FREDAG

Natten är fortfarande inte min melodi. Jag somnar och vaknar av smärta, är vaken ett tag och somnar sen om för att vakna av smärta igen. Väcker stackars Henry var tredje timme och en trött kille staplar upp och får emla draken. Som tur är har han inga problem med att somna om sen. Jag har bullat upp mig i soffan och kryper tillbaka dit sen. Inte för att jag hittar nån ställning som funkar. När jag vaknade i natt och läste en kommentar från Marie Picasso så sökte jag på hennes blogg och fann detta http://www.improveme.se/Community/Blogg/marie/15695. Roligt att hon skrivit om mig på sin blogg och väldigt tänkvärda ord!

Packade Melindas väska då hon ska till sin vän Cassandra i Karlstad över sportlovet. Hon är så glad för det och kommer få en underbar vecka. Dom är ju som ler och lång halm.

Jag är så hungrig och måste äta innan 8 för sen är det dax för cellgifterna. Väckte Henry och vi åt en stor hotellfrukost. När han åkt kom barnens pappa på en fika, vi måste prata lite om hur vi gör med vår lilla tonårs dotter som gärna vill bestämma allt. Sen kom mamsen och dax för strålning nr 2. Det gick bättre idag och snabbare. Men det är fortfarande lite läskigt att fästas fast så hårt i masken. Vidare hem för ett inskrivningsbesök från ASIH. Det var en sjuksköterska och en läkare som kom. Väldigt empatiska och duktiga. Jag kommer nu mera få all hjälp från dom och ett mobil nr att ringa dygnet runt vid behov. Väldigt skönt. Det första dom ska hjälpa till med är nån sorts kudde och sen trodde dom att morfin gel ev kunde hjälpa. Jag sa att jag är tacksam för all smärtlindring då detta inte hjälper. Dom tog blodtryck 120/90 och lyssnade på lungor som lät bra. Kunde konstatera att jag är rejält svullen i ben, fötter ja över hela kroppen. Och det känns, knäna kan jag knappt stå på!
När dom gått vilade jag en stund, illamående till tusen. Min super granne Helena ringde och frågade hur jag mådde. När jag förklarade frågade hon vad jag hade mot illamående. Jag svarade primperan, inte så konstigt att du mår illa sa hon, du ska ju ha kytril. Jag rådgjorde med mottagningen och dom hade först satt in det svaga men det var oki att byta. Suck har man mått illa och kräkts i onödan. Men jag måste passa mig för kytril är tydligen super stoppande mot magen och jag som precis fått igång min. Hmm. Vilket väljer jag??? Inte illamående i allafall.

Lotta och Mille kom och jag klippte håret. Först flätade vi det i två flätor, sen skar hon av flätorna som mina döttrar ska få. Jag har aldrig i hela mitt liv haft en kort frisyr men jag blev riktigt nöjd! Lite längre fram till och kortare bak. Mille hade en dålig dag och skrek som en liten gris. Men lite pussar hann man stjäla av han.

Sen när dom gått kom Julia hem och kort därefter Henry. Julia var trött och kröp upp hos mig i soffan och somnade 1/2 timme. Mysigt. Men sen kom hon aldrig tillbaka till att leka utan somnade i soffan 19 igen så det blir en tidig morgon, precis som om jag sover! Marit var oxå här och tog hand om diverse saker.Det är skönt med vänner som bara kommer hit och är. Jag har haft skit ont hela em och tårarna har hängt i ögonvrån hela tiden. Det är såååå jobbigt att ha ont hela tiden, även huvudet har känts konstigt av strålningen och tröttheten kommit och gott. Sov under hela Lets Dance och vaknade 21.30. Grät under tiden Henry tömde draken lite försiktigt, vet ju att det blir skönare efteråt men det gör ju så ont. Vad som kommer ur den är ju död vävnad.

Tack för alla värmande kommentarer!!
Såna gör mig glad, här är en av alla många;

jag brukar aldrig bli imponerad av människor, det är ytterst sällan, men du är ett stort undantag, Sabina.
Om vi ska leta någon sorts mening med att vissa drabbas av något så hemskt som du gjort, så är det väl att Du lyckats att ta allt det hemska och förvandla till något gott.
Du har fått måånga läsare, som alla blir tagna, alla nämner samma sak, din otroliga styrka!
jag antar att man kämpar för livet om man inget annat val har, det är nog naturligt.
Men styrkan ligger inte bara där, utan att du hela tiden hittar glädjekorn, hade du stått i en höstack o letat efter en knappnål lovar jag att du hade funnit den.
att du påverkar så många människor, bara genom att skriva på din blogg, då får oss att omvärdera våra liv, vårt gnällande och får oss att uppskatta livet även gråa trista dagar.
Jag skrev om dej på min blogg, och skrev att de borde läsa och begrunda, du är ingen "guru" men du sänder klart och tydligt ett budskap större än du nog själv ser.
Så det blir nog så att du får hänga kvar här på jorden ett bra tag till, för vi behöver verkligen sådana själar som du här!
nu håller vi alla tummar vi har, och hoppas på att den nya behandlingen funkar.
var stolt, du är en väldigt unik människa, och inte många hade klarat det du klarat av hittills! massa massa kramar Anna