
Vill börja detta inlägg med att säga att jag inte finner ord till denna otroliga uppslutning kring min kamp! Ni betyder mycket för mig och jag blir alldeles rörd över att så många stöttar! Tusen tack!
Jag befinner mig i ett konstigt lugn nu. Har pratat med kyrkan idag och fick mina önskemål uppfyllda och känner nu att jag kan lägga det bakom mig och att mina nära nu vet min önskan!
Så mycket av dagen gick åt att fixa och ringa lite samtal! Pratade även en lång stund med min bloggvän från Göteborg om våra olika behandlingar. Känns bra att få reda på lite hur han behandlas därborta. En mycket trevlig prick! Tack för att jag fick bomba dig med frågor!
Annars har vi försökt kolla lite resor och för att de ska passa för alla skulle 6 feb. vara bra. Det ända jag känner är att jag blir lite rädd att jag inte ska hålla mig pigg tills dess , men det finns ju inget i dagens läge som säger att de skulle kunna gå så fort! Så jag ska försöka softa ner lite.
Men längtan är stor att få komma iväg då vädret inte lockar för nån utevistelse och man hungrar efter ljus.Mamma hämtade mig och vi åkte för att inhandla lite presenter åt Julia. Jag kände att eftersom det inte blev så många julklappar ska jag köpa lite mer nu. Julia är ju dock tokig så det är ju inte så svårt att frossa lite i docksaker. De blev lite av varje! Köpte även två fina minnes lådor som jag ska gömma lite smått och gott i!
På torsdag kommer systrarna och mina föräldrar hit och firar. Ska bli trevligt och jag lovade min stackars gråtande pappa idag att vi ska ha fest och inte prata om nått annat. Han uttryckte de så klart att han inte klarar av att prata om det och det förstår jag!
Imorn skulle Vi föräldrar kommit och gjort ett reportage för boken "Livet kan inte vänta" men ligger tydligen i influensa och då får man hålla sig på avstånd! Men dossyster och Pastor Pär kommer på ett besök!
Henry hade ett bra möte med sin chef och jag tror vi ska få till detta på ett sätt så alla mår bra av det! Alla är så gulliga, hade en vän på besök så då passade Henry på att sticka på lite träning. Jag vet att han helst inte vill lämna mig nu så jag sparkar ut honom lite, tror han behöver det.
Livet går vidare och jag har bestämt mig för att hänga på och ta dagarna som dom kommer. Och just nu mår jag ju bra. Det ända denna kropp proppas med är cortison annars får den vila. Resten av veckan är full med saker och till helgen kommer släkt från Finland på besök. Men precis som jag gillar, när det händer saker!
Jag tänkte på en sak, trots allt som händer så är jag en mycket lyckligt lottad tjej för jag har så många underbara människor runt om mig och känner mig inte ensam.
