29 maj 2009

Fredag






Nu har vi haft gravsättningen av Sabinas urna, i onsdags träffades vi Sabinas närmsta i kapellet. Urnan stod där på ett bord, det var ljus tända runt om och vi la våra blommor som vi hade med oss bredvid urnan. Det kändes så overkligt att vår älskade Sabina nu fanns i urnan framför oss. Sorgen överväldigade mig, det gjorde så fruktansvärt ont i mig insikten att hon faktiskt är borta för alltid.
Vi stod där en stund och bara tittade på urnan med med tårarna rinnande och kramade varandra.
Sen fick Henry bära urnan till grav platsen där vi sänkte ner den, och satte oss på gräset bredvid och pratade om hennes smärtsamma kamp mot sjukdomen på slutet.
Hjärt formade stenen var redan på plats, men de hade missat duvan som ska sitta där och titta ner. Det kommer sättas dit snarast, annars var stenen så vacker. Med våra blommor, hennes bild och kaninen blev hennes viloplats så mysig som hon hade önskat sig.
Johanna frågade oss om vi hörde nåt speciellt, gravlycktan skramlade och vi sa att det är säkert Sabina som var med oss där och stämde in vad vi sa om henne.

På söndag är det morsdag och då kan barnen besöka sin kära mor där, de har säkert fina presenter med sig till mamma.
Jag var förbi där idag och hälsade på, det känns så sorgligt att gå därifrån varje gång men känslan att vara där nära henne lugnar mig på nåt sätt och jag tror att de andra känner lite som jag.
Saknar dig älskade dotter!
Med kärlek från mamma

42 kommentarer:

Anonym sa...

Kram från Danijela.
www.danijelamagdalena.blogg.se

josefine sa...

Jag vet inte vad jag ska skriva.
Ni finns i mina tankar.
Kramar

jenny j sa...

Hej Sirpa!
Tänkte på er alla aldeles extra den dagen....det är en fin plats...Jag & L har gått ett par lång promenader dit längs vattnet...från väsby & kommer gå många fler. Saknar henne! kram på er Jenny J

anna sa...

det känns overkligt att se bilderna, jag följde ju hennes blogg, och kommer ihåg hennes inlägg om urna och begravning och allt, ändå tänkte jag att
det kommer dröja läänge innan det blir aktuellt...ja det är verkligen en stor stjärna som lyser på himmelen nu.Det var säkert Sabina som skramlade lite...vila i tron att hon har det bra nu, ni verkar vara en stark familj som alla ställde upp så fint för henne, och hon själv stred så länge hon bara kunde. Mer kan Ingen människa göra. Nu har hon fått sin ro. sin plats att vila som hon valt ut själv, precis som hon ville.
ta hand om er,
tusen kramar
anna

Kerstin sa...

tänker på er!
/kerstin

ullis sa...

Älskade Sabina..

Sorgligt och overkligt att Sabina inte finns mer.. Vilka fina bilder.. Tack för att vi får dela denna speciella stund med er..Jag kommer besöka graven i sommar.. Jätte gärna tillsammans med dig Sirpa, som du föreslog..

Jag tror också att Sabinas viloplats i grönskan brevid sin farmor och farfar är som Sabina önskade.. Tror att Sabina fanns vid er sida den här dagen..

Sabina har lämnat ett stort tomrum efter sig.. Hon var så speciell.. Jag är glad över att hon har varit min vän och att hon har funnits i mitt liv så många år..

Styrkekramar till dig Sirpa och till prinsessorna,Henry,George, Johanna,Rosa,Teppo och till alla er som förlorat en underbar vän..

ullis med familj

Grodmamman sa...

Vilken fin gravsten ni valt! Hon var säkerligen med er där vid graven.
När min pappa begravdes var det en gråmulen dag, men när prästen hade sagt de välkända orden och gjort överlåtelsen så sprack det upp och solen sken genom kyrkans fönster. Min känsla var direkt att pappa ville tala om att "nu är jag framme och jag har det bra!" Det tröstar mig att få känna att han finns här omkring mig!
Kram

litentanta sa...

