Efter att Julia åkt till skolan och Henry till jobbet kom sköterskan Y hit och tog lite prover och gav mig vätskedrivande. Läkaren skulle höra av sig när hon pratat med läkaren på melanom mott. Y hjälpte även mig med draken som nu är riktigt röd i huden, verkar som huden blivit fläckt på flera ställen och det smärtar ju enormt. Vi har nu bara emla på för att låta huden andas lite. Sen har vi ju tengil där nere som är fruktansvärd. Den gör så ont att jag kan inte ens vidröra den med paper eller nått. Morfingel funkar ett kort tag med bara som avsvalkning INTE som smärtlindring. Jag har fått lite smärtlindring i intravös form morfin. Men inget hjälper!
Dossyster kom på besök och hade med sig kärleksmums till mig! Precis vad jag behövde, lite gott! Vi gick igenom resor, projekt och annat allvar mixat med skratt. Mamsen kom oxå och fick träffa dossyster för första ggr. Sköterskan Y var nu tillbaka och skulle göra om alla procedurer. Fick svar på mitt prov, hade lite lågt kalcium värde och ska få äta lite piller! Men helt ofarligt.
Kramper har ja fått till och från men bara små och jag är då duktig på att andas och ta de lugnt.
Vi åkte iväg för att hämta Melli ( jag låg, satt i bilen folk måste ju tro man e galen ). Hon hade tid för att pröva ut läsglasögon. Vi hittade ett par och beställde dom, 1795kr som hittat! Hmm.
Sen vidare till SÖS och BUP. Melli vill helst inte träffa psykologen men jag tror det är bra, det hon fick bestämma var varannan vecka inte varje vecka. Fick förresten samtal från läkaren att jag får vänta till imorn då jag ändå hade ett inbokat besök. Men fattar dom inte att detta är omänskligt, ohållbart att gå med?
Vidare hem där jag var såååå hungrig, kom på att jag lömt av lunch och bara ätit mums. Som tur är var Henry hemma så maten var ju klar.
Melinda åt med oss men ville sen hem till pappa pga att hon tyckte de va jobbigt att se mig ha så ont. Jag har gråtit mer eller mindre hela kvällen av smärta. Tillslut efter att Helena gett mig morfin i magen somnade jag. Men vaknade 00 och det var dax för emla draken och morfina tengil samt ge mig spruta i magen ( vilket gjorde skit ont ). Somnade om men vaknade 02 och skrek av smärtor. Mera emla drake och morfina tengil. Men det hjälpte inte så jag ringde ASIH och stortjöt. Rådet var att ge mera morfin i spruta i magen.
NEJ imorn ska den väck, inte en natt till så här......
Detta var min dag!
Hur gör man när man vill skicka en present till dej men inte vet hur och vart? :)Hälsn. Madde
Man mailar mig på anna.n74@hotmail.com så skickar jag adressen.
Jag känner inte dej, men jag är orolig ändå, känns så länge du ska vara utan något ALLS...5 mars till 13 april är lång tid. blir du isolerad då, vad jag förstår ska ditt immunförsvar ner på noll eller?
Ja det är en lång tid och det är nu min kropp inte får svika mig. Jag har inget skydd alls nu utan får lita på att kroppen orkar. Jag har fortfarande spridning och får nya tumörer varje dag ( inte minst tengil mell
an benen nu sist ). Jag blir inte isolerad förrens 13april.
an benen nu sist ). Jag blir inte isolerad förrens 13april. Hur fort "blommar" tumörerna upp?? Blommar känns inte riktigt som rätt ord men jag kommer inte på ngt annat :(
Varje dag blommar det upp nya, men oftatst väldigt små, jag har fått mest runt nacken, halsen, öronen och magen.
"Sluta aldrig hoppas
Sluta aldrig be
Sluta aldrig önska
Under kan ju ske" ...
Inlägg
82 kommentarer:
lilla vän vill linda in dej i bomull! kan du inte få en morfin pump för ett tag! Du ska inte behöva ha sån smärta!När du blir opererad kan dom väl ta bort så många som är möjligt!! Du kämpar så bra!!! Hoppas du får hjälp idag!! Kram kram L.O.T.T.A
Herregud vännen vad hemskt det är att läsa om vad du går igenom, jag är in och läser vartenda av dina inlägg så fort du skriver i princip eftersom jag har dig på Bloglovin, dock vet jag inte alltid vad jag ska skriva, känns som om jag skriver samma sak om och om igen... Men tänker jättemycket på dig, en massa kramar från mig!
