31 augusti 2011

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN SABINA!!






Sabina, idag skulle du fyllt 37 år … när jag tänker tillbaka till år - 74 minns jag en mörkhårig liten tjej som hade temperament ändå från första stund, därför fick du namnet Sabina.
Namnet kommer från en eldig finsk tango som sjunger om Sabina och jag tyckte att det lilla dottern jag höll i famnen påminde om flickan.
Inte kunde jag då ana att ditt liv skulle bli så kort. Du levde intensivt, som om du visste och ville hinna med så mycket så möjligt under dina 34 levnadsåren.

Det är nu 3:e året som vi firar dig som ängel, din sista födelsedag firade du på Rhodos med Henry, Melinda och din dossyster med familj.
Många av dina goda vänner har besökt din plats idag för att fira dig, jag var där med fina blommor, tände ljus och la dit en sten med texten Älskade dotter och ängel.

Sommaren har varit fin…du skulle älskat alla de soliga dagar som vi har fått njuta av.
Alltid när jag ser en fjäril flyga här på vår tomt, tänker jag att det du som finns med oss…det har varit mycket fjärilar i denna sommar….tack Sabina att du finns här.

Melinda sov hos oss 2 nätter innan sommarlov var slut, lilla kusin Melvin var här samtidigt och de två busade och hade kul. Vi hade kräftfest med dina systrar och deras familjer.
Nu ska jag se när Julia kan sova här, det var ett tag sen sist. September ska vi fira lite barnbarnens födelsedagar och det ser jag framemot att alla kan vara med.
Lilla Melvin har hunnit fylla 2 år, du skulle älska honom han är så mysig kille.
Dina döttrar har börjat en ny termin i skolan, Julia 4:an och Melinda 8 :an, stora tjejer.

Jag följer en mammas blogg, som hade malingt melanom, hon opererades och behandlades med cellgifter i mycket tidigt stadium. Kanske är vården bättre i Lund för hon har inte fått återfall. Hoppas att ingen behöver lida som du fick, alldeles för mycket.
Vi saknar dig väldigt mycket och speciellt alla födelsedagar fattas du bland oss.
Hoppas du har haft en fin födelsedag med dina ängla vänner!

Vaka över dina prinsessor och oss alla här på jorden och vi tittar över stjärnhimmel där du lyser och blinkar till oss.

Med kärlek din familj

15 juni 2011

Sol, sommar och sommarlov







Nu är det sommar och dina prinsessor har precis börjat sin sommarlov, den 3:e utan sin mamma.
Jag var på Julias skolavslutning förra fredag och hon var på en strålande humör, hon hade både mormor och farmor där.
Jag kom lite tidigare och fick vara med på sista samling för terminen. Julia var så duktig när hon skulle skriva och stava sitt namn på tavlan.
Hennes idrotts lärare visade bilder från simmövningar där hon simmar på rygg och läraren berömde henne för att det hon har lärt så mycket under terminen.
Jag fick också veta att hon får behålla sina fröknar till hösten när hon börjar 4:an, och det är så underbart att skolan gör allt för barnens trygghet.

Dess värre hann jag inte träffa Melinda innan hon åkte på kollo idag, men vi kommer att ses när hon är tillbaka.
Vi hade en grillfest i maj hos oss och då var båda tjejerna med, det var en härlig vårdag med sol och värme. Moster Johanna med familj var med och fick träffa lilla kusin Melvin.

Julia kommer också åka på kollo och det blir säkert härligt med bad och träffa alla kollo kompisar.
De har även en Mallorca resa att se framemot med pappa under sommarlovet.
Båda tjejerna saknar så klart sin mamma och tittar gärna bilder om henne.

Jag besöker dig då o då och ser till att din viloplats ser fin ut. Det är så sorgligt och jag skulle hellre se dig att njuta av sommaren med oss.
Johanna med familjen är just nu Mallorca och när man ser bilder på din syster son Melvin så är han redan en van resenär.
Rosas familj njuter av sol och bad hemma vid poolen, så vi alla mår bra.
Hoppas du mår också och vakar över de dina finaste sessorna.

