TISDAG (06.00)

Kampen är över...

Krigarprinsessan har somnat in med sina närmsta vid sin sida.

Älskade kulta, älskade dotter, älskade mamma, älskade syster, du kämpade in i det sista.
Du fattas oss - nu och för alltid.

Vila i frid nu där inga smärtor kan nå dig, där ingen ångest finns som river i din själ och där du vilar tryggt omfamnad av änglar.

Tack till alla bloggare för er värme, ert stöd och ert oerhörda engagemang.

Med kärlek från Sabinas familj

Söndag kväll

Vilken kämpe du är Sabina! Jag är stolt att du är min storasyster!

När jag pratade med mamma idag på förmiddagen så sa hon att jag kommer bli överraskad när jag träffar Sabina idag. Hon fick sova gott inatt och mamma höll hennes hand hela natten, så nu är hon mycket piggare, har kunnat äta och dricka lite (annars har hon fått näringsdropp) fått en uppfräschande dusch. Hon har kikat igenom post och orkat ta emot besök från några vänner. Hon satt och sjöng med när det var en bra låt på radion, det känns som Sabina är tillbaka nu, något svagare men ändå tillbaka.

Jag vet att det är många som vill besöka Sabina nu, men med tanke på hur det har varit de senaste dagarna är det bra om hon får fortsätta ta det rätt lugnt. Det kanske även är smart med tanke på smittorisken eftersom många är drabbade av halsont och förkylning.

Hon fick plats på Stockholms sjukhem!! Så tanken är att hon ska få flytta dit imorn, det känns jätte bra.

Hoppas att du får en skön natt systra mi med Henry vid din sida.

God natt,
Johanna

Söndag

God morgon,
Natten har för både Sabina och mamma som sov där varit bra. De har sovit gott.
Sabina sover för det mesta nu och det är skönt att hon får vila ut.
Som ni har förstått orkar hon inte läsa bloggen eller prata i telefon, men vi hälsar så gott från er alla och säger att ni är många som hejjar och stöttar henne.

Hon är inte riktigt lika svullen i halsen längre och hade idag på morgonen kunnat dricka lite äppeljuice och fått i sig en hel piggelin.

För att svara på några frågor som kommer i inläggen;
Skänk hellre pengar till cancerfonden än skicka blommor till Sabina.
I dagsläget är Sabina för svag för Uppsala-projektet, men vi vet inget säkert och får be och hoppas att hon blir piggare.
Som det ser ut nu så söker vi en plats till Stockholms sjukhem för henne eftersom avdelningen hon är på nu är för akut vård och sen vore det trevligt att komma till ett ställe som är lite hemtrevligare.

Hon lider inte längre av smärtan utan det jobbigaste för Sabina just nu är nog ångesten. Från att få ha bott hemma och varit relativt pigg till att ligga ständigt morfinpåverkad, och trött är en stoor skillnad!

Kram Johanna

Lördag

Gästbloggare:
Sabinas kurator Sara Natt och Dag och författare till Sabinas, Hannes och Ulricas bok Livet kan inte vänta.

2-årsdag!
Idag är det exakt två år sedan jag träffade Sabina första gången, då på Radiumhemmet. I min journalanteckning skrev jag under rubriken Staus/Allmäntillstånd: Mycket Gott. Tränar mycket. Är instruktör i såväl boxning som yoga. Tränar flera gånger om dagen. Åtgärd: Vill gärna träffas igen. Vi bokar tid för nytt samtal till 24 april 12.00

Vi har träffats många, många gånger. Jag har träffat Sabinas barn, barnens pappa, pojkvän och mamma. Arbetet med boken har av naturliga skäl gjort att jag kommit Sabina närmre än vad en kurator vanligtvis gör. Vi har lyckats hålla ett bra avstånd. Inte blivit för privata. Men som i alla riktigt bra förhållande ska det uppstå en konflikt, så också i vårt. Vi tog oss igenom den, båda övertygade om att det här går att lösa, lade konflikten bakom oss och gick framåt, än mer övertygade om att Sabinas kamp är viktigare än något annat. Och att det skulle gå, hur mycket än döden stod och lurade runt hörnet.