Det finns liksom inga ord som räcker till.
Lider med dig, mer än ord kan beskriva.
EN MILJARD BILJONER StyrkeKRAMAR till dig !!
Hej Sabina
Jag skriver inte så ofta här men jag tänker på dej hela tiden ska du veta. Det känns tungt att läsa hur du har det. Om det ändå fanns något man kunde göra för att hjälpa dej.
Stor Kram från Monika
Styrkekramar.....sitter här läser och har ont med dig! Vill ta på mig lite av din smärta! Fattar inte läkarna osv att det tar på krafterna att ha smärta och krafterna skall du ha till annat.
Hoppas att det fungerar med kalcium mot kramperna som gravid skall man ju ta extra kalcium mot kramper gammalt och välkänt så det tipset kunde du väl fått tidigare av sjukvården utan att de skall behöva ta prover.
Det känns skönt och tryggt att veta att du har ett stort nätverk runt om dig som tar hand om dig och skämmer bort dig.
Jag verkligen önskar att du kunnat sova lite efter du skrev inlägget och jag kommer tänka på dig be för dig att ditt sista smärtsamma sällskap tas bort idag !
*Och visst under kan ske......och det har skett och det kommer att ske!*
styrkekramar till dig och alla som finns i din närhet för att ge dig stöd.
Kram
Mimmi
Jag tycker så hemskt synd om dig som har så ont. Hoppas, hoppas att det vänder för dig. Skönt att läsa vilka underbara vänner och familj du har som stöttar dig nu när du har det så svårt. Kram!
Jag kallar på ljusets styrker.. Jag tackar Er för att Ni är här.. HJÄLP SABINA MED SMÄETAN OCH GE HENNE ENERGI ATT KLARA AV DAGARNA SOM KOMMER!! TACK
Starka Sabina! Känner så med dig och jag tänker på dig ofta. Kräv en morfinpump, INGEN ska behöva uppleva den smärta som du beskriver. Nu håller jag tummar och tår att du får bättre hjälp idag. Beundrar dig för att du delar med dig till oss som läser, trots att du har så ont.
Kramar och värme från Johanna i Sigtuna
Lider verkligen med dig som måste stå ut med denna smärtan. Ingen skulle behöva gå igenom det du går igenom just nu. Håller tummarna stenhårt för att din kropp inte sviker dig nu!!
Massor av kramar från Linda
Nu har jag följt dig ett par veckor men inte skrivit något. Det du går igenom är så ofattbart, så otroligt förskräckligt, obeskrivligt. Ändå beskriver du det obeskrivliga.
Mina tankar är hos dig, och på vår morgonbön kl 8.30 på jobbet (församling i sv kyrkan) ska jag be en extra bön för dig.
Många styrkekramar!
Tänk om smärtan man känner när man läser dina inlägg också skulle _ta bort_ samma mängd smärta från dig. Då vore du nog smärtfri tror jag! Det sliter i en att läsa att ingen smärtlindring hjälper, ja banne mig får jag inte lite ont i magen bara jag tänker på det, och vi är nog många som får ont i magen. Tänk om det vore din smärta som vi bara tog av dig... jag skulle önska det.
Huvva, av alla ställen att få knölar på så kan jag tänka mig att det där är ett av de värre. Hoppas verkligen de tar bort den snabbt nu.
Kramiz
Hej lilla Sabina,
vilken mardrömms dag du haft, hoppas i dag blir lite bättre för dig.
Massvis med Kramar
Malin (Emils mamma)
Åhhh! så fruktansvärt att de inte tog bort den nya draken igår, så mycket onödigt lidande du fick ha i natt.
Meningen är väl att du just nu ska ha en s k "gräddfil" för att göra allt så drägligt som möjligt...
Hoppas verkligen att de tar bort den idag, så du får VILA inför den stora utmaningen som väntar de närmsta veckorna.
Stor kram!
Jag tänker på dig och ber att allt ska gå bra.
/Locotown
All denna hemska smärta som du har är inte mänskligt att behöva ha.
Hoppas de inom sjukvården kan finna något som smärt lindrar dej bättre.
Tänker mycket på dej och hoppas att din kropp nu inte sviker dej,utan är stark och klarar detta som nu väntar dej.
Kramar i massor
Usch jag gråter när jag läser din blogg. Vill bara åka hem till dig, krama dig, ta hand om dig!
Jag ska be för dig varje dag!
Många kramar!!!!!!!!!