Ha en fin sommar där du är vår vackra ängel!

25 december 2010

Jul, Jul, strålande jul






Idag på juldagen har vi firat jul hos oss med hela stora familjen, många paketer blev det under granen i år med och glädjen hos barnen var enorm även om det inte var julafton.
Julia och Melinda med sina kusiner var så förväntansfulla.....
Glögg och pepparkakor, frukt och lite choklad smakade gott, innan middagen dukades fram.
Julia fick byta blöja på sin lilla kusin Melvin och det gillar hon fortfarande.
Det är andra julen utan dig....vi alla saknade dig ...och när jag var hos dig och tände ljus så kände jag en stor sorg i mitt mamma hjärta, och dina systrar när de var och tände ljus hos dig.
Idag skickade vi upp en rislyckta till dig, det var vår julhälsning till dig vår älskade ängel. Melinda och Julia hade med sig lycktorna när de kom. Vi sparade 2 till deras födelsedagar som är snart.
Vi tror och hoppas att du mår där du är nu ...och dina prinsessor mår också bra.

Med Kärlek Mamma




Detta är den andra Julen utan dig mamma , jag tänker på dig jätte mycket , varje sekund och minut som går, jag saknar alla gamla tider vi hade tillsammans , igår när vi tände en lyckta till dig som kom upp till dig , jag grät å grät av saknad, du är mitt allt även om du inte finns längre, jag tänker alltid varje dag på dig , jag brukar drömma om dig ofta , alla saknar dig, även Julia och Teppo , Henry brukar komma till oss ibland , då tänker vi alla på dig ,
Det är tomt utan dig mamma , igår kändes det som om du skulle komma tillbaka.. fast du kom aldrig, det känns som du har varit på resa och aldrig kommer tillbaka, men det är ju inte så . Jag har åkt till graven och hälsat på dig , varje gång jag åker dit då gråter jag när jag ser graven , den är så fin så jag nästan svimmar ,
Julia brukar fråga , vart är mamma ? , det är svårt att förklara för henne vart du är . men jag brukar säga mamma är död hon finns inte mera , men Julia förstår inte så lätt …
Det är också synd att du inte hann träffa Melvin , han är nu 1år , han är så underbar och söt , han har ett mycket sött leende .
Pappa har träffat en ny tjej nu som heter Fredrika , som Julias andra namn , jag trivs mycket bra med henne hon är jätte snäll,
Men det känns ändå ovanligt att inte du och pappa är tillsammans , det känns ovanligt att du ens finns , varje gång jag åker förbi ditt jobb , tänker jag massor på dig .

Rest in peace . Sabina Najjar 1974-2009 <3
Vila i frid älskade Mamma , hoppas du mår bättre nu där uppe, vi alla tänker på dig ofta , alla önskade att du kom tillbaka .

Stora kramar & pussar från din dotter Melinda.

29 augusti 2010

Födelsedagar






Idag har vi samlats hemma hos oss för att fira Melvin som fyllde 1 år den 26/8 och för att gratta dig Sabina på din 36 års dag som är på tisdag.
Melinda och Julia var självklart med samt Melvins storebror Ludvig, Melvins kusiner Linnea och Jonathan och gudmor Therese.
Vi åt middag och sedan var det tårta och kaffe. Vi sjöng för Melvin och för dig, men hade önskat att du var med oss och delade paket till din underbara systerson.
Det är nu andra året som vi firar dig som vår ängel och saknaden är så stor.
På tisdag ska vi besöka dig vid graven och tända ljus för dig....du fattas oss nu och för alltid.
Vi älskar dig vår vackra ängel! GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN SABINA!

23 maj 2010

Bokrelease



Den 15 april hade vi releasefest för Sabina och draken i Åkeshofs trädgårdscafé.
Familjen var där och inbjudna gäster av författare och kurator Sara.
Det var trevligt att träffa Pastor Pär, Urban och Hannes pappa igen!

Boken blev jätte fin och jag tror att Sabina är så glad att det blev en bok av hennes blogg! Hoppas att det blev precis så hon önskade.
10 kr av varje såld bok går till Melinda och Julia!