Idag står Sabina mig så nära att det gör ont att se vad som händer. Barn, pojkvän, föräldrar, syskon och vänner finns kring henne varenda minut. Jag håller mig på ett professionellt avstånd men Sabina vill att jag kommer. Hon skulle vilja att alla kom. Sabina är så. Och det är just det som är Sabina. Hon vill finnas för alla. Kära bloggläsare: Hon vet att ni finns där ute och ni betyder oerhört mycket för såväl henne som hennes familj.

- Du fortsätter väl med boken viskade Sabina från sjukhussängen i onsdags. ”Med boken” tänkte jag. Nu yrar hon. - Det var release i måndags och boken finns ute nu, svarade jag. - Inte den boken. Nästa. Den om mig, min blogg och min kamp. Om Uppsalaprojektet.

Fullmatad med morfin och Stesolid, i det närmaste orörlig, oförmögen att äta och dricka tänker hon på den bok som finns i mina tankar om Sabinas kamp. Den bok som skulle följa hennes fantastiska ”Uppsalaprojekt” som skulle göra henne frisk. Det tänker hon på. Det är så Sabina fungerar. Framåt.

Jag har lovat henne att skriva boken och jag ska göra det. Jag har också lovat henne att finnas till för hennes barn och barnens pappa. Jag kommer att göra det med.

För mig kommer Sabinas alltid att finnas.

Tack Sabina.

(Jag är kurator, skribent och antagligen en av världens sämsta säljare men läs gärna boken Livet kan inte vänta. Den berör och den behövs. Och den kommer att finnas på biblioteket!)

Dagsfärsk rapport från sjukhussalen är att läget i stort är oförändrat MEN Sabina svalde två klunkar vatten när jag var där och jag kan lova, hon är medveten om allt som händer!

Kramar till er alla!
Sara

FREDAG

Gästbloggare: storasyter Rosa

Tänkte bara börja med att å Sabinas vägnar tacka så jätte mycket för alla varma hälsningar hon har fått. Vi i familjen försöker uppdatera och peppa henne med de fina ord som ni kända och okända bloggare lämnar.

Sabina har haft en ganska bra natt trots smärtorna. Vid hennes sida under natten fanns mamma och hennes älskade vän A. De har tillsammans försökt göra det bästa för henne. Förmiddagen gick tyvärr i smärtans tecken men så fick hon sig en dos Stesolid och efter det en välbehövlig vila. Som sällskap till en djupt sovande Sabina fanns dossyster och grannen H.

Hon kvicknade till efter vilan så pass att hon kände för att få sig en härlig dusch och lite nya fräscha kläder, om man nu kan kalla landstingets "trosor" för fräscha men iallafall rymliga och sköna. Hon var även uppe och rörde sig lite, tog en liten tur i korridoren. Bra för kroppen att komma igång. Hon är fortfarande mycket svullen av medicinerna och det känns i hennes knän och i fötterna - men trots detta var hon uppe flera gånger på e.m. Bara det bevisar att kampen är långt ifrån över för hennes del....

Henry hade fått en välbehövlig sovmorgon och hade sedan varit iväg på lite shopping. Han kom med nya kläder till Sabina. Kul att få något nytt att ta på sig till helgen..
Vår pappa kom förbi och idag gick det riktigt bra då Sabina satt upp i sängen och sörplade på en iskall Piggelin. Även barnens pappa kom på eftermiddagen. Han frågade om det var okej för Sabina att Melli fick komma och hälsa på vilket hon gärna ville. I och med att hon kände sig lite piggare så var det ett perfekt tillfälle.

Några nyheter om behandligen av Sabina har jag inte då det råder lite delade meningar om detta. I nuläget så avvaktar man för att se om hon fortsätter återhämta sig. Hon fick en ny säng på eftermiddagen som gör att hon ligger på en "luftmadrass". Hon kände skillnad direkt och fick en mycket behagligare ställning för kroppen. Så inatt kommer hon förhoppningsvis att sova som en prinsessa, gott och länge.

