LÖRDAG

Det känns som jag inte riktigt hänger med, och att det är en dröm allt som händer här nu. Det tog sån fart så även för mig. I allafall i tankarna. Igår fick jag så ont i hjärtat när jag tittade på flickorna, Julia inget ont anandes leker och kramar om sin mamma. Hon förstår ju inte det jag förstår! Melindas "vet inte riktigt hur jag ska vara" mot mamma beetende visar sig lite. Men skönt nog gick discot-premiären bra för henne och det var nog de hon varit nervös över under dagen.
Nu börjar jag känns mer och mer att NÄÄ jag vill inte dö! Jag vill leva, jag har så mycket kvar att leva för. Jag gråter inombords när jag är med barnen, vill inte utsätta dom för gråt hela tiden. Och när jag är ensam kan jag inte gråta, känner mig bara alldeles tom.
Man blir liksom helt uppslukad av livet nu och tänker "har jag någonsin inte gillat det här"?? Som igår när vi tittade på Lets dance och alla är lite glada och röster hörs, det är ju underbart och vad händer sen? Med mig alltså? Jag vill ju tro att jag kommer nån annastans där allt är lika fint och underbart med då har jag ju inte min familj! Kommer jag känna lycka nånsin mer då eller kommer det alltid vara som att man saknar något?
Sorgen är enorm, rädslan är stor, ångesten är liten, bitterheten mikro.
Vad betyder egentligen "livets slutskede" ? Och hur lång blir den för mig och hur känns den? Det är såna tankar som skrämmer mig mycket, att inte veta. Hur jag ska förhålla mig till detta har jag ingen aning om. Vissa frågar hur dom ska bete sig mot mig? Ja som vanligt hoppas jag, jag är samma vanliga Sabina. Jag vill absolut inte att nån ska tycka synd om mig, men när folk säger att jag fått upp deras ögon och dom lärt sig uppskatta sina mer då ler jag! Då har man förstått poängen med att jag går ut så öppet med detta.
Fick lite mera sömn i natt och det behövdes. Kroppen har fått en massa nyttigheter i sig som jag hoppas ska göra gott i den. Magen verkar reagera och det är ju tacksamt.

Fick nått tänkbart;

Risker
Att skratta är att riskera att framstå som en dåre
Att gråta är att riskera att verka sentimental
Att sträcka sig efter någon är att riskera engagemang
Att uttrycka känslor är att riskera att visa sitt sanna jag
Att visa sina tankar och drömmar för andra är att riskera att förlora dem
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka
Att leva är att riskera att dö
Att hoppas är att riskera förtvivlan
Att försöka är att riskera att misslyckas
Men risker måste tas, för den största faran i livet är att inte riskera någonting alls. En person som inte riskerar något gör ingenting, har ingenting och är ingenting. Han eller hon kanske slipper lidande och sorg, men han kan inte lära sig något, inte känna, förändra sig, växa, älska, leva. Han är så bunden av sitt behov av trygghet att han är en slav: han har förverkat sin frihet. Bara en människa som tar risker är fri. /Matthew Manning ur Healing, resan till läkedom