Hej Sabina!
Du starka o tappra tjej!
Nu måste du få hjälp att få bort skiten o att projektet kommer igång o blir lyckosamt.
Du är i mina tankar o jag håller mina tummar för att du ska bli frisk.
Morfinpump-YES!
kram Anna
Lilla Gumman! Jag vill krama dig och göra så smärtan försvinner.
Tycker att det är otroligt svagt att inte ta in dig direkt för ingen ska behöva ha så ont
Jättekramar
Mia
Kan inte på något sätt förstå det du går igenom. Du är fantastisk!
Kramar i mängder
Nej, nej, nej!!! Så här ska du inte behöva ha det, vännen! Ja, jag kallar dig så fast jag inte känner dig. Men jag tänker så på dig och önskar det fanns nåt på hela jorden som kunde hjälpa dig NU!!!! Du ska inte behöva ha så här ont! Det chockar mig så att man inget kan göra annat än det du skriver.
De måste ju operera bort den "undre Tengil" NU!!!!!! vad händer om du bara åker in akut? Förstår att du helst vill vara hemma, men de kans väl inte bara köra hem dig???
Kramar i massor!
Jag hade förra veckan ett utslag/finne eller vad fasen det var på samma ställe som du fått din nya hämska tumör. Trodde jag skulle krevera av smärta. Det är ju så känsligt och ömt där nere. Stackars stackars dig vad ont du måste ha.Jag fatter inte heller VARFÖR du skall behöva ha så djävulskt ont hela tiden.Finns det verkligen ingen smärtlindring/bedövning som fungerar? eller kan man inte ge hur mycket som helst när det handlar om så lång tid.Jag tycker så synd om dig och önskar det fanns något jag kunde göra.
Usch den hemska smärta du ska behöva ha,, lider bara att läsa hur draken beter sig mot dig..
Tänker på dig
Kram Jenny
Jag önskar så att jag kunde hjälpa dig på något sätt. Finns det något vi som läser din blogg kan göra för att underlätta? Behöver du något som vi kan bistå med. JAG VILL HJÄLPA TILL!!!!
Hoppas verkligen att du får hjälp i dag, stackars, stackars, stackars!
Kramar om
Idag önskar, hoppas och ber jag för att du ska få lindring!!
Hoppas att de tar bort skiten mellan benen, omänskligt att ha det så!
Kramar från kallt och snöigt Visby.
Hej Sabina....kämpa på kämpa på allt vad du kan...ville bara tala om att min Alex oxå har haft sina värden nere på noll...han har oxå vart isolerad i 10 dar på Akademiska (avd 50c) där på avdelningen är det jättefint med stora ljusa rum o gudommlig personal...d mest jobbiga kommer att bli att du bara får ha en person inne i rummet per gång pga. infektionsrisken....vi fick gärna vara utomhus i rullstol för frisk luft mår man ju bra av sa doktorn ...men aldrig gå omkring inomhus på sjukhuset pga. infektionsrisken...D här måste bara gå bra Sabina. D är inte lätt för mej heller att ha ett cancersjukt barn...men måste man så går d...kram
Starka Sabina,ja läser varje dag om dig ock din kamp,
Att någon ska behöva gå igenom något så svårt, att dt inte kan va nog nu!!!!!
Hoppas du snart får väck draken å dom andra småmonstrena.
Fortsätt med din possitiva livsyn ock din styrka:))))
Vi är många som ber att du ska bli frisk å få fortsätta leva dt liv du så väl förtjänar.
1000 kramar till dig å din familj.
Sabina,
Det är fullständigt oacceptabelt att du inte får mer effektiv hjälp mot din smärta. Du ska inte behöva vara så stark som du hela tiden är - din energi ska räcka till så mycket annat. Mina tankar ( som så många andras) är hos dig hela tiden och du är en imponerande kämpe- MEN du måste få bättre hjälp!!
Kramar M
Vilken besvikelse att du inte fick hjälp redan igår ! Hoppas därför att du är befriad från åtminstonde lite av dina smärtor under dagen som står framför oss.
Många, många varma tankar följer dig !
Usch, jag tycker så himla synd om dig, att ha så ont och nya elakingar som ploppar upp....
Men du är stark! Tänker på dig!
Kramar!
Hej Sabina,
Håll ut,
Skrev just ett blogginlägg på Nellymamman som handlar om att livet vänder i april.......
