16 februari 2009

MÅNDAG

Dagen blev inte riktigt som jag trodde. När vi kom till läkaren så sa hon att hon missat att man måste ju prova ut en mask och göra en DT-röntgen innan man kan påbörja strålning. Samtalet hos läkaren gick mycket bra och hon kom fram till att hon skulle rådgöra med smärtkliniken om smärtlindring. Jag tror ju att jag behöver mera för huden och inte mera morfin. Så imorn hör hon av sig ang det. Sen pratade vi om att nu har jag ju provat dom tre cellgifterna dom hade att erbjuda mig och inget har ju funkat riktigt, så nu har dom inget mera att erbjuda mig. Så jag ska verkligen stå på mig i Uppsala att jag nu måste få prova detta projekt. Mina värden är ju grymma så det borde inte vara något hinder! Så innan vi bröt upp frågade jag hur det ser ut just nu och just för tillfället är jag stabil. Sen tittade hon med tårögda ögon på mig och sa att ja var en riktig kämpe och att hon beundrar mig. Kände mig glad när jag gick därifrån konstigt nog trots att jag ju egentligen fått ett hemskt besked, att det inte finns nått mer där att ge! Vi träffade upp dossyster med man och fick en kärleksmums att gotta på. Sen vidare till strålningen och provade ut en mask, som tur är fick jag ligga på mage för draken skull. Så på torsdag startar strålningen. Fick chansen att prata med läkaren och han trodde inte att jag skulle tappa håret! Hmm ringde direkt till Lotta och sköt upp klippningen. Vilken tur! Vi åkte till sumpan och åt en lunch och stötte även på T & Y som hängde på. Sista stoppet blev sårsköterskan som trixade och fixade med draken. Vi fick med oss ett helt hav av olika grejer. Den har ju börjat spruta eld nu men det kommer dröja länge innan hela är tom. Och jag kommer ha ont under den tiden. Melinda och hennes pappa åkte och träffade barn kuratorn så då passade Julia på att leka hos oss. Skönt när man så lätt kan hjälpas åt nu. Kuratorn kom 16 och vi låste in oss i köket för ett samtal. Lotta hade ju vart förbi med en super god FÄRSK banankaka vi mumsade på. Vi hann gå igenom allt som hänt sen sist men hann inte med att prata om döden. Jag känner att jag gärna vill prata om det.
Sist men inte minst var det ju dax för våra behandlingar och middag. På sturebadet haga. Jätte mysigt ställe och jag tog ju en välbehövd fotbehandling medans Henry tog en massage. Till middag åt vi en hälsotallrik med kyckling. En perfekt avslutning på denna dag!

32 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, vad jag håller tummarna för dig. Din läkare har rätt, du är en riktig kämpe.

Tänker på dig!!

Stor Kram!

Anonym sa...

Godnatt vännen
Hoppas doktorn kommer med något bra förslag ang smärtlindring, så där ont ska du inte behöva ha. Längtar till ons,vill se dig & ge dig en KRAM & höra om resan.Många fina kommentarer du får,vi vet att du berör gumman! Många kramar till dig från mig Jenny J

Anonym sa...

Hej vännen..

Sitter här ännu en natt på jobbet & har en stund över... Tankarna for iväg till dig & jag gick in & läste på bloggen..

Ja, du är en riktig kämpe... Du e helt otrolig med din livsglädje och att du orkar vara så positiv.. Du har verkligen förmågan att kunna se det positiva i tillvaron vännen... Du har verkligen en helt fantastisk personlighet!

Tänker på dig... Finns här för dig & "sessorna" det hoppas jag att du vet... Önskar så att jag kunde göra så mycket mer för er..

Vilken härlig avslutning ni fick på dagen.. Härligt med fotmassage & att få lite tid tillsammans bara du & Henry..

Hoppas att vi ses snart!! Saknar dig gums!!

Puss & kram ullis

Anonym sa...

