler tankar och funderingar.
Jag älskar dig min akka:-) du är allt för mig!
Din älskade ukko, Henry Puh vilken lååång dag!
Proverna gick bra, och jag blev glad när samtalet från mottagningen kom att alla prover såg bra ut och behandlingen blir av imorn.
Lotta och Mille kom hit och vi slog ihop våra kloka hjärnor och spånade lite på minnes saker till lådorna. ( har ju även fått mycket bra tips från er!! ) Sen kollade vi igenom gamla fotoalbum och kunde ju bara konstatera att vi är så mycket snyggare nu vid 30+ än 20+ haha! Mille sov hela besöket vilket var skönt för han och synd för mig som ej fick mysa med prinsen. Vi kom gemensamt fram till att vi oxå ville hinna med en del tjejmys så det ska vi planera upp. Känns som man lever i en annan värld, allt har hänt så fort och vi alla förstår allvaret!
I och med Isas FB-insamling har mitt öde nu nått ut till alla och jag har fått så mycket fina tänkbara ord och respons så jag vet inte vad jag ska säga! Är nog lite chockad men skulle nog reagera likadant! Samtidigt som jag inte riktigt förstår och tur är väl det!
Dossyster kom hit och vi fick en stund själva att ventilera innan Pastor P kom. Det blev ett djupt samtal och jag förklarade hur jag känner;
- att jag är rädd men inte hysterisk utan lugnt rädd
- att jag tror himlen är en bra plats, lite typ som jorden men att man inte känner till varandra
- alt. att man återvänder till jorden som nått annat och lever brevid alla er
- att jag absolut inte vill dö men inte heller tror att det är hemskt
- att jag känner att jag har förberett allt och kan liksom inte göra mera för att alla ska få det bra sen efter
- att situationen är så absurb att jag inte förstår att det är min död vi faktiskt diskuterar

Iallafall är det klart att det är han som ska begrava mig och nu vet även han om mina önskemål!

Barnens pappa sa en sån skön kommentar att om du kommer till oss så låt mig få ett tecken för jag blir inte rädd då utan vet att du finns hos oss då! Så jag tror jag ska blåsa ut ett ljus då! Eller som nån sa att man kan säga till barnen när det blåser ute är det mamma som stryker håret. Lite gulligt!
Därefter kom K & E och vi åt lite middag ihop och pratade om gamla barnprogram. Även dom ska ju få en liten bebis i maj och jag har ju blivit tillfrågad som gudmor. Och skulle jag ej va med så sa Henry så gulligt; - annars blir du ju en postumt gudmor! Och då sa K,- då kan du ju verkligen bli en ängla gudmor och ha koll från ovan. *ler*
Faktiskt skönt att kunna prata om allt för jag är ju lite sådan och klarar ju det nu.
Sen blev det telefonsamtal efter samtal och jag hoppas denna dag har lyckats trötta ut mig så jag får sova i natt. Cortisonet gör mig helt galet pigg, svettig, hjärtklappning, fet och rödflammig!

17 kommentarer:

Anonym sa...

Vad fint inlägget från din sambo är...visst kan han uttrycka sig...:))
En grej, som du kunde göra till barnens minneslådor, är att skriva små sagor/berättelser om hur du följer dem och gör små saker för dem även efter att ni måste skiljas åt....typ att lilltjejen ramlar och slår sig och du blåser på såret eller att stora flickan är olyckligt kär och du tröstar så hon känner din närvaro....
Alltså små sagor för speciella tillfällen i livet.
Bara ett förslag.
Skönt att det blir behandling i morgon...ett steg framåt!
Hoppas du kan sova inatt..kram Ia

Anonym sa...

Det var härligt att höra din röst i dag!! Ser fram emott att se dig i mars!!! Verkligen fint vad Henry skrev..han är verkligen en super karl!!! Kram

Sus sa...

Så fint skrivit av henry! Tårades i mina ögon!

Kram Sus

Anonym sa...

Jag tror att det är väldigt viktigt att kunna prata om det som är och känns jobbigt.

Du och ni tycks ha kommit dit att ni kan prata om döden, om vad som händer och hur du vill ha det.

Jag kan inte föreställa mig något som är mer tungt att prata med sina nära om, sina barn. Men det är så rätt att göra det. Att uttrycka sig och prata om döden.

Alla kommer vi att dö. Ibland tror vi det inte, men vi kommer ändå alla att dö. En del av oss som läser din blogg kanske dör innan dig. Det vet vi inget om. Vi har en begränsad tid på jorden även om vi inte inser det i vardagen.

Det jag hoppas är att ditt liv trotts allt du upplever och gör blir längre än du både befarar och hoppas!!!

Anonym sa...

Svar:
Vet inte om du har sett det men du ligger i en helt överlägsen ledning till Enbart månadens blogg. Jag har lätt att förstå det.

Anonym sa...