Har också följt Sabina under en längre tid, väldigt fint att vi fick "följa med" ända tills nu, hon kommer nog alltid att finnas i våra tankar även om vi aldrig möttes.

Det du skriver om graven, att vara nära, känner jag igen så mycket. I år är det 21 år sedan min pappa dog och i många, många år var jag där flera gånger i veckan bara för att få vara just nära, en löjlig tradition jag hade (har...) var att alltid sätta mig ner och ta ett bloss tillsammans med honom.. Drömde om att ta med mig en bandspelare och bara lägga mig "intill" och lyssna på vacker musik, vågade dock aldrig eftersom jag var rädd att någon annan anhörig på kyrkogården skulle ta illa upp...

Graven är en helig plats, hur icketroende jag än är, hoppas du får många rofyllda stunder med din Sabina där.

Kramen från en litentanta m dotter.

Sara sa...

Tack för att vi får följa Er även fast Sabina är en av de vackraste änglar som finns!
Kramar

Inna sa...

Så fin hennes gravplats är!
Har läst boken nu och den var jättefin! Fantastiska bilder!

Kram på er alla!

En trogen bloggläsare!

Anonym sa...

Sirpa! Vad vackert du beskriver...Tack för att du orkar dela med dig. Jag är säker på att hon finns hos er hela tiden! Det är en mycket vacker sten! Många kramar Milla

Anonym sa...

OM TÅRAR VAR EN TRAPPA
OCH MINNERNA EN GRÄND
SKULLE JAG STIGA UPP TILL HIMMELEN OCH HÄMTA DIG IGEN...!

Unknown sa...

Hm...jag förstår var Sabina fick sin skrivartalang från, då skriver så vackert och levande. Och att hon själv var närvarande, ja det är jag säker på, hon verkade vara en sådan som ville vara med :-)
kramar
/Sara

annebelle sa...

Jättefin och personlig sten!

L sa...

Så fint! Och det är ju precis så det skall vara vid en plats dit man kan gå och känna sig nära de man älskar som gått över till andra sidan. Känna en fridfullhet.
Idag är det morsdag och mina tankar går till både dig, Sabinas mamma och de båda Prinsessorna!
Jag hoppas ni dag för dag kan komma vidare i er sorg och att den fruktansvärda smärtan skyms lite av ljuset av de fina minnena ni har och att de tar den största platsen i era hjärtan.
Tack för ditt fina inlägg,
Ta hand om er!

//Kram & Styrka

Anonym sa...

Ta hand om varandra

Kram

Ingela sa...

Vi är många som saknar fina, rara Sabina. Hon var så klok och delade mig sig av sig själv. Mina tankar går till hennes familj. Jag önskar att jag kunde skänka er styrka och ro i sinnet. Det ni går igenom är omänskligt svårt.
Många kramar till er!

jenny sa...

Hej Sabinas mamma.
...... så känns det, finns inga ord.
Jag började att följa din dotter ganska sent, när Piteå Tidningen hade gjort ett reportage om henne och hennes sjukdom.
Jag själv är två år äldre än Sabina och det sista var nog att tro att man verkligen behövde ha koll på sina prickar. Tänkte att näe, det kommer senare om det blir nåt alls.
Men, så bestämde jag mig för att gå och ta bort två stycken prickar, min husläkare tyckte inte att det såg misstänkt ut men tog bort dem i alla fall.
Nu, för ett par veckor sedan fick jag besked att en av dem börjat att cellförändra, och att det var VÄLDIGT BRA att jag tog bort den. jag som egentligen inte ens trodde att den lilla plutten skulle vara nåt.
Så jag vill tacka din dotter, som började att skriva om denna lömska sjukdom, som kämpade för sitt liv men tyvärr förlorade, så orättvist, men som räddade mitt med sitt bloggande.
Utan hennes blogg som jag bara halkade in på hade jag fortfarande varit helt ovetande om pricken som var allt annat än bra.
Jag hade aldrig kollat upp den eller ens märkt den eftersom att den satt så illa bakom axeln mot armhålan om jag inte bett min sambo kolla noga.
Till alla er där ute. kolla upp misstänkta prickar som plötsligt dyker upp. Jag var en av alla 70-talisterna som solade konstant när jag var yngre, tyvärr kommer smällen nu...
Tack ni fina familj som uppdaterar bloggen och berättar om er och er sorg och glädje ( tänker på Johanna och den kommande bebisen).