Tomas Ledin - Håll ut
Sabina,det gör ont i mej att bara läsa om din smärta, så här ska du ju inte behöva ha det! Hoppas verkligen att du får hjälp att ta bort det onda idag, något annat alternativ finns ju inte!! Tänker på Dej <3
Varma Kramar Fia
Vad ska man skriva...Hoppas att du just nu får hjälp med att ta bort den, det är ju som du säger inte mänskligt att ha så ont. Önskar så att det fanns nåt jag kunde göra för dig. Hoppas att allt går bra i Uppsala imorgon och Torsdag, vet du var du kommer att opereras och vilken avdelning du kommer att ligga på? Håll ut och sluta aldrig att hoppas! Kram Sara
Måtte du få all hjälp som behövs - o lite till..! Så här ska du inte behöva ha det..det är omänskligt. Jag tror som föregående skrivit att du skulle bli hjälpt av en morfinpump. Du kan väl höra om det är möjligt! Det måste vara vidrigt att få tumörer även i underlivet, hoppas de kan fixa detta under dagen så snabbt det går. Orkar du kanske skriva ngt i kväll om hur det har gått idag? Vi är såå många som lider o följer dig på denna svåra resa ska du veta!!
Många varma tankar idag o stor Kram /Maggan
Mina ord har tagit slut. Jag läser varje dag i din blogg och följer din resa ändå. Allt man kan skriva känns så fjuttigt men jag tänker på dig ofta, ofta. Kram Jessica
kära Sabina,
vad du får kämpa. Det går ju aldrig att föreställa sig vad du går igenom. Men jag hoppas som syster sa att du kan få en morfinpump. Jag hoppas också att du kan ta bort så mycket som möjligt när du blir opererad.
Jag har en fråga, boken där du är med, är du själv nöjd med den. Visar den en rättvis bild av dig? Jag tänkte köpa den men vill veta om du tycker den blev som du själv tänkt dig den.
Du har sånt mod, så otroligt stark!
Många kramar
Ann-Sofie
Fy, så hemskt....det är inte rätt att någon ska lida som du gör just nu!!
Man tycker att det ska finnas någon blandning av smärtstillande som kunde hjälpa dig....det sägs ju alltid att ingen cancerpatirnt ska behöva ha smärtor??!!
Förstår inte varför läkarna tvekar....finns det en infektionsrisk eller spridningsrisk i området, om de opererar kanske??
Jag tänker på dig många ggr om dagen, måtte du få hjälp NU....kramar Siss
Vet inte vad jag ska säga. Finner inga ord att säga men jag lider med dig Sabina och skulle vilja ge dig en kram för en kram säger så himla mycket mer än ord. Frågan är bara om en kram inte gör alldelse för ont den också fysiskt men psykiskt behöver du den säkert. Hoppas du kan blogga när du ligger isolerad så man får veta hur du har det och hur det går. Hoppas verkligen operationen går vägen och att livet blir lite lättare efteråt. Kan de inte ta bort tengel också när de ändå håller på, så du i alla fall slipper de värsta tumörerna? Hur stor risk är det föresten att de kommer tillbaka när de tagit bort tumörer?
En fråga till, är du rädd för döden? En sak kan jag försäkra fig om och det är att när du väl somnar in så kommer du inte ha ont mer, aldrig mer kommer du ha ont och du kommer få det jättebra dit du kommer om du tror på ett liv efter döden förstås. Allt bli bra, du får ro ch du blir smärtfri.
Önskar jag kunde lindra din smärta på något sätt. Tänker på dig i alla fall om det kan vara till tröst. Stor kram Marie M.
Hej Sabina! Läser din blogg och känner med dig och din familj så enormt! Hittade en vacker dikt som jag tänkte att du skulle få...
Ett läkande ljus
- av Siv Andersson
Jag önskar jag hade
en sådan förmåga
att tända en hälsans
läkande låga.
Då skulle den särskilt
för dig få brinna
- få allt det onda
att helt försvinna.
Den skulle se till
att kurvan vänder
och att du får omsorg
av goda händer.
Dag och natt
hos dig den skulle vaka
och ge dig all kraft
att få hälsan tillbaka.
Hej Sabina!
Fann din blogg för en tid sedan, blev så gripen och kikar in här varje dag nu.
Beundrar dig oerhört, mitt i allt det svåra och hemska är du så enormt stark och positiv!! Du verkar vara en underbar människa och jag önskar så att du kunde få lite andrum från nya tumörer och smärta och att tiden går fort fram tills den nya behandlingen startar!!