Å vilken dag. Ingen strålning idag heller alltså. Himla läkare som inte tänker på sådant. Men hon verkar ju vara väldigt gullig iaf. När får du veta om du får vara med i testet? Vad krävs? Det skulle ju vara otroligt bra att få testa ngt nytt och kanske grymt mirakulöst! =) Hoppas hoppas att du får besked och beslut om det snarast!

Härligt att du haft en rätt mysig dag ändå med lek med barn, vänner och så banankaka, kärleksmums och kycklinghälsotallrik. Du lever då sannerligen ett mycket rikare liv än många andra. Du har verkligen mentaliteten hos en överlevare Sabina!

Vad skönt att du inte hade hunnit klippa dig redan! Vore jätteskönt att inte behöva göra det, det förstår jag verkligen.

Jag älskar verkligen att läsa din blogg. Du är så bra på att beskriva dagens små händelser och gör det så detaljrikt att man ibland finner sig bli sugen på det du berättar att du har ätit, eller göra det du har gjort.

Kram min kära kära kära! Sov gott.

Anonym sa...

Ja du Sabina, inte bara din doktor beundrar dina kämpartakter..Skulle nog säga att det är väldigt MÅNGA därute i landet som beundrar dig!!

Tycker det är lite konsigt att du själv skall behöva påpeka och rådgöra ang smärtlindringen hela tiden,självklart är alla olika och behöver olika styrka & preparat, men just det du själv säger-smärtlindring för huden-borde de väl oxå ha kunskap om,att med din sorts Tengil så är det nog att föredra än att öka på morfin som ju "går på" hela det inre och framförallt knoppen, man blir ju lite dåsig av det-fast det märks då inte på dig!:)Ibland känns det som om vi inte har kommit så långt när det gäller just smärtlindring i Sverige!? Hursomhelst, nu är det torsdag som gäller då, mobilisera all din kraft på det OCH ligg på i det där projektet i Uppsala, kan inte din doktor hjälpa dig med det?
Ha det så bra nu!

Kram & Styrka

Anonym sa...

Saknar egentligen ord! Du är helt outstanding, så jävla beundransvärd! Vilket mod, vilken kämpe du är!
Hoppas verkligen på under och mirakel för din och din familjs skull! Det är du och ni värda!
Massa kramar!

Kasima sa...

Hej Sabina,
jag tänker på dig och hoppas du får en bra smärtlindring snart. Hoppas draken "sprutar elden" fort. Kram!
Det finns mirakel!

Anonym sa...

Hej,
Har följt din blogg ett tag. Tycker också att du är en helt otrolig kämpe!
Kramar

Anonym sa...

Vi är nog många som beundrar dej Sabina, din enorma förmåga att kämpa och tänka postitivt, trots din svåra situation. Hoppas att du får nån bra smärtlindring!

Jag undrade faktiskt lite om du inte skulle ha en mask, min sambo gjorde ju en sån innan hans hjärna strålades. Han tappade bara lite av sitt hår, på små fläckar just där strålarna gick in.Han mådde helt bra under hela strålningsperioden, han mådde varken illa eller var trött.

Kram Fia

Anonym sa...

Hej Sabina,

Tack för din blogg!
Jag hade bröstcancer med elakartad karaktär för 2 år sedan där utgången ännu så länge bara varit positiv. Jag vet däremot att jag kommer att få ett återfall - tidsperspektivet känner jag ju givetvis inte till.
Din blogg hjälper mig att stärka den mentala förberedelse jag så väl behöver. Jag kan delvis känna de känslor som jag så småningom behöver hantera. Jag kan känna ilska och skräck samtidigt som din blogg ger så mycket styrka och hopp.
Jag känner inte dig personligen men du ska veta att jag känner MED dig. Jag finns här vid din blogg varje dag och följer dig, lider med dig och gläds med dig. Det är en trygghet i att kunna glädjas åt små vardagliga ting - såsom en färsk banankaka tex. Det är sådana små saker som kan få en hemsk dag att bli bra.
För en sak har vi gemensamt du och jag. Trots det mörkaste av mörker så ger vi inte upp. Vi tillåter inte att vår motståndare ska få segra utan kamp.
Du får härmed all min cyber kraft jag kan ge dig!
Kram Catrin

Anonym sa...

