1 december 2008

MÅNDAG




Lill skrutt kom till oss vid 05 men hade ingen feber som tur va! Efter att ha trängts i sängen gick vi upp vid 06. Bestämde mig för att ha Julia hemma idag för säkerhets skull. När Melli och Henry åkt kröp vi ner i sängen och somnade om till 11. Wow så skönt!
Sen har dagen flytit på, Julia stökat på med sitt och jag har mest legat i soffan utan ork för nått!
När Henry kom hem och konstaterade att han kommer behövas på jobbet större delen av december så kroknade jag. Jag hade ju önskat att vi skulle få lite tid att göra mys saker. Då kom jag genast på hur mycket jag hatar denna sjukdom som tar över mitt liv. Jag vill oxå träna och jobba och göra vanliga saker man gör. Jag går ju hela tiden med ångesten över att jag snart ska bli så pass dålig att jag inte orkar göra nått. Och det stressar mig enormt och då kommer jag och Henry i kläm! Hur ska vi få ihop vardagen???!! Jag kan ju inte gå runt och tro att jag bara har en månad till att må bra medans jag ser hur tumör efter tumör kommer på huden. Den i nacken börjar ändra form och växer lite hur som helst. Så vad ska jag tro??!! Jag önskar faktiskt att jag kunde få veta hur mycket tid, då skulle vi kunna kompromissa........
Sådana här dagar vill jag vara utan, då man känner sig ledsen och inget riktigt hjälper. Man trivs inte i sin nya hydda heller. De enda som känns bra det är att vilken tid på dygnet man vill/behöver så kan man skriva av sig här och det känns som terapi.
Imorn ska jag få pussa på Mille och hoppas det ska få mig må bättre..........

16 kommentarer:

Pernilla sa...

Vännen

Jag skickar massa kramar till dig. Jag tänker på dig.

Helena sa...

Usch, jag förstår hur du menar och jag önskar jag kunde skriva eller säga något som gör allt bättre men det kan jag ju inte... Skickar därför bara en STOR kram!!

julia sa...

Ja, livet e allt bra jobbigt... Speciellt när man lever med ovisshet, det kan dra en till vansinne...
Hoppas att dagen imon känns bättre.. Kämpa på!
många kramar

Sabina sa...

Jag sänder ett helt gäng med styrkekramar till dig. Skulle vilja säga att jag förstår vad du går igenom men jag tror inte man kan föreställa sig det.
Hoppas morgondagen kommer att kännas bättre.
Tänker på dig.
Kram//Sabina

Soffie sa...

å du den boken ska jag beställa så fort man får tack för du visar den för mej,
jag blir så arg på den j****la sjukdomen å det är så orättvist önskar man kunde göra nåt för dej,
min väninna Petra fick sin 5e cytostatikabehandling idag å jag är så arg på att hon ska behöva gå igenom detta,
usch och fy...
tänker på dej å hoppas du känner dej lite gladare imorrn.
din dotter är så fin på det kortet är det dej hon badar med ?
kramar i massor till dej,,

Anonym sa...

Tankar å Kramar från Boksysters mamma o pappa

Jennie sa...

Vilket hat jag känner får denna jävliga sjukdom!!!! Vill ju bara att du blir frisk och börja leva normalt!!! Tänker på dig hela tiden!! Styrkekramar

En häxa på vift sa...

Men det är nog ingen som undrar varför humöret åker upp och ned...
Hoppas dagen blir så bra den kan ialla fall.

Kramiz

KOCKIS sa...

Tänk om man kunde skrämma bort 'skiten'. Jag vet hur det är att leva med ovissheten, det är hemskt! Känner med Henry oxå, måste vara svårt att inte riktigt kunna släppa jobbet och bara få vara med dig och barnen här och nu.
Hälsa honom från mig.
Take Care Kram Kockis

ullis sa...

Hej älskade vännen...
Skickar massor av KRAMAR till dig!!Fy f-n för denna vidriga sjukdom!! En stor kram till Henry också..Det är inte lätt att vara anhörig och att stå brevid när någon man älskar är sjuk (usch, jag vet..). Tänker på dig & önskar att jag kunde finnas där för dig & familjen mycket mera..

Härligt att lille Mille kommer hem i morgon..ditt lilla ljus..mysigt att få gosa med honom igen, förstår jag..

Kramar till dig, Henry & tjejerna!!

ullis

Anna sa...

Hittade in här precis (genom finnjonnas blogg). Och jag måste säga att du är verkligen en kämpe! Är helt omöjligt för mig att förstå hur du känner det, men att du tar dig fram i vardagen är beundransvärt!
Fortsätt kämpa på. Försök göra saker, som du kan göra, och som du glädjs av. Ju mer glädje i livet, desto starkare blir man.
En liten fråga bara ..kan inte Henry försöka vara ledig lite i december? Jag har ju inte en aning om vad han jobbar med, men mys med familjen låter ju som mycket viktigare än alla jobb i världen.

Var Rädd om Dig!

Kraaaaaaaaaam!
Anna

Anonym sa...

Du är en hjältinna - alla dagar i veckan!

Rosvikstjejen sa...

Varma stärkande kramar från mig till dig.
Vad ni har det jobbigt samtidigt som ni är så starka.

Hoppas att det är en bättre dag idag

2anewlife sa...

Vilken härlig bild på badtjejerna, den blir man verkligen varm av.
Förstår din frustration... Livet är...ja jag vet inte vad man ska säga, man blir bara så trött på livet ibalnd.

Skickar dig stora varma kramar.

malin sa...

Du är en min idol alla minuter på dygnet!!!!

Malin sa...

Önskar jag kunde påverka dig, så att du mår bättre, men dessvärre kan jag ju inte det....jag frågar igen ,kan de inte ta bort de värsta tumörerna på utsidan. Du svarade på att de inte kan under behandling. Men får du behandling precis hela tiden, eller kan de ta dom i nån "lucka"?