ONSDAG KVÄLL

Nu sitter dosan på plats, äntligen! När vi kom fram till Ersta mötes vi av läkaren direkt som ritade på mig, vilken trevlig och empatisk kvinna! Sen kom en sköterska in på rummet och beskrev hur det hela skulle gå till. Väldigt fräscht med engångs kläder. Allt gick fort och narkosläkaren lyckades sätta nål på första försöket. Dom sa att det skulle kännas när dom bedövade området. Känslan när det lugnande medlet rinner ut i blodet och ger en ett lugnt rus är skönt, önskar man skulle kunna ta sånt när man mår dåligt eller är ledsen. Men i alla fall så sov jag som en stock och kände inget förrän allt var över. När jag vaknade hade jag frossa som åtgärdades med varmlufts drag samt min älskling Henry. Otroligt att han fick komma till uppvaknings rummet och hålla min hand. Sen fick vi sitta en stund och det bjöds på te med smörgås ( även Henry ) lite skillnad från Ks och P13. Vilket bemötande, betyg 5 av 5. Betyder mycket för en tjej som mig, som redan är rädd. Men nu när bedövningen släppt gör det ohyggligt ont.... hua. Men så skönt att fått den nu och slipper bli stycken i onödan. Nu är det dax för Boksysters kärleksmums........

Var med Sabina idag när hon skulle operera sig. Måste säga att jag beundrar hennes styrka i det här läget, tycker juh att hon har vid det här laget fått utstå tillräckligt med smärta. Men både före och efter operationen höll hon humöret uppe. Jag älskar henne så otroligt mycket!

ONSDAG

Natten var full av olika drömmar både goda och onda och när Henrys kl ringde trodde jag det var mitt i natten och gravida L var på väg in.....vilket kan hända när som helst, väntar med spänning! Bäst att äta lite extra nu då jag måste fasta efter frukost. Hunnit med ett besök på VC, omläggning av tumörer samt blodtryck 110/75 , urinprov samt blodprov. Hon använde en baby nål så det kändes inte mycket, tack och lov! Fick förresten en tid för magnetröntgen av hjärnan imorgon ( efter min beh. ) då jag haft huvudvärk som kommit och gått. Ska till Ersta vid 14 och op sista tiden 15.30. Så då passar jag på att skriva lite. Hittade hela stycket om Resan som jag berättade lite om, har fått mail och tänkte nu skriva ner hela för er som var intresserade.

Välkommen till Holland
av Emily Pearl Kingsley
övers. Sara och Hans Hallerfors

Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med ett handikappat barn - att jag borde hjälpa dem som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan förstå och föreställa sig hur det känns. Så här är det......
Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper guide-böckernaoch gör upp underbara planer. Colesseum, Michelangelo och gondolerna i Venedig. Du kanske lära dig några användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande. Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar dina väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger; "Välkommen till Holland". "Holland"!?!, ropar du. "Vad menar ni med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien". Men flygresan har ändrats. De har landat i Holland och där måste du vara kvar. Det viktiga är att de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full med pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda. Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker. Och du måste lära dig ett nytt språk. Och du kommer att möta helt nya människor som du aldrig skulle mött annars. Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien: det är inte så tjusigt. Men när du varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring.....och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar....och att Holland har tulpaner....och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt. Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien....och de talar vitt och brett om hur underbart de hade det där. Och under resten av ditt liv kommer du säga "Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat." Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, någonsin försvinna....därför att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull förlust. Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt de sällsamma , det underbara.....med Holland.

