9 september 2008

TISDAG

Efter gårdagens prat om spöken var jag tvungen att ha både lampan tänd och tvn på. Men natten gick ganska hysat ändå, sov ett par timmar. Möte upp boksyster vid frukosten 07.15. Det fanns massor av gott att välja bland, speciellt molinogröt med bla linfrö, aprikos, russin och plommon. Vi fastnade i olika samtal och glömde bort tiden, så vi missade morgon gympan. Sen hade jag ett inskrivnings samtal med en sköterska. Då jag bara kommer stanna 2dgr och inte får lova att bada eller få massage så bestämde vi att jag bara ska ta det lugnt. Jag bestämde mig för att pröva på pilates med boll som jag förrut älskade. Det gick förvånansvärt bra och mina tumörer tillät mig sitta på bollen. Kände mig nöjd efteråt så jag och boksyster gick iväg och jag fastnade snart i hennes berättelse. Kul att lära känna varandra lite bättre. 12 var det dags för lunch som bestod av fisk, potatis, sås och sallad. Mycket smarrigt! Efter lunch var det föreläsning med en dietist, inte så mycket nytt för en som mig som kan allt om kost. Vidare därifrån till taktil stimulering ( samma som Julia får och som hon kommer hem och gör på oss. ) Jag fick på händer, fötter och i hårbotten. Mycket skönt, nu förstår jag varför Julia njuter så! Hann upp på rummet en stund innan samtal med en samtals terapeut. En mycket bra sådan utan att jag visste ordet av hade vi suttit i 90 min. Det kom upp en del jobbiga saker om ens barndom m m så när jag gick därifrån kände jag mig lite nedstämd! Väntade in boksyster sen gick vi och praktiskt taget kastade i oss middagen för att hinna till kvällens andakt. Den blev väldigt känsloladdad, det var sorgsen musik, tända ljus och med ens blev man påmind om varför man är här, vilken situation vi befinner oss i. Vi stannade kvar och pratade om våra känslor och tankar, kändes som en lättnad! Vi gick upp i salongen och åt vår efterätt som bestod av fruktsallad med vaniljkräm och pratade ut lite i vår grupp. Jag undrar hur det har gått för Henry som är hemma och tar hand om mina troll. Den lilla kan ju vara rätt jobbig när hon sätter den sidan till, men imorgon åker dom till sin pappa och Henry får vila ut.

Måste ju erkänna att jag är lite nyfiken om vilka som följer mig här i min kamp mot Tengil så om ni vill får ni mer än gärna lämna en liten kommentar!

18 kommentarer:

Anonym sa...

Hej - jag är en god vän till en nära vän till Daniel Edman och "hittade" din blogg via hans. Är själv mamma till två barn och är uppslukad av din otroliga kraft och livsglädje! Nu har Tengil tagit Daniel - nu får det vara nog! Önskar dig all lycka! Lena

Anonym sa...

Hej!
Hittade din blogg via aftonbladet och följer din och din boksysters kamp. Min mamma dog i cancer alldeles för ung (men jag var trots allt 29). Mina egna är 13 och 9 och tanken på att behöva skiljas från dem när de är så unga är outhärdlig. Beundrar din styrka!
Maria i Ystad.

Anonym sa...

Hej gumman!! Ni har haft en tuff dag vad det verkar..men prata kan man aldrig få för mycket av!!! Hur jobbigt det än är så måste det va skönt att prata med dom som förstår o inte alltid har så bekväma svar, men som får en att tänka på viktiga saker som vi vänner kan ha svårt att sätta ord på!! Så ta vara på all hjälp du kan få!!! Du vet väl hur barn är,alltid värst mot mamma, du behöver inte oroa dej för Henry,han e ju en pärla med barnen!! NJUT NU!!!! Spöken e snälla..jag har 19 gravar på tomten så jag vet, sov gott!! kram kram Lotta

Anonym sa...

Sabina, du vet att jag följer dig och dina nära och kära troget. Hur oproffsigt som helst!

Om du någon gång undrar hur det kommer sig att du har så många fantastiska människor omkrig dig så kan du fråga mig - den mörka, ståtliga kuratorn! Vår älskade lilla boksyser som lämnat oss skrev någon gång i somras något liknande och jag måste erkänna att det värmer i hjärtat. Man är ju inte mer än kurator...
(Det är så enkelt att den som ger han får!)

Njut av den tid du får på Mösseberg. Bätre än ingen! Det som väntar där hemma kan ge dig tid.

Stora kramar från Bok- och kuratorSara

(I morgon ska jag träffa din älskade Melinda!)

Anonym sa...

Hej!
Jag heter Valeska och såg reportaget om dig på TV. Jag har själv precis fått veta att jag har en kronisk sjukdom (dock ingen Tengil), och jag läser både din blogg och din boksysters eftersom ni utstrålar så mycket kraft och positiv energi. Jag hoppas helt enkelt att det smittar av sig lite på mig när jag själv hamnar i en svacka. (ganska egoistiskt, jag vet).
Jag tänker mycket på er! Tack för att ni delar med er - ni inspirerar många med er styrka.
Stor kram
Valeska

Anonym sa...

hej
Jag kom in pa din blogg genom din stora boksyster. Det ar sa beundrans vart av er bada att vara sa oppna om en sa hemsk och skrammande sjukdom. Jag onskar sa att ni bada kommer att "beat this f-ing shitty disease"! ( Har sjalv fatt reda pa att jag har tidiga cellforandringar i 6 leverflackar som nyss har opererats bort sa man blir ju lite radd...)
Samla pa er krafter och ta nya starka tag nar ni kommer hem igen! Jag tanker och ber for er.
Patti

Anonym sa...

Vännen

Du vet att jag är här varje dag och läser dig. Mina tänkar går till dig flera gånger om dagen.

När vi lärde känna varandra var du ett jättestöd till mig när jag hade det som jobbigast. Ååå var många samtal det blev. TACK! Du hjälpte mig verkligen att ta mig igenom det.

Härligt att du haft det skönt på Mösseberg, om än jobbigt ibland.

Vi ses till helgen!

Massor med kramar

Anonym sa...

Hej
Tittade på reportaget om dig på webtv,hittade sedan din blogg. Din styrka ger styrka åt många andra,även mig. Livet är inte alltid rättvist. Önskar dig all lycka, håller tummarna för dig.....

Anonym sa...

Hej,
Såg din berättelse i Aftonbladet och blev fängslad och bestört. Är själv sjuksköterska och arbetar dagarna i ända med cancersjuka människor men de är oftast äldre. Har själv två barn och tar vara på varenda dag, precis som du, och ser på träden som är så fina och allt runt omkring. Du har verkligen satt perspektiv på tillvaron och fått mig att vara evigt tacksam. Följer dig på bloggen och tänker på dig.
Marre

Anonym sa...

Tjena tjejen!! Carola här, kompis med din stora syster. Följer dig dagligen i din kamp och beundrar dig! Kämpa på tjejen, vi är med dig i tanken vaerje dag. Såg ditt reportage i aftonbladet efter att Rosa tipsat, Jätte bra!! Har visat det för min soltokiga brorsdotter och hon har faktiskt fått sig en tanke ställare. Kram Carola

Anonym sa...

Hej Gumman!!

Jag är här och läser...det vet du. Alla i Kalmar du känner hejar på dig och ber dig att kämpa på.

många kramar a

Anonym sa...

Hej Sabina, läser din blogg varje dag, och tänker massvis på er allihopa. Det finns ingen rättvisa, eller mening i det som händer dig!
Men du har modet att göra nåt meningsfullt av situationen. Och DET är betyder massvis.
Många Varma Tankar Till Dej
Kram Malin (Emils mamma)

Anonym sa...

Min tappra dotter,
hoppas du kommer hem med mycket ny energi så nya behandlingen tar död på Tengil engång för alla.
Dagarna där i Mösseberg gör dig gott både mentalt och fysiskt och det behövde du för att ladda alla batterier inför kommande behandling.
Jag ber för dig varje dag och du vet att jag finns här för dig alltid! Välkommen hem Sabina! Jag älskar dig från hela mitt hjärta!
Kram mamma

Anonym sa...

Hej Sabina...
...Jag kände inte till din blogg förrän jag pratade med din mamma häromkvällen - men jag känner väl till din kamp mot denna monstersjukdom. Jag tänker mycket på dej och ber och håller tummarna för att allt ska gå bra för dej, Sabina. Det känns såå overkligt och så orättvist - jag önskar att man kunde trolla som en "knäckehäxa" eller tillkalla en fe´som kunde ställa allt tillrätta igen... Jag beundrar din styrka och ditt mod att dela med dej av dina tankar och upplevelser - det måste kännas värdefullt för många som är i samma situation. Det känns värdefullt även för mej och andra som ännu inte drabbats - Vi vet inget om vår morgondag...Vi måste lära oss att ta vara på livet och varandra mycket mera... Jag önskar dej all Lycka till med nya behandlingar och jag fortsätter att tänka på dej, din familj och på din mamma. Stor varm Kram//Kerstin

Anonym sa...

Iam not over you, Iam not under you, I will always bee beside you!

Anonym sa...

Hej! Jag hittade din blogg (och dina boksystrars) via Daniel Edmans blogg. Jag blev fast direkt. Förlorade min far i cancer.

Jag vill bara ge mitt stöd och säga att jag är så imponerad över din vilja (och Ulricas med). Lämna inte den, den är guld värd när man har sjukdomen. Fortsätt kämpa! En dag vänder det.

Lycka till!

/Cattis

Anonym sa...

Hej
Är lillasyster till en av dina vänner (en blond liten värmländsk virvelvind) och fastnade för din blogg och din kamp genom henne. Jag är mycket imponerad av din kämparglöd och öppenhet. Beundrar din livsglädje och kraft.
Elin

Anonym sa...

Syster, klart jag också följer din blogg varje dag. Även Ulricas, och innan Daniels och Hannes.. På söndag har vi en mysdag, det var länge sen vi sågs.. Dumma förkylning :o(
Älskar dig! Johanna