Tack Sara!

Nu har sommarvärmen kommit, vilket Sabina hade älskat. Hoppas att hon njuter på sin luftmadrass guppandes i det sköna vattnet ändå.

Båda tjejerna saknar sin mamma så mycket och pratar mycket om henne. Henry berättade att när han varit vid graven tillsammans med tjejerna och Teppo så hade Julia pratat med mamma och berättade vad hon skulle göra. Så gulligt ♥

Hoppas att alla har en skön sommar!

Kram Johanna




31 mars 2010

Våra tankar om året som gått

Ett år utan Sabina
Jag saknar henne....

Senaste dagarnas tankar ger mig starka minnen från Sabinas sista dagar i livet.
Morgonen då hon ringde mig tidigt och ville att jag skulle komma för hon hade blivit sämre, hon kunde knappt prata längre.
Hon hade suttit på soffan och väntat att klockan skulle bli mer så hon inte skulle väcka oss.
Hon var både ledsen och rädd för vad som höll på att hända med henne.
Sabina ville inte att barnen skulle se henne så dålig, men jag ville åka in med henne för så dålig hade jag inte sett henne tidigare.

Så hon kämpade för att få vara kvar hos oss, men sjukdomen hade brutit ner hela hennes kropp med sina metastaser och ingen kunde göra nåt.
Det var fruktansvärt att inse hur hjälplös man är när ens barn kommer att dö och man kan bara sitta bredvid och hålla handen och trösta.

Tiden efter levde jag som i en bubbla, jag kunde inte ta in att Sabina fanns inte i livet och det kan jag fortfarande inte göra helt fast ett helt år har gått.
Det gör så ont i hjärtat att inse att hon aldrig mer ringer och be mig att baka en jordgubbspaj, eller hjälpa till med barnen, eller åka till Ikea.
Hon sa många ggr att hon inte skulle klara om det hände mig nåt, lika svårt är det för mig leva vidare utan henne.
Hon fick inte se sin systerson Melvin, jag fick inte ordna ett bröllop som hon drömde om, hon hann inte se vårt nya hem.
Många gånger har jag drömt om att hon är tillbaka, med ännu mer energi och livsglädje, alltid på väg till jobbet, promenad i solsken, träna eller träffa vänner för att sen vakna till verkligheten ..att det kan hon inte göra.

Idag kommer jag att hedra hennes minne extra mycket, besöka graven som jag gör så ofta, tända ljus och minnas hennes strålande leende.
Kanske med tiden blir det lättare att leva med sorgen, det hoppas jag.

Jag avslutar med några tänkvärda ord:

”Det behövs inga stora vatten för att spegla himlen.
Det behövs inga väldiga ord om sanningen ska fram.
Det räcker med stillhet och ljus och öppna ögon”
Allt skapat har sammanhang.
Vad som händer med jorden under våra fötter, händer också människan.
Människa vävde inte livets väv, hon är endast en tråd av den.
Vad hon gör åt väven gör hon också åt sig själv.”

Med all min kärlek// Mamma

Tid

Vi människor mäter ofta saker i tid. Men kan man mäta sorg i tid? Idag är det ett år sedan Sabina tog sitt sista andetag, i ett rum fullt av människor som älskade henne, som satt tappra och höll igen för att hennes sista tid skulle bli så lugn som möjligt.
Vi hade vakat över henne hela natten för någonstans så förstod vi att hennes sista stund är snart här. Hennes kropp orkade inte med längre och hennes kämparglöd höll på att slockna.

Samtidigt som chocken la sig som ett täcke över oss så fanns ändå en känsla av lättnad för att hennes smärtor nu var förbi. Att under så lång tid se hur en stark, frisk och levnadsglad människa bryts ner av smärta, mediciner och ångest är förödande för vem som helst.

Begravningen var kanske ännu svårare för då var det helt plötsligt så verkligt att nu är det slut! Människor strömmade till kyrkan för att få vara med och hedra henne. Ceremonin var underbar och sorglig på samma gång.