TISDAG

Ännu en god natts sömn om än något kort! Tycker det är mysigt att kunna äta frukost med Henry. Sen gick jag loss på att städa toaletten, alltid lika fräscht efteråt. Dom ringde från KS och ville ha dags färska prover inför op imorgon så det var bara att kasta sig iväg. Efteråt hämtade A från Kalmar upp mig och vi åkte och käkade lunch och sen vidare ut till Barkarby. Gjorde värsta klippen till Julia på Polaren och Pyret ( tycker om utförsäljning ) en helt ny höst garderob! Tycker om att umgås med A, han är en mysig och trevlig prick! Han skjutsade mig till Brandis för att sen köra hela vägen hem till Kalmar. Brandis och jag satt med varsin dator och klurade hur man kan klistra in nya saker i bloggen. Ni ser nog resultaten på bloggen! Tycker ju om att ha lite koll vart ni kommer ifrån och hur många ni är! Sen kom Henry med lite middag som vi åt tillsammans. Därifrån till boksyster för att fika och byta lite Rhodos bilder. Hon hade säkert 5 olika fikabröd förslag så jag visste inte vad jag skulle välja, allt lät ju sååå gott. Vi mumsade kärleksmums och chokladbollar, super smarrigt. Fick dessutom med mig 4 rutor att smaska på imorgon när jag förmodligen har lite ont! Dom bodde jätte fint och hunden Doris fastnade snabbt för Henry ( han har den effekten på tjejer! ). Även här blev det lite knep och knåp med datorn och jag fick tillslut in en ny räknare, blir spännande att se! Idag har varit en bra dag, har mått bra.

MÅNDAG

Vaknade 06 efter en hyfsad natt, börjar bli bättre och bättre! Gick upp och åt frukost med Henry för att sen åka på nätverksmöte. Barnens pappa, Kuratorn ( som dessutom satt mellan oss då hon representerar oss båda ), Sociala, LSS, Familjeenheten, Kortis verksamheten och Kontaktfamiljstöd. Alla hade förberett sig bra så vi fick igenom våra önskemål och det ser ut att lösa sig på alla fronter, skönt! Kvinnan som jobbar med kontaktfamiljer kände igen oss sen förr då hon jobbade med skilsmässobarn. Kunde inte bli bättre då hon känner till oss och Melinda. Ännu en gång briljerade Kuratorn och vi kände oss nöjda när vi 2 tim senare gick därifrån. Även om det är helt galet konstigt att sitta och prata om ens egen död. Vidare därifrån till Ulriksdals trädgård och ett möte med Julias sjukgymnast som även lovat hjälpa oss med diverse andra saker bla om Julia kan få träffa någon som vet hur man beter sig i sån här situation. Vi blev bjudna på en härlig vegetarisk buffe och diskuterade olika lösningar. Hon har hjälpt oss mycket sen Julia var liten och det är super skönt att kunna lämna ifrån sig vissa samtal till någon annan. U tog upp att hon tyckte jag skulle skriva brev, filma och fixa andra minnen till barnen som dom kunde få, har ju själv tänkt tanken men ska defenitivt göra det nu. Sen var det dax för omläggning av tumörerna på VC. Lufsade hem ganska slut efter en hektisk dag och stupade i soffan. Kollade på filmen PS I Love you, och den handlade just om en man som dött och lämnat små brev efter sig, så nu är det bara att ta tag i det. Blev så klart lite sentimental och ledsen vid tanken men tror att det skulle uppskattas. Kl 18 kom L och hämtade upp mig och vi åkte till Li och sen vidare till Sonjas Grek på Söder. Vi åt en god middag och pratade om allt som händer i våra liv just nu, L ska ju ha Mille när som helst ( som jag ska vara med på ) och Li vill gärna köpa större boende. Riktigt trevligt och mysigt, skrattade mycket! Ännu bättre blev det ju när notan kom och mina goda vänner bjöd på den som en försenad födelsedags present! Man tackar och bockar!

SÖNDAG

SKÖNA SÖNDAG!
Sov bra även i natt och vaknade ut vilad imorse men med huvudvärk. Återlämnade bilen till Brandis och tog sen en promenad från Solna till Sundbyberg. Super härligt väder och skönt att orka med en promenad. Umgicks hela dagen med lilla syster och gjorde mysiga saker. Pratade och skrattade en del. Sen märkte jag att en ny tumör börjat blöda och ringde då 320 100 och vips 30 min senare kom en sköterska hem till mig. Även Henry trillade in framåt middags tid och slängde ihop hans favorit Bolognese. Sen mys kväll i soffan.........och samla kraft för en ny vecka!

