24 maj 2009

Söndag

Hej,
Läste i kommentarerna att Stellan begravdes på sin 45-års dag. Så sorgligt..
Jag minns också hur glad Sabina var när hon skulle få vara med i Uppsala pojektet och såg till att även Stellan skulle få vara med. Synd att de kom på det så sent så att ingen av dem orkade ända fram.

Sabina valde två namn till min lilla bebis som beräknas komma 22 augusti, Sabina om det blir en liten tjej och Melvin om det blir en pojke. Sabina var med på ultraljudet och hon var den enda som fick veta vad det blir. Tänk om jag skulle gå över tiden nån vecka, då kan det bli på Sabinas födelsedag..

Vi har gått igenom Sabinas alla saker i lägenheten som ska vara tom till sista maj. Det känns så definitivt när man gör det och det kommer kännas så konstigt att inte kunna åka dit nåt mer. Hon har ju bott där i såå många år.. Men allra konstigaste är det att vara där utan henne nu, allt luktar Sabina.

Henry träffar tjejerna ofta, de sover där ibland. I torsdags efter att vi hade packat ner saker så grillade vi tillsamans, jag, Tobias, Henry, Teppo, Melinda, Julia. Även en vän till Teppo och Melinda var med. Henry kommer bo tillsammans med de under juni månad tills han får tillbaka sin lägenhet i juli. Det känns skönt så att inte alla "försvinner" från dem på en gång.

På onsdag är det gravsättning för Sabina, vet inte alls hur det kommer kännas. Men på ett sätt blir det skönt att ha en plats där hon "finns". Sen kommer även gravstenen att sättas på plats. Format som ett hjärta, såklart.

För min del kan jag säga att det känns så fruktansvärt tomt. Det är så svårt att gå vidare, även om man gör det. För man bara funkar ändå, går till jobbet, lagar middag osv. Jag vet ju även att Sabina vill att vi andra ska fortsätta leva. Men att inse att hon aldrig mer kommer tillbaka, att jag aldrig mer kan prata och skratta med henne.. Det känns hårt och ledsamt.

Kram från Johanna

49 kommentarer:

stora lilla j sa...

Tack för att du fortsätter att skriva, vi fortsätter att tänka på Sabina, och hennes fina döttrar!

Sabina beställde en present till din bebis, och jag skulle så gärna vilja fullfölja hennes önskan och sända den till dig. Jag vore jättetacksam om du ville maila mig en adress dit jag kan sända den. storalillaj at gmail punkt com. Tack på förhand!

Jessica(Ryans mamma) sa...

Håller med fint att ni fortsätter att skriva då och då i Sabinas blogg. Jag brukar läsa tillbaka till hennes sista inlägg. Tänk att hon var så positiv ända in i det sista! Hon verkade vara en fantastisk tjej.
Ja tufft för er alla att gå vidare och ja Sabina hade säkert velat det.
Men saknaden finns ju där hela tiden.
Kramar till Sabinas anhöriga

Jessica

Sabina sa...

Stort tack för att du skriver och uppdaterar lite, man undrar och tänker på er ofta.
Förstår att det känns tomt,, usch ja så tomt, jag tycker att det känns tomt, tror fortfarande att det ska komma ett inlägg här från Sabina.
Fina namn blir det oxå oavsett kön, tänk om det kunde bli på Sabinas födelsedag.
Massor av kramar till er alla.

Jenny sa...

Tack för att du fortsätter skriva. Du får gärna skriva och berätta sen i augusti om det blev en liten Sabina eller Melvin:o)

Kramar!

NinaKatarina sa...

Jag håller med föregående talare..
(skrivare). Kul att du fortsätter skriva.
Vet du hur det går för Hannes syster ??
Har fått boken läser och gråter om vartannat.
Men tjejerna har fått mig till att leva här och nu.
Som sagt..Livet kan inte vänta...

Lotta sa...

Tänker på er alla som fanns runt Sabina, och hur ni har det nu.
Trots att jag inte kände Sabina ,mer än genom denna bloggen.
Så är det en stor sorg, tomhet och saknad att inte få läsa hennes ord längre.
Hon verkade vara en alldeles enastående och underbar tjej.
Kram

Zitten sa...

Hittade bloggen nyss.. så ledsamt över eran Sabina :/ tänker på alla er som är kvar. Kram

ullis sa...

Hej Johanna..

Det går inte en enda dag utan att jag tänker på Sabina..Det är så svårt att förstå att hon verkligen är borta..För mig är Sabina fortfarande så levande..
Saknaden måste vara obeskrivlig för dig Johanna..Jag vet att du och Sabina stod varandra så nära..

