22 februari 2009

SÖNDAGKVÄLL

Vi hann med en liten promenad ute i snön men idag var inte alls lika skönt som igår! Så det blev bara en pytteliten en för friska luften skull......Sol vill vi ha!
Äntligen kom min vän Janne med hans solist Anna. Vi fick underhållning i 2 timmar med massa musik. Henry, jag och Julia satt i soffan och njöt. Tack snälla ni för konserten! Nu är låtarna klara och jag känner mig super nöjd. Kom även på att så klart dom ska spela på vår release fest för boken. De är ju bara 1månad kvar och tiden går ju så fort! Det var ju roligare att planera.......Det börjar ju närma sig och den närmaste tiden ska jag göra lite fler reportage. Känns roligt! Jag kommer tala om var och när ni kan se mig!
Annars har dagen varit relativt smärtsam, jag kände att morfingelet brände och gjorde mer ont än nytta, så den slutade jag med. Draken öppnar sig mer och mer och tror det är därför den gör ondare och ondare. Vi emlar var 3dje timme. Jag har däremot kunna sova en hel del under dan, såna små power naps. Så det är ju positivt. Vi har verkligen slappat idag, skönt! Tittade på mitt favvo program Greys A som hade repris på 5an. Och såg att den 3 mars börjar även Desperate H, härligt lite att titta på!
Jag ringde även min pappa och bad han komma och besöka mig. Jag vet att han är lite av en struts och dyker ner med huvudet, vill inte förstå. Men nu är det precis 1månad sen Julias kalas och han var här! Så imorn skulle han komma!
Melinda har det toppen i Karlstad med sin vän Cassandra. Kul för henne att få göra lite saker på sportlovet.....
Julia får gå kortare dagar på fritids, har ju faktiskt inget val och hon trivs bra!
Det som känns jobbigt nu är att mina ytliga tumörer tagit fart och växer nu, två har tom börjat blöda igen. Vilket gör att jag måste sitta på specialkudde igen. Har fått ett flertal nya tumörer på och runt höger öra. Vilket gör det svårt att sova på höger sida, och vänstersida sitter ju draken. Inte så bussigt! Kan det inte bara lugna sig lite? Ge mig en chans att till detta nya projekt!
Cortisonet har nu förändrat mitt utseende så mycket att folk reagerar. Pete sa idag att jag ser ut som Monica Geller i Vänner när hon var som tjockast ung! Haha men jag kan ta det på rätt sätt. För jag är rejält svullen nu. Men bara TRE DAGAR kvar med högdos sen dax att trappa ner. Ska bli skönt för det är tungt för hela kroppen, jag ser helt grotesk ut. Nehe, nu ska jag försöka sussa lite till, tycker inte om nätter vill att det fort ska bli morgon........
Tack för alla tips för magen, ska fixa hem en del imorn!

36 kommentarer:

Aline sa...

mina tankar går till dig och din familj!! vilken fighter du är!!önskar dig allt gott!

mimmie sa...

mina ögon tåras när jag läser din blogg, men samtidigt är du så stark! alla ord känns fjuttiga, men jag skickar all styrka och allt hopp till dig & din familj!

Borthy sa...

Har varit här och läst om din dag. Varm kram till dig.

L sa...

Men du, Monica Geller e ju ändå en komplimang, det kunde varit värre...skämt åsido så måste den biten oxå vara jobbig, folk må tycka det är ytligt ,men det handlar ju om att man inte känner igen sig själv i spegeln (el att ens bekanta inte heller gör det) man känner sig säkert oxå sjukare då. Men du verkar ju ändå hålla flaggan i topp med ny hårfrisyr och lite piffiga sköna kläder så kommer man långt i sitt välbefinnande ändå, för det är ju det som det handlar om. Det är ju skitoxå att det kommer nya elakingar, de skall hållas stången tills de får på moppo. När är det tänkt att operationen för projektet skall bli av? Hoppas Draken ger sig snart så du får lite mindre ont. Sabina, du e bäst!Sänder dig en stor Kram & Styrka

Tinnar och torn sa...

Hej Sabina! Kan du inte testa att först ha Emla-krämen och sen efter en stund morfin-gelen. Då är huden lite bedövad. Tror inte det ska vara någon fara att kombinera i allafall. Skönt att höra att du fick sova lite i fm. Kram P.

Ankan sa...

Hej !

Jag vet inte vad jag ska skriva, men jag tänker på dig och din styrka att kämpa vidare. Du har fått mig att se annorlunda på mitt liv och vad jag har. Tack !!!
Jag önskar dig allt gott och en jättekram.

Anci

Anonym sa...

Styrkekramar .....

mimmi

Anonym sa...

Hej
Har varit här inne och läst.....du är en beundrans värd människa.....
Hoppas att du har kunnat få lite sömn i natt
Många kramar
Susanne

Malin sa...

Hur många dagar är det kvar innan projektet drar igång? Känns som om det borde vara dags snart. Jag är säker på att allla i din omgivning tycker att du är vacker som en dag, trots kortisonet... Du har en insida som få, jag beundrar dig så oerhört mycket för så oerhört många olika anledningar... Du är bara bäst! Pigge & styrkekramar från mig...