LÖRDAGKVÄLL

Vi kom inte iväg förrän vid 15 men åhhh så härligt vi hade i skogen, jag och seffe. G oxå så klart!
När man måste tanka på sitt må bra konto ska man definitivt ge sig ut i skogen och lyssna på tystnaden och känna alla lukter. Trots att tumörerna gav en brännande känsla i rumpan gick det super bra idag, börjar känna mig säkrare och säkrare. Vi var ute en hel timme och det känns att hösten är här sååå kallt men friskt i luften!
Efter ridturen skjutsade G mig först hem och bytte om och sen vidare till Brandis där man blev bjuden på middag. Sen spelade vi lite guitar hero och snackade lite. Även M och M kom dit. Har mått bra idag men framåt kvällen börjar kroppen säga ifrån och tröttheten infaller.

Har fått många mail som muntrar upp mig och blev speciellt glad idag över att nån som har samma cancer form som jag hörde av sig och sa att jag hjälpte den att finna styrka, kändes extra bra!

Imorgon kommer Henry hem, känns skönt, har saknat honom mycket. Men vet att det var bra för honom att få åka bort lite och få träffa sina nära och kära. Vet att det är en tuff situation vi lever i och det är även viktigt för honom att fylla på må-bra-kontot.

LÖRDAG

Känner mig sååå utvilad nu!

Igår blev en lång dag eftersom jag vaknade så tidigt och dessutom var så speedad hela dagen. Man liksom får en kick och springer runt. Städar, plockar och fixar. Sen gick jag upp till VC och la om tumörerna. En läkarkandidat ville vara med och jag sa på egen risk ( vissa kan ju tycka det är lite läskigt med så många. ) Frågade även om jag kunde få komma hit 2dgr i veckan för provtagning, urinodling samt blodtryck så jag slipper ränna på KS 3dgr/v. Sköterskan M har ju jobbat som barnsjuksköterska så hon trodde inte hon skulle få problem att kunna sticka mig! Skönt! ( Känner ett förtroende för henne, hon är alltid så glad och trevlig mot mig. )

Träffade upp S för en lunch och lite shopping. Hittar alltid saker åt barnen, känner förresten inte för att köpa något åt mig nu när man lagt på sig ett antal kilo. Men faktum är att jag inte bryr mig nu, vet att min kropp behöver lite extra om jag tex skulle få en infektion skulle jag kunna tappa många kilo på kort tid och det skulle ändå inte märkas. Klart jag saknar träningen som var en sån stor del av mitt liv och att man höll igen på det mesta. Idag äter jag allt och lite till!

Melinda var förbi en sväng och provade sina nya skor samt vi åt middag ihop, hon är så stark i sig och verkar må bra trots allt ( även kuratorns ord.) Stötte förresten på en barndomsväns man som nu är ensam då hon gick bort i December i bukspott skörtel cancer efter bara några månaders sjukdom. Han sa att barnen liksom går vidare och klarar sig bra och även han såg ut att må bra, känns skönt att veta för det är ju faktiskt så LIVET GÅR VIDARE.

Följde med Melinda i tunnelbanan fram och tillbaka till hennes pappa, Henry har bilen och har åkt till Borlänge över helgen. Så jag är solo, känns faktiskt helt ok. Trots att jag inte riktigt gillat att vara ensam sista tiden. Men när jag tillslut kom
hem igår var jag så trött så redan 22 släckte jag ALLA lampor och somnade fort. Vaknade inte förrens 05 första ggr och sen 09.30. Känner mig som en ny människa efter en hektisk vecka. Väntar på att G ska komma, vi ska ha en terapi dag i skogen med hästarna. Få se hur det går då rumptumörerna växt rejält sen sist, fram med spinning byxan!