Vilka fina namn Sabina valt till din baby.. Det kommer att bli en speciell liten baby...vem det än blir. En speciell skyddsängel kommer han eller hon att ha också.. Sabina kommer hålla en vakande hand över den lilla..
Jag tror att Sabina kommer att vara med dig/er den dagen som babyn föds..

Blev alldeles tårögd när jag läste kommentaren här ovan om att Sabina redan beställt en present till din lilla i magen.. Det låter precis som Sabina...

Tänker på dig & resten av familjen..

Kramar ullis..

Anonym sa...

Hej! Tack för att du skriver. Tänk om bebis föds på Sabinas dag,,,Vackra namn hon valt. Nu återstår det att "se" om det blir en Sabina eller Melvin. Spännande. Hoppas vi får veta. Förstår att saknade måste vara stor, ni verkar stå varandra så nära. Kul att få höra lite om tjejerna och de övriga. Stor kram till er alla! Kram Milla

Sara sa...

Som alla skrivit här är jag tacksam över att Ni håller bloggen levande. Jag är in varje dag för att se om det kommit något nytt inlägg.
Lycka till med bebisen.
Kramar

anna sa...

hej,
jag tänker ofta på Sabina. onsdagskvällar är lite jobbiga,esom jag kollar greys och där är en med samma skitsjukdom som Sabina. löjligt, jag vet, bara en tvserie. men ändå. jättegulligt av dej att fortsätta skriva, man har ju verkligen undrat hur det gått för henry och flickorna och allt. han förlorade inte "bara" sabina, utan även hela familjen ju.
sabina var en person, som gick igenom skärmen här rakt in i ens hjärta.
saknaden är så stor, jag går inte på hennes blogg, som om hjärnan inte riktigt förstått att
nej, Sabina kommer inte skriva mer.
Och uppsalaprojektet. vad man önskade /hoppades /trodde in i det sista.
jag var helt säker på att det bara var en "tillfällig svacka" sen skulle Sabina komma hem igen, och klara sig några år till.
Jag kan komma på mig själv med att tänka
-hon klarade sig verkligen inte.
nu var det Stellan med, som lämnade jordelivet,
och inte heller han hann ju med till uppsala-projektet. (men där var nog sjukvården vääl långsam på många sätt) eller såg dom nåt som inte andra såg, vad vet man. Tycker ändå han skulle fått en rimlig chans, ett hopp, en ljus.
nu tror jag att dom sitter där nånstans på en strand och väntar på sina nära och kära, och har det bra, fria från smärta och fria från sjukdomar.
nu kan inget ont mer hända dom, och jag vet alla kommer återförenas en dag igen.
tack åter igen för uppdateringen,
häls anna
ps
kanonfina namn...Sabina är ju så vackert. och melvin med´!

petra sa...

Sitter här med tårarna trillandes ner för kinden. låten på bloggen är sååå fin. Räcker att jag hör den så gråter jag...Tänker på Sabina och alla ni runt omkring henne..........


Kände inte Sabina mer än genom bloggen, men hon fick mig att värdera om många saker.

Tror nog att du får en fin Sabina bebis.
Massa lycka till och tack för att du delar med dig av dig och er.
kram
kram

Anonym sa...

Vill bara också att nämna att man blir så glad när någon áv sabinas nära och kära skriver om vad som händer runt er i bloggen. Tack en gång. många kramar

Jenny sa...

Tack för allt ni delger oss.
Jag har följt Sabinas blogg mycket länge & kommer nog alltid att fortsätta titta in.
Jobbar själv som onkologi sjuksköterska sedan många år tillbaka. I mitt arbete möter jag sorg men oxå så mycket glädje, så mycket ödmjukhet, så mycket hopp men framförallt så mycket kärlek.
Tack Sabina & alla er i hennes närhet för allt som ni lärt mig. Ni är fantastiska & Sabina hade tur som hade just er i sin närhet. För det är inte en självklarhet, att få vara omgiven av så många som älskar en & inte är rädd för den verklighet som faktiskt råder då man blir sjuk.

Kim sa...

Kan bara säga tack för attt ni fortsätter hålla denna blogggen vid liv. Det är ju som flera nämner här att man går in av ren vana, och hoppas att det bara är en dröm, att sabina skall skriva något "snart". Det känns som att hjärnan kopplat bort att Sabina inte längre finns här.

