ONSDAG

Redan igår kväll började smärtan bli intensivare och intensivare. Jag ringde jourläkaren på radiumhemmet och kom då i kontakt med samma finska läkare som i söndags. Hon ordinerade mera morfin + alvedon. Men det hjälpte nada. Hela natten har nacken värkt och nu kan jag inte ens röra nacken. SUCK! Samtidigt som jag självklart känner en enorm oro för vad läkaren ska säga nu. Jag vill ju veta vad som händer! Men de känns inte bra! Flickorna är så snälla när dom ser att jag har så ont, men det skär i mig att dom ska se mig så här. F*N! Ska jag få leva med kronisk värk nu resten av tiden?? Var detta allt jag fick att må hyfsat? Hur ska jag kunna acceptera det??
Nää nu kommer jag vägra gå från sjukhuset innan dom ger mig nått som hjälper!

Jag vet oxå att det inte är lätt för nån att stå brevid och se sin älskade ha så ont. Jag känner mig ledsen för att DU ska få gå igenom detta. Men tillsammans kan vi ju vara starkare och JAG behöver dig nu, mer än någonsin........




“När vi känner oss irriterade är det för att vi anser någon person, plats, sak, situation eller något faktum i våra liv som känns oacceptabelt för oss.
Vi kan inte återfå vår jämvikt och balans förrän vi kan acceptera personen, platsen, saken eller situationen exakt som den är.
Ingenting, absolut ingenting händer i Universum av misstag.
Om vi inte kan acceptera livet på livets villkor kan vi heller inte bli lyckliga.
Vi behöver inte koncentrera oss på vad som behöver förändras i världen.
Det som behöver förändras är vi själva och våra attityder.
Accepterandet är den stora lösningen på alla våra problem.”
/Fri översättning ur The Big Book

Mvh: Mats Orveland
http://home.swipnet.se/fel

LÖRDAG

Sov inge vidare inatt. Jag och Melli åt en mys frukost själva. Sen hade jag ett möte som efter 4 timmar kändes som vi löst upp alla knutar. Skönt nu kan vi gå vidare och blicka framåt. Jag har rejält ont i nack-tumören och huvudet, känns jobbigt och man blir rädd. Bowling stod ju på schemat idag och när E kommit åkte vi till Sollentuna. Så kul att se på dom och de gick jätte bra. Tänk att min lilla flicka blivit så stor att hon nu har sällskap av en sån fin och go kille. E fick välja maten tyckte Melli så det blev Macdonalds, inte mitt första hands val men men vad gör man inte för kidzen. Sen åkte vi hem till oss, jag helt slut i sängen och vila och dom satte på sing star och rockade loss. MODIGT! Jag kände att jag var tvungen att avboka faddergalan ikväll för det finns inte en chans att jag skulle orka gå bort och sitta rakt upp å ner i timmar. Som tur är ringer Mellis bästis och frågar om hon ville åka skridskor. Tack och lov, Melli blir jätte glad och sticker iväg i 2.5timme och jag får vila. Nu har precis tjejerna kommit hit och Eve ska sova här. Jag ska fixa lite kvälls fika nu. Tjingeling!