Sov 5.5 timmar och vaknade med en enorm smärta. Hela nacken var som förlamad och jag kände mig helt sänkt. Tårarna bara sprutade och jag grät av mig en stund. Sen var det bra med det och vi åt en stor frukost. Henry skulle till jobbet idag och röja upp lite så jag och datorn åkte i soffan. Vid 9.30 kom Pernilla förbi och jag bara älskar att höra om hennes instruktörs roll och hennes träning, får mig att minnas bra minnen..... Hon vågade tom ta hand om draken, tack gums! När hon gått pallade jag mig upp till centrum och köpte tights, måste ju ha nått på mig. Men gick fort därifrån när in handlingen var klar. Har ju så fruktansvärt ont i knäna av all vätska kring lederna. PUH! Väl hemma ringde jag en massa samtal och kände mig nöjd sen! Pernilla kom tillbaka och emlade draken igen. Fick även ett oväntat gevalia besök från Tobias (systers kille). Trevligt, jag vill helst inte vara ensam nu. Vi fick tillfälle att snacka allt från deras bebis till min drake. Även mamma kom och vi åkte för att möta upp syster vid begravningsbyrån i sumpan. Vi gick igenom livsarkivet och jag undrar om jag är helt galen som bara sitter där och planerar min egen begravning. Men tack vare kvinnan som tar hand om oss gör saken så mycket lättare! Nåja nu är min del klar och jag har fått säga mitt! Vi blev rejält hungriga och bestämde oss för att äta på vår favorit grek i sumpan; Elektra. Super trevlig personal och jätte god mat till billig peng.
Vi delade på en rätt som innehåller lite smått och gott av allt möjligt! Vi pratade om att vi var så glada över att vi hunnit med både New York och nu Kanarieöarna. Att vi verkligen tar tillfällen och träffas. Jag sa att jag känner att kroppen sakta börjar tagga ner. Jag har sån grym smärta hela tiden. Fick förresten samtal från sköterskan som sa att smärtkliniken inte kunde hitta nått bättre än emla. Så jag får inget annat mot smärtan. Vi pratade om att det inte är nått drägligt liv att leva med sån smärta. Jag får dessutom så sjukt mycket nya tumörer hela tiden och små sår över hela kroppen. Är den på väg att lägga av??? Jag ger inte upp på nått sätt men det tar enormt mycket på mitt psyke att ha konstant smärta. Sen kom jag på att faktiskt så avgörs mitt öde imorn ju. Så läkaren måste bara säga JA till mig, det finns inga alternativ!!! Jag undrar vad jag ska ta ikväll ur mitt piller skåp för att kunna sova eller få lugn i kroppen. Nu är tom jag lite nervös.......Henry fick ta en riktig liten "akka" ikväll. Känner att mitt tålamod börjar sinka. När han emlat och jag tryckt morfin kändes de dock bättre + mina favorit lakrits paddor.
Jag vill be alla att hålla alla tummar och tår för mig imorn. Att jag ska få öppna min moet och fira med tjejmaffian imorgon kväll, att ja ska få chansen att få leva ett tag till!! Jag lever i en helt overklig värld och jag kan inte låta bli att undra VARFÖR??? VARFÖR JAG????
Nåja nu ska ja mysa lite med Henry och försöka soooooovaaa!
Inlägg
