Idag har det gått 3 månader sen Sabinas begravningen, jag åkte till hennes viloplats och planterade nya blommor och tände ett ljus. Satt länge där i mina tankar...tankar som förde mig till alla fina stunder vi fick uppleva som familj. Födelsedagar, barnens dop, förlovningsfester, jul mm. Sabina hade alltid någon aktivitet på gång och ville inte vila även på slutet när kroppen började svika henne.
Sorgen och saknaden är fortfarande så stor, tittar ofta bilder och då kommer tårarna.
Tänker också på Johanna som hade velat dela baby glädjen med sin syster....syster som hade sparat alla fina baby saker till henne.
Jag har inte träffat barnen på länge så nu saknar jag de jätte mycket. De har varit på kollo och släkt besök i Finland och även vi har varit bortresta.
Sommaren 2009 så olik ...det är en som saknas, det är så tomt utan dig min kära dotter...
25 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
14 kommentarer:
Jag hoppas du får se dem snart, mycket snart... all kraft till dig och din familj
kram Helen i Skåne
Förstår det, första året är alltid värst, sen blir det lite lättare även om saknaden aldrig försvinner så blir den lättare att hantera.
Många varma kramar från mig
/Nettan
Stor kram till dig och hela familjen. Jag är säker på att Sabina är med er hela tiden.
Kram från Gissan
hej hej
jag kan absolut inte tänka mig hur ni har de..
Men jag läser sabinas blogg, sedan HUR LÄNGE tillbax. =)
Ni gör ett bra jobb, att fortsätta att uppdatera.
Man vill ju veta hur små tjejerna mår, osv..
Hoppas ni har det ok.
Det måste kännas tungt att mista sin älskade dotter. Hoppas du snart får träffa tjejerna. Saknaden kommer alltid finnas, men den blir förhoppningsvis lättare med tiden./Anette, Uppsala
Hej! Det är tur ni har så många fina minnen av Sabina...Genom dom lever hon vidare hos er. Hoppas du snart får träffa tjejerna, förstår att sommaren inte varit som vanligt...Tack för uppdateringen! Många kramar Milla
Tänker på Er!
Kram
ja jag kan inte ens tänka mig in i situationen att förlora sin dotter, och en sån tjej som Sabina, ja en stor stor själ som vi verkligen hade behövt ha kvar här på jorden. Jag vet att jag skrev till henne att jag inte vanligtvis imponeras av människor, men hon imponerade stort på mig. Jag tog det hårt att kroppen gav upp, trots att jag inte träffat henne i verkligheten!
jag tänker på henne varje dag, just sättet hon förde kampen framåt, hennes otroliga positivism, ett ljus i det svartaste mörker! jag förstår att saknaden hos er som stod henne nära är enorm! sällan träffar man på en så stark själ, så fullkomligt glittrande av styrka kraft och mod! krigarprinsessa är verkligen ett mycket passande smeknamn på Sabina. Hon kämpade hårt länge och så mycket en människa bara förmår, mer kan man inte begära. Det känns som att hon vann ändå, om det är en tröst. Hon segrade. Hennes livsglädje och kärlek hann sprida sig långt utanför vanliga världen, in i hjärtan hos oss som bara läst hennes inlägg och bok. Jag önskar och hoppas hon vet det, att hon stod som vinnare. Med ljus och kärlek och en obruten optimism och tro på att det goda vinner, är enda sättet att vinna över mörkret, och det gjorde hon!
Jag tror att så många som lider av samma sjukdom eller för den delen andra svåra sjukdomar, kan bringa styrka från hennes ord här på bloggen, och drabbas jag någonsin av något svårt så vet jag vägen att gå! Framåt!
jag minns ett inlägg, hon skrev en lista på vad hon hade på agendan...det var blodprover och allehanda svåra mediciner och annat om det var röntgen eller dylikt, och så var det ett frisörbesök, och av alla svåra saker hon skulle genomgå, var det enda som det stod "blä" efter, just frisörbesöket, att behöva klippa håret!
och ibland när jag läser tillbaka på inlägg och ser hennes operation av draken i nacken, är det nästan övermänskligt, hur hon ORKADE! det gör ju ont att bara se bilderna!
men ALLTID hittar hon ljusglimtar! om det så är en god maträtt eller en fin dessert eller...något som barnen gjort. ALLTID en helt fantastisk optimism.
