27 november 2008

TORSDAG




Det märks att man är tbax igen! Natten var allt annat än bra, började med att glömma ta mina betapred kortison tabl kl 15 så de blev 21 istället så jag kunde ju inte somna! Jag svettades som en gris och vaknade 2 ggr och fick byta sängkläder! Konstigt har ju inte svettas nått i NY???!!
Mamsen hämtade mig för vidare färd till KS och behandling! Den gick bra och mamsen och jag pratade jul! Sen åkte vi och inhandlade veckans mat och bak grejer! Här ska ju bakas pepparkakor och lussekatter! Magen gjorde sig genast tillkänna och gjorde rejält ont och det blev flera besök på toan under em, men jag hoppas det ger med sig!! Flickorna kom sen hem och nu är det ett sånt härligt ljud av dom, jag älskar när dom är här och sprider glädje och får mig att känna mig som världens lyckligaste! Jag har pysslat med lite jul stämning iform av julgardiner, julkruka och julbelysning. Henry har ju sin special kväll och kommer sent, men det är faktiskt lite skönt att ha både tv och datorn ifred * ler *.
Har känt mig lite si så där idag, det är alltid jobbigt när Melli frågar om jag kommer leva nästa jul och att det är tur att vi ska fira jul hos mormor i år. Sen gav hon mig lite julklappar hon gjort på träslöjden men inte kunde hålla sig till julafton! Jag försöker visa henne att det är ok att fråga och undra vad som helst men måste ju erkänna att det gör rejält ont i hjärtat! Vi är väldigt öppna här hemma och jag vill ha det så! Även om det är en helt absurd värld vi lever i med detta dödshot som hänger över oss! När jag nu ser på "Himlen kan vänta" ( svt 2 21.30 ) så känner jag att allt stämmer; tankar, sorgen, glädjen, viljan att vilja leva m m. Här följer man ju unga människor precis som mig själv och hur dom blir sämre och sämre......när är det min tur undrar jag då??? Jag har ju ändå turen att få må hyfsat bra idag!
Jag vet oxå att jag inte så ofta tillåter mig att tänka på framtiden och hur det kommer kännas och bli när jag blir sämre. Jag ser ökningen av tumörerna varje dag på min kropp och det ger ju mig en oro. Idag pratade jag även med "familjen" och vi diskuterade önskemål och så. De känns svårt men jag är ändå glad för att de känns så rätt och bra att det blev dom!
Nej nu får jag rycka upp mig! Imorn ska vi på läkarbesök för Julia och tillskillnad från mig får vi nog positiva besked! Hon gör ju enorma framsteg! Idag sa hon som alltid " jag älskar dig mamma" , jag är glad att komma till mamma och Henry..............de värmer en så! Dax för min egen lilla fika stund med lussebulle!

10 kommentarer:

Anonym sa...

Älskade vän...Du vet att du alltid kan ringa om tankarna snurrar...godnatt /Jenny

Anonym sa...

Ja, ni har det "tufft" U o du, det är inte lätt att bemöta barnen i er situation, vara ärlig samtidigt som man måste ge dom lite hopp. Roligt att du är så nöjd med resan till NY, det är ju verkligen häftigt där, så där att man måste nypa sej i armen för att förstå att man inte drömmer, eller hur ? Tack för inbjudan till Expert, det blev en platt-TV till ett "schysst pris" nu måste L komma hit å hjälpa oss att koppla in den , men nu är kvällen sen å sängen väntar...Många varma tankar från Dossysters mamma

Anonym sa...

Du är helt otrolig! Jag vet inte hur jag skulle ha kunnat hantera barnens frågor för att inte tala om min egen ångest.
Jag förstår ju att man måte men jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur jag skulle få till det inombords.
Usch vilket ledsamt svar det här blev, i stället fär att uppmuntra dig går jag in i mina egna rädslor men jag tror att till dess din blogg och ditt liv blir en vardag för mig så är det skrämmande som sjutton att komma in i din verklighet. Tror du förstår hur jag menar, det är för att likheten i våra liv är så stor och det som hänt dig i dag kan vara min verklighet i morgon.
Jag är så imponerad av dig och jag har så mycket att lära av dig.
Vilken modig liten tjej som frågar den så svåra frågan, det måste vara hemskt att fråga eftersom ditt vuxensvar kan ju ha blivit nej.
Huvaligen, vilken mardröm att ta kortisinet kl 21.00 :-D ...
Jag hade behövt ta det 8 på morgonen alltid och bara! Jag åt det en tid när jag var sjuk och jag var helt manisk!
Ja, det här blev ett konstigt svar som vanligt när jag skriver här i din blogg men jag landar väl snart här hos dig!
Kram och hoppas din dag blir riktigt fin!
Ps, angånde bilden ovan på dig när du gör yoga i sanden, det är grymt svårt med balansen, eller hur att göra det i sand!

Anonym sa...

Åh jag kan inte ens tänka tanken på att behöva prata om något sådant med barnen, måste göra otroligt ont och vara fruktansvärt jobbigt... Du är verkligen otroligt stark och otroligt duktig!

Tråkigt att du sovit dåligt, hoppas att det gått bättre inatt!

När det gäller din fråga om städningen så är det både ja och nej. När inte barnen är här är det alltid så där städat, jag har städmani när det gäller att plocka undan saker, klarar inte av röra. Men när barnen är hemma är det rörigt så länge som dom är vakna trots att jag plockar hela tiden, direkt när dom lagt sig gör jag en runda i hela huset och röjer allt jag ser som ligger på fel ställe :)

Kram

Anonym sa...

Barn är bara för härliga!!! Dom livar verkligen upp stämningen och är så ärliga!! Min kusin som är 4år som jag träffar väldigt ofta frågar nästan alltid hur jag mår! Helt otroligt!!

Hoppas du får en bra dag!
Många varna kämpekramar till dig

Anonym sa...

Visst, en vit lögn då och då, behöver nog alla ta till ibland! Svårare då det gäller barnens frågor, då man alltid måste vara ärlig, vilket i ditt fall måste vara djävulskt jobbigt! Men tänk så kloka de ändå är de små liven. Sen ser de på saker och ting på ett helt annat sätt än vi vuxna... Hoppas din helg blir kanonfin... KRamiz M

Anonym sa...

Hej
Visst ska man tala sanning men oj vad det kan göra ont och skära i hjärtat och allra helst när det gäller våra barn. Barn förtjänar ju att vi talar klarspråk med dem.
Du vet väl att det är ingen slump att DU blev deras mamma fina du.
Tänker på dej och kramar dig här igenom.
kram Helen i Skåne

Anonym sa...

Har en liten uppiggare till dig på min blogg.

Anonym sa...

Jag skickar den på posten! :)

Anonym sa...

å jag låg å kollade det programmet igår å storgrina hela tiden,fy vad orättvist livet är,
du och din familj har det supertufft men du verkar va så stark för er alla,
hoppas din helg blir bra,
kramen