18 december 2008

TORSDAG

Minnen!
Fick denna bild och tänker tillbaka ( 29/10-91 ). Jag och Jenny åker på lovet med Vikingline och träffar en gäng från Uppsala. Tänk om man fick åka tillbaka dit och få känna den lyckan och glädjen igen över att livet leker. Då man inte hade några bekymmer alls, förrutom vad man skulle ha på sig ( man kan ju undra vad det är för jacka jag har??? ) Tänk om man då visste att man vi 34 års ålder skulle ha en dödlig sjukdom!? Hade man gjort andra saker i livet? Hade man tagit andra vägar? Så klart jätte svåra frågor, men sånt jag kan fundera på när cortisonet inte låter mig sova. Jag har gjort mycket i livet som jag vill och känt för men ändå. Jag borde resa mera för det älskar jag ju, glad att jag fick uppleva NY för det har stått på listan länge. Jag saknar min träning nått så fruktansvärt mycket, de e ju nått jag hållt på med hela livet i nån form. Men jag orkar inte just nu, kroppen känns som Agda 80= trött, tjock, ledvärk och sliten. Min mens har uteblivit nu och de skulle man ju kunna vara glad över men för mig känns det som om kroppen lägger av, inte orkar vara normal. Jag vet iofs att kroppen tar en enorm stryk av alla cellgifter som har pumpats in i min kropp i 1års tid! Jag fick höra att alla ytliga tumörer kommer ligga kvar även när dom dött ut, alltså färgen. Men visst kan kan jag väl acceptera att hela jag snart ser ut som en dalmatiner men stora svarta prickar. Nåja nu fick ni höra mina morgon/ natt funderingar.

Idag vill jag gratulera Ulrica och hennes L på bröllopsdagen, för mig ett sant kärlekspar! Kika gärna in på hennes blogg http://www.ulricasboxofchocolate.blogspot.com/


Nu är Julia på ingång och jag måste käka frulle!!! Tjingeling!








5 kommentarer:

julia sa...

Haha, gud vilken härlig bild! Jag har fått för mig att man hade de sjukt kul på den tiden, när man kollar på filmer från då osv!!! Inte konstigt att du saknar träningen, har man hållit på med det hela livet så är ju det en slags trapi, en slags fristad.
Hoppas att din torsdag blir bra!
Många kramar

ullis sa...

Hej, ja...vilka minnen..det var något speciellt med "den där tiden" eller så var det så att man var "ung & bekymmersfri" kanske.. Härligt kort på er iaf!!!

Just det där med kryssningar & Finlandsbåtar har väl en speciell plats i både ditt & mitt hjärta.. Vi är ju trots allt "halv finnar" & uppväxta på de där båtarna..

Det var med sorg i hjärtat jag läste din blogg här på morgonen. Vilka tunga bitar vännen!! Förstår din vilja att planera inför framtiden.. Jag hoppas verkligen på att cellgifterna & strålningen ska göra sitt & att det dimper ned en bröllopsinbjudan i brevlådan..

Finns här för dig...

Kramiz ullis

Helena sa...

Hmm, undrar om man skulle göra en massa saker annorlunda... Man skulle säkert göra saker annorlunda om man visste hur valen slutade, jag skulle tex inte ha offrat så mycket saker jag ville göra när jag var 18 för att bo kvar i Bollnäs med min dåvarande sambo om jag visste att det skulle ta slut. Å andra sidan hade jag då flytta och då hade jag inte haft Ellen och Maya nu. Men om man inte vet det utan bara vet att man ska få en hemsk sjukdom i framtiden. Jag tror i alla fall att jag fattat dom beslut som kändes rätt just då och just nu och det har säkert du också gjort.

Apropå din kommentar hos mig, du är faktiskt orsaken till att jag inte solat sedan i september. Förut solade jag rätt ofta men varje gång jag känner att jag är sugen på att ta en tur ner dit tänker jag på dig och din kamp och ångrar mig...

Hoppas din dag blir bra idag!!

Kram

Helena sa...

Hmm, undrar om man skulle göra en massa saker annorlunda... Man skulle säkert göra saker annorlunda om man visste hur valen slutade, jag skulle tex inte ha offrat så mycket saker jag ville göra när jag var 18 för att bo kvar i Bollnäs med min dåvarande sambo om jag visste att det skulle ta slut. Å andra sidan hade jag då flytta och då hade jag inte haft Ellen och Maya nu. Men om man inte vet det utan bara vet att man ska få en hemsk sjukdom i framtiden. Jag tror i alla fall att jag fattat dom beslut som kändes rätt just då och just nu och det har säkert du också gjort.

Apropå din kommentar hos mig, du är faktiskt orsaken till att jag inte solat sedan i september. Förut solade jag rätt ofta men varje gång jag känner att jag är sugen på att ta en tur ner dit tänker jag på dig och din kamp och ångrar mig...

Hoppas din dag blir bra idag!!

Kram

Borthy sa...

Tycker att det är helt begripligt och bra att du låter dessa funderingar få komma ut här också. Klart att du tänker på dessa saker, något annat vore ju konstigt! Däremot är det jättestrongt av dig att orka göra så mycket och tänka så mycket positivt och leva med glädje i nuet som du gör när du har alla rädslor. Du är min hjälte!