Jag kan iallafall skriva under på en sak. Jag skulle inte klarat av att vara i Sabinas lägenhet. Helt enkelt pga alla känslor, jag skulle ha brutit ihop direkt.

Är såklart glad över att Henry är ett sånt fantastiskt stöd som han är. All heder till dig, såna killar växer verkligen inte på träd :-)

Angående det sista i inlägget så träffar du verkligen rakt på hur jag känner. Dagarna rullar på, man jobbar, kommer hem, äter och fixar på hemmavid, men det känns ändå som man själv är någon annanstans, som att det går på ren rutin och man inte alls tänker på det.
På något vis så är det mycket mer än "bara sabina" för mig, det känns som man förlorad en...nära vän.

Detta blev en rätt så lång kommentar, men vill bara avsluta det hela med att säga att vi bloggläsare finns och stöttar när det behövs.

All kärlek till er.
/Kim

Anonym sa...

Jag tänker ofta på er. Ni vet redan att Sabina betytt mycket för väldigt många människor, men jag vill säga det igen: Sabinas mod och berättelse har betytt mycket för min livsinställning. Jag prioriterar tydligare och kommer ihåg att vara glad oftare än förr. Tack för att ni skriver ibland. Förstår att det måste kännas fruktansvärt tomt. Stor kram till er allihop!

Anonym sa...

Det tar många år innan sorgen får sin silverton. Du vet när du är där Johanna. Då är sorgen som ett grånat hår, tiden har gått, man kan se tillbaka och då är sorgen lättare att bära. Hoppas det kan ge lite tröst.

Kram till er allihop.
Elisabet i Sigtuna

Sara sa...

Tack för att du fortsätter att skriva. Tänk om bebisen kommer på Sabinas födelsedag, det vore väl något...jag hoppas :-)

kramar!
Sara

Fresia sa...

Tack för att vi får veta lite för vi är nog många som undrar hur det går. Så tack.
Förstår att det är tungt, nästintill overkligt. Det tar ett tag innan man verkligen förstår.

Ha det så gott ni kan.
kram till er alla

Isabelle sa...

Tack för uppdateringen, vilket fint inlägg gumman. Får man komma på gravsättningen på onsdag eller är det bara för några få i familjen? Jag kommer gärna annars!

Oerhört fint av "Stora lilla j" att vilja skicka presenten Sabina beställde. Ska bli spännande att se vad det är för ngt hon valt ut. Trevligt för bebis att få en gåva av sin moster sådär post mortem.

Kram.

Marie sa...

Ni är alla så starka, så starka. För Sabinas döttrars skull, för eran egen. Ni får oss andra att tro, tro på "något". Tack för många fina inlägg, tack för Sabinas styrka som vägleder många. Tack!

L sa...

Tack lillasyster Johanna för att du låter oss veta hur det går för er! Så skönt att höra prinsessorna fortsätter att träffa Henry, för bådas del, som ju mist sin kära och levt tilsammans allihop.
Spännande med bebisens ankomst och om det blir en liten Sabina el Melvin! När det är dags kommer Sabina vara med dig, det är jag säker på.
Ta hand om er så bra ni bara kan!

Kram & Styrka

Jessica sa...

Tack för att ni fortsätter skriva då och då i Sabinas blogg. Varje gång jag hittar ett inlägg här påminns jag om det som Sabina lärde mig och många andra; att leva här och nu och inte ta någonting för givet.

Kram Jessica

julia sa...

Tack för att Ni fortfarande delar med er... Tänker så mycket på sabina och er... Det finns mycket i vardagen som påminner om sabina trots att jag aldrig träffat henne, men vilket intryck hon gjorde på mig.
Många varma kramar

Irene sa...

TACK för uppdateringen ,går in här varje dag trots att jag vet att det kanske inte står nåt nytt.Men idag hade du lillasyster skrivit och jag är så tacksam för att du orkar ta tag i det, skriv gärna fram till ditt barn föds så vi får veta om det blev en "Sabina" önskar er alla en varm skön och helande sommar..
Irene

Cissi sa...

Sabina skrev väl att den här bloggen skulle bli ett fint minne för hennes barn, att du då som lillasyster fortsätter skriva och berätta om tid efter och sorg och kärlek, tycker jag är fantastiskt. Tack!

Helena sa...

Tack tack för att du skriver! När man följt Sabina så länge känns det bra att få veta hur ni runt henne har det.
Många många kramar till er alla!
Helena

maria skiddi sa...