Jag hoppas av hela mitt hjärta på att den nya behandlingen ska ge positivt resultat!! Det SKA bara vara så för du ska klara detta Sabina - du är en fighter och kämpe!!
Jag önskar dig allt gott Sabina och tänker på dig och din familj varje dag!!
Mängder med styrkekramar från
Sanna
BLIR så ledsen att höra att du har så ont. Hoppas det kommer kännas bättre och bättre snart.
KRAM
Hej Sabina.
Fann din blogg genom "Vimmelmammans" blogg för ett tag sedan. Har följ dig sedan dess.
Du är en okänd person för mig...men det känns som jag känner dig genom bloggen.
Känner otroligt starkt för dig och förbannar detta dj..la öde du drabbats av.
Jag önskar sååå att jag kunde komma och "bara ta bort" det...
Håller tummar och tår och knyter svansarna på mina 9 katter för att det ska gå vägen nu med detta försök du ska vara med på.
Stor StyrkeKRAM från mig
//Catarina
Att du ens orkar blogga om alla dina smärtor är beundransvärt bara det! Att du orkar! Tycker du är så duktig. Tänker på dig varje dag. Hade en öm finne i nacken som jag gnällde över, men så kom jag att tänka på dig o insåg att det var som att pissa i havet, min lilla fjuttiga finne mot din hemska stora onda drake...
Många styrkekramar till dig!
Hej Sabina. Tack för du tog dig tid att svara på min fråga om Daniel Edmans blogg. Lovar att hålla dig informerad om barnfilmer. Och tänker på dig på torsdag. Då får ju jag även jag mitt svar angående levern
Kram Vimmelmamman
Inte klokt att du måste vänta en dag till. jag kan inte föreställa mig vilken smärta du har. Men det gör ont i mig när jag läser om din smärta.
Jag skickar så mycket ljus jag kan.
kram
Hej Sabina
Skickar massor av styrke kramar. Livet är inte rättvist när någon människa ska lida så som du gör. Du är otrolig som änndå är så positiv när du har sådan smärta.
Hittade ett citat som passar dig
"Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem att bygga bo i ditt hår" det är precis så du gör när du kämpar.
Kram
Lisbeth
Jag håller med nån av kommentarerna innan - finns det nåt vi bloggläsare kan göra så säg till!!!
Om vi ska storma sjukhusen - kasta ägg på nån ... you name it!
Hoppas du kan få hjälp med "Tengil" imorn och kanske bättre smärtlindring för draken och så? Hundra kramar till dig!!!
Nej, lilla gumman. Vad jobbigt för dej detta måste vara. Du måste ju ha en fruktansvärd smärta efter vad jag förstår......och att få en på "det allra heligaste"......usch vad ont det gör i mej. Nu får de väl se till att göra något åt detta så du slipper denna hemska smärta. Ta hand om dej. Och glöm inte att du är EN ENASTÅENDE MÄNNISKA som överhuvudtaget orkar med allt detta. Massor med kramar.
Kära du, inte klokt vad du måste stå ut med. Träffade för ett par år sedan ett medium. Hade själv tidigare varit skeptisk till sånt, men det var verkligen intressant. Det jag speciellt fastnade för var vår diskussion om skyddsänglar eller andliga hjälpare som hon kallade dom. Hon menade att vi alla har en egen ängel vars uppgift är att hjälpa oss genom livet.Det kan vara avlidna vänner och anhöriga som kommer tillbaka som skyddsänglar. Hon kunde även "identifiera" min egen skyddsängel som hon "såg", så jag vet vem som hjälper mig genom livet och det ger mig stor trygghet. Det här låter kanske skumt, men åtminstone jag vill gärna tro att detta är sant och det känns bra att kunna tänka att jag kan finnas där för mina barn om jag går bort (är själv sjuk).
Vill ännu ge dig dikten "Min ängel" som handlar om detta:
Jag är inte speciellt stor
jag är egentligen väldigt liten
Jag sitter på dina axlar
jag hör när du ropar mitt namn
Jag följer dig vart du än går
din själ kan se mig men inte du
jag är alltid med dig
jag finns i dina drömmar
jag delar din glädje som sorg
jag skrattar med dig
jag torkar dina tårar
du gör mig stolt var dag
för jag ser hur du kämpar var dag
Din ängel
KRAMAR TILL DIG OCH DIN FAMILJ! / S
Fy bubblan! Måtte de ta bort den onde imorgon! Fruktansvärt att ha så ont. Har du Morfinpump? Om Draken bara ger sig till sist och du får ta bort den elakingen "down there" så tror jag allt kommer bli bättre, op och sen väntan på projektet med mindre smärta så kan du då försöka mobilisera krafter inför själva starten i April!
