Dotter Melinda skriver

Hej!

Jag tänkte passa på att skriva ett inlägg på mammas blogg för att jag har blivit äldre och detta kommer direkt från mitt hjärta.

Jag tycker att tiden bara flyter på och åren har gått alldeles för fort, snart har jag gått ut gymnasiet vilket känns skönt men ändå tomt utan Sabina. I juni tar jag studenten och önskar att du fick dela den dagen med mig mamma.  Det har varit tufft i min vardag i skolan och hemma för att jag har fortfarande så mycket saknad efter henne och det var ett tufft år när jag fick leva de första åren utan Sabina och jag minns verkligen henne som en krigar drottning som kämpade allt för sina prinsessor.

Jag har tittat tillbaka på bloggen och läst gamla inlägg som mamma gjorde medans hon var sjuk och jag har fortfarande en stor saknad efter henne. Det känns verkligen som om hon sitter här bredvid mig medans jag kollar igenom bloggen. 

Sedan 3 år tillbaka har jag hittat en bra utbildning som jag trivs med och som jag vill jobba med i framtiden.

Allt känns fortfarande svårt eftersom det har hänt mycket saker som Sabina missade. 

Moster Johanna har 3 underbara killar som hon skulle älska, alla födelsedagar och hon skulle se mig och Julia växa upp och bli stora tjejer... Jag brukar också känna hennes närhet på kvällarna när jag ska sova och även drömma fina minnen på nätterna.

Jag har alltid haft 3 foton vid fönstret och ett ljus som jag tänder varje kväll när det börjar bli mörkt ute för då vet jag att Sabina sitter vid fönstret och tittar in. Jag har besökt Sabinas grav när det har varit traditioner som till exempel årsdagar, födelsedagar och julafton, och när jag står där framför stenen och tänt ett ljus så känner jag hennes närhet och ibland så brukar jag höra hennes röst.

Om jag fick önska nåt så skulle det vara att du skulle komma hem till oss med ett friskt liv och ha ett stort leende som du alltid hade. Det har hänt några gånger att Julia har frågat efter dig och det har varit svårt att förklara för henne men nu när hon är äldre så förstår hon lite mera och vi brukar kolla på foton tillsammans, då brukar Julia säga "Mamma är i himlen".

Mamma, saknaden efter dig är enorm och jag kan inte sluta tänka på alla fina minnen som jag hade med dig. Alla gånger du läste en godnatt saga för mig innan jag skulle sova, alla gånger du berättade hur duktig jag var i skolan och det jag minns mest är när du berättade att du fått cancer och att du inte hade många år kvar. 

Du ska veta att du kommer alltid att finnas i mitt och Julias hjärta, vi älskar dig! 

/ Din äldsta dotter <3 i="">

5 års dagen

Ofattbart att 5 år har gått sen du somnade in från alla hemska smärtor du fick lida ditt sista levnadsår..

Den sista veckan var oerhört lidande för dig, och det gjorde lika ont i oss som satt intill dig först på KS och sen på Stockholms sjukhem där du hann bara vara ett dygn.

Jag har tänkt så många gånger att du hade varit värt en andra chans som Uppsala projekt skulle ge...men det var alltför sent med den spridning du hade på slutet och din kropp orkade inte kämpa emot.
Du skulle velat gifta dig....kanske få en lite baby till....

 Din vila är nu skön utan de fruktansvärda smärtorna och du får sova gott som vi alla unnar dig.
Men du kanske inte har tid att vila utan går på gym, promenader och partyn med dina änglavänner.

Vi är många som saknar dig, dina döttrar, din mor, dina systrar och dina vänner ....

Dina döttrar mår bra ....Melinda har börjat gymnasiet och Julia ska byta skola till hösten.
Det kommer bli bra men kanske jobbigt till en början, hon har ju gått så länge i samma skola i Kista där allt är välbekant för henne.
Jag hämtar henne då & då från skolan och vi myser hemma hos mig, hon tittar gärna bilder på dig och vi pratar om dig.
Hon saknar sin älskade mamma .
Jag ordnade även i år födelsedagsfest för båda tjejerna med mostrar och kusiner.
Det skulle vara du som fixar det.....

Sabina, hoppas du ser från molnkanten där du sitter och ser ner till oss... att livet går vidare...och det ville ju du att det skulle göra, men saknaden är stor och vi hade gärna velat fira din 40 årsdag med dig här hos oss och inte vid din grav.

Evigt älskad....evigt saknad är du min älskade dotter.
Med kärlek din mor

 

Jag minns det som igår. Dagarna innan hade du mått lite bättre och fått i dig lite mat och dryck. Du var fruktansvärt sjuk och vi i familjen förstod att du inte skulle finnas kvar hos oss länge till men vi valde att fokusera och leva i nuet, ta tillvara på den sista tiden vi fick tillsammans med dig. Någon av oss i familjen fanns hos dig dygnet runt.

Natten mellan den 30 - 31/3 var oerhört tuff för oss. Du hade fått mycket smärtlindring och sov djupt. Vi frågade sköterskorna flera gånger om du hade ont eller inte - vi ville inte att du skulle känna någon smärta. Pastor Pär fanns med oss hela natten och gav oss tröst och stöd. Johanna var så oerhört ledsen, trött och gravid och mamma var så tapper men ledsen in i hjärtat. Jag satt vaken hela natten och pratade med Pastor Pär. Timmarna gick och din andning blev tyngre och tyngre samt att andetagen blev färre och färre. Slutet var nära.

