TISDAGKVÄLL

Klockan 06 kom grannen in och gav mig en spruta och då först kändes det bättre. Sen kom sköterskan Y och gav mej furix, emlade draken och morfinade tengil. Men nu kunde hon konstatera att tengil krymt. Verkar som den funnit sig till rätta där nere och då har svullnade gått ner. Fattar inte att det kan ske på några timmar bara. Men skönt var det i allafall, för nu kunde jag sitta lite grann. Y hade även med sig en morfinpenna. Så nu kan jag smärtstilla mig själv. Mamsen hämtade upp mig och vi åkte till Radiumhemmet och läkaren E. Jag gillar henne för hon har fått en otrolig empati m m. Vi hade ett bra samtal. Hon tittade oxå på tengil där nere och konstaterade samma sak, svullnaden hade gått ner. Men att självklart skulle vi ta bort den, frågan är bara var? Jag ska ju till Uppsala. Hon lovade att ringa och fråga. En sak hon nämnde är att om man haft för många kramper kan man inte op just nu och om något värde som ej är bra. Får hålla tummarna! Sen sa hon att efter op kan man leva som vanligt. Om man mår bra! Jag frågade om jag fick resa? Det fick jag! Min healing Gun - Marie har en god vän i Sardinien som oxå healar sjuka folk. Italienare! Så hon ville att jag skulle åka dit och bli healad. Jag, Nadja och Gun-Marie åker dit den 25 mars och mellan landar i Milano. Häftigt, har aldrig varit där.
Sen var vi hos sårsköterskan S. Hon kunde konstarera att huden runt draken är skinnflådd. Och gav mig lite andra tips. Även vännen Jenny kunde ju ge råd som ledde till nått positivt.
Bråttom fick vi men hann precis till denna peruk butik. Vi fick hjälp av en proffsig tjej. Och 15 min senare knatar jag ut därifrån med en jättesnygg peruk.

Hungriga hade vi hunnit bli och hittade ett super mysigt fik med en hälsotallrik. Den slank nerfint i kistan.

Jenny var lite ivrig att beställa hon med. Men det fanns massor med gott fika men vi nöjde oss med lunchen.

Vilade lite när jag kom hem och ringde massa tel samtal, sen kom Henry hem och vi åt en nice kokoskyckling med jasminris.

Halva tjejmaffian kom över med fika och Henry drog och träna. Vi firade att dagen blen bra trots den tuffa natten!

Fick från en bloggläsare;

Sabina en ung och vacker kvinna är,

men tyvärr en svår sjukdom på henne tär.

Hon två söta döttrar har,

dom vill ju så klart sin mamma ha kvar.

2009 kommer att för henne bli ett jobbigt år,

men tänk ändå så fort tiden går.

Med den kraft och styrka hon har,

kommer hon att ha många år kvar.

Med sina barn och Henry vid sin sida,

hon igenom sin sjukdom kommer att glida.

Snart hon frisk och kry är,och det mot bättre tider bär.

Tjingelimg!