LYCKOTORSDAG

När klockan äntligen slog 05 gick jag upp och började packa lite saker att ha med, var ju ganska nervös nu! Jag tycker aldrig att man vänjer sig vid sånt här! Ska man ju faktiskt inte göra heller!
Väckte Henry vid 06 coh vi hämtade upp mamsen och vidare mitt i snökaoset till Uppsala. Vi kom lite försent fotografen U var redan på plats. Vi har ju börjat med bloggboken och måste ju bara få med miraklet!
Eget rum med plats för 6 personer är inte fy skam! Sen reagerade jag på att alla här är så gulliga och trevliga och gjorde allt för att vi skulle trivas. Självklart följde nalle med som stöd för lilla rädda mig.
Nu kommer det BÄSTA! När läkaren kom in och förklarade vad som skulle tas bort vad det ju DRAKEN! Hallelujah vad glad vi alla blev, trodde ju inte det var möjligt ens!
Klockan 8.30 rullades jag ner till operationen och både Henry och fotografen U fick byta om och vara med vid nedsövningen. Jag var rädd men narkosläkaren var så underbar och lugnade ner mig. Operationen tog ca 3 timmar och man transplanterade hud från vänster skinka till nacken. Sen tog man även en ytlig från tumör ryggen.
Jag vaknade upp på uppvaket 12 och mådde inte alls illa, hade fått mycket medel mot illamående. Men hungrig och törstig var jag ju. Så efter ca 1.5 timme får jag komma till avdelningen och äta ost smörgås. Trodde inte att en vanlig limpsmörgås kunde smaka så gott. Jag fick mera morfin men hade inte så ont, det som kändes som det värsta är hudtransplantationen. Men det lägger sig snart. Jag somnade och sov ett par timmar, när jag sen vaknade upp hade Henry varit på McDonalds och handlat mat, absolut inte min typ av mat men just idag var även det gott! Jag hade kateter och fick ta bort den och kissa innan man fick åka hem. Sist av alla lämnade vi dagavdelningen 18.30. Jag tackade för ett otroligt bra bemötande vi fått hela dagen. Väl ute kom glädje tårarna från oss alla! LYCKA!
Jag somnade som en stock i bilen och sov hela vägen hem. Väl hemma tog det inte lång tid innan dossster med mn stod med en färsk bakad mintchoklad kaka. DU VET PRECIS vad jag gillar och ville fira på. Tyvärr hann dom inte stranna på fika! Men tusen tack för en goooood kaka!

Sen kom ASIH på besök och hjälpte mig med hur vi ska klara smärtlindringen under natten. Jag har ju min morfin penna och jag tror den kommer hjälpa mig annars skulle ja bara ringa! Men just nu lever jag på lyckoruset.
Nu kommer jag få en helt annan livskvalitet och jag kommer kunna ligga ner.......

Imorn händer grejer men det tar vi då.................Tjingeling!

Tack Sylvia för brödcheckarna, ovanligt men häftig!