Hej älskade vän.
Jag sitter hemma vid köksbordet, vaken aldeles för sent, med tårarna som bara forsat ner för kinderna efter att ha läst din blogg. Världen är aldeles för jävla orättvis, men en sak e helt säker, i all hemskhet så blev världen i alla fall ljusare den dagen Sabina kom till jorden.
Så mycket kärlek och glädje och motivation, fysisk och psykisk du spridit. Hade alla på jorden varit som du hade det inte varit jorden utan himmelriket vi befann oss på, för en levande ängel, de e va du e;-)

Stort grattis till Julia som fyller hela 8 år idag oxå! Hälsa henne att jag inte kan vänta på o få se när hon kör sin "taki"massage på sin teletablis......
Lämnade ett bidrag till din insamling oxå som jag tycker du ska slösa på dig och din familj!

Anonym sa...

STORT GRATTIS till din lill-Skrutta som fyller år idag!
Gissar att det blir många paket och mysig samvaro med familjen, hoppas ni alla får en trevlig dag!

Kram! // Titti

Anonym sa...

Hoppas att du haft en bra natt!

Önskar dig något extra den här dagen precis som alla andra dagar.
Det där extra guldkormet!

Mysigt att fira en födelsedag så här vid en årstid då allt känns lite avslaget.

Anonym sa...

Hej Sabina. Jag läser din blogg varje dag, även om jag inte skriver inlägg varje dag. Imorgon när lönen kommer ska du få ett litet bidrag. Bra idé med att man kan sätta in pengar. Då känns det iaf som att man kan göra lite "nytta". Det är hemskt att bara kunna titta på. Tänker mycket på dig. Kramar

Anonym sa...

Vilket inlägg Henry, så vackert skrivet. Jag blev rörd.

Det måste vara skittufft att stå bredvid sin älskade som fightas mot djävulssjukdomen cancer.

Tänker på er. Anna

Anonym sa...

Känner verkligen igen mig i de du skriver om cortisonet!! Jag gick upp 10kg på en vecka när ja låg på huddinge....
Jag gråter nästan varje gång jag läser dina inlägg, du har berört så otroligt mkt och kan inte säga annat än att du är fantastisk"!!!!
Tycker du ska skriva ett brev till flickorna å lägga i deras minneslådor där du berättar lite om roliga minnen genom åren, lite tankar om allt å inget...!!!
Va rädd om dig nu!
Kramar

Anonym sa...

Missade helt detta inlägg förut, fråga mig inte hur... Skönt att ni alla kan prata öppet om det i alla fall, och jag håller som vanligt med Peter PC Carlsson, det är en klok man! Det jag ville säga är att jag VET att du kommer att vara med i himlen också, däremot kanske inte alla har förmågan att känna och se dig. Däremot vet jag att barn är mer mottaglig för denna kontakt, så även min dotter som haft besök av sin mormor i många år. Förr trodde jag inte alls på detta, men med åren har jag fått bevis efter bevis att det faktiskt är så. Vill inte gå in på alla detaljer här i en öppen blogg... Men jag vet! Båda mina föräldrar är borta sedan länge, och jag har också fått bevis på att de är tillsammans "någonstans", även om de inte är samtidigt här hos mig. Lite luddig kommentar det här, hoppas du förstår vad jag menar. Somliga säger att det är efter jordelivet som det "riktiga" livet börjar! Många luddiga kramar från mig!!

Anonym sa...

Fina tankar. Du kommer säkert att vara med vid sidan av och kanske blåsa ut ett ljus. Kan bara säga att här hemma hos oss så vill någon berätta att han/hon finns genom att tända lampor i huset på natten eller dagen. Jag har en känsla av att det är barnens farmor som aldrig fick träffa sin barnbarn.

Anonym sa...

Vilket fint brev din karl skrivit! Jag fortsätter att skicka goda tankar till dig. Och ge inte upp, mirakel sker faktiskt.

Hoppas att du får in massor med mer pengar. Nu ska jag sätta in till dig och din familj.

Kram
Cattis

Anonym sa...

Jag måste bara fråga, var du med på aftonbladets hemsida om din hudcancer? Minns en mörkhårig tjej i 30års åldern med barn. Tjejen hade hudcancer.

Anonym sa...

Hej Sabina!

Jag hittade till din blogg via Vimmelmamman. Jag minns också att jag på nät-tv såg reportaget om dig - ett mycket gripande reportage!

Henry har skrivit så fint om dig, du har så många fina vänner runt dig, dina fina barn. Jag har hunnit läsa igenom hela din blogg och är nu så ledsen för att du nu fått det här beskedet och att du nu måste planera inför den tid du har kvar.

Det är så ofattbart att ta in. Det känns, näe, jag vet inte hur jag ska beskriva hur det känns. Det måste kännas fruktansvärt att inse att tiden är utmätt och kvar blir barn, partner, vänner och familj.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag vill att du ska veta att mina tankar är hos dig och alla du har runt dig.

Många varma cyberkramar från mig!

Anonym sa...

Mycket mycket fint Henry! Du är verkligen ett av Sabinas allra viktigaste stöd och jag är så glad för att du finns och att du är den du är!


Och för att svara er som undrar om det var Sabina som var med på Aftonbladets webbtv är svaret ja. Hon länkar även till reportaget i högerkanten på sin sida, under presentationen av sig själv.

Kram!