11 mars 2010

Farväl Ulrica

Idag har jag varit och tagit farväl av din dossyster.
Det var en vacker kyrka och mycket vacker seremoni. Kistan med bårtäcke och de fina blommorna fick tårarna rinna och minnet av din begravning gjorde mig så ledsen.
Solosångerna och prästens fina tal påminde hur fint både du och din dossyster ville själva ordna den svåraste i livet att ta farväl av sina nära och kära.

Två fina kvinnor, mammor, döttrar, syskon som inom ett år har lämnat sitt liv alldeles för tidigt.
En bit på vägen kämpade ni tillsammans, men framförallt så levde ni båda med ett stort livsglädje och styrka ändå in till slutet.

Nu hoppas vi alla att ni har fått ro och vi vet att ni har inte ont längre, det är vår tröst i stora sorgen och saknaden.
Ni har säkert hittat varandra och har det fint igen tillsammans, kanske på en strand i ett varmt land.
Vi saknar er Sabina och Ulrica!
Med kärlek från mamma

17 kommentarer:

Helen sa...

Kärlek och kraft till dig Sabinas mamma
från Helen i Skåne

litentanta sa...

Stor kram till er,
hela Sabinas stora familj!

Numer brinner två ljus här,
Sabina och Ulrica lever kvar
i mitt minne, härliga kvinnor
som lämnade oss alla alldeles
för tidigt :-(

/litentanta

Anonym sa...

Tittar på bilden på omslaget till boken Liver kan inte vänta.
Först står Hanne, sedan Sabina och sist Ulrica....
Nu är dom tillsammans i himmlen.

- Miljoner styrkekramar till systrarnas alla tre familjer här på jorden. Kram Karin

Jenny sa...

Varma kramar till både Sabinas familj o Ulricas familj... Vi följer er fortfarande - för oss lever ni fortfarande kvar! Kram Jenny (en trogen bliggläsare)

Anonym sa...

Jag läser oxå fortfarande i Sabinas och ulricas bloggar....vill veta hur ni klarar er och fortsätter era liv....
Trots sorgen så går ju livet vidare, även om det känns otänkbart till en början!
Döden är en del av livet, men det är så orättvist att vissa ska få lämna partners och barn alldeles för tidigt....men jag tror inte det är så farligt eller hemskt att dö....man fortsätter bara till ett annat land och där träffas vi alla så småningom!
Tänker på dig Sabinas mamma...det är såå onaturligt att behöva begrava sitt barn...det ska ju vara tvärtom...:)
Kramar Siss

ingela --kämpisen sa...

en tanke till er........brukar vara här inne o läsa.........kram

Millaz sa...

Hej! tänker på er! Tittar in hos er båda varje dag.
Kram Millaz

Anonym sa...

Jag har precis läst färdigt den fantastiska boken och tittade för första gången in här. Jag beklagar så fruktansvärt mycket sorgen. Jag hade verkligen hoppats att Sabine och Ulrika fått någon mirakelmedicin och blivit friska men så fungerar det ju inte i verkliga livet. Mina tankar går till er anhöriga! Kram från en jämnårig tjej i Göteborg.

Anonym sa...

Å, kära ni. Orka fortsätta blogga. Det är så viktigt för alla oss som förlorat en älskad i cancer.
Kram

Anonym sa...

Å, kära ni. Orka fortsätta blogga. Det är så viktigt för alla oss som förlorat en älskad i cancer.
Kram

Anonym sa...

Å, kära ni. Orka fortsätta blogga. Det är så viktigt för alla oss som förlorat en älskad i cancer.
Kram

gladmymlan sa...

Hej Sabina lilla,

nu är det ett år sen du flög iväg från oss här på jorden, och jag som bloggläsare saknar dej och dina fantastiska inlägg något enormt!
hoppas du har det bra där du är, att du glömt bort vad smärtor och ångest och hemska tengil är.
Du är ihågkommen. Ikväll ska jag tända ett litet ljus för dej och tänka på dej.

tusen kramar

anna

Jenny (Moas mamma) sa...

Snart ett år sedan, ja kommer ihåg att ja hann skicka en blomsterkvast veckan innan Sabina gick bort då hon än var på benen och var med på lanseringen av boken, jag är så glad själv att ja han skicka detta till er underbara dotter, syster. Vi hade under en tid mailkontakt ja o Sabina, ja vet att hon tar hand om vår Moa om detta inte går vägen för henne, hon kommer att bli en fantastisk änglamamma, ska inte skriva detta egentligen, för hopp finns kvar för vår Moa, men ni ska veta att mina tankar är ofta hos Sabina, och jag tänker SÅ ofta på henne.
Kram till er alla och ta hand om er, Jenny Moas Mamma

Malin sa...

Till minne av en krigarprinsessa.. Även om jag aldrig fick möjlighet att lära känna dig på "riktigt", så är jag glad för den lilla kontakt vi ändå hade i vårt bloggkommenterande titt som tätt. Du hade alltid så kloka svar, till mig som var så frågvis, du kämpade så tappert och jag vet att jag flera gånger tänkte, att du om någon skulle klara denna kamp mot "tengil"... En del säger att de som lämnar jordelivet är de som redan lärt sig allt de skulle, och att de därför lämnar oss för en vackrare plats.. Jag är säker på att du nu har en förmåga att vaka över, och vägleda de dina, som tvingats stanna här utan dig.. Glömmer dig aldrig Sabina!

Anonym sa...

Ett år har gått. Kände ej Sabina "på riktigt" men genom att man fick ta del av hennes blogg, läsa hennes tankar och känslor i sin kamp så var det på nåt sätt som om man lärde känna henne. Hon gjorde/gör sånt stort intryck. Fick boken "Livet kan inte vänta" i min hand för exakt ett år sedan, bara en stund senare nåddes jag av beskedet att hon förlorat kampen. Jag fortsätter återkomma till denna blogg och läser både hennes gamla inlägg och era nya uppdateringar. Tror att det är många andra som också gör det även om vi alltför sällan lämnar nån kommentar efter oss. Tack för att ni orkar uppdatera!
En stor kram till er alla!

Anonym sa...

Ett år...
Tänder ett ljus...
Kram Jenny

Lotta vimmelmamman sa...

Jag tänker på ofta!

Kram Lotta vimmelmamman Gray