Kram & Styrka Sabina!
Åh, vad du får kämpa! Att det inte ska finnas mer smärtlindring att ge. Nu håller jag tummar och tår för att tengil försvinner fortare än kvickt! Bort bara! Tänker på dig och skickar en cyberkram! /Jenny
Sabina en ung och vacker kvinna är,
men tyvärr en svår sjukdom på henne tär.
Hon två söta döttrar har,
dom vill ju så klart sin mamma ha kvar.
2009 kommer att för henne bli ett jobbigt år,
men tänk ändå så fort tiden går.
Med den kraft och styrka hon har,
kommer hon att ha många år kvar.
Med sina barn och Henry vid sin sida,
hon igenom sin sjukdom kommer att glida.
Snart hon frisk och kry är,
och det mot bättre tider bär.
ja det är ju helt utanför fattningsförmågan,hur ditt lidande känns. Det är omänskligt...
själv har jag världens sämsta smärttröskel, lipar överallt minsta finne gör ont, tandläkaren ska vi inte prata om... alla säger samma sak, anna du har ju ingen smärttröskel ALLS...
MEN jag födde barn i alla fall mellanpojken, HELT utan bedövning (undandtaget lite lite lustgas) och det gick kanon!
varför?
en väninna till mej sa, hur hon hanterade smärtan: hon "dök" in i varje värk, och accepterade smärtan genom att tänka "jaha, det är så här ont det gör att föda barn". genom att objektivisera själva smärtan, fick hon och senare jag den under "kontroll".
Samma med yogan ju, när jag kundaliniyogade, stod man ju i en viss position som var väldigt jobbig, och när man kände att smärtan var stark, skulle man försöka se "förbi" den,
framåt, utanför den.
Kanske kan du uthärda den smärta du har nu genom "medveten objektivisering" om nu nåt heter så ens:-)
kanske kan det hjälpa om du utan värdering eller bedömning bara försöker konstatera smärtan för vad den är, alltså nerver som reagerar på en svulst i din kropp...det låter skit dumt, och det kanske är långsökt, men alla tips kanske är värdefulla för dej,
förstår att man inte kan jämföra en positiv smärta som att föda barn, med en cancer-smärta såklart. men du kanske kan uthärda genom klar fokus och att fortsätta stirra tengil i ögonen och säga
" bring it on, jag står stadigt kvar"!
hoppas innerligt du snart får hjälp, vi är mååånga som tänker på dej och trons mysterium är större än man kan ana!
kram kram
anna
Massa Massa Massa Massa Kraft, Styrka, Ork, Mod och Kärlek till dig!!!!!
Från Nina som läser din blogg och hejar som fan på dig!
Sabina!Jag är glad att Hanne fick träffa dig. Du betydde mycket även för henne. Man önskar ibland att HIMLEN KUNDE VÄNTA, önskar och ber om en bättre tid för dig utan dessa stora smärtor.
Hannes svärfar
Har tänk på en sak Sabina.
Vilka fantastiska människor du har omkring dig och inte minst Henry! Han har det ju väldigt tufft nu förstår jag, det kan inte vara lätt att se sin kära sjuk. Det tar mycket energi att orka att se, och allt som det för med sig men grubbel och dålig sömn. Speciellt nu när du mår så dåligt. Det är stor kärlek er emellan förstår jag. Att han finns där för dig är otroligt. Och vilken tur du har att han kan laga mat :-)
Det är ju märkligt nog många som tar avstånd eftersom det är svårt att finnas för någon som är sjuk. Många orkar inte se. Vet inte hur dom ska bete sig. Jag vet av egen erfarenhet. Det är tur dina vänner finns kvar, att Henry orkar. Det säger du ofta till dom kan jag förstå för sån verkar du vara. Man kan ju tyvärr inte ta något för givet. Det är dom som finns nära dig nu som är dina sanna vänner.
stor kram till dig och dina nära i denna svåra tid!
Ann-Sofie
Starka modiga envisa Sabina..Jag förstår inte var du får dina superkrafter ifrån..Det som du går igenom är så omänskligt och ofattbart.Jag beundrar din styrka, din vilja,din värme,hela dig.
Vi är så många som inte känner dig personligen men som blir så berörda av dig och din situation.
