SÖNDAG

Idag är en tung dag.....våran lilla boksyster somnade in i natt!


När jag först fick frågan om jag ville vara med i detta bok projekt var det första jag tänkte på var att jag skulle få träffa andra i samma situation som jag, och det kändes skönt. Jag träffade H en varm dag i April i Rosendahlsträdgård. Efter vår lilla fika med fotografen, S och S stannade H, hennes man och jag kvar och jag bara öste på frågor till H som hade kommit längre än mig i allt. När jag åkte därifrån var jag så berörd och lycklig över att ha träffat denna underbara, levnadsglada tjej. (Vissa lever tills dom är 90 och får aldrig uppleva den kärleken och lyckan som jag har fått gjort). Vi fick så bra kontakt från början och den växte starka med tiden som gick, när jag träffade dig i torsdag så tittade du på mig och sa SABINA, jag kommer aldrig att glömma det ögonblicket! Men det känns så skönt att jag fick hälsa på dig och sitta vid din sida. Mitt stora stöd är stora boksyster som finns här och nu. Idag har jag gråtit och varit så förtvivlat ledsen, alla känslor kommer över en och jag tänker på hennes anhöriga samtidigt som jag undrar; hur länge får jag på mig, är det min tur nästa gång? Ingen ska behöva gå igenom sånt här, livet känns så orättvist.....Idag ska jag sörja över allt ont som finns på jorden, imorgon ska jag resa mig upp och fortsätta denna kamp som H påbörjade, och jag ska göra allt i min makt för att den inte ska få ta över mitt liv, jag ska leva här och nu!


För att citera D; DÖD ÅT TENGIL......


Ta hand om varandra....
Och ett stort hjärta till alla i min omgivning som förstår hur tung denna dag är.