Ett brev till vår finaste ängel

Sabina ängel,

det var länge sen jag skrev till dig. Nu när din födelsedag närmar sig, tänkte jag skriva några rader.

Sommaren som glider mot sin slut, har bjudit på både soliga dagar och regniga dagar, och vi har njutit som man ska göra.
Din syster fick en söt liten Oliver för drygt en månad sedan och Melvin är en duktig storebror som gärna ger napp till en ledsen lillebror.
Dina döttrar har varit på kollo och har haft en fin vistelse.
Snart har vi  Olivers dop och då samlas vi alla för fira det. Du  kommer säkert finnas med där i kyrkan som en skydds ängel och vi kommer känna din närvaro.

En  hyllning till dig Livet kan inte vänta!!
ÄLSKAR DIG FÖR EVIGT!
Din mamma

 Fick se ett otroligt fint brev som var skrivet till Dig  och som jag vill att alla får läsa.
Tårarna rann när jag läste.

Hej


Hoppas allt är bra där du är nu.

Hoppas även att solen skiner och vattnet är kristallklart och ljummet.

Lagom perfekt södernklimat när det är som bäst.


Här nere rullar livet på, fast det är klart,

det skall ju erkännas att det känns himla tomt ibland,

och för det mesta även mer tomt än vanligt,

speciellt på kvällarna när tankarna börjar komma,

eller för den delen varje gång man kollar din blogg

och vet att du inte kommer skriva där mer.

Vill dock ge min uppfattning om dig som person,

innan tårarna kommer på allvar.

Även om jag bara "kände" dig genom den tidigare nämnda "kampbloggen".

samt var med i din grupp på facebook,

så kändes det verkligen som att du var mer

än bara en i mängden bloggar som finns därute.

Man gladdes med dig när det gick bra

och stöttade när det gick sämre.


Du blev nästan som "den där vännen man aldrig hann träffa",

sliten klyscha kanske,

men jag tycker den passar så himla bra in på just dig.

Du hade/har den personligheten som gör

att vi är många som vill identifiera sig med dig,

du är helt enkelt en fighter ända ut i fingerspetsarna.


Menmen, hursomhelst, det är svårt att veta,

men jag kan ju alltid hoppas att du är fri,

fri från allt vad smärtor och tumörer heter.

Hoppas också att du kan hoppa runt och köra på som du själv vill igen,

utan att känna att något hindrar dig.


Detta brev blev långt, men vill trots det avsluta det på ett värdigt sätt,

på nåt bättre sätt än att bara skriva "Hej då".

Här kommer ett försök.


Vi kommer att ses igen, det är inte en fråga om "om" utan om "när".

Jag vet att jag inte kände dig, men jag vill ändå att du ska veta,

att du gjorde ett himla stort intryck på mig.

Du fick mig att se de där små detaljerna, det jag inte sett förut.

Du öppnade mina ögon och fick mig att upptäcka

de där små ljuspunkterna i vardagen, som jag annars skulle missat.

Du lärde mig även att även den svaga har något att slåss för,

och att även den starkaste har en svag punkt någonstans.

Inga ord kan säga hur tacksam jag är, för att jag fick följa din kamp,

och komma underfund med hur värdefullt livet är.


Tack Sabina, tack så väldigt, väldigt mycket för allt du gett mig.

synd bara att jag aldrig hann säga det medan du fanns här.

Men det är antagligen sant som det sägs,

"Den som gudarna älskar, dör ung".


Rock on, warrior Sabina.

Vi ses på Andra Sidan.

När, det bestämmer ödet.



Många kramar från Ålandskimmen.