Dossyster

Sitter här med tårar som rinner ner för mina kinder.. Var bara tvungen att gå in och titta på bildspelet som Ulrica gjorde till minne för Sabina. Underbara bilder på två unga fina tjejer som skrattar och har det bra på sin resa till Rhodos. Och så fina låtar som man bli ännu mer ledsen av.

Nu ligger Ulrica hemma och är inte längre kontaktbar med en pump som ger henne lugnande. Det har gått otroligt fort känns det som.. Jag pratade med henne förra veckan, men skulle för första gången på länge träna. Så jag sa efter ett tag att jag var tvungen att lägga på, men att vi kunde höras nu i veckan och försöka ses. Hon berättade att hon blivit mycket sämre och att hon inte hade lång tid kvar.

Det är ju alltid så svårt att ta in när någon säger att du har si och så lång tid kvar att leva. Men hon pratar ju med mig i telefon nu, så att det kan ju inte gå så fort?? Men det visar sig att det kan det.. Får minnen tillbaka av Sabinas sista tid när hon låg och fick lugnande via pump och blir så ledsen.

Önskade att vi hade pratat med varandra längre, önskar att jag hade hunnit åka och hälsa på henne.

Tänker så mycket på hennes familj nu och förstår hur svårt de har det. En stor varm kram till alla dem.

Melvins dop

Hej, idag är det lillasyster Johanna som skriver några rader.

23 januari döptes Sabinas systerson Melvin - ett namn som Sabina själv fick välja i Sofia kyrka på söder. Så nu heter han Melvin Tobias Oliver Lilja.

Henry är Melvins gudfar och det känns som Sabina också är med då.
Melinda fick tända ljuset i kyrkan och det var Pastor Pär som begravde Sabina som döpte Melvin, han är så bra och gjorde dopet väldigt familjärt och personligt.

Jag har även träffat Kurator Sara och fått läsa igenom manus till nästa bok, så nu är den på gång!

Det är svårt att förstå att så lång tid har gått sen Sabina lämnade oss. Snart ett år? Tänk att jag inte har pratat eller träffat henne på snart ett år... känns så konstigt.

Ikväll kommer Melinda hit och vi ska ha fredagsmys och hon sover kvar, både hon och Julia är så lika Sabina!

Kramar Johanna

Julafton

Så kom då äntligen den dagen som de flesta barnen längtat efter. Dagen när den där rödklädda, skäggiga gubben äntligen kommer med julklapparna. Det var en ytterst kall julafton och hela Sverige var inbäddad i snö och kyla. Vi hade bestämt oss för att fira julafonen i Trosa. Först åkte allihopa till Sabina och tände ljus och önskade henne god jul. Men det var den enda "sorgsna" stunden på dagen. Resten av dagen kändes varm, glad och stämningsfull. Vi i familjen har haft lite blandade känslor inför hur det skulle kännas att fira jul utan Sabina. MEN eftersom vi var tillsammans allihopa så blev dagen underbar. Barnen hade en kanondag tillsammans med sina kusiner och sina närmsta.

Kalle Anka och hans gäng fanns med på TV:n men det var mest nostalgi för de lite äldre, de yngre barnen var måttligt roade av detta. Vi hade bestämt att tomten skulle titta in vid halv 4 tiden. Av bilderna kan ni själva dömma hur glada alla barnen blev när han dök upp. Melvin var nog den ende som var totalt missnöjd med att behöva bli fotograferad tillsammans med tomten. När tomten delat ut de klappar som fanns i säcken så hjälpte de stora tjejerna till med att dela ut resten.

Efter julklappar så var det dags för julmiddagen. Det härliga bordet med alla goda rätter mättade alla magar. Efter ytterligare några timmar så tog vi på oss varma kläder och gick ut för att skicka upp två stycken rislampor till Sabina.
Vi stod länge och tittade på när de lyfte och flög stilla iväg i den kyliga svarta natten men all vår kärlek och värme upp i himlen till Sabina, vår mamma, vår älskade, vår syster, vår dotter, vår vän.....

Nu är det ett nytt år med nya förväntningar, förhoppningar, saknad och längtan. Vi i familjen vill önska alla trogna läsare en riktigt god fortsättning på 2010.

December

Julen närmar sig, men det är svårt att få den riktiga julstämningen i år....du fattas oss Sabina. Man gör allt på automatik, handlar julklappar, julpyntar, bakar...men tankarna finns hos dig...vad vi gjorde förra året som nu. Läste nyss hur du mådde för ett år sen, du kämpade med dina behandlingar, tumörer som gjorde ont, provtagningar men försökte se framåt.Du planerade för barnens framtid. Tårarna vill fram, det är så svårt att minnas förra jultiden när vi handlade julklappar tillsammans till barnen, du ville ge dem så mycket och var rädd att det skulle bli din sista jul med de.
Nu är vi där.. den första julen utan dig, det är första jul för din syster son Melvin. Vi alla skulle ju vara tillsammans, men du saknas Sabina. Dina prinsessor skulle ge allt att få fira julen med sin mamma. Julia sa förra veckan att hon vill ha mamma tillbaka och det vill även Melinda. Det vill vi alla.
Jag har köpt en Tindra rislyckta som vi ska skicka upp till dig på julafton från Trosa.

Jag träffar ofta underbara människor som din livsöde har påverkat starkt, de kommer fram och kramar om och frågar hur vi mår. Som idag när jag skulle köpa julklapp till lilla Melvin, hon sa att jag kanske inte känner henne men hon kände mig. Hennes son och Melinda hade gått hos samma dagmamma, därför kände hon så starkt för Sabina.
Hon sa att bjuder på det jag hade tänkt att köpa. TACK SNÄLLA!
Ja, hur mår vi....som mamma har det varit oerhört svårt inse att du faktiskt är borta för alltid. Ibland har jag svårt att sova, känner mig så ledsen. Har dåligt samvete att inte besöka din grav tillräckligt ofta, fast jag åker dit varje vecka.

Älskade dotter, du är långt ifrån bortglömt, det bevisar besöken på din blogg dagligen.

VI ÄLSKAR DIG FÖR EVIGT VÅR VACKRA ÄNGEL!

Aftonbladets första sida den 22 oktober 2009

Mina gästspel när på Sabinas blogg har varit väldigt få, trots att hon ville att jag skulle skriva ofta när hon fanns här hos oss. Jag besöker bloggen varje dag för att se om det har skrivits något nytt, ett slags hopp att Sabina genom nån magisk väg skulle skicka en hälsning till mig. Att hon skulle berätta att allt var bra med henne och att vi inte skulle behöva oroa oss. Jag saknar dig jättemycket älskling!

Idag trodde jag att jag gjorde en fin sak för Sabina, då jag medverkade i en artikel i Aftonbladet om hudcancer. Jag berättade om vårt liv och hennes sjukdom i en intervju, artikeln skulle publiceras i Aftonbladet idag(läs torsdag). Tanken var god, då jag tyckte att det var bra att informera allmänhetan om riskerna med solning och vilka risker det medför. jag är övertygad att Sabina hade tyckt likadant. Jag hade godkännt artikeln och bilderna i tidningen, de intervjuade mig och Johanna, men hade ingen aning om att de skulle publicera detta på första sida med rubriken "SABINA SOLADE IHJÄL SIG". Jag skulle inte haft några som helst invändningar till att lägga det på första sidan om man hade använt sig av en annan rubrik. För övrigt så tyckte jag att artikeln var bra.

Jag känner att detta är enormt kränkande och magstarkt av Aftonbladet att göra så här och jag vet att man gjorde detta för att sälja fler lösnummmer. Jag tycker att hela storyn visar en helt fel bild av vad som hände och att de som läste detta och kände till Sabinas situation känner likadant. Om man läser rubriken, så kunde juh de lika gärna skrivit att hon tog livet av sig.
Jag ringde Aftonbladet och pratade med den som skrev artikeln och bad om att bli uppringd av redaktören som godkände rubriken på framsidan. Det enda jag jag kommer att framföra är att hur okänslig och hemsk rubrik de kunde välja till en så bra artikel.

Tack alla läsare som fortfarande kommer och läser Sabinas blogg och tack Johanna och Sirpa som orkat uppdatera den, det hade jag aldrig mäktat med.

Du kommer att alltid finnas i mitt hjärta Sabina

Din älskade kulta rakas,

Henry

Tack alla trogna bloggläsare

Jag vill tacka alla som fortfarande går in läser och skriver till oss...det värmer våra hjärtan så enormt. Våran vackra ängel är inte bortglömt även om hon lämnade oss för 6 månader sedan.
Snart är det 700 000 som har besökt Sabinas kamp, det visar vilken enorm kraft hon förde sin kamp och gav så mycket av sig själv till alla medmänniskor runt om i världen.
STORT TACK!

Från mamma som känner sig ledsen idag!

6 månader av saknad av vår älskade Sabina

Nu har det gått 6 månader sen du somnade in i famn av din älskade Henry. De har månaderna har varit svåra för oss alla, att försöka förstå och acceptera att du finns inte med oss längre...vi saknar dig så enormt.
Inatt brann ljuset i ängla ljusstaken intill dina bilder....och jag tänkte tillbaka till natten du kämpade mot döden.
Vi hade önskat att du hade vunnit kampen mot sjukdomen och inte minst att klarat Uppsala projektet som du satte din stora hopp för överlevnad.
Dina små prinsessor mår bra, men saknar mycket sin älskade mamma. Julia tittar gärna bilder om dig i boken och hennes blick blir så sorgsen. Melinda bearbetar förlusten med sitt tonårssätt och har börjat ställa frågor till oss.
Det känns så grymt att barnen ska berövas sin mor så tidigt, vi andra kan bara finnas till för att stötta när de behöver oss.
Din lilla systerson Melvin med sin mörka kalufs liknar dig, så var du för 35 år sen lika söt och Melvin hade gärna velat gosa med sin baby tokig moster.
Men vi kommer berätta mycket om dig, besöka dig vid graven och visa bilder om dig när han växer upp.
Vi ska också hålla ditt minne levande för dina prinsessor genom att berätta om dig, titta på bilder.
Sabina, vi kommer aldrig glömma dig. Du kommer alltid finnas i våra hjärtan vår älskade Sabina.