16 februari 2010

Dossyster

Sitter här med tårar som rinner ner för mina kinder.. Var bara tvungen att gå in och titta på bildspelet som Ulrica gjorde till minne för Sabina. Underbara bilder på två unga fina tjejer som skrattar och har det bra på sin resa till Rhodos. Och så fina låtar som man bli ännu mer ledsen av.

Nu ligger Ulrica hemma och är inte längre kontaktbar med en pump som ger henne lugnande. Det har gått otroligt fort känns det som.. Jag pratade med henne förra veckan, men skulle för första gången på länge träna. Så jag sa efter ett tag att jag var tvungen att lägga på, men att vi kunde höras nu i veckan och försöka ses. Hon berättade att hon blivit mycket sämre och att hon inte hade lång tid kvar.

Det är ju alltid så svårt att ta in när någon säger att du har si och så lång tid kvar att leva. Men hon pratar ju med mig i telefon nu, så att det kan ju inte gå så fort?? Men det visar sig att det kan det.. Får minnen tillbaka av Sabinas sista tid när hon låg och fick lugnande via pump och blir så ledsen.

Önskade att vi hade pratat med varandra längre, önskar att jag hade hunnit åka och hälsa på henne.

Tänker så mycket på hennes familj nu och förstår hur svårt de har det. En stor varm kram till alla dem.

9 kommentarer:

ullis sa...

Fina du...

Även jag sitter här med tårar i ögonen.. Jag kände inte Ulrica mer än genom hennes blogg och genom vad Sabina berättade om *dossyster*..

Jag önskar och ber att Ulrica ska slippa lida.. Att hon lugnt och stilla ska få somna in med sina nära och kära runt omkring sig.. Mäst av allt hoppas jag på ett stort mirakel...

Tänk att det nästan har gått nästan ett år sedan Sabina somnade in... Fina Sabina... Hon var så stark och tapper in i det sista.. Jag minns sms:et då hon åkt med ambulans till Radiumhemmet. Den sista stora kramen jag fick av henne i sjukhussängen. Sabinas glada skratt, glädjen inför livet och hennes unika egenskap att få alla runt omkring sig att känna sig speciella...

Sabina hade så mycket kvar att leva för... Och nu Ulrica..även hon har sin älskade make, barnen och familjen... VARFÖR?

Ni finns i mina tankar...

Kramar ullis

jenny sa...

Visst är de galet Johanna...har oxå tittat tillbaks på de fina bildspelet...fina bilder , fin musik. Kan inte låta bli att tänka på att de sa att de skulle ligga på luftmadrassen & vänta på varandra. Våran älskade ängel ta hand om Ulrica nu.
Ett år har snart gått av saknad älskade vän / Jenny

♥ Sanna ♥ sa...

Tänker på er och Sabina tiden går så fort och nu mår nästa tjej lika dåligt, det är en fruktansvärd sjukdom och jag hoppas av hela mitt liv att dom hittar botemedel..
Kram till er som orkar uppdatera!!!
Sanna (gammal bloggvän)

Maria sa...

Det var inte rättvist då, och det är inte rättvist nu.
Jag har svårt att förstå!!!

Anonym sa...

Älskade Sabina ängel, din fina dossyster kämpar för sitt liv just nu. Hjälp henne så hon inte behöver lida så mycket. Hon fanns vid din sida då du hade det svårt, ni stöttade varandra under behandlingar och när ni oroade över provsvaren. Ni försökte njuta av LIVET under svåra omständigheter, ni skrattade och hade humör. Sabina sa ofta att Ulrica förstår hur jag känner just nu...hon kan trösta och stötta....för hon går genom samma öde själv. Men som din mamma hade jag önskat att himlen kunde ha väntat på sin ängeln tills du blev gammal. Ulricas mamma önskar nog det samma, det är så smärtsamt att mista sitt barn.
Lika smärtsamt är det för barnen att mista sin mamma...varför händer det så ofta.
Tröst är att ni får snart träffas och få ett underbart änglaliv och vi får en egen skyddsängel.
Älskad och saknad dotter! Din mamma

gladmymlan sa...

med all säkerhet ,så är nog Sabina med Ulrika nu...och vakar över henne, viskar fina saker i hennes öra..att allt är okej, och att hon har legat länge på sin luftmadrass och väntat.
Att i himmeln finns inte cancer! inga hudmetastaser eller "drakar" eller Tengil-ar...
att döden ändå var okej, och att död inte betyder slutet.
Sabinas stora kraft och fina själ kommer att finnas där för Ulrika, och finns där för henne nu, i denna svåra tid. Det är helt ofattbart, att det går så fort...
själv har jag inte förstått ännu att Sabina inte längre finns i livet. jag kan inte ta bort hennes blogg från mina favoriter, och jag kan inte sluta att gå in här ibland o titta, trots att jag vet inga mer sabina-inlägg kan komma.
Nu har hon det bra, och nu är hon DÄR, för Ulrika. så tror jag det är!

tusen kramar anna

Anonym sa...

För information:

Dessvärre har Ulrika Dossyster nu lämnat livet som vi känner det. Mer information finns på hennes blog, av hennes sambo Lasse.

Anonym sa...

En tröst är att ni nu får vara tillsammans!

Anonym sa...

Hejsan

Jag har precis köpt boken "Livet kan inte vänta" och tycker den är jätte bra o intressant.
Den där sjukdomen är nog det värsta som finns.

Jag tänker på er anhöriga