Tänker på er ofta. Tillsammans är ni starka och kan tillåta er vara svaga då avgrundet av saknad öppnar sig. Tårar skall som upprepade sommarregn sakta tvätta bort den djupaste sorgen som orsakat er ett yxhugg i tryggheteten. En dag är den omvandlad till en ömmande men kärleksfylld bakgrundsfond i era liv. Sabina blir aldrig glömd.

Anonym sa...

Tack för att ni orkar fortsätta skriva. Jag tänker ofta på Sabina och kikar in flera gånger i veckan för att se om hon skrivit nåt. Det känns så overkligt att hon skrivit sin sista rad här. Jag kan bara ana hur overkligt det måste vara för er.
Vad fint att Henry finns kvar i era liv och att tjejerna därmed har kvar även den tryggheten.

Sabina lever kvar i så många, även långt utanför den egna familjen.

Många kramar
Maria

Anonym sa...

Kan inte låta bli och gå in och kolla Sabinas blogg nästan varje dag. Lite som att man väntar på att hon ska komma tillbaka.
Och hur ska de då inte kännas för er ??
Tänker ofta på Sabina och hennes familj.
Tack för att ni orkar skriva lite då och då. Kramar.

Grodmamman sa...

Säger som flera andra, känns bra att du fortsätter att uppdatera bloggen! Självklart är det tufft för er, men det kändes ändå som om Sabina hade många underbara människor omkring sig. Skönt också att flickorna får sådant stöd av alla runtomkring.
Vore väl mysigt om bebisen kommer på Sabinas födelsedag. Fina namn hon valde också!:)
Kram

Anonym sa...

Så underbart att Sabina fick veta vad ditt barn kommer att heta även om hon aldrig fick se det. Fast det fick hon ju =) på ultraljudet! Tror också att det är bra att Henry finns kvar för tjejerna, precis som du säger. Saknaden kommer alltid att finnas kvar tyvärr. Jag kan fortfarande tänka tanken att "slå en signal" efter tio års tid. Skillnaden är att det gör inte riktigt lika ont längre... att sakna. Skönt att få en plats att gå till. Varma kramar B

Anki sa...

Hej!
Tack för att ni fortsätter skriva här inne, jag är in med jämna mellanrum och kikar lite.
Ha nu en så underbar sommar som ni bara kan och lycka till med babyn.
kram Anki

Amanda sa...

hej...

tusen tack lillasyster johanna för att du låter oss veta vad som händer i ditt o prinsessornas liv. hoppas du fortsätter skriva, så man får veta hur det går med bebis i magen osv.
jätte fina namn som sabina valt, vore väl en underbar present i fall du gick över tiden och bebis kom på sabinas födelsedag.

sabina finns i mina tankar varje dag, kommer kom aldrig glömmas av någon. kommer att fortsätta kika in här med jämna mellanrum.
all kärlek till er och sabinas små prinsessor. styrkekramar Amanda

Ingela sa...

Tack för att vi får veta hur de går för Sabinas fina familj. Jag tänker så ofta på Sabina. Det är otrolig hur en människa jag aldrig träffat påverkar mitt liv så. Saknar hennes kloka ord..

När det känns jobbigt, tänk på att en dag får ni träffas, prata och skratta igen och tills dess finns hon runt er alla och vakar över er.
Många kramar till dig Johanna!

Anonym sa...

Hej Johanna!

Jag är en trogen läsare som återkommer till denna sida fastän jag vet att Sabina är borta.

Igår påmindes jag än en gång om henne då jag läste den här fina artikeln om henne.

http://www.alltombarn.se/1.25559

Den är bra skriven och hon uttrycker sig så fint och genomtänkt. När jag läste den så önskade jag verkligen att hon hade fått vara med ett tag till, hon ville det ju så gärna. Vad fruktansvärt att ta farväl av sina barn och förbereda de på något så onaturligt som att dö ifrån dem. De som behöver henne så mycket.

Jag skickar en varm kram till alla er anhöriga och hoppas att ni tar hand om varandra.

Kram Millan

Mamma/Sussie sa...

Sabina finns med er. Fortsätt att prata med henne. Hon svarar kanske. Ni kanske känner av hennes närvaro där? Jag tror att hon vakar över er från sin himmel.
Kram på er! Ta hand om er.

Anonym sa...

Tänker på er idag...Varma kramar Milla

Pernilla sa...

Hej Johanna

Tack för att du skriver.

Jag saknar Sabina oerhört mycket. Vi brukade prata massa i telefonen och det är så sorgset att inte kunna åka ner till henne och ta en kopp te om kvällarna...Hon var den jag anförtrodde mig till och litade på till fullt. Det går inte att ersätta.