På något konstigt vis så önskade jag ändå att du skulle släppa taget och lämna din svårt sjuka kropp och få flyga iväg till himlen - frisk, stark och levande ! Tidigt på morgonen tog du ditt sista andetag omgiven av din familj och jag hoppas att du kände all kärlek vi gav till dig på din sista resa. Att ta farväl av dig där på sjukhuset var bland det svåraste jag har gjort men ändå ett vackert minne. Du såg så fridfull ut - du hade kommit till ro. Ingen smärta kunde längre göra dig illa. 

Du lever för alltid i mitt hjärta och när tiden är inne så ses vi igen !

 

Med kärlek från din stora syster 

 

Imorse ringde klockan 6, samma tid för fem år sen tog du ditt sista andetag. Jag kunde inte tro att det va sant, men jag kände ändå att det va en lättnad att du nu slapp ditt oerhörda lidande. Det var så hemskt att se dig de sista dagarna och det är just vid årsdagarna de minnena kommer tillbaka. Annars minns jag oss så som vi var tillsammans och jag saknar det så mycket. Så mycket som vi har skrattat tillsammans och vi förstod varandra på ett speciellt sätt, bara en blick oss emellan och vi fattade precis. 

Jag som precis har börjat följa Greys tänker på dig varje gång, jag vet att det var en av dina favoritserier och jag tycker det är så synd att du missar de nya avsnitten. Det är mycket jag gör och säger som påminner om dig. Kan även känna när jag gör vissa miner att jag känner mig som dig.

Jag fantiserar om hur det hade varit om du varit här och om mina barn fått träffa dig. Det har hänt mycket i mitt liv och det hade varit skönt att ha ditt stöd.

Jag hoppas att du har det bra där du är och jag vet att du finns med oss. Jag skulle göra allt för att få dig tillbaka, saknar dig så!

Jag älskar dig för alltid systra mi <3>

"Vi fick låna en ängel" 4 år av saknad.

31 MARS 2009

TISDAG (06.00)

Kampen är över...

Krigarprinsessan har somnat in med sina närmsta vid sin sida. 

Älskade kulta, älskade dotter, älskade mamma, älskade syster, du kämpade in i det sista. 
Du fattas oss - nu och för alltid.

Vila i frid nu där inga smärtor kan nå dig, där ingen ångest finns som river i din själ och där du vilar tryggt omfamnad av änglar.

Tack till alla bloggare för er värme, ert stöd och ert oerhörda engagemang.

Med kärlek från Sabinas familj

Upplagd av Sabina kl. 11:34 1666 kommentarer

Etiketter: Sorgen dag 

Sabina, 4 år har gått sen den natten vi satt hos dig på Stockholms sjukhem….den svåraste och tyngsta natten i din mors liv. Jag satt och höll din hand de sista timmarna och lyssnade på din andning som gav tecken på att du var på väg att lämna oss. Jag ville inte tro att det var slut samtidigt som jag unnade dig vila och frid från dina fruktansvärda smärtor som gav dig ingen ro varken dag eller natt och ingenting kunde jag göra för att hjälpa dig. Inte kunde jag lindra dina smärtor, men jag försökte se till att du fick  bra vård och smärtlindring ändå till slutet. Vi satt där alla dina närmaste, Henry, jag , min man, dina systrar, din pappa och pastor Pär och min man åkte hem nån timme, men kom tillbaka på morgonen efter du hade somnat in. Vi andra var kvar hela natten, Johanna som väntade Melvin sov utanför rummet du låg men kom in precis när du tog sista andetag klockan 6 på morgonen.

Jag har gått genom den natten många ggr under de 4 åren och det är lika smärtsamt att minnas varje gång….år efter år.

Hoppas att du mår bra nu.. och det gör du säkert…det  inget som heter cancer i himlen…men det har vi här på jorden.  Häromdagen varnade din syster en ung tjej som solade solarium, genom att berätta om ditt öde.  Nu är det upp till henne om hon tog till sig varningen och slutar använda solarium.

Melinda och Julia mår bra men saknar sin mamma så klart. Nästa vecka är det påsklov och då tänkte jag höra om jag kan träffa de nån dag. Julia tycker om att titta på bilder om dig varje gång vi ses.

När hon fyllde år fick hon en film om minnen med mamma som Håkan redigerade från videoinspelningar som Sabina gjort. Mycket omtyckt film av både Julia och Melinda, men säkert även smärtsam att se och minnas.

Din blogg har snart 1 miljon besökare, kanske de närmaste dagarna fler besöker din välbesökta dagbok/blogg.  Vi träffades hos din lillasyster idag för påskfirande och din stora syster var och hälsade på dig. Johanna och jag ska åka till dig imorgon på årsdagen.

Sabina min älskade dotter, du finns för alltid i mitt hjärta ….du finns i våra tankar för alltid.

” Jag fick låna en ängel”

 JAG ÄLSKAR DIG NU OCH FÖR ALLTID .// Din mor

4 år... Livet fortsätter ändå... Ibland tycker jag att jag känner din närvaro, ibland tycker jag mig höra dig eller se en skymt av dig. Det är säkert ditt sätt att hälsa på oss. Jag och familjen var och hälsade på hos dig igår. Solen sken men det blåste iskallt så vi stannade inte så länge. Du finns med i tankarna nu och för alltid. Hoppas att du har det fint där du är. Glad påsk älskade ängla syster Önskar syster Rosa

Fyra år har gått och det har hänt mycket i mitt liv som jag inte har kunnat dela med dig. Jag har fått två fina söner, flyttat till hus och gift mig. Det känns jätte sorgligt att du inte har varit med mig i de stora stunderna i mitt liv. Och ju mer tiden går känns det så orättvist att du inte fick fylla 35 