13 september 2008

LÖRDAG

Känner mig sååå utvilad nu!

Igår blev en lång dag eftersom jag vaknade så tidigt och dessutom var så speedad hela dagen. Man liksom får en kick och springer runt. Städar, plockar och fixar. Sen gick jag upp till VC och la om tumörerna. En läkarkandidat ville vara med och jag sa på egen risk ( vissa kan ju tycka det är lite läskigt med så många. ) Frågade även om jag kunde få komma hit 2dgr i veckan för provtagning, urinodling samt blodtryck så jag slipper ränna på KS 3dgr/v. Sköterskan M har ju jobbat som barnsjuksköterska så hon trodde inte hon skulle få problem att kunna sticka mig! Skönt! ( Känner ett förtroende för henne, hon är alltid så glad och trevlig mot mig. )

Träffade upp S för en lunch och lite shopping. Hittar alltid saker åt barnen, känner förresten inte för att köpa något åt mig nu när man lagt på sig ett antal kilo. Men faktum är att jag inte bryr mig nu, vet att min kropp behöver lite extra om jag tex skulle få en infektion skulle jag kunna tappa många kilo på kort tid och det skulle ändå inte märkas. Klart jag saknar träningen som var en sån stor del av mitt liv och att man höll igen på det mesta. Idag äter jag allt och lite till!

Melinda var förbi en sväng och provade sina nya skor samt vi åt middag ihop, hon är så stark i sig och verkar må bra trots allt ( även kuratorns ord.) Stötte förresten på en barndomsväns man som nu är ensam då hon gick bort i December i bukspott skörtel cancer efter bara några månaders sjukdom. Han sa att barnen liksom går vidare och klarar sig bra och även han såg ut att må bra, känns skönt att veta för det är ju faktiskt så LIVET GÅR VIDARE.

Följde med Melinda i tunnelbanan fram och tillbaka till hennes pappa, Henry har bilen och har åkt till Borlänge över helgen. Så jag är solo, känns faktiskt helt ok. Trots att jag inte riktigt gillat att vara ensam sista tiden. Men när jag tillslut kom
hem igår var jag så trött så redan 22 släckte jag ALLA lampor och somnade fort. Vaknade inte förrens 05 första ggr och sen 09.30. Känner mig som en ny människa efter en hektisk vecka. Väntar på att G ska komma, vi ska ha en terapi dag i skogen med hästarna. Få se hur det går då rumptumörerna växt rejält sen sist, fram med spinning byxan!

2 kommentarer:

Annelie sa...

Det är mysigt när det är lite bilder på dig och familjen, ni ser verkligen så mysiga ut tillsammans.

Kram Annelie

Anonym sa...

Det var alldeles för länge sen vi sågs...
Jag följer dig genom bloggen och tänker mycket på dig. Har läst kommentarer och instämmer i många. Särskilt i att jag tänkt skriva så många gånger men det slutar blankt.

Skönt att det är så många som stöttar dig!! Du är så stark!!
Kramis Jenny W