Jag är nästan stum av beundran.
Jag har nominerat hennes blogg till vulkans tävling där man kan nominera en blogg till en bok. Jag tror det är väldigt viktigt att hennes ord får komma många till glädje, och det märkligaste av allt är att hon inte själv förstod hur enormt enastående hon var/ är!
Sabina. Där du är nu: nu ser du allt i ett annat ljus. Du ser att barnen går vidare och att världen fortsätter snurra. Jag hoppas du har ro, att du äntligen slapp ur Tengils bojor, och nu kan må underbart igen! Jag saknar dej, och jag önskar jag hade fått träffa dej i "verkliga livet" Du gav oss alla så otroligt mycket! Tack Sabina. Tack för att du kämpade och vann! Du är saknad här på jorden, men jag unnar dej verkligen vila efter din tuffa strid!
tusen kramar till dej!
anna
Hur mår Henry mitt i all sorg??
Hej Gladmymlan/Anna och alla ni andra hundratals som troget fortsätter att följa Sabinas blogg. Jag går in minst en gång i veckan och blir varm i hjärtat när mamma och syster hör av sig. Otroligt fast samtidigt inte. Sabina fattas oss men finns med varenda sekund.
Att se Sabinas blogg som bok dvs en blok är det många som vill. Tanken har funnits länge och Sabina ville gärna att jag gjorde ett försök att förmedla det hon hade skrivit, läsarnas kommentarer tillsammans med våra samtal och möten. En blok är bloggen redigerad, rakt upp och ner. Boken "Sabinas kamp" ska bli lite mer. Reflektioner, tankar...
För att få ge ut Sabinas blogg i tryckt form, helt eller delvis efter hennes död, krävs hennes skriftliga medgivande något som hon gav mig flera månader innan hon dog. Arbetet pågår och tanken är att "Sabinas kamp" blir en minst lika vacker och tänkvärd bok som "Livet kan inte vänta". Dock med betydligt färre bilder!! Jag lovar att återkomma när jag vet mer exakt när den kommer att bli klar!
(Läs gärna senaste numret av Allas. Ett fantastiskt vackert reportage om Emma, Hannes storasyter. (Hanne är en av de tre tjejerna i boken).
Sabina; vi är många som hoppas du har det bra där du är.
Hej till er alla från
Sara Natt och Dag
Författare till "Livet kan inte vänta".
till Sara Natt och Dag författare...
åh vad glad jag blir när du skriver att du håller på med en bok om Sabinas Kamp! Jag tror att hennes ord kan ge kraft åt många som kämpar därute mot "tengil" och andra "skitsjukdomar" Hon var en så stark människa, och jag tror att hennes vilja var att hjälpa så många andra som möjligt, något hon verkligen också gjorde, genom sina ord, och sin optimistiska livssyn trots som jag skrev ovan, hon hade haft all rätt i världen och bara lägga sig ner och ge upp.
vill bara tala om att det verkligen glädjer mig och andra att hennes blogg inte bara ska finnas här på nätet, utan komma ut i bokform, för hennes barns skull, och för allmänheten!
hennes kamp är så mycket mer än bara en blogg om en resa mot döden, att hon är sjuk var nästan en "bisak" utan SÄTTET hon valde att kämpa på, att välja en väg som du själv sagt "framåt" hon strävade alltid framåt.
så tack,
jag ser med spänning fram emot boken,
kan tillägga att Livet kan inte vänta är en väldigt vacker bok!
Det är fint att livskraften hos alla tre, lyfts fram och sjukdomarna blir en bakgrunds-sak, livsglädjen och styrkan hos dom alla är det som genomsyrar hela boken och som gör den så ljus, även om den handlar om mörker.
många varma hälsningar
anna
Jag tänker ofta på Sabina och hoppas att hennes fina döttrar har det så bra som möjligt. Det är overkligt att hon inte finns mer. Kram från Lund
Jag saknar Sabina jag också, fast jag aldrig har träffat henne. Hoppas iallafall ni får en fortsatt bra sommar och att det går bra för Johanna och hennes baby.
kram /ulrika
Tack för att du delar med dig. Sabina är med oss så många även om vi inte kände henne personligen. Sorgen att förlora ett barn har vi gemensamt och smärtan kan vi också dela med oss.
Tak för att du finns. Kram
Skicka en kommentar