Jag är så otroligt fascinerad av dig Sabina. Vilken styrka du sitter på. Jag fattar inte hur du orkar med. Är det så att hoppet är det sista som lämnar oss? Du kanske alltid har ägt den här styrkan. Och så verkar du ha en otrolig livsglädje trots allt. Du fyller livet med massor av upplevelser. Du är beundransvärd! Jag är övertygad om att med rätt tänkande, positivt och livsbejakande så har du alla chanser till att klara detta.Jag var på en hälsomässa i helgen och där fanns en monter med www.anglahander.se. Hon sålde iallafall en bok som heter "Resan" av Brandon Days. Handlar om en kvinna som får en stor tumör i magen och överlever den. Har inte läst den och det kanske är buffel och båg, har ingen aning.
Lycka till med allt Massor av styrkekramar önskar jag dig/ Pernilla

Sus sa...

Vill bara säga hej, och att jag läser din blogg och tänker på Dig!

Du är en fantastisk tjej med härliga människor omkring dig! Det är en av de saker som du verkligen har du verkligen lyckats med i livet, jag jobbar på det.

Önskar dig allt gott!

Kram från Susanna

Anonym sa...

Vilken tur att du inte hann klippa dig.Jag är själv strålad mot huvudet och jag tappade bara väldigt lite hår.Det var knappt synligt för mig själv.Ingen annan märkte nått.Jag har även träffat massa andra människor som strålats mot huvudet och ingen av dem har tappat håret.Jag har oxå hört om den där nya forskningen i Uppsala.Kräv att få delta.Du måste med.Det kan vara miraklet du väntat på.
Kram Mette

Anonym sa...

Har aldrig skrivit här förut. Har bara vetat om din blogg ett kort tag (kom hit via systrarna Anna of Sweden och Åsa i Göteborg). Du kanske inte alls hinner med att läsa alla kommentarer. Men jag undrar om jag får ställa en fråga? Hur pratar du med dina barn om att du kanske inte finns om ett tag? Jag frågar för att jag förlorade min pappa när jag var femton, nästan sexton år. Då hade han varit sjuk i sex, sju år, men bott mestadels hemma. Vi fick all info vi ville (eller inte ville ha) om sjukdomens fakta. Men varken han eller mamma pratade med oss (mig och min fyra år yngre syster) om sorg, förlust eller saknad. Någonsin. Detta gör ont nu. Över 25 år senare.

Anonym sa...

Hej sabina,
Finns det verkligen inget mer att göra nu? Har de utomlands något alternativ som ej fins här hemma? Det har ju stått en hel del om vaccin mot malignt melanom i presseb på senaste. Värt att kolla med din doktor även om det bara är på försöksstadiet. Stamcellsforskningen då? En klinik i Tyskland har visst botat en man med HIV och cancer genom en stamcellsoperation. Vi diskuterade detta häromdagen på lunchen. Kankske är det fel av mig att nämna de här för det kanske ger hopp. Kanske ska man bara acceptera och göra något bra av varje dag som man har kvar? Jag vet inte hur människans psyke fungerar. Du är i vart fall helt enormt stark och beundrannsvärd. Jag håller med din doktor till 100 pct. Kramar från K i Malmö

Anonym sa...

Du är så STARK och helt FANTASTISK!!
Vi känner inte varandra, jag har läst din blogg ett tag, men du ska veta hur mycket du kan BERÖRA och förändra andra människors liv genom din blogg!
Jag sitter här och beklagar mig och gnäller för att det funkar dåligt med min kille - snacka om att få perspektiv på saken när jag läser vad du går igenom.
Du är en INSPIRATIONSKÄLLA och du ger dig fan inte!
Förstår inte hur man kan känna så starkt för någon man inte känner men jag lipar med dig i motgångar, såväl som i medgångar!
Fasen vad du kämpar dig fram genom livet, det tänker jag också göra!
Önskar dig verkligen all hälsa och lycka på jorden!!!!!!
STORA KRAMAR / Christine

Anonym sa...

Kramar om dig du starka kvinna
// Helen i Skåne

Anonym sa...

