26 september 2008

FREDAG

Vaknade 04 och kunde så klart inte somna om. Nu var dom här igen.....tankarna som jag försöker låta bli. Jag har insett att när jag blev sjukare i November förra året så släppte jag mina drömmar/visioner jag hade om framtiden. Jag menar jag har alltid drömt om hur mitt bröllop skulle se ut, samt att man gärna vill köpa villa/radhus. Att man kanske skulle satsa ännu mera på det man verkligen vill jobba med. Men sen förstod jag att jag ( kanske ) aldrig kommer komma dit, och mitt mål istället var att satsa allt på att få leva ett litet tag till och bara njuta av det jag har IDAG! Alla i ens närhet är ju i dom faserna att "köpa villa", "gifta sig", få barn" m m. Det känns tungt och jag blir såååå ledsen när jag tänker på det. Men självklart vill jag dela deras lycka, drömmar och visioner det hjälper en ju på vägen. Som nu bara väntar jag på att telefonen ska ringa och jag ska få vara "doula" för första ggr när L får sitt 3 barn. Det är ju sånt som nu är min ljusa stund i vardagen, eller K & E som har köpt radhus precis och är så där super kära. Mina underbara vänner delar ju med sig så bra av sin lycka att man inte kan göra annat än att känna med dom. Men allt har ju två sidor. JAG vill ju oxå......

Har hunnit med ett besök på VC, ytterligare en tumör blöder men bara lite dom blöder inte alls lika mycket. Vet inte varför men igår gick jag in och googlademalingt melanom, så klart kommer en massa fakta fram och genast blir det för mycket, dumma dumma Sabina LÅT BLI! Jag vet att jag är allvarligt sjuk men INGEN vet hur lång tid jag har kvar och jag måste leva på hoppet och tron. Känslan sitter kvar i luftrören och astma känslan är stor så idag är det vila som gäller, en vän är på väg med lite förmiddags fika. Ganska roligt faktiskt vi träffades via Frida tidingen där hon sökte brevvänner, året var 1986. Och sen dess har vi hållt kontakt och när vi träffade våra killar så visade det sig att dom gått i samma klass haha världen e ju liten! Nu bor hon i allafall i Solna med sina två barn födda 01 & 98 och sin karl. Henry har skaffat en digital box så nu har vi 150 kanaler att välja på, skönt till hösten att slå tid på. Nu är det fika dags...............tjingeling

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Sabina
Blir så ledsen när jag läser det du skriver, såklart kommer sådana tankar, och det måste du ju också tillåta. Huvudsaken är att dom inte stannar. Du verkar ha många runtomkring dig som bryr sig mycket om dig och det måste ju vara ett otroligt stöd, men din kamp är verkligen din kamp, det är svårt att ens tänka sig hur dom jobbiga stunderna måste känns för dig. Vill skicka dig en "styrke tanke" Försök o ha en bra helg o ta handom dig
Hälsningar U

Anonym sa...

Drömmar och planer förändras hela tiden, bara för att dina drömmar och planer just nu är att klara dig på kortare sikt så håller jag tummarna för att du snart kommer känna dig så pass mycket bättre att du kan börja drömma om andra saker igen. Så bara måste det bli.

Jag skaffade mig ett nytt motto för ett tag sedan "Förverkliga dina drömmar så du får plats med nya", typ något sådant i alla fall, läste det på en blogg och tycker det är så himla bra. Satsa på att förverkliga dina mål om att må bättre nu så kan du ta tag i det andra sedan, för hus och sådant är visserligen roligt men inte på långa vägar lika viktigt som att må bra!

Ha en bra helg!

Kram

Anonym sa...

Men lilla gumman!! Fan ta den här tortyren du kämpar mot!!! Måste säga att efter igår blev jag oxå deppig! Vi hade så kul(om man kan säga så) på sjukhuset,det är inte så många som man kan skratta så hjärtligt me som med dej!!! Vi har samma sätt att spinna i väg på saker o ganska sjuk humor.Så jag va glad när jag satte mej i bilen för att hämta Kalle, men slogs snabbt av tanken om du inte skulle finnas här hos mej längre..NEE nu orkar vi inte tänka så!!! Du ska ju hjälpa till o få fram Mille så då MÅSTE du ju få en chans att se honnom växa upp!!!!!!!!!!!!! Sudda bort sånna här dagar... ge oss nu lite styrka kära du där uppe o ta bort tengil för ett tag, Sabina ska ju gå en kurs i webbdesign för fan de bestämde vi igår!!!! Nu får vi äta mycke choklad i dag så vi blir glada igen! Stor KRAAAAAM L.o.t.t.a

Anonym sa...

Vad söt du är! Jag är inte alls "haj" på datorer, men bilder får jag in i alla fall. Hur långt har du kommit i din behandling? Ha en bra dag!

Anonym sa...

Jag tror att drömmar är bland det viktigaste vi kan ha. De anger vår längtan. Men drömmarna får aldrig ta över så att vi inte kan leva i nuet. För det behöver vi också kunna göra, leva just nu, just idag.

Du vet att du är alvarligt sjuk och vet inte hur det kommer att gå. Men ju starkare vilja ju större chans.

Jag vet inte heller hur länge jag kommer att leva, lika lite som någon annan vet. Så det vi alla har gemensamt är att vi borde vara bättre på att ta tillvara just idag.


Jag ser fram emot ditt gb inlägg.

peter.carlsson@sensus.se

fossilla sa...

Hej Sabina. Tack för att du kikade in hos mig. Jag fick på så sätt upptäcka din blogg också.Tråkigt att du också reser i cancerlandet.Det är ingen rolig resa.Vi får leva här och nu. Jag vill också rekomendera en bok jag läst som hjälper mig mycket.Den heter The Secret:Skriven av Rhonda BYrne.Den peppar mig otroligt.Gör också avslappnings/meditation/suggereringsövn.genom en cd jag köpt från www.utbildning-co.se.Läkande och stärkande vid cancersjukdom.Den kostar hundra kronor.Bara ett litet tips.Hoppas vi "ses" hos varandra igen. Lev väl och njut av livet.Kram Lena

Anonym sa...

Min älskade vän...

Det gör så ont i mig när jag läser och försöker förstå hur det känns för dig. Jag kan aldrig säga att jag förstår till 100% för det gör man nog först när något allvarligt händer.

Jag vill bara säga att jag har fått ett helt annat perspektiv på vad som är viktigt sen du blev så sjuk. Jag har ofta velat ha mer än jag har, först hus o sen finare hus o sen bil och så finare bil, nya kläder, bättre jobb och allt sådant som eg är ytligt! Du har fått mig att tänka om och leva i nuet och mycket därför tog jag det beslut som jag gjorde veckan innan vi åkte till Grekland (om du förstår vad jag menar) Det är faktiskt till stor del pga dig!! Och nu är jag ledsen för att du (just nu iaf) inte har samma möjligheter för det vet jag att du så gärna vill!

Jag ska precis som du försöka ta vara på vad varje dag kan ge. Man vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda. Jag beundrar verkligen dig Sabina och din styrka att kunna glädjas även nu när du är in denna overkliga situation.

Önskar jag kunde säga att allt kommer bli bra men det kan jag inte jag kan bara säga att jag och min familj finns här för dig och att du är viktig för oss.

Kram