Vi friska behöver en Sabina som öppnar våra ögon och som får oss att förstå hur magiskt livet är..Så se till att döda draken, tengil, parasiterna, be dem fara och flyga så att du kan få fortsätta leva ditt vackra liv utan oro och smärta ..bara fyllt med vishet hälsa och kärlek.
Många kramar Kajsa
Jag blir så jävla förbannad när jag läser din blogg! Hur livet kan va så enormt orättvist! Jag gråter och läser samtidigt och vill bara ta dig därifrån och få säja att "allt är bra nu"! Fy sjutton, och inget kan man göra.maktlös! Titta in till min blogg i morgon onsdag efter lunch(metro ska visst in och greja mellan 06.30-12 eller nåt sånt). Jag har en liten värmande present till dig hos mig då klar att hämta! kramar till dig! Du är så enormt stark att jag bugar och tar av hatten för dig! Kristina
Men herregud, detta är ju ett katastrofalt misslyckande för allt vad SMÄRTLINDRING heter. Finns det inte smärtforskning, smärtvård, smärtskolor?
Och inget hjälper i detta skede? Du kan inte vara den första eller sista som har så ont. Och det kan inte vara så att läkarvetenskapen står förvånad inför detta!
FINNS VERKLIGEN INGET ATT GÖRA?
Herregud...tror du alla får din styrka som blir svårt sjuka? Är livrädd att få något sånt, känns som om jag inte alls har den styrkan att klara det. Jag ser verkligen upp till dig!
Kramar om försiktigt!
Vilken hjälte du är! Läste din blogg idag för första gången. Helt fantastiskt att en människa kan ha en sådan inre kraft, samtidigt som du, går igenom något så fruktansvärt. Jag vill skicka dig en varm kram!
U go girl!!! Din magnifika styrka är så imponerande, det känns som du sprider styrka omkring dig synd bara att det ska behövas visas genom det du behöver gå igenom.
Styrkekramar I.R
hdwödruewägjreäpgewhö epwghwa-roi=
(Max 4 år skriver :hälsningar sabina)
Tufft Sabina, vi är med dig, här och nu en stund i taget. Varma kramar
Varför kan du inte få en morfinpump? Varför ska du ha olidliga smärtor? Varför ska du ha denna skitsjukdom? Så många varför, och lika få svar.
Kämpa på!
Stackare....
Du borde absolut få morfinpump mot smärtorna .Inte mänskligt att behöva ha så ont.
Konstigt att läkarna kan låta någon gå med såna smärtor..
KRAM KRAM
Verkligen trist att läsa om hur du har det med smärtan och tumörer på ett så dumt ställe. Måste ju göra väldigt ont! Säger som dem andra kan du inte få morinpump eller morfinplåster mot smärtan?
jobbigt för dig med kramperna med, det gör ju såå ont att få kramp.
Lycka till på sjukan..
Tänker på dig och läser här varje dag.
Kram Jessica
Verkligen trist att läsa om hur du har det med smärtan och tumörer på ett så dumt ställe. Måste ju göra väldigt ont! Säger som dem andra kan du inte få morinpump eller morfinplåster mot smärtan?
jobbigt för dig med kramperna med, det gör ju såå ont att få kramp.
Lycka till på sjukan..
Tänker på dig och läser här varje dag.
Kram Jessica
massor med styrkekramar nu,kommer du kunna fortsätta blogga,
tänker på dej
kram
Kära Sabina!
Har verkligen inga ord, känner mig helt maktlös.. Finns det nånting jag kan göra för dej? Är inne på din blogg varje dag, lider med dej varma kramar karina
Den senaste veckan har jag hälsat på här men inte förrän nu kommenterar jag.
Du verkar ha mycket kämparglöd och såna personer beundrar jag. Har läst igenom din blogg så gott som helt och sett tvinslaget.
Kära Sabina, tack för att du delar med dig av ditt liv. Vad jag har läst och förstått så ger du dig själv lov till alla känslor. Du får ofta höra att du är "stark" och trycket kan ju bli stort att man "ska" vara stark. Men jag tror du ger dig själv tillåtelse att vara precis vad och hur du vill. Tårar och skratt. Vi delar dom med dig. Framför allt delar din familj dom med dig, och du är aldrig någonsin ensam. Jag önskar dig frihet från smärta och ett enormt stöd från alla håll och kanter. Ta emot allt stöd du kan få! DU är inte den som ska vara starkast och ta hand om alla andra.
Stora kramar och omtanke från A.
