10 september 2008

ONSDAG

Men oj vad roligt att läsa era kommentarer! Och tack för all omtanke och stöd, fortsätt gärna med kommentarer om ni vill/känner för det!



Efter att boksyster och jag bloggat och pratat livets allvar så kom jag upp på rummet 23.15 Ringde Henry som hunnit somna och pratade lite kort, han höll huset flytande och tyckte det gick toppen med barnen. Skönt att höra! Somnade så småningom med endast tvn på, framsteg! Sov rätt hyfsat och vaknade ut vilad före väckningen 06.45. Möte upp boksyster vid hissen och vi gick till frukosten. Idag hade vi lite koll på tiden så vi hann med morgon gympan. Efteråt gick vi och satte oss i sköna fåtöljerna och boksyster avslutade sin berättelse. Hon är så skön med sin inlevelse och sitt otroliga minne att kunna återberätta allt i minsta detalj. Sen vidare upp i salongen och möte upp vår grupp, där hamnade vi i diskussioner om hur våra läkare bemöter oss. Vidare upp i relaxen för ett fotbad och sen rofyllda rörelser, lite som quigong. Riktigt skön förmiddag. 12 dax för lunch, måste ju säga att det är god mat här. Sen åkte dom andra iväg för att shoppa lite med jag kröp i säng och försökte sova lite. Nja somnade inte men vilade. På em var det gruppsamtal med en chefsöverläkare. Man kunde se att han hade en rejäl dos empati för när hela gruppen dragit sin story såg han lite bedrövad ut! Han hade sina teorier om hur man skulle hantera sin livssmärta. Man får sålla, ta in en del och kasta bort en del men jag förstod poängen. Helt klart intressant! Jag fick även med mig ett certifikat att jag var en bergsklättrare, alltså en kämpe av nått slag. Vi pratade om mirakel och det är klart man hoppas och tror på det men känner oxå att man måste vara realistisk och leva här och nu. Men ska jag lite snabbt utvärdera dessa två dgr känner jag mig både starkare och positivare. Har även skrattat en hel del då jag och boksyster har lite sjuka tankar om saker och ting! Samt att vår grupp är härlig och vi har fått en bra kontakt och kan vara öppna och ärliga med varandra. Nu har vi tänkt att ha en liten fotosession till vår fotograf så vi ska bege sig upp till poolen och relaxen.....

8 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Sabina! Jag följer din kamp och utvecklingen efter varje behandling .Tänker på dig dagligen
Kramar Antoinette (Anette)

Anonym sa...

hej gumman!
tänker på dig dagligen och har tillåmed börjat drömma om dig med.
skall åka till finland imorgon men tänkte om vi kunde träffas nästa vecka.
kram sissi

ps. det är inte fel att tro på mirakel!!!!!!!!

Anonym sa...

Hej Sabina!

Bra att du kunde åka även om det vart kort. Jag följer din blogg och är med dig i kampen.
Vi ses nästa helg.
Kramar i massor från Marie.

Anonym sa...

Dear Sabina,I am thinking of you every day here in Finland and praying a miracle for you,I believe in miracles,hope you too!!!Good night and a big hug to you,we all here miss you!!! Reija

Anonym sa...

Vännen...oj va din steg räknare växer,många är vi som läser de du skriver varje dag.Du gör det så bra.Mösseberg låter som ett härligt ställe.Vi är sex tjejer som vill ta hand om dig nästa helg på Marholmen,god mat,vin,godis,kramar,promenader & mycke skratt.Sovgott /JENNY

Anonym sa...

Hej Sabina!
Nu ska jag berätta för dig hur jag hittade hit, och de är faktiskt lite lustigt..

Jag är en tjej från sumpan, som ofta är nere på Mixit. Jag har sett dig ett par gånger där, och du verkar vara så trevlig.. de verkligen lyser om dig, fast än du går och bär på denna dumma sjukdom..

Min bror och svägerska är väl typ som stammisar där nere.. dom är naprapater i sundbyberg.
Satt en kväll hos dom, precis efter jag kom hem från min semester.. vi pratade om solning.. att den är farlig och att man aldrig tidigare har tänkt på vad den egentligen kan göra.
Vi kom in på dig, vi tycker du är så trevlig.. och så stark!

Tänkte på dig då i ett par dagar, visste inte då om din sjukdom helt.
En dag, satt jag och tänkte på just dig.. gick in på aftonbladet, och såg dig där.. visste då inte att de var du eftersom jag inte visste vad du hette.
Tyckte du var så lik tjejen från mixit, så jag var tvungen att sms:a till min bror som var utomlands.. de var du.

Allt kanske låter lite konstigt, de jag berättade.. men jag tror på dig, du är stark.. och jag är glad att jag hittade hit.. jag tog åt mig av ditt videorepotage.. solning är inte bra..

Ta hand om dig, och din familj!
Många kramar /en sumpan-bo :)

Anonym sa...

Följer from nu din kamp. Och sjunger visst finns mirakel.
Kram
Patricia (Golden hits)

Annelie sa...

Halloj gumman!
Det första jag gör på morgonen är att läsa din blogg och tittar alltid in en gång på kvällen, det kan ha kommit något nytt. Det är så härligt att få vara med dig på något konstigt vis, för så känns det när man läser om vad du har för dig på dagarna. Det är helt fantastiskt vad ni är starka boksyster och du, men för mig är Sabina den glada, positiva människan, och det är klart som som fan att Tengil skall bort, men vi får hoppas att det är väldigt väldigt snart.

Massor med kramar Annelie(mixit)