All kärlek till er från mig.
/ Jenny

Anonym sa...

Sabinas mamma...du har råkat ut för det allra värsta en mor kan drabbas av...att ens barn dör före en själv!
Jag kan föreställa mig den sorg och fasa det innebär....men samtidigt måste du fortsätta leva för dina övriga barn och dina fina barnbarn.
Jag har följt Sabina väldigt länge och man orkar inte släppa henne än, man vill höra om hennes flickor och även er andra som stod henne nära...så tack för att ni låter oss följa er en bit till!
kram Siss

Amanda sa...

mina tårar rinner...vilken underbart fin och personlig sten! den hade säkert er älskade sabina tyckt om. hon kommer alltid att finns med er vad som än händer. jag glömmer henne aldrig. hon har givit mig o många andra så mycket.

stora styrkekramar Amanda

Anonym sa...

Hej. Min mamma ligger ju där i minneslunden. När jag går och hälsar på mamma ska jag gå och säga hej till Sabina också. Tänker på er alla Kram Karin

Anonym sa...

Skickar Er en stor styrkekram. Anna

Sabina sa...

Tårarna forsar ner på mina kinder, jösses. Jag kände bara Sabina från bloggen alltså inte irl, ändå känner man sådan smärta när man är här och inte ser hennes glada ansikte och hennes alltid så positiva inlägg.

Det här är ju det värsta en mamma kan gå igenom, du är såå stark som uppdaterar oss, tack snälla.
Platsen och stenen är jätte fina å jag är säker på att Sabina tycker att det ser ut precis så som hon hade velat, kan tänka mig att hon sitter på ett moln och dinglar med benen, ler och vinkar ner mot er.

Massor av kramar till er alla.
//Sabina

Malin sa...

Förstår att det måste kännas mycket märkligt och ofattbart alltihopa... även vi, som "bara" kände henne via bloggen, känner en tomhet över att inte läsa om hennes kamp och enorma livsvilja! Förmågan att hitta ljusglimtar i allt det svåra. Hon har lärt oss alla så otroligt mycket, och jag undrar om hon någonsin förstog det själv.... tänker på barnen, jaa, på er alla...kramiz M

Isabelle sa...

Fint skrivet, tårarna rinner. Oerhört konstigt att tänka sig Sabina i urna, än mer i under jord. Helt overkligt.
Å andra sidan är det ju bara hennes kropp som är där, inte hennes själ. Fin grav och fint foto.
Jag saknar henne också.

Många kramar!

Isabelle sa...

Ps. Tack för uppdateringen av bloggen. Känns så trevligt att den fortfarande lever och är så personlig, i sann Sabinaanda.

Jenny sa...

Mycket vacker viloplats.

Tänker på er hela familjen.
Önskar er all kärlek och styrka.

Kram Jenny.

L.O.T.T.A sa...

Hej Sirpa! Ibland tror jag att allt är som vanligt o att Sabina bara är bortrest för ett tag,men sen slås man av att det faktiskt inte är så då kan man ju bli helt galen av tanken att man aldrig mer kommer att få skratta o prata med henne igen!!Hon kämpade såå mycket!! Alla säger att tiden läker alla sår men jag tycker att det blir värre det kommer ju ikapp en att det inte är en resa hon är på..så många gånger som jag velat ringa henne o jag känner mej så ensam ibland!!När man har små barn så går ju livet bara på o man hinner inte tänka så mycket som man skulle önska.. men så fort jag sätter mej i bilen o lyssnar på musik o fast man inte tror man kan gråta mer så rinner tårarna när man tänker på alla minnena o på hur gärna man vill ses!! Har kännt att hon finns här många gånger så jag vet att vi ses en dag men det hjälper inte här o nu!!! Saknar henne sååå! Vet att ni har en tuff sommar man lever i ett vakum o har inga krafter kvar när man gått igenom allt som måste göras,vet hur sommarn va när pappa gick bort, man överlever men inte mycke mer så va rädda om varandra o ta dagen som den kommer man behöver inte vara stark. Ni finns i mina tankar, all kärlek till er!!! Kram L.O.T.T.A

