En inte-gjort-nånting dag! Har faktiskt inte orkat. Hade sällskap av E och hennes dotter som lekte i Julias rum en stund, hon hade med sig fika. På kvällen kom dossyster och hennes familj hit. Hon hade med sig lite gott och vi hade lite gott = mycket gott. Blivit en himlans massa fika sista tiden men de e väl så julen ska vara. Vi spelade spel ( vem vill bli miljonär, synd att de inte var på riktigt hade Henry haft 10 millar )och hade skoj. Hade tagit 2 citodon så jag skulle slippa smärta för ett tag. Jag tror det är strålningen som orsakar smärtan jag känner. Jag ska strålas andra och sista ggr på tisdag. Nu ska vi kolla andra delen på Arn. Natti natti........28 december 2008
SÖNDAG
En inte-gjort-nånting dag! Har faktiskt inte orkat. Hade sällskap av E och hennes dotter som lekte i Julias rum en stund, hon hade med sig fika. På kvällen kom dossyster och hennes familj hit. Hon hade med sig lite gott och vi hade lite gott = mycket gott. Blivit en himlans massa fika sista tiden men de e väl så julen ska vara. Vi spelade spel ( vem vill bli miljonär, synd att de inte var på riktigt hade Henry haft 10 millar )och hade skoj. Hade tagit 2 citodon så jag skulle slippa smärta för ett tag. Jag tror det är strålningen som orsakar smärtan jag känner. Jag ska strålas andra och sista ggr på tisdag. Nu ska vi kolla andra delen på Arn. Natti natti........
Etiketter:
Tröttheten e stor....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Hej gumman!
Den ser ond ut, förstår att du knaprar citodon som smågodis =( Hoppas den tar sitt förnuft (har tumörer förnuft??) och drar ditt pepparn växer!!
I mina tankar. Kram Kockis
min blogg finns numer här:
www.tankekastrullen.blogspot.com
Aldrig fel med fika =) Jag bakade kärleksmums med marabou mjölkchoklad dajm i, blev så sjukt gott, men vilken kaloribomb!!! Men men så e de ibland =)
Hoppas att du får en bra dag idag!
kramar
Åhhh vad mysigt det är att bara fika och götta sig i goda vänners lag =) Nu är jag tillbaka från ön. Tid att ses iår?!?
Pöss
mmm va härligt det ser ut,
ha en bra kväll
Ja, i perioder är det en himla massa fikande ;.) När man flyttar in, ja då är det flyttfika, jul = julfika, någon fyller år = kalasfika... osv. ;.)
Det är bara att fortsätta njuta av fikaperioderna och det goda sällskapet! Det behöver man.
Ang din kommentar... oj, får nästan bli ett inlägg som svar... om hur jag och min man träffades, tiden tillsammans...
och hur jag skulle reagerat i din situation...
Den sista skall jag nog besvara här dock, hm... har tänkt på det många gånger... särskilt som vi har cancer i släkten på mammas sida också... vissa säger att det är en viss ärftlighet andra inte...
Jag är väldigt analyserande och väljer att alltid se glaset som halvfullt, istället för halvtomt... och jag tror att jag hade gjort som du gör, försökt njuta av vardagen tillsammans med familjen.
Jag hade nog dokumenterat mycket för att mina barn skulle få så många minnen som möjligt bevarade, i fall det är så att cancern inte tillåter sig att besegras.
Jag hade nog gråtit mycket om nätterna och om dagarna påmint mig själv om att jag är kvar och har dagen till mitt förfogande.
Jag hade nog åkt på alla de där sakerna som man drömt om att göra, både på egen hand och tillsammans med familjen.
Jag hade nog tagit all smärtlindring som går att få, bara för att kunna orka med det som huvudet vill men som kroppen inte vill.
Innan våra flickor dog så levde jag till max... jag jobbade ca 21h om dygnet, sov tre timmar stack o jobbade, skrev tenta, jobbade, jobbade... och på något märkligt sätt lyckades vi få tid ihop, så pass att jag blev gravid. Mycket träning med hundarna, tid med vänner och familj. Alltid full fart hela tiden, fram till nu...
Och det är svårt att säga hur jag egentligen skulle reagera/agera i din situation, därför att jag är inte i den. Jag har inte upplevt den, jag kan föreställa mig, men jag kan inte förstå fullt ut hur det känns och vilka tankar som kommer.
Skulle jag vara i din sits nu, efter vad som har hänt mig, så skulle jag vara oerhört tacksam för att jag har fått en varning -eftersom jag då har möjlighet att åka på den där utflykten med familjen som jag kanske hade skjutit på till nästa år...
Men jag tror också att jag hade känt mig stressad... så mycket att göra, så lite tid... men jag vet ju inte.
Jag hade i vilket fall som helst skrivit och hoppats på att få ge ut en bok (en liten dröm som funnits sedan barnsben)-kanske om livssituationen, kanske sagor för barn... jag vet inte.
Det är omöjligt att säga hur en människas sorg och smärta skulle se ut hos en annan.
Men jag skulle försöka, precis som du gör varje dag. Jag skulle inte lägga mig ned och ge upp i alla fall, det är säkert... och långa listor över allt jag skulle vilja hinna göra skulle skrivas... ;.)
Jag hoppas att jag har svarat någorlunda på din fråga. En intressant fråga som faktiskt fick mig att tänka till lite. Så, tack för det!:.)
Håller tummarna för att idag har varit lite bättre och att du orkat mer!
Kram
tittar till dig lite grann och önskar dig ett bra år 2009 med massor av styrka och kraft...
kram Helen
Skicka en kommentar