29 december 2008

MÅNDAG











Nu börjar vår riktiga ledighet!
Skönt att komma upp till ett dukat frukostbord och vetskapen att H är ledig. Julia var tvungen att fråga flera ggr " Henry ledig idag, inte gå till jobbet"??
Vi klädde oss varmt och åkte till kungsträdgården. Spanade in alla som åkte skridskor och gick sen en promenad längs med vattnet. Vad vackert de är med frost på träden. Åt en dyr! lunch inne i gallerian innan vi begav oss hemåt. Vilade en stund innan vi lovat barnen att åka bada. Perfekt tajming att bada idag, lugnt med lite folk. Melinda hade med Eve. Julia var på bus humör och helt plötsligt såg vi att hon tagit av sig badbrallorna och arm puffen! Men då åkte hon fort upp, hade inge lust med en olycka. Båda tjejerna e ju födda i vattumannens stjärntecken och de märks, dom älskar att bada.
När vi kom hem mådde jag så dåligt, huvudet höll på sprängas och kroppen gjorde ont..... Jag vägrar inse att jag inte orkar med två saker på en dag. Jag vill kunna se mina flickors glada ansikten när dom får göra saker. Jag vill göra bra saker av tiden som är kvar. Inte ligga i soffan rakt upp och ner, det gör mig förbannad. Jag vet att inte nån förväntar sig att jag ska orka eller att jag ska lämna ifrån mig tjejerna tidigare till deras pappa. Men det vill jag inte! Jag vill ha dom här min tid även om jag måste ligga i soffan. Några citodon lindrade det värsta men kroppen är slut. Jag vet inte hur många ggr jag sagt till mig själv och Henry att jag e sååå less. Vi blir oxå lätt osams nu för vi båda känner oro och ingen av oss e som vi brukar vara så det gör de hela ännu svårare. Jag kan känna mig irriterad över saker och förstår att han gör det samma. Han får ju stå för all matlagning och annat jag inte orkar med.
Imorgon väntar strålning och jag hoppas att jag inte ska behöva må sämre än nu, samtidigt hoppas jag den strålar sönder skiten i nacken. Imorgon e ju oxå sista dagen med barnen här och jag vill kunna orka med dom.
Har börjat ladda med frågor jag ska grilla läkaren med den 5/1. Känner att jag/vi måste få lite svar och jag kommer inte ge mig förrän dom svarat!
Just nu är jag inne i en period jag vill umgås med vänner och ha kul medans Henry känner för att bara vara hemma och vi! Men då blir det en sån där jobbig tystnad och de vill jag inte.
Rakade mina ben och under armarna för säkert 3månader sedan och det växte aldrig ut, förmodlingen cellgifterna och inget man klagar på men när man är sjuk så skulle man hellre ha håret för att förstå att kroppen e normal.
Några dagar kvar på detta år, ett långt tungt år.
Året man fick reda på att man inte kommer bli frisk och att cancern kommer ta mitt unga liv. Alla drömmar och mål man haft i livet liksom bara rinner av en, livet stannar upp medans allas andra liv fortsätter. Konstigt!




15 kommentarer:

Anonym sa...

Du är en kämpe och jag förstår inte hur du orkar! Man blir imponerad av dig och den kraft och viljestyrka du visar i denna svåra tid. Du verkar satsa på rätt saker i livet nu.

Anonym sa...

Jag blir helt förundrad och impad vad du ofta gör roliga saker med (och utan) dina barn. Stockholm är ju inte en helt enkel stad att bo i alltid även om det finns mycket kul att hitta på och Kungsan och badhuset samma dag, my god, önskar jag hade den energin... Men vad mysigt det lät, känner att jag måste ta mig i kragen och hitta på lite skoj med mina barn. Önskar att du ska må bättre snart och känna att du har mer ork, förstår att det måste ta kraft även om det är roliga saker. Dina barn har tur som har dig!! Kram från en trogen läsare.

♥ Sanna ♥ sa...

Hjärtat det gör ont i mig att veta att du inte mår ok, jag är så trött på den här hemska sjukdomen och önskar att mirakel kunde ske även för dig och andra med denna fruktansvärda idiotiska sjukdom.
Du är en underbar mamma som orkar det du gör och det kommer inte dina barn glömma och ingen annan heller....
Om du orkar kommer jag gärna förbi med fika och massa prat om du vill hör av dig
Kramisar sötis.. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta du underbara person som jag fått chansen att "träffa"

Anonym sa...

Hoppas det går bra i morgon och att du som sagt inte ska må sämre, men sådana behandlingar tar ju ¨på krafterna. Hoppas att du får en bra nyårsafton. Gott nytt år!
Hälsningar/U

Anonym sa...

Ja, cancer tär på alla i ens närvaro.. fast på olika sätt. Jag tror däremot att Henry hellre lagar mat till dig och er, än till sig själv. De sysslor som han gör, gör han ju av kärlek till er.

Kanske kan ni ha storkok en dag i veckan, när du orkar och kan vara med på ett hörn, och frysa in maten för att sedan kunna värma under resten av veckan?

Nu ligger ett inlägg innan, som besvarar din fråga från igår. ;.)

Anonym sa...

Fastnade i din lilla slideshow... bilderna berör verkligen... det är helt ofattbart vad livet innehåller för vissa av oss människor...

En bok? Vad häftigt, du utnyttjar då verkligen det onda till att göra gott! Berätta gärna mer (mammamelissa@gmail.com)!

Och ja... att skriva böcker är väl en hemlig liten dröm som man har... ;.)

Sabina sa...

Ååå Sabina, kära kära du. Jag blir så ledsen när jag läser detta för det är ju inte så konstigt att du känner som du gör. Att du överhuvudtaget orkar med dagarna är ju en hjältesverk.
Du kämpar ju å kämpar som den värsta av superhjältarna.
Klart ni brakar ihop lite då och då & kanske vill olika saker. Då är det bra att prata om det.
Hoppas hoppas strålningen går bra, så att skiten i nacken försvinner.
OCH hoppas att du får må bra i morgon då det är Nyår och förhoppningsvis början på ett bättre år för er..
Så gott nytt år.
Massor av kramar Sabina

Anonym sa...

Hej söta du..

Ja...jag önskar verkligen att nästa år 2009 ska bli ett bättre år..

Vilken härlig dag ni har haft med både Kungsan & simhallen... Mysigt!! Förstår att det tagit på krafterna! Du är en helt fantastisk mamma som verkligen gör allt för dina tjejer.. Vilka härliga bilder på "sessorna".

Du finns alltid i mina tankar vännen.. Hoppas att strålningen gått bra..

Önskar dig, Henry & "sessorna" en mysig nyårsafton.. Hoppas att vi ska kunna träffas någonting snart..

Saknar dig älskade vännen!!

Puss & kram

ullis

Anonym sa...

Ja livet är verkligen inte rättvist å inte särskilt lätt att förstå. I mina och många nadras ögon är du en riktigt kämpe, men ja vet att man inte riktigt känner sig så själv...
De e så svårt att inte hamna i gräl med varandra när man går igenom nåt så tungt som ni måste göra... Man tänker olika och man uttrycker sig olika, det är så viktigt att verkligen tala tydligt vad man menar och hur man känner. Det har jag och Jonas fått lära oss och vi jobbar fortfarande ganska mycket på de... För det är så lätt som "sjuk" att man kryper in i sitt skal och bara vill vara... Och när ens älskade frågar hur man mår svarar man bara "bra", för man orkar inte prata... Oj då, nu blev de långt här... Får försöka avsluta! Ensamheten är väl egentligen den värsta, trots att man har mängder av människor omkring...
Hoppas du får en bra kväll nu och GOTT NYTT ÅR!
kramar

Anonym sa...

Vill också önska Er ett GOTT NYTT ÅR och att det blir så behagligt och härligt som den bara kan!

Förstår att det kan bli kollisioner om hemma/ute när den andra jobbar med mycket folk runtomkring sig och den andra är hemma och vill ut och träffa folk när båda är lediga. Behöver inte alls vara med din sjukdom att göra men samtidigt så är det nog så att det kanske märks att du blir trött av att "fara runt" och då är H. hellre hemma och myser med bara dig och att du orkar med sjukdomen och allt annat bättre runtomkring dig när du är mer i hemmets lugna vrå? Svårt det där...
En STOR kram från mig till dig!

Anonym sa...

Älskade vän!!! Blir sååå ledsen när du skriver så sorgligt!! Jag kan ju aldrig se att du inte ska finnas här med oss!! Du är ju så rolig att umgås me!! Men fy fan vilket år det varit på många sätt, du får försöka att se de roliga du fått varit med om!! Det vet jag att du gör..Nu ska vi börja året med att planera in massa roliga saker att se framemot..vi börjar med att boka några män som kommer hem o buggar med oss..haha några frivilliga?? kram L.O.T.T.A

Anonym sa...

DU ÄR HELT FANTASTISK MAMMA MED ALLT DU GÖR FÖR BARNEN, EN GRYM KÄMPE!
HOPPAS NI FÅR EN BRA NYÅRSAFTON!!

KRAM KRAM JENNY

Anonym sa...

fyy va orättvist livet är sitter här med tårarna rullandes ner för mina kinder,
jag tycker du är så otroligt stark och jag hoppas ditt nyaår kan göra att all äcklig cancer försvinner så du får leva och må bra,
dina bilder på barnen är underbara,
Tänker på dej
GOTT NYTT ÅR!!!!

Anonym sa...

Hej gumman,
hoppas det gick bra idag!
Jag har tänkt så mycket på dig. Pratade med Lotta om en middag på Sonjas i nästa vecka om du kan och orkar. Vore trevligt!
Ha en trevlig nyårsafton och jag hoppas precis som alla andra att nästa år blir bättre, än detta tunga skit år, för dig!
Kram L

Kollade bakåt i bloggen och såg kryssningsbilden på dig och J. Vad söta ni var... ;o)

Anonym sa...

Hej!
Läser din blogg lite sporadiskt och grips av ditt öde!
Hoppas på många fina och härliga stunder för dig framöver!
Kram
Inna