15 september 2008

MÅNDAG

Vaknade 06 efter en hyfsad natt, börjar bli bättre och bättre! Gick upp och åt frukost med Henry för att sen åka på nätverksmöte. Barnens pappa, Kuratorn ( som dessutom satt mellan oss då hon representerar oss båda ), Sociala, LSS, Familjeenheten, Kortis verksamheten och Kontaktfamiljstöd. Alla hade förberett sig bra så vi fick igenom våra önskemål och det ser ut att lösa sig på alla fronter, skönt! Kvinnan som jobbar med kontaktfamiljer kände igen oss sen förr då hon jobbade med skilsmässobarn. Kunde inte bli bättre då hon känner till oss och Melinda. Ännu en gång briljerade Kuratorn och vi kände oss nöjda när vi 2 tim senare gick därifrån. Även om det är helt galet konstigt att sitta och prata om ens egen död. Vidare därifrån till Ulriksdals trädgård och ett möte med Julias sjukgymnast som även lovat hjälpa oss med diverse andra saker bla om Julia kan få träffa någon som vet hur man beter sig i sån här situation. Vi blev bjudna på en härlig vegetarisk buffe och diskuterade olika lösningar. Hon har hjälpt oss mycket sen Julia var liten och det är super skönt att kunna lämna ifrån sig vissa samtal till någon annan. U tog upp att hon tyckte jag skulle skriva brev, filma och fixa andra minnen till barnen som dom kunde få, har ju själv tänkt tanken men ska defenitivt göra det nu. Sen var det dax för omläggning av tumörerna på VC. Lufsade hem ganska slut efter en hektisk dag och stupade i soffan. Kollade på filmen PS I Love you, och den handlade just om en man som dött och lämnat små brev efter sig, så nu är det bara att ta tag i det. Blev så klart lite sentimental och ledsen vid tanken men tror att det skulle uppskattas. Kl 18 kom L och hämtade upp mig och vi åkte till Li och sen vidare till Sonjas Grek på Söder. Vi åt en god middag och pratade om allt som händer i våra liv just nu, L ska ju ha Mille när som helst ( som jag ska vara med på ) och Li vill gärna köpa större boende. Riktigt trevligt och mysigt, skrattade mycket! Ännu bättre blev det ju när notan kom och mina goda vänner bjöd på den som en försenad födelsedags present! Man tackar och bockar!

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Sabina
Blir som vanligt inspirerad av ditt mod och din styrka.
Tror att du kommer att få ut mycket själv också av att dokumentera tankar , ideer och tips. Vilken skatt för din familj.

Ha en bra dag

Hälsningar U

Anonym sa...

Älskade vän, det är inte jag som briljerar. Det är du och T (barnens far). Ni är makalösa. Det är redan sagt men kan sägas igen; situationen är absurd. Att tala om sin egen död och lösa framtiden för sina barn (går det?) tillsammans med 10 okända männinskor från den sociala eliten är något man inte önskar sin värsta fiende. Men ni gör det med raka ryggar och stadig röst. Det är en ära att få sitta med en av er på var sida. Ni är bra och jag tror på er.

Bok- och KuratorSara

lotta sa...

Oj vilken dag!!!! Det va mysigt igår, men jag har sååå svårt att se dej ledsen! Önskar ju att man bara kan krama dej o säga att allt blir bra!!Det är så svårt att prata om begravning o vad händer sen...men samtidigt vill jag ju att vi ska prata om allt, så det onda i hjärtat kan göra lite mindre ont för en stund!! Varför nu!!!!! Vi är ju som lyckligast nu,får man aldrig va nöjd o bara njuta av lugnet i våra liv som äntligen infunnit sig!! Jag ska inte sluta hoppas på några år till,det kan ju för fan inte vara för mycket begärt!!! snälla snälla..(än ska inga piroger bakas haha..) kram Lotta

Katja sa...

Gums, vilken dag du hade igår. Det finns inget jag kan komma på som är värre än det du går igenom nu. Ingen som har små barn tror jag kan läsa det du skriver utan tårar i ögonen. Du är så stark vännen som klarar att dela med dig av det jobbiga genom att skriva här. Jag är här för dig och önskar verkligen jag kunde göra mer!!! Livet är inte rättvist just nu men jag har inte slutat tro på mirakel. Många kramar o vi ses till helgen

Jennie sa...

Hallå darling!! Tack för en trevlig lunch med dig, U och T. Du så mycket värd att få vara lycklig utan denna jävliga sjukdom, det finns ingen mening med det alls..blir så ledsen :( men det är bara att kämpa på!! Du är alltid i mina tankar! Många kramar!!!!!

Anonym sa...

Syrran,
har läst igenom alla kommentarer de senaste dagarna och fastnade speciellt för Ewas där hon skriver att du är en riktig "antar" och för de som känner oss väl vet vad det innebär :0)
Jag log länge åt ordet för det är många många år sedan jag hörde det senast...
Ser fram emot vår tjejkväll nästa vecka då vi får rå om varandra utan barn och män.
Skönt att "höra" att du låter pigg och tar situationen som är bisarr för vad den är. Jag kan inte föreställa mig hur det känns men jag hoppas att du vet att vi alla finns här för dig när du behöver - skönt att läsa att du har så goda barndomsvänner som ställer upp i vått och torrt.
Sköt om dig
Många varma kramar från syrran i Trosa

ps: visste du att Dylan från Bevvan är i Trosa och filmar... nästan så man är sugen att åka ner och kolla lite när en Hollywoodkändis är här men jag känner mig lite för gammal för det ds:

Anonym sa...

Hej Sabina! Jag känner inte dig och du känner inte mig. Jag är en av dom där som "tjuvläser" dina tankar, känns det som. Fann din blogg genom Ulricas box of chocolate och ville skriva att jag också läser dina ord och tankar och följer dig i din vardag. Jag är en 33 årig tjej jag med, precis som du (var tills någon vecka sedan). Jag har läst din blogg ett tag nu och inte velat "ge mig tillkänna" men så förstår jag att du också vill veta vilka vi är som läser din blogg. När jag såg din blogg var det den där berömda känslan "det kunde ha varit jag"... Ville säga att jag tycker du är världens starkaste människa och beundrar dig för din kraft och ditt mod. Tack för att vi får dela dina tankar!!! Du är fantastisk! Jenny