ONSDAG

Vi börjar väl från början!
Natten var ju väldigt svår eftersom man väntade på sånt svar, men jag lyckades sova 5 timmar utan nått. Kände mig rätt dåsig igår och tänker försöka sova utan nått i den mån det går!
Mamsen kom och Henry styrde bilen mot Uppsala, har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Så mycket som stod på spel. Vi vr ute i god tid och när vi kom fram fick vi bara vänta ca 10min. Jag hade redan hört att läkaren hade väldigt fina ögon så det var de första jag lade märke till! Han började med att förklara att detta är ett nytt projekt som man inte gjort nån marknadsföring för ännu då det är under forskning. Man har prövat detta i USA och en grupp på 20pers som alla har provat många olika cellgifter och som har en stor spridning i kroppen, alltså samma förutsättningar som jag. Man opererar alltså bort 2 tumörer, en på ytan och en på insidn under lokalbedövning ( inom 2v på mig ) sen sätter man dom i träningsläger och gör dom till mördarceller och de tar 6v sen är dom redo. Då får jag en dunderkur med cytostatika som sänker mitt immunförsvar till 0 ( då får jag vara isolerad i 7dar och mår då tydligen väldigt dålig och tappar håret ) sen när jag ligger på 0 sprutar man tillbaka mördarcellerna och då ska deras jobb vara att käka upp sina egna. Om det hjälper ser man tydligen resultar redan efter 3v. MEN han var väldigt tydlig med att säga att kroppen måste ju vara i den kondition den är i idag annars kan man inte genomföra detta. Jag får typ inte ha njursvikt eller nån leverpåverkan. Han blev ju dessutom rätt chockad över min pillerlista men jag förklarade att det ju är draken som gör att jag måste ta dessa och han ska vara väck inom 2v då kan jag ju sluta med allt. Jag står ju även på cortison nu och har gjort sen 16 jan och dom biverkningarna är ju inte roliga. Jag har ju gått upp minst 10kilo i vätska och har ont i leder. Och det får jag ju börja trappa ner from nästa onsdag då jag är färdig strålad. Han förklarade oxå att under dessa 6v kan jag ju dö men det föstår jag redan och som sagt vad har jag för val? Det hade jag ju gjort ändå. Men jag förstår honom att han måste förklara allt noggrant. Han var otroligt empatisk och det känns jätte bra att det är han som ska ta hand om mig. Så det jag kan göra är att BE att min kropp orkar hålla ut med tanke på att jag redan stått utan nått sen 16/1 och det dröjer tills april innan jag får något, det är lång tid med en sån aggressiv spridning som jag har. Men hoppet finns och jag kämpar på. Det roliga var igår att jag är ju en säljare och igår sålde jag verkligen in min kropp. Jag övertygande honom om att jag har en sån god grund fysik att stå på samt att jag är ung och han skulle bli sååå nöjd med resultatet. Jag nämnde även min maligna broder Stellan och sa att han måste oxå få chansen. Läkaren tyckte det var en bra ide och bad mig ge hans nummer. Jag blev jätte glad att kunna ringa upp Anna och skrika ut glädjen att även dom ska få chansen. Hoppas vi hamnar där samtidigt och får äntligen träffas.
Draken är inte nådig mot mig och jag har såna smärtor hela tiden. Jag emlar var tredje timme och då dämpar det lite men värk har jag konstant. Vi gick upp till VC och fick hjälp med omläggning då passade hon även på att tryck tömma den lite. Hålet är ju så litet där de sipprar ut så det tar ju sån tid innan den kommer vara tom.
Pastor P kom på besök sen och vi pratade klart om hur begravningen skulle vara. Han frågade oxå mig om det känns konstigt att prata om det men nej det gör det inte. Barnens pappa var oxå med och han fick lite frågor som jag tyckte var bra. Nästa vecka ska vi besöka kyrkan sen lägger jag det åt sidan. Men det är intressant att prata med en Pastor.
T skulle bort så Julia kom till oss idag, hon blev ju överlycklig att Mille kom så hon fick nått riktigt att byta på hihi. Jag hade beställt sallader som jag bjöd tjejerna på. Henry skulle gått på GE-galan men kände sig dålig och stannade i sovrummet. Hoppas han inte blir sjuk nu för nu måste jag hålla mig frisk. Min söta lilla prins som bara växer och växer......

Tjejmaffians svaga sida är SMÅGODIS och en rejäl påse hade inhandlats! Såååå gott!

Fick jättefina blommor av tjejerna! Dom vet minsann att jag älskar hjärtan!

När dom hade gått kände jag mig rejält trött men smärtan var enorm. Jag fixade iordning soffan och efter ett tag lyckades jag somna. Men man vaknar ju hela tiden av smärta. Dom ringde i alla fall från ASIH och ska göra ett hembesök på fredag. Känns både och, jag vet att jag är allvarligt sjuk och kommer behöva deras hjälp snart men samtidigt vill man inte acc att man faktiskt är så sjuk. Men det bästa är ju att då kan jag ringa dygnet runt och alltid få hem en läkare.

Idag väntar strålning och nu ska jag påbörja en lågdos cellgift endast för hjärmetastaserna skull. Jag har ätit dessa tidigare och vet att man mår illa av dom och att inget smakar gott. Men det är ju bara under en v så inget att gnälla över! Stora syster och mamsen gör mig sällskap och till kvällen kommer även lilla syster på middag.

Tack Charlotte Thunell för den vackra skyddsängeln som nu hänger runt min hals!

Anna får avsluta detta inlägg;

hej vännen.

denna text har jag hemma, och när jag har det lite kämpigt (inte sabina-kämpigt men ändå)brukar jag tröstas av den, kanske den tröstar dej med:

Jag drömde att jag gick längs en strand, tillsammans med gud. bakom oss lämnade vi våra fotavtryck, ett par var mina och ett par var guds.

jag är alltid med dig genom hela livet sa gud till mig.bilder ur mitt liv trädde fram, och samtidigt såg jag våra fotspår i sanden.

när jag sett hela mitt liv, märkte jag att vid vissa tillfällen, när jag haft det som värst i livet, under dom svåraste stunderna, fanns bara ett par fotspår...

jag frågade gud: jag förstår inte hur du kunde lämna mig när jag behövde dej som allra mest?!

då svarade Gud:"jag älskar dej och skulle aldrig lämna dej.

De svåra tider, när det bara är ett par fotspår, det var då jag bar dej".

/ tusen kramar anna