Åh du bara ger mig kraft vartenda dag, ger mig energi genom din energi. Tackar gudarna för att du delar med dig så som du gör!!!! Tråkigt att de e man själv som ska behöva påpeka saker hela tiden, kämpa på kämpen, du är grym!
Kramar

Anonym sa...

Älskade vännen! Du är så otroligt stark och modig!!! Outstanding.

Hoppas vi hinner ses något innan fredag då vi åker till Canarias. Kram kram (från en som inte är lika stark, satt o grät hos barnmorskan pga foglossning,,hmm känns ju sådär)

Anonym sa...

Sabina!
Jag är otroligt imponerad av din styrka. Avslutning på dagen såg minst sagt härlig ut!

Anonym sa...

Hej!
Har följt din blogg ett tag men har aldrig kommenterat. Känner att jag vill & borde göra det; du delar med dig av så mycket & jag bara kikar föbi & läser tyst & anonym.
Jag slås varje gång av din styrka, din käparanda & din inställning till vad som sker runt om dig. Du är en inspirationskälla & en veckarklocka till oss som bara hastar genom våra liv utan att stanna upp & uppskatta allt fint vi har.

Tack för att du delar med dig!

/Jenny

Anonym sa...

Hej! Ramlade in på din blogg av en slump för ett par veckor sedan och sen dess är jag inne varje dag. Är otroligt gripen av ditt öde! Jag kan inte i ord uttrycka hur mycket jag känner med dig. Vilken hjälte du är som kämpar så och ändå verkar hålla modet uppe! Är jätteimponerad av dig och önskar att du har många fina dagar kvar med dina barn. Hoppas de hittar så bra smärtlindring som möjligt för dig! Kram Therese

Anonym sa...

Hej gumman! är så stolta över dig vännen. du är en riktig kämpe o vi avgudar dig!!! Du är en riktig förebild. Vi vill så gärna ta ut dig på restaurang i veckorna, när du får tid. Hör av dig när du har tid så styr vi upp något. SNART! vi älskar dig jättemycket o tänker ofta på våra tider på golden hits. Din party prinsessa! =) puss på dig! miljoner kramar från tara och nina

Anonym sa...

Tittar hit och märker att ni är hemma igen!
Vilken fin avslutning på dagen som jag bara inte begriper hur då får i hop och bär så stark!
Du lever verkligen fullt ut och jag säger det igen: Du lär mig leva och uppskatta varje stund så mycket mer, att reklektera över och uppskatta även de små osynliga stunderna i vardagen.
Härligt att höra att dina värden är så braoch stabila!

Anonym sa...

Oj oj... vilken kamp verkligen... härligt att se att du är så positiv i alla fall... du är stark!

Anonym sa...

Självklart MÅSTE du vara med i detta projekt!! Att du nu är stabil och har grymma prover måste ju vara det ultimata!!! Jag ber till alla våra änglar att detta ska gå vägen, och att vi snart kommer att se lite mer hopp...kramiz M

Anonym sa...

Alla här har sag t dt jag också vill säga att du är STARK STARK och åter STARK.

Kämpa för projektet i Uppsala..som du ser så är vi en hel drös människor som säkert mer än gärna skulle kämpa för att få dig dit!..I tanken så kämpar iv och jag hoppas det ger resultat.

Kram Mimmi

Anonym sa...

Levnadskonstnär!!!!!
Kram,änkan anna

Anonym sa...

Hej Sabina,

Ja du är verkligen en kämpe, jag har aldrig hört någon med den kämparglöden som du har. Skönt att ni kom i väg på semestern, hoppas Ni hade det toppen! Tänker på dig! Kram Evalena

Anonym sa...

Tänker på sig och beundrar dig!
Varm kram från en annan mamma

Anonym sa...

Jag hoppas att du får prova behandlinge i Uppsala. Du är en så himla stark person. Härligt att skämma bort sig lite:)

Anonym sa...

Ja nog är du en kämpe allt!
Jag beundrar dig!!
Tänker på dig och önskar dig all lycka!
Under kan ju ske!!