Under året som nu har gått har känslan av att hon är borta kommit som ett hugg utan förvarning många gånger. En overklighetskänsla som plötsligt dyker upp i ens inre. Dagar som har haft betydelse för Sabina kommer och vi blir åter igen påminda om att hon inte längre kan vara med oss. Sabinas födelsedag där hon skulle ha fyllt 35 år, Melvins födelse, första julen för barnen utan sin mamma, Julia och Melindas födelsedagar osv.

Jag har känt att för min egen del så har det hjälpt mig mycket att prata om henne, om hennes sjukdom, om hennes sista tid, om hennes blogg. Det har hjälpt mig att kunna gå vidare och hitta en mening i vardagen, se den lycka som faktiskt finns hos oss.

Livet kan inte vänta – lev nu ! All kärlek till dig syster
Från stora syster Rosa



Det har gått ett år sen du lämnade oss.

För ett år sedan var det lite soligare än det var idag, det är nog bara det jag minns av omvärlden runt om mig. Tobias kom och mötte upp mig på Stockholm sjukhem där vi suttit med Sabina hela sista natten, det var jätte jobbigt att gå därifrån. Vem skulle ta hand om Sabina nu? Vad händer med hennes kropp? Var ska hon vara tills begravningen sker? Det sista jag sa till dig i rummet var; Hej då systra mi. Vi klev ut och jag gick som i en bubbla, såg ingen, hörde ingen. Ville bara hem. Väl hemma tände jag ett ljus i en hjärtform och gick och la mig i sängen och grät och sov. Så låg jag hela dan och hela kvällen, ljuset brann vidare. Runt om ljusstaken la jag mitt halsband som jag fått av Sabina. Det var en rund bjällra som var till magen, jag väntade Melvin då.

Begravningen var jätte fin, men oj så tung. Jag bröt fullständigt ihop när jag såg dig i kistan. Det var liksom inte du... En helt overklig känsla. Men jag är glad att det blev precis så som du hade önskat dig.

Ibland har jag känt att Sabina varit med mig, funnits med Melvin. Jag har kunnat prata med henne och berättat hur mycket jag saknar henne och hur mycket jag önskar att hon kunde komma tillbaka. Ibland och fortfarande är det så otroligt svårt att förstå att jag aldrig mer kommer få träffa henne, få skratta, få prata vårt speciella språk. Få skämta om våra saker som bara vi förstår..

Det har hänt mycket under året som har gått, Sabina har fått mycket uppmärksamhet. Rubriker på löp, intervjuer i flera tidningar, två böcker som handlar om henne! Det känns skönt att hon inte bara är en i mängden som bara försvann. Nej, Sabina har berört många genom sin blogg och jag är otroligt stolt över att hon är min syster!

Men tiden går, och det är som alla säger - tiden läker. Visst känns det bättre med tiden, men jag kommer aldrig sluta sakna dig och du finns i mina tankar varje dag.

Jag önskar att du hade fått leva ett långt friskt liv. Tycker det känns så orättvist! Varför du? Önskar så att du hade fått träffa din systerson Melvin, du hade älskat honom.

Älskar dig för alltid,
din lilla syster Johanna.

11 mars 2010

Farväl Ulrica

Idag har jag varit och tagit farväl av din dossyster.
Det var en vacker kyrka och mycket vacker seremoni. Kistan med bårtäcke och de fina blommorna fick tårarna rinna och minnet av din begravning gjorde mig så ledsen.
Solosångerna och prästens fina tal påminde hur fint både du och din dossyster ville själva ordna den svåraste i livet att ta farväl av sina nära och kära.

Två fina kvinnor, mammor, döttrar, syskon som inom ett år har lämnat sitt liv alldeles för tidigt.
En bit på vägen kämpade ni tillsammans, men framförallt så levde ni båda med ett stort livsglädje och styrka ändå in till slutet.

Nu hoppas vi alla att ni har fått ro och vi vet att ni har inte ont längre, det är vår tröst i stora sorgen och saknaden.
Ni har säkert hittat varandra och har det fint igen tillsammans, kanske på en strand i ett varmt land.
Vi saknar er Sabina och Ulrica!
Med kärlek från mamma