Fredag

Nu har vi haft gravsättningen av Sabinas urna, i onsdags träffades vi Sabinas närmsta i kapellet. Urnan stod där på ett bord, det var ljus tända runt om och vi la våra blommor som vi hade med oss bredvid urnan. Det kändes så overkligt att vår älskade Sabina nu fanns i urnan framför oss. Sorgen överväldigade mig, det gjorde så fruktansvärt ont i mig insikten att hon faktiskt är borta för alltid.
Vi stod där en stund och bara tittade på urnan med med tårarna rinnande och kramade varandra.
Sen fick Henry bära urnan till grav platsen där vi sänkte ner den, och satte oss på gräset bredvid och pratade om hennes smärtsamma kamp mot sjukdomen på slutet.
Hjärt formade stenen var redan på plats, men de hade missat duvan som ska sitta där och titta ner. Det kommer sättas dit snarast, annars var stenen så vacker. Med våra blommor, hennes bild och kaninen blev hennes viloplats så mysig som hon hade önskat sig.
Johanna frågade oss om vi hörde nåt speciellt, gravlycktan skramlade och vi sa att det är säkert Sabina som var med oss där och stämde in vad vi sa om henne.

På söndag är det morsdag och då kan barnen besöka sin kära mor där, de har säkert fina presenter med sig till mamma.
Jag var förbi där idag och hälsade på, det känns så sorgligt att gå därifrån varje gång men känslan att vara där nära henne lugnar mig på nåt sätt och jag tror att de andra känner lite som jag.
Saknar dig älskade dotter!
Med kärlek från mamma

Söndag

Hej,
Läste i kommentarerna att Stellan begravdes på sin 45-års dag. Så sorgligt..
Jag minns också hur glad Sabina var när hon skulle få vara med i Uppsala pojektet och såg till att även Stellan skulle få vara med. Synd att de kom på det så sent så att ingen av dem orkade ända fram.

Sabina valde två namn till min lilla bebis som beräknas komma 22 augusti, Sabina om det blir en liten tjej och Melvin om det blir en pojke. Sabina var med på ultraljudet och hon var den enda som fick veta vad det blir. Tänk om jag skulle gå över tiden nån vecka, då kan det bli på Sabinas födelsedag..

Vi har gått igenom Sabinas alla saker i lägenheten som ska vara tom till sista maj. Det känns så definitivt när man gör det och det kommer kännas så konstigt att inte kunna åka dit nåt mer. Hon har ju bott där i såå många år.. Men allra konstigaste är det att vara där utan henne nu, allt luktar Sabina.

Henry träffar tjejerna ofta, de sover där ibland. I torsdags efter att vi hade packat ner saker så grillade vi tillsamans, jag, Tobias, Henry, Teppo, Melinda, Julia. Även en vän till Teppo och Melinda var med. Henry kommer bo tillsammans med de under juni månad tills han får tillbaka sin lägenhet i juli. Det känns skönt så att inte alla "försvinner" från dem på en gång.

På onsdag är det gravsättning för Sabina, vet inte alls hur det kommer kännas. Men på ett sätt blir det skönt att ha en plats där hon "finns". Sen kommer även gravstenen att sättas på plats. Format som ett hjärta, såklart.

För min del kan jag säga att det känns så fruktansvärt tomt. Det är så svårt att gå vidare, även om man gör det. För man bara funkar ändå, går till jobbet, lagar middag osv. Jag vet ju även att Sabina vill att vi andra ska fortsätta leva. Men att inse att hon aldrig mer kommer tillbaka, att jag aldrig mer kan prata och skratta med henne.. Det känns hårt och ledsamt.

Kram från Johanna

Torsdag

Jag tänkte att jag kunde berätta för er att det finns en utställning i Storkyrkan i Gamla stan där det finns en blid med mig och Sabina med. En bild som fotografen Elisabeth Ohlson Wallin har tagit på mig med Sabinas fina foto projekterat på väggen.

Utställningen pågår i Storkyrkan till söndag 17 maj.

Det finns en intervju med Elisabeth på Gomorron Sverige som ni kan kika på:
http://svtplay.se/v/1553882/gomorron_sverige/fotoutstallning_om_anhoriga_till_cancersjuka

Dossysters bild hängde brevid våran, och den var helt fantastiskt fin!!

Det känns så härligt att Sabina fortfarande är med oss här, det är en väldigt speciell bild för mig.

Kramar Lillesyster Johanna

Onsdag

På fredag blir det två veckor sedan vår krigarprinsessa Sabina begravdes i Sollentuna kyrka.
Jag vill tacka alla som var där och gjorde dagen så vacker och stämningsfull...jag och hela Sabinas familj tror att hon tittade på oss från den klarblåa himmelen och var väldigt nöjd.
Tack för alla kort, blommor och ert enorma stöd i vår stora sorg och saknad av vår älskade Sabina.

Det är så overkligt när man ser på hennes bilder där hon är så levande och lycklig. Det är svårt att förstå, att hon är borta för alltid.
Jag har läst hela hennes blogg om och om igen för att inse vilken kamp hon förde mot tengil och tiden.
Hon är Vår KRIGARPRINSESSA som vi aldrig glömmer hur tapper hon var.

Skriven av Sabinas mamma