Återkommer med mer info under helgen.
Önskar er alla en riktigt god natt
storasyster Rosa

Torsdag

Natten har varit ganska ok ändå. Mamma kom tidigt imorse och när jag kom hade Sabina fått morfin i dropp. Det gör att hon inte få smärttoppar, utan får jämn smärtlindring. Så idag har hon inte lidigt av smärta utan fått sova och ta det lugnt mycket. Skönt för henne som haft sånna sömnsvårigheter på sistone.

Det är självklart tungt och tråkigt för Sabina att ligga i ett rum på KS, det gör henne ledsen och hon längtar hem. Hon måste bara få bli starkare först och få ner svullnaden på tumörerna i halsen. Fotograf U tittade in och Pastor P kom vilket gjorde Sabina glad och trygg, hon behöver sånna härliga människor runt om sig nu. Pappa var och hälsade på en stund, annars har jag, mamma och Henry varit där idag. Storasyster Rosa har tagit sig hem med flyg från Thailand via München och direkt till KS och Sabina. Hon och mamma är där nu, Henry är hemma och vilar upp sig och får sova hemma inatt.

Annars har läkarna lämnat lite olika besked idag, men det är väl så. Som en läkare sa, lika många frågor ni ställer, lika många olika svar kan ni få. Hmm.. det känns ju inte alltid så bra. Men, en läkare från öron/näsa/hals var och tittade med en kamera i halsen och andningsvägarna ser fortfarande bra ut, och det finns utrymme. Man pratade om att sätta in traktomi så hon får andningshjälp om det skulle svälla mycket i halsen, men efter att han tittat i halsen så beslutade de att inte göra det. Skönt, för får man det så kan man inte prata. Även om hon väser lite nu så kan hon iallafall prata! Det var även tal på att stråla halsen idag, imorn och mån-ons. Men senare togs även beslut att man inte heller skulle stråla. Besluten tas från dag till dag, så vi får se om de säger nåt annat imorn?

På eftermiddagen har hon känts mycket piggare, svullnaden hade gått ner i fötter och ben och även i ansiktet. Hon log, skrattade och var uppe en stund och gick fram och tillbaka i korridoren, det känns bra för då går det åt rätt håll. I och med att de inte strålar kommer hon få mycket kortison och kommer svälla upp mer igen, det är jobbigt!

Hoppas att natten blir bättre nu när även morfinpumen på plats.

Barnen har det bra hemma hos Teppo, han har ringt och rapporterat flera gånger. Det känns skönt för Sabina.

Lillasyster Johanna

Onsdag

Hej, Sabinas lillesyster Johanna som skriver idag.

Sabina fick åka in till sjukhuset i ambulans imorse då hon höll på att kvävas. Hon har tumörer som har svullnat i halsen och gör att hon inte kan äta eller dricka, så när hon skulle dricka lite så höll hon på att kvävas. Väl inne på akuten tittade de med kamera i halsen och ser att hon har många tumörer som sitter i halsen, bla matstrupen - men inte i luftgångarna vilket är jätte bra. Hon kan andas själv men får dropp.

Hon fick även röntga från bröstet och upp. Nu får hon ligga kvar på KS tills hon blir bättre. Imorn ska vi prata med läkarna om vad man kan göra. Kanske få kortison så att svullnaden går ner, eller alternativt stråla halsen. Men det finns risker med det, så vi får alla vara med och diskutera det imorn.

Det är så fruktansvärt att se sin älskade syster så dålig. Hon gråter av smärta och kan varken sitta ligga eller stå utan att det gör ont. Det gör ont i hela mig av att bara se henne. Men hon har fått ökad morfindos och imorn kommer hon även att få en morfinpump så hon får jämn dos hela tiden och kan trycka på extra själv vid behov.

Mamma, Henry och jag har suttit hos henne hela dagen idag. Gråtit och stöttat varandra i den här jobbiga situationen. Man är ju så hjälplös, vill bara att hennes smärta ska försvinna så hon orkar bli bättre!!! Även kurator-Sara kom, vilket kändes jätte skönt. Pappa kom också in sen, men höll på att kollapsa själv för han blev så ledsen. Läkaren kom springande och både han och Sara fick ta hand om honom ett tag istället.

Henry sover kvar med henne inatt och vi andra kommer dit imorn.
Jag lovar att uppdatera er så fort jag får möjlighet.

Johanna