Tess sa...

vad fint ni har gjort med hennes grav. Ta hand om er och alla i hennes närhet. Man ska ta vara på tiden man har. Följt Sabina/eran blogg länge nu. Jag har min bror i livet ännu och hoppas han har segrat mot sin cancer. Tyvärr gjorde inte min bäste vän det. Läs gärna mina ord till min bror och min bäste vän.
Kram på er alla
http://komet.5min.se/index/19272.html

Anonym sa...

Jeg havnet inne på denne siden ved en tilfeldighet, og må si jeg ble helt borte vekk i det du forteller. Kanskje spesielt siden hun heter Sabina, som meg, men også pga. utrolige historier, bilder, følelser, skildringer og kjærlige ord. Jeg gir av hele mitt hjerte, når jeg sier jeg er dypt ulykkelig på deres vegne. Stor stor klem fra Sabina!

Anonym sa...

ALLA KRAMAR MAN KAN GE TILL ER!KÄMPA!! SABINA FINNS IBLAND OSS/ER, HON VILL ATT NI HAR DET BRA, OCH VET ATT NI TÄNKER PÅ HENNE OCH ÄLSKAR HENNE! /M

En Anna o Rotebro sa...

Jag har följt Sabinas blogg och jag uppskattar så att ni låter oss följa med även nu. Hennes sten är vacker!
Kramar från en Anna i Rotebro

Anonym sa...

Har läst Sabinas blogg en längre tid och följt hennes otroliga kamp och vilken kämparanda hon har hade. Fastän jag inte känner Sabina så känns det på något sätt som om jag gör det. Hon känns nästan som den syster jag önskar att jag hade. Hon var mig nära fastän hon aldrig visste om det....jag grät den dagen hon gick bort fastän jag förstod att hennes jordetid var snart skulle vara slut. Kan fortfarande inte förstå att hon inte längre finns...går fortfarande in och varje gång så hoppas jag att Sabina ska ha skrivit och varje gång måste jag inse fakta att hon är en ängel..en vacker ängel som vakar över sina nära och kära och alla hennes trogna bloggläsare som har *älskat" henne. Hoppas att hon får har det trevlig på sitt lilla moln...kram Carina

Päivi sa...

Tänker på er varje dag :) kram.

tess sa...

Vilken fin sten.

Eva sa...

Fina fina Sabina!

Anonym sa...

Så fint skrivet!

Tänker på er; Susanna

Anonym sa...

Hej! Tänker på er! Hoppas ni har det "bra"? Styrke kramar Milla

Anonym sa...

Hittade den här fina texten.....

In the Next Room

Death is nothing at all:
I have only slipped away into the next room.
I am I and you are you;
Whatever we were to each other, that we are still.
Call me by my old familiar name.
Speak to me in the easy way which you always used.
Put no difference in your tone:
Wear no forced air or solemnity or sorrow.
Laugh as we always laughed at the
little jokes we enjoyed together.
Play, smile, think of me, pray for me.
Why should I be out of mind
because I am out of sight?
I am but waiting for you, for an interval,
somewhere very near,
Just around the corner. All is well.

-Canon Henry Scott Holland


Kram Anna

Anonym sa...

Går fortfarande in på Sabinas blogg då och då och jag måste bara säga att hon är så otroligt vacker er Sabina. Både i själ och till det yttre. Förstår att ni har det svårt i er sorg men jag hoppas ni har varandra som stöd. Tänker på er.

Anonym sa...

Det går inte att hålla tillbaka tårarna när man läser det här inlägget. Ingen förälder borde överleva sina barn, inga barn borde begrava sina föräldrar. Så orättvist. Vilken mardröm.

Jag beklagar innerligt eran sorg och hoppas att det finns ett liv efter denna, så ni kan återförenas igen.

Styrke kramar.

Music Lover sa...

måste få beklaga sorgen, jag har inte sett er blogg förrän nu, men jag blev gripen direkt..