TISDAG

Efter att ha pratat med Jennie i NY till 02 bestämde jag mig för att sussa. Otroligt nog somnade jag in och nästa gång jag tittade på kl var hon 06.45. WOW men oj vilken smärta då jag stod utan helt! Låg i sängen med Henry och grät en sväng när Båda tjejerna kom upp och undrade vad det var? Jag förklarade för båda att jag hade ont och att det snart skulle gå över. När morfinet börjat verka gick vi upp och lagade frukost. Härligt med ett alldeles vitt landskap utanför fönstret. När alla åkt till sitt plockade jag undan lite och sen kom sköterskan M och tog prover samt fyllde på med vätskedrivande. Jag har ju såna problem med svullna fötter och knän. Fick hjälp med omläggning och stöd strumpor m m . Kändes genast mycket bättre. Alla är verkligen så himla gulliga och kan så mycket bra knep.
Mamsen kom och hade med sig hembakade färska finska piroger med äggsmör som vi fikade på, ljuvligt gott tycker jag. Tiden rann på och vi begav oss till Uppsala Akademiska för att visa upp såren. Vad jag inte visste var att man skulle ta bort alla häftklamar man använt vid operationen idag. DET VAR DET VÄRSTA JAG NÅGONSIN GJORT!
Utan bedövning och med ett ca 30 på alla tre ställen; nacken, ryggen och rumpan. Jag skrek av smärta och grät och stackars mamsen fick tåla mycket. Visste ju att det skulle kännas bättre så fort dom var borta men vad gör det när det gör sååå ont. Läkaren kunde bara konstatera att det såg bra ut och att jag skulle tillbaka om en vecka. För säkerthets skull togs odlingar i såren.
Fick ringa Henry som slängde sig i bilen för att hämta Julia då kl var närmare 17 och fritids stänger. Helt röd gråten satte jag mig i bilen och vi åkte hemåt. Som tur är hade Henry gjort en super god lasange med grönsallad. Det smakade så gott då vi inte ätit lunch. Nu kliar det inte längre och allt känns bättre. Så nu ska jag sussa..................
En ny dag väntar imorn och det får bli den sista förberdelse och operation på länge......