21 januari 2009

ONSDAG

Mina drivkrafter här på jorden! Imorgon kommer dom hem och sen efter det är dom inte mer än en port ifrån mig! På fredag ska Melinda på sitt första klass disco och hon är så nervös! Mitt lilla troll som imorn blir hela 8 år, oj oj vad vi väntade på dig! Du var planerad med ett snitt och kvällen innan kunde jag inte sova utan ville bara se dig! Du har fått mig att inse så mycket med ditt handikapp! Och det kommer jag alltid vara tacksam för, du förändrade hela min syn och sätt! Jag blev en bättre människa med dig!


Känns som verkligheten springer ifatt en snabbare än man tror! Natten var jobbig med svettningar utav dess like och tumörgolfbollen i nacken vägrade låta mig hitta nån sov position. Samtidigt då går ju mina tankar till att kroppen inte fått sin avastin på 6v och hur påverkas tumörerna av de? Har dom fri väg nu igen? Hur fort kan det gå? Luras jag av allt cortison som gör mig och min kropp pigg och egentligen hänger den på målsnöret? Svår balans gång och natte tiden gör alltid tankarna mera komplicerade. MEN JAG ÄR RÄDD! Rädd för hur det kommer bli och kännas? Ska kroppen svika mig nu? Jag vet ju att jag redan är ett mirakel som med en hel kropp full av tumörer och metastaser fortfarande står! Och jag vägrar ge upp, jag har så mycket att kämpa för och jag har rätt att få leva! Så klart det går upp och ner, men jag har svårt för när det går neråt, känslomässigt i allafall!
Har emla på porten för provtagningen snart och nu hoppas jag att kroppens värden håller så jag åtminstone får min taxol imorn. Länge länge var jag rädd för cellgifter, nu fullkomligt skriker jag efter dom!! Men har ju förstått att de är dom som hållt mig flytandes. När jag känner mig lite låg sätter jag på finska hits som vi alltid lyssnade på som barn och som får mig lugn!!
På måndag kommer J som ju ska sjunga och spela gitarr på bla begravningen. Han sjunger ju oxå på finska så jag skulle få min favorit. Han har en underbar röst! För att få det mer personligt vill jag hellre ha en egen solist än psalmer.
Fick även en massa foton av fotografen U igår som fotade boken och nu ska jag fixa iordning fotoalbum på nätet, super bra tips! Bilderna är helt fantastiska då dom är tagna när man inte är beredd.

Jag fick ett tips vad jag ska säga till mig själv flera ggr om dan;

Såhär lyder den för cancer:
Kärleksfullt förlåter jag och befriar mig från allt i det förflutna. Jag väljer att fylla min värld med glädje. Jag älskar och bejakar mig själv.
Det finns även en för tumörer:
Kärleksfullt befriar jag mig från det gamla och vänder min uppmärksamhet mot denna nya dag. Allt är bra.
Det går ju att ta båda tillsammans. Louise rekommenderar att man säger dem så ofta som möjligt och gärna högt när man kan. Hon pratar i ett annat sammanhang om 3-400 ggr per dag.. det låter mycket men om man gör det då och då under dagen så tar det faktiskt inte så lång tid.
Varm kram från Liv

All kärlek till er underbara därute och härinne!

38 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Love!

Kampa pa nu...vill traffa dig snart

.....a

Anonym sa...

*kramar om*
Känner dig inte, men känner att jag vill bry mig om dig.
Jag förstår att du är rädd, det skulle jag oxå vara. Men du är modig! Underbara du som orkar tänka framåt och fixa och förbereda...
Tänker på dig massor och kikar in här flera gånger om dagen.
Kram!

Sabina sa...

Ååå skickar massor av styrkekämparkramar. Jag förstår att du är rädd, vem skulle inte vara det.
Om jag bara kunde hjälpa dig på något sätt, då skulle jag göra det utan att blinka.
Kraaaaaaaaaaaaaam

Anonym sa...