Godnatt vännen!
Tack för i dag, roligt att träffa din mamma oxå.Hoppas på många sånna här dagar tillsammans med dig!!! Jag tycker du ska ta MORFIN PUMPEN, inget farligt gumman. Tänk inte sen utan HUR DU MÅR NU. Ingen mer onödig smärta.KRAM & GODNATT VÄNNEN
Men ajaj.. så ont ska man ingen behöva ha det! Fy sjutton!
Jag hoppas att du blir av med det onda snart och inte minst det du har där nere, kan inte vara roligt! Hujeda mig!
Jag vill bara skicka massor med bamsekramar till dig min vän!
KRAM Sus
Läst din blogg ett tag men inte kommenterat då det är så svårt och veta vad man ska skriva. Du ska veta att det är många där ute som tänker på dig,hoppas på ett under och lider med dig! Och jag är en av dem alla. *STYRKEKRAMAR* till dig och din familj!! Katja
Tänk om jag kunde ta bort din smärta.
Varm tisdagkram/ Jessica
har suttit här halva kvällen och läst många sidor av bloggen. orättvist är vad det är. många kramar! /Sandra
Goa Sabina ! Det måste var ett krav och din mänskliga rättighet att få all tänkbar behandling mot smärta så att du blir smärtfri. Skicka våra kommentarer till din läkare. Jag vill bara ge dig en varm kram. Din smärta är overklig för den som inte har upplevt den men jag förstår att smärtan du har är överdjävlig. (Min mor har haft cancer och hennes ögon blixtrade så ont hade hon min stackars mor så jag fick SKRIKA åt personalen att ge henne morfin.De såg inte att hon hade ont vilket gjorde mig helt förtvivlad.) Jag hoppas du får positiv och läkande kraft och energier från kraftfälten som omger oss, så att du går ut ur behandlingen som en fri människa och att tumörerna lämnar dig. Du är värd alla tapperhetsmedaljer i världen och du är så fin mot din döttrar och din övriga familj.
Jag förstår inte varför alla fina människor ska behöva lida Kram och kram igen och igen och jag hoppas smärtan försvinner och att du får den smärtlindring som du ska ha. Kram Ayla De
Känner bara att jag vill kommentera men vad skriver man? Du ska ha stort tack Sabina, för att du ger mig perspektiv på livet. Snacka om att man känner sig gnällig när jag beklagar mig över att lillan har feber och inte vill sova när jag vill... Herreguud! Jag öskar dig och din familj det allra bästa och önskar att det fanns ett sätt att bära lite smärta åt dig, så att du inte behövde ta allt! Keep fighting tiger! Styrkekramar Sara
jag ber för dig, tänker på dig, hårt med hoppknipda ögon ber jag att du ska orka!
anonym sa jag har sällan blivit så gripen av en blogg som din. jag är inne varje dag och lider med dig och din sjukdom . jag har själv mist flera nära och kära i denna bedrövliga sjukdom. håller alla tummar jag kan för att du skall bli smärtfri och tillfriskna. detta att du delar med dig av ditt liv och låter oss vanliga människor få perspektiv och chans att fundera över vad vi gör med våra liv vi som förhoppningsvis är friska. jag tänker på dig och din familj dagligen och försöker leva efter mottot att göra det bästa av varje dag. vi vet ju aldrig vad som lurar bakom knuten . många kramar till dig du starka människa ochjag ber för dig ochdina nära och kära.
Hej!
Följer dig varje dag och är så imponerad över din styrka och ditt mod.
Detta har kanske inte så mycket med dig att göra men jag kände att jag var tvungen att skriva något om det.
I sommras gick min älskade farmor hastigt bort i cancer. Från att vi fick reda på att hon var sjuk och tills hon dog tog det en månad.
På dagen då hon hade begravts så satt vi hemma och läste alla kort och hälsningar hon fått och jag läste just den dikt du har i slutet av detta inlägg som var skrivet på en teckning från en av hennes grannbarn,
"Sluta aldrig hoppas,
sluta aldrig be,
sluta aldrig önska,
under kan ju ske."
och jag blev så glad, den fastnade verkligen i huvudet på mig. Sen dess förknippar jag den med min älskade farmor och har inte sett den förrän nu när jag läste ditt inlägg. Sitter här med tårar rinnandes ner för mina kinder just nu... Jasg hoppas att den ger dig lika mycket hopp och glädje som den gjorde för min farmor.
MVH: Sofia Evertsson
Skicka en kommentar