Anonym sa...

du är fantastisk sabina.
jag e full av beundran.
kram a

Nina sa...

Hej Sabina
Skänker massor med kärlek till dig + en fråga.
Varför kan man inte tömma draken ??
Det fattar jag inte....

Anonym sa...

SABINA!!!

TACK FÖR ATT DU SKRIVIT IDAG OXÅ OCH ATT VI FÅR FÖLJA DITT KÄMPANDE. VI ÄR HÄR HOS DIG, FAST VI INTE SYNS!
***KRAMAR***

Åse R G:sson sa...

Dina inlägg nu, jämfört mot före resan o före projektet - genomsyras av en positiv ton även när du skriver om sömnproblem, smärta och nya tumörer.
Känns som om du ser framåt med ett lugn mot tidigare då det var mer "måste hinna göra-tempo" i ditt liv.
*kramar om*

Sovtips:
För att kunna sova utan tryck på höger ansiktssida (nu vet jag ju inte HUR de tumörerna sitter) - prova lägg den onda delen i mitten av en eller flera "bilormar" (som dottern säger) som man har till barn och vuxna för att sova sittande i bilen, på flyget/tåget etc.
Barnvarianten är nog bäst för det är ett mindre hål.

Lykkeli sa...

Vill bara säga att jag är väldigt tacksam för du vill vara med på intervjun, ska idag nu sätta mig ner och knåpa ihop lite frågor.

Hoppas vår lärare blir nöjd med vårt examensarbete sen och intervjun med dig.
Hoppas du hänger kvar tills allt är klart så ska jag skicka arbetet till dig så du får läsa det sen.

Du är världens underbaraste, finaste, sötaste och starkaste kvinna jag stött på.
Massa kramar och jag önskar dig all lycka.

Sara sa...

Hej Sabina! Frlåt för en kanske trög fråga, men vad innebär det att draken öppnar sig? Kram till dig

Anonym sa...

Hej Sabina,
jag vill gärna lämna ett par ord till dig även om jag tycker ord är överflödiga.
Riskerar att bara bli en i mängden, men jag hoppas att kommentarerna ger dig ytterligare styrka så jag skriver ändå.
Först vill jag tala om att jag (och många med mig) beundrar dig nåt fruktansvärt, som mamma och kvinna. Jag är säker på att du innan din sjukdom även då var en fantastisk människa som berörde folk.
För berör gör du och jag är säker på att du kommer fortsätta med det.
Jag är glad att du får en chans att prova "projektet" vi är så många som sitter i våra stugor, följer dig, hoppas, och håller våra tummar för att du går levande ur denna hemska kampen.
Snälla Sabina KÄMPA, jag önskar dig allt gott och fortsätter följa bloggen.
Många varma kramar, från botten av mitt hjärta till dig och alla dina sköna människor du har runt omkring dig!
SANDI

Ulla sa...

Nu vet jag inte om det blir två kommentarer. Jag var inne och skrev ett och på något sätt så tryckte jag på fel knapp. Jag är inne hos dig och läser om din kamp. Senast var när du fått väldigt nedslående besked att din cancer spridit sig. Nu när jag är här igen så glädjer det mig ända in i själen att du ska få möjlighet att prova en ny behandlingsmetod. Jag håller alla tummar som finns för att det ska gå vägen. /Kramar!

julia sa...

Jag läser alla dina inlägg med en smutta gråt i halsen.... Bara att kämpa på så du får en chans i de nya projektet!!!
Mängder av styrkekramar

Ystrasystra sa...

Hej!
Länkade mig till din sida från en annan blogg. Vill bara säger att jag är full av beundran för ditt mod och din kämparglöd!
Kram Eva

Anonym sa...

Är så jag skakar imombords,men läser här om dig, fast jag kanske ej skulle sitta vid datorn alls.Måste bara se hur du mår. Du hjälper nog massor här ute i cyberrymden genom att blogga, och få oss att stå ut med våra plågor.Klart jag önskar att du ska bli bättre,som alla andra, men ord, ord, ord.Tro och hopp måste vi leva på, det finns inget annat.Några timmar till innan det blir mörkt, jag tål ej ljuset heller.Kommer nog snart in igen här till dig!

Anonym sa...

Kära Sabina. Du är i mina tankar. Vilken kämpare du är. Styrke kramar från Milli

Ann-Sofie sa...

Ohh Sabina! Jag läser din blogg dagligen. Jag blir så berörd av din sjukdom. Vilken fighter du är. Vilken go människa du verkar vara. Synd att denna hemska sjukdom ska slå till o vara så förskräcklig. När jag läser att du får nya tumörer som dyker upp ryser jag till. Om du nu skulle lämna in (jag säger OM, för jag hoppas att det ska gå vägen för dig i dina nya behandlingar)så vet jag att det kommer o bli väldigt livat o glatt på andra "sidan". Änglarna kommer att få det jättekul. Ta vara på dig - det förstår jag att du gör...Kram på dig Sabina - du berör så många..Tack för att du delar med dig...