Hoppas du har det bra där uppe gums, jag tänker på dig varje dag.

Kram

Anonym sa...

Idag får Sabina en ny kompis där uppe! Hon får träffa min arbetskamrat som somnade in idag på förmiddagen.

Han hade den dumma cancern i hela kroppen :(
Huden, levern, lungorna, blodet, skelettet mm

De kommer ha skoj där uppe när de ses!
Solen lyser gott idag, de sitter nog och pratar om änglalivets goda och sprider värme och ljus till oss!

Trist trots allt att livet är så orättvist!

Kramar i massor!!!

Anonym sa...

Skickar en Kram till Dig Johanna och önskar Dig allt gott med bebisen.
Så fint och dyrbart att Sabina fick vara med på ultraljudet och se bebisen.

Det betyder att Sabina blir väldigt speciell för detta lilla barn. Och för dig Johanna.

Som jag skrev innan så känner jag ju inte Er - har endast läst via bloggen. Sabina skrev så nära, äkta och naturligt och kärleksfullt.
(Jag bär på samma sjukdom som Sabina hade....)
Jag känner med Er och önskar att ni ska klara dag för dag.

Förstår att tomheten kommer alltid att finnas - men samtidigt fina minnen. Men så definitivt det som hänt. Så lessen.

Tack Johanna att du skriver ibland - för jag går hit till bloggen i stort sett varje dag - i hopp att ...... fast jag vet...

Men Johanna det känns så fint och äkta när du beskriver hur du och er familj har det.
Jag önskar er alla en stooooor cyberKram - Ida

Anonym sa...

Vad fint skrivet. Hoppas att allt är bra med dig och den lille i magen. Hoppas att allt är bra med hela familjen. Ja,saknaden måste vara stor efter syster Sabina, den bär man med sig hela livet, fast i olika faser. tack före att ni uppdaterar varma kramar Karin

Marica sa...

Tårarna rinner! Du är stark som orkar fortsätta skriva! Tack för att du orkar uppdatera då och då! Stor KRAM till dej och övriga familjen! Kram Marica

Aforia sa...

Tack Johanna för att du delar med dig av hur ni har det nu. Något som gjorde mig glad är att Henry fortfarande är en del av prinsessornas och ert liv. Tror att det är bra för prinsessorna eftersom han står för tryggheten sedan år tillbaka. Det märks att ni har en speciell sammanhållning i er familj och det är bra. Fortsätt så och fortsätt "prata" med Sabina. Hon finns ibland er även om ni inte kan se och ta på henne.

Nikki sa...

Nu trillar tårarna här med! Så vackert du skriver och så skönt att få höra att Henry, Teppo och flickorna har det bra tillsammans! Sabinas styrka smittade av sig så oerhört mycket på många av oss. En styrka jag tyvärr nu måste använda när jag kommer att skiljas från min älskade mamma som fått obotlig lungcancer. Jag visste inte att min mamma hade cancer när jag började följa Sabinas blogg men i mars föll världen samman för oss när vi helt oförberedda fick veta att vi kanske firat vår sista jul med vår mamma! Det är tungt att se henne brytas ner och bli till något annat än min mamma. Hon är tyvärr inte lika stark som Sabina var!

Lycka till med bebisen och skriv gärna mer om hur livet är för er. Det är nog många här som kanske kommer förlora sina nära och kära och har funderingar på hur det kommer att vara sen efteråt...... Kommer man liksom att gråta i så där 50 år sen eller? Kommer det alltid att göra så förbaskat ont i ens hjärta? Usch nu tjuter jag som bara den!

Kramar

Malin sa...

Personligen tror jag på livet efter detta, att de som gått vidare finns med oss varje dag.. Förr tyckte jag att det var riktigt skitsnack, men efter de märkliga saker jag och min dotter varit med om, förstår jag att det faktiskt är så. Ju mer övertygad jag blir, desto mer känner jag av dem också. Jag tycker att du ska fortsätta att prata med Sabina, det skulle glädja henne mycket. Ska bli så spännande att få höra resultatet av din bebbemage. Jag tippar på att det är en söt liten tjej... kramizar till er alla...M

Anonym sa...

Tack för att du skriver o berättar om er alla.. Lycka till med bebisen.. och tänk att bara Sabina vet vad det blir :)
kram
/ulrika

Viktoria sa...

Frågestund i min blogg.
Har du ingen fråga? Svara då på min istället :)

Helena sa...

Jag såg bilderna i ICA-Kuriren på både er och Ulrica. Så vackra bilder <3