Hej. Vill bara lämna ett litet fotspår. Har följt din blogg sedan du var med i aftonbladet och du berör mig så oerhört. Du ger mig styrka att fortätta kämpa med mina egna problem. De är visserligen "bara" psyskiska.
All kärlek och styrka till dig och din familj.

Anonym sa...

Hej!
jag ville bara skicka dig en massa styrke kramar och önska dig en fin resa med familjen! Livet är bra orättvist! Men det är härligt att läsa att du fortfarande kämpar!
Du verkar vara en underbar person,en underbar mamma!

Kram från en bloggläsare!
/ Lotta

Anonym sa...

Hej vännen!

Vilka underbara foton på Melli & Julia!! De är så fina era tjejer!!

Ja, tänk att lilla Julia fyller 8-år i morgon.. Vad snabbt åren går.. Jag minns när sms:et från bb kom då prinsessan var nyfödd...känns inte som åtta år sedan..

Hoppas att det går bra på VC i dag & att du får en mysig fikastund med "dossyster/boksyster/ulrica" i dag..

Vi ses i morgon gums!!

Puss & kram!!

ullis

Anonym sa...

Skickar en styrkekram efter den jobbiga natten!
Ia

Anonym sa...

Idag är himlen ljusare och jag hoppas även din dag är ljusare efter vad jag förstått en jobbig natt...
Älska dig själv och alla gåvor du fått under livet..

Ocjh omge dig med friska bilder växter som strävar uppåt inget hängande inget brunt vissnande...du lever och det skall allt om dig också göra....

styrkekramar och tankar för det är allt jag kan ge ...

Anonym sa...

Jag skickar många varma tankar till dig och din familj. Du är en fantastisk kvinna som är otroligt stark och närvarande. Det går inte och föreställa sig vilken mardröm du befinner dig i, ändå är du så klok och stark - sluta aldrig kämpa !
Kram

Anonym sa...

kramar i massor till dig, a

Anonym sa...

Kramar om!

Anonym sa...

Jag tror att med positiva tankar kommer du långt! Bra affirmationer.
Skickar en styrkekram till dig, vi är många som följer din kamp, och hoppas med dig!!

Kramar
M

Anonym sa...

moi sabina! Sitter här på lunchrasten på jobbet i london och var bara tvungen att titta förbi. Du kommer klara det här sabina, du är så stark! Ser att du är finska (ja me! :)), så visa din sisu och ge inte upp! Jag ber för dig. Halaus Y

Anonym sa...

Hittade hit från en annan blogg - det är svårt att inte oroa sig när framtiden är oviss, men jag hoppas att du funnit frid.

Njut av varje dag så gott du kan!

^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^
"Where there's love nothing is too much trouble, and there's always time."
^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^

Anonym sa...

KÄRA SABINA, du är i våra tankar, hoppas att du har MÅNGA "ljusa" dagar kvar tillsammans med alla dina nära o kära, vi sänder VARMA STÄRKANDE KRAMAR, Dossysters mamma o pappa

sanna sa...

vilken fin och varm blogg, hoppas att du får en bra dag i dag. kram sanna

Anonym sa...

Styrkekramar från en ny läsare som inte ens kan föreställa mig vad du går igenom. Däremot som mamma förstår jag dina känslor och tankar när det gäller barnen (och gråter lite när jag läser), så känner nog alla förädrar med ej vuxna barn. Ibland är livet orättvist.

Anonym sa...

Hej min kulta rakas,

Jag vet att jag är en fåordig som person och inte säger så mycket alltid. Men du ska veta att jag älskar dig mer än något annat och stöttar dig alltid tills den dagen vi måste skiljas åt. Jag har mycket inom mig, känlor, tankar och funderingar, det är bara svårt att ibland visa dom för det smärtar att se dig vara så sjuk. Jag undrar varje dag hur det kommer att leva utan dig, du har betytt så mycket för mig. Du får känna mig stark och lugn, men samtidigt faller jag ibland in i mina egna tankar och verkar ointresserad av det mesta som händer. Men det du ser på ytan är inte den kille som finns inuti skalet, där finns en glad och lycklig kille som fått privilegiet att få leva med dig. Du har lärt mig mycket, att uppskatta livet och alla vänner omkring sig, hur familjelivet är och vad det för med sig. Jag skulle kunna fortsätta att skriva ett bra tag till, men jag återkommer med fler tankar och funderingar.

Jag älskar dig min akka:-) du är allt för mig!

Din älskade ukko, Henry

Anonym sa...

Hej Sabina. Jag fick nys om din blogg genom en annan som jag brukar läsa.Jag gick in för att kolla och såg att det var du som skrev, min gamla gymkollega. Jag visste inte att cancern gått så långt och jag är hemskt hemskt ledsen. Det är så fruktansvärt orättvist. Jag minns dig på jobbet, så glad och positiv jämt. Jag kommer ihåg att jag sa till min syrra Rebecka: "hur kan hon vara så stark? Hon har ju cancer?". Jag tänker på dig och dina barn och gråter för orättvisan som drabbat dig och skickar all värme till dig.. Stora varma krama/ Din före detta kollega Miriam

Anonym sa...

Hej igen :). Jag glömde tala om att jag har en blogg. miriamlife.blogg.se. Den handlar inte om något speciellt mest mitt familjeliv. Jag väntade ju en liten dotter när vi jobbade ihop och där finns mycket bilder på henne om du e nyfiken.

Varma kramar igen // Miriam

Anonym sa...

Hej
är en daglig läsare av din blogg, och du och din familj finns dagligen i mina böner..
En sak som jag kom på att jag sett i något tvprogram är att du skriver brev till dina barn, ett för varje födelsedag fram till de är 30 år, med livsberättelser..vad du skulle ha sagt till dem om du funnits kvar.Vad de ska tänka på när det gäller val av livskamrat m.m
Ett annat är att köpa ett berlock armband typ thomas sabo, och sen köpa lite berlocker som de får på sina födelsedagar eller vid större händelser som giftemål och barnafödande.
Kram
Sarah

Aforia sa...

Hej
Som du säkert redan har förstått så är jag en av de som läser din blogg dagligen. Har själv varit i dina anhörigas tillvaro med en svärmor som dog året efter det att min man dog.
Det som slår mig är att ni som drabbas av beskedet att nu är det inte långt kvar är starkare än vi andra som har vetskapen av att ni inom kort inte kommer finnas kvar hos oss. Er livsglädje och kamp gör att vi andra kan slappna av och bara följa med på er resa. Om du förstår vad jag menar.
Min svärmor hade också en ramsa som hon sa till oss och till sig själv flera gånger om dagen. Denna ramsa uttalar jag för mig själv flera gånger om dagen. Denna ramsa går så här:
Idag är idag. Den är inte fullt så jävlig som gårdagens. Imorgon blir den säkert ännu bättre.
Hon var precis som du en stark person. En som vägrade låta cancern vinna över hennes humör. Hur ont hon än hade så var hon alltid lika positiv. Visst dök hon också i humöret när smärtan var som värst. Men hon lät aldrig den ta över.
Lycka till på VC idag.
Kramar

Anonym sa...

För första gången är jag helt mållös. Har varit det sedan i fredags då jag läste vad den dagen förde med sig. Jag är annars inte den typen ska du veta. Däremot har jag satt in en liten slant som förhoppningsvis även andra gör, till ditt konto att föröka sig till något som du önskar. Ska sätta in lite åt Cancerfonden också igen, vi vill ju inte att vår avkomma ska drabbas av samma öde eller hur?
Det är så mycket jag vill säga till dig för jag har tyvärr viss erfarenhet av hjärtumörer då pappa gick bort i det, men ändå känns det fel. Alla är ju så olika. Man ska nog inte jämföra.
Dra iväg med dina käraste på din resa till värmen och må gott en liten tid! Det unnar vi alla dig/er!

Har du också finskt blod i dig?! Trodde det "bara" var dina män som hade det? =)

Kramar från Titti - myös akka! =D

Anonym sa...

Lilla gumman, finner inte ord men du finns i mina böner
Kramar
Jeanette

Anonym sa...

kram till dig idag sabina. vad härligt att dina fina fina flickor kommer til dig alldeles snart, och att ni kommer att bo, och vara så nära varandra hela tiden. som vanligt skriver du så fint. allt gott. styrkekramar från karin

Anonym sa...

Men vilket fint inlägg Henry skrivit till dej :) När jag läser din blogg förstår jag att man inte borde ta allt förgivet som man ofta gör. Hoppas ni får en trevlig resa. KRAMAR

Pioner äro vita sa...

Hej

Jag hittade hit till din blogg för ett par dagar sedan. Blev så tagen och ledsen när jag läste den. Du är helt otroligt stark. Hoppas att ni får en underbar och fin resa tillsammans.

Hälsningar
Karin

Anonym sa...

Hej Sabina,

Tack för den trevliga pratstunden igår.

Vart har ni tagit de fina solnedgångsbilderna på tjejerna?
Kolla in nellymamman får du se liknande bilder från en bildserie tagen på Turkiet 2004.

Kram Stellan

Anonym sa...

Läste just lite i din blogg och vill bara skicka en liten tanke...

Unknown sa...

Du är så stark vännen. Vem sjutton har inte rätt att vara rädd en sån här gång. Att inte veta är den största rädslan som finns.

Men jag beundrar dig verkligen. Du/ni har hanterat det här på ett så föredömligt sätt att jag blir alldeles matt. Hurra för dig!!!!

Hoppas att ni kommer iväg på er semester nu. Vart blir det???
Säg till om jag kan göra något för dig så här i vardagen. Vi bor ju inte allt för långt ifrån varandra.

Kramisar

Anonym sa...

Många kramar till dig! Jag hoppas att den elaka cancern snart ger upp och låter dig vara i fred! Jätte fina ungar du har:) kram Malin

Anonym sa...

Hej Sabina! Vi har inte hörts på ett tag, har träffat Melinda och Julia lite då och då när teppo har varit förbi. Men vill bara säga att jag tänker på dig och jag är verkligen facinerad över hur stark du är. Såna här sjukdomar är verkligen förskräckliga och särkillt när det drabbar sådana goa människor som du. Kämpa vidare, vi alla tänker på dig!
många kramar, Camilla Lenngren.

Anonym sa...

Hej Sabina!

Jag hittade till din blogg via Vimmelmamman. Vill sända mina varmaste kramar till dig, fina snygga människa, som drabbats av detta. Gick just med i facebook.gruppen som startats i ditt namn, och satte in en slant på ditt konto. Jag vill att du ska veta att det att du så frikostigt delar med dig av dina tankar och ditt liv har givit mig mycket, jag uppskattar det jag har till fullo. Livet är så skört. Ta hand om dig!

Cissi

Anonym sa...

NU har jag länkat till din blogg och din insamling på min sida på Norrlandskontakten.

Oändlig kärlek och stöd till dig och din familj!!!

http://www.norrlandskontakten.se/frameset.php

Maria sa...

All kärlek och styrka till dig och din familj. Fann din blogg igår och det du skriver griper tag i en. Varför får detta hända? Du är fantastisk som lever för dagen och försöker att se det positiva. förstår dock dina mörka tankar som kommer där emellan.
Tänker sååå på dig.
Min dotter har nu behandlats för leukemi sedan 2002, så att leva för dagen är något man lär sig men ack så svårt. Man vill alltid se framåt, men det finns inte i denna värld. Kram Maria

Anonym sa...

Hittade din blogg genom Enbart och tycker du är väldigt stark som klarar dig igenom detta. Tänk att klara sig igenom dagarna och föröka vara så positiv så möjligt inför sina barn. Jag hoppas ni får en härlig semester snart.

Anonym sa...

KÄRA SABINA, jag hoppas att du får en lugn natt utan mörka tankar, du behöver nattens vila så väl, EN STOR ROFYLLD KRAM från Dossysters mamma

Anonym sa...

Såå fina flickor du har, hela rummet fylls ju med glädje. Hoppas du får en bättre natt inatt!
Tänker på dig.
kramar