Anonym sa...

Älskade,älskade du!

/Vy

Sanna sa...

Sabina vi systrar följer din blogg, jag tände ljus för dig i kyrkan igår, jag ber till änglarna...du är en solstråle, varma kramar

anna sa...

var ute och power-walkade igår kväll, ur min mp3spelare öser Die krupps i hörlurarna.
"Alive" heter låten, och jag bara ser dej sabina framför mig när jag hör texten...:

Where's the hand that guided me
my cry within me is let me be
crossing the endless seas of pain
fighting against torrential rain
it seems pain is the experience in life
I'm sorely
tried by affliction in my life
I have to master this impossible situation
this driving force is my salvation

The world in my arms - I'm alive
Love is pain, pain is strife
In my world - I'm alive
and I can't see danger - anymore

This driving force sets me in strife
that driving force that's in my life

Whatever the pain is - I must survive

determination keeps me alive

this extreme situation makes me realize - I'm alive
it makes me realize it changed my life

Hope is the hand that guided me
secured by the hand that set me free.

låter väl knäppt, men på nåt sätt känns det som man ser dej sabina framför sig stående på domedagsberget, stirrandes den onde tengil i ögonen och bara tvärvägrar att ge dig inför honom.

dom sjunger om att man måste klara en omöjlig situation, och att man måste igenom hav av smärta, men att man är så stark att inget kan få en att vekna.

sen sjunger dom vad än smärtan är SKA jag överleva, och det är känns som att du ÄR den låten.
Du går igenom helvetes eldar utan att blinka, vekna eller tvivla på om du ska klara det. Du bara GÖR det för du MÅSTE. Det är en sån bedrift att man bleknar när man läser dina inlägg. Fan vad jag önskar man kunde bära lite av alla smärta åt dej, men i TANKEN gör vi alla det.
kämpa på Sabina, du är en klar vinnare.
kramar anna

B sa...

Fortsätt kämpa tjejen /styrkekram

Jenny A sa...

Tänker på dig och dina barn. Du starka människa, som kämpar vidare trots all smärtan. Själv är jag sjukskriven efter en trafikolycka där jag dragit på mig en nackskada och har ständig värk. Du får mig att kämpa vidare. Du är så stark trots dina krämpor. Du är en fantastisk människa helt enkelt. Kram till dig.

Jenny A sa...

Tänker på dig och dina barn. Du starka människa, som kämpar vidare trots all smärtan. Själv är jag sjukskriven efter en trafikolycka där jag dragit på mig en nackskada och har ständig värk. Du får mig att kämpa vidare. Du är så stark trots dina krämpor. Du är en fantastisk människa helt enkelt. Kram till dig.

Milton sa...

Hej!

Jag skänker en tanke, du är STARK!

Anonym sa...

Hej Sabina!

Tråkigt att höra att tumörerna sprider sig. Skit också! Nu hoppas vi på Uppsalaprojektet. HOPPAS, HOPPAS!

Kul att Anna var hos dej och musiserade. Hon är en nära arbetskamrat till mig. En riktig toppentjej.
Jätteduktig på att sjunga.

Sköt om dig och hoppas du kan få sova utan alltför svåra smärtor.

Tänker på dig OFTA!

Kramar från Ann-Britt (Robin, Kalle o Milles mormor)

Monica sa...

Tänker på dig och håller tummarna för Uppsalaprojektet. Hoppas också att du kan få hjälp av något slag så att du kan få din välbehövliga sömn. Fantastiskt att du orkar och skönt att veta att du har många kärleksfulla människor omkring dig. Kramar och en önskan om allt gott till dig och din familj.
Monica (Hannes svägerska)

Anonym sa...

Läste precis Nellymammans blogg (länk finns här till höger) där hennes mans läkare INTE har skrivit remissen för att delta i Uppsalaprojektet det är så man blir .......
Jag tycker vi alla skriver stödjande kommentarer till henne. Ja helst skulle jag vilja höra hur den läkaren tänker och om hon tänker.

Och naturligtvis Sabina så får du och massa stärkande tankar förstår att du har det extra jobbigt nu, och du får tycka synd om dig. Men jag antar att du är som våren den kom av sig lite nu men kommer snart med alla sin kraft.

Styrka

Mimmi

Eva sa...

Blir så förbannad när jag tänker
på alla sjukdomar som slår
urskiljninglöst, Du är en tapper
kämpe Sabinagumman ,håll ut!/Eva

Helen sa...

kramar om dig
Namaste Helen i Skåne

tigrisenemmis sa...

läs gärna min blogg och detta inlägget: http://tigrisenemmis.blogg.se/2009/february/tank-efter.html#comment

Mamma Melissa sa...

Ha ha, ja det är väl bara att bete sig som Monica också... som ung;.) Frossa i mat;.)

Jag räknar ned dagarna med dig, både till cortisonnedtrappningen, releasen och de andra delmålen som du har just nu!:.)

För snart skall både drakar och andra knöliga ovänner få på moppo!:.)