Nu har det gått 6 månader sen du somnade in i famn av din älskade Henry. De har månaderna har varit svåra för oss alla, att försöka förstå och acceptera att du finns inte med oss längre...vi saknar dig så enormt.
Inatt brann ljuset i ängla ljusstaken intill dina bilder....och jag tänkte tillbaka till natten du kämpade mot döden.
Vi hade önskat att du hade vunnit kampen mot sjukdomen och inte minst att klarat Uppsala projektet som du satte din stora hopp för överlevnad.
Dina små prinsessor mår bra, men saknar mycket sin älskade mamma. Julia tittar gärna bilder om dig i boken och hennes blick blir så sorgsen. Melinda bearbetar förlusten med sitt tonårssätt och har börjat ställa frågor till oss.
Det känns så grymt att barnen ska berövas sin mor så tidigt, vi andra kan bara finnas till för att stötta när de behöver oss.
Din lilla systerson Melvin med sin mörka kalufs liknar dig, så var du för 35 år sen lika söt och Melvin hade gärna velat gosa med sin baby tokig moster.
Men vi kommer berätta mycket om dig, besöka dig vid graven och visa bilder om dig när han växer upp.
Vi ska också hålla ditt minne levande för dina prinsessor genom att berätta om dig, titta på bilder.
Sabina, vi kommer aldrig glömma dig. Du kommer alltid finnas i våra hjärtan vår älskade Sabina.
