17 september 2008

ONSDAG

Natten var full av olika drömmar både goda och onda och när Henrys kl ringde trodde jag det var mitt i natten och gravida L var på väg in.....vilket kan hända när som helst, väntar med spänning! Bäst att äta lite extra nu då jag måste fasta efter frukost. Hunnit med ett besök på VC, omläggning av tumörer samt blodtryck 110/75 , urinprov samt blodprov. Hon använde en baby nål så det kändes inte mycket, tack och lov! Fick förresten en tid för magnetröntgen av hjärnan imorgon ( efter min beh. ) då jag haft huvudvärk som kommit och gått. Ska till Ersta vid 14 och op sista tiden 15.30. Så då passar jag på att skriva lite. Hittade hela stycket om Resan som jag berättade lite om, har fått mail och tänkte nu skriva ner hela för er som var intresserade.

Välkommen till Holland
av Emily Pearl Kingsley
övers. Sara och Hans Hallerfors

Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med ett handikappat barn - att jag borde hjälpa dem som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan förstå och föreställa sig hur det känns. Så här är det......
Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper guide-böckernaoch gör upp underbara planer. Colesseum, Michelangelo och gondolerna i Venedig. Du kanske lära dig några användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande. Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar dina väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger; "Välkommen till Holland". "Holland"!?!, ropar du. "Vad menar ni med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien". Men flygresan har ändrats. De har landat i Holland och där måste du vara kvar. Det viktiga är att de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full med pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda. Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker. Och du måste lära dig ett nytt språk. Och du kommer att möta helt nya människor som du aldrig skulle mött annars. Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien: det är inte så tjusigt. Men när du varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring.....och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar....och att Holland har tulpaner....och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt. Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien....och de talar vitt och brett om hur underbart de hade det där. Och under resten av ditt liv kommer du säga "Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat." Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, någonsin försvinna....därför att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull förlust. Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt de sällsamma , det underbara.....med Holland.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det lät som en bra bok!
Jag minns när jag satt och väntade och väntade med videokameran i högsta hugg när Julia kom. Men jag fick aldrig träffa henne den dagen :(
Istället fick vi se henne på neonatalen nån dag senare med massor med nålstick överallt.
Stackars lilla plutten som har blivit en stor härlig tjej nu.

Puss från moster

Anonym sa...

Parabéns pelo excelente blog. Passe lá no blog do Clausewitz e conheça um pouco mais do Brasil. Abração

http://blogdoclausewitz.blogspot.com

Anonym sa...

Vilken fin dikt!! Lilla Julia är verkligen världens finaste tjej...sötnos!!

Hoppas att det gått bra för dig i dag på sjukhuset! Jag har tänkt på dig hela dagen ska du veta!!! Om du känner att du orkar efter morgondagens läkarbesök ses jag gärna en stund!!

Kramizar från mig till dig, Henry & till kidsen.. /Ullis

Anonym sa...

Hej Sabina läser din blogg och hoppas av bara helvete att du få den tid du önskar. Jag ger dig och din familj världens största kram till vi kanske ses

Anonym sa...

Kan inte su sända den text som du tänker att du skulle gästblogg med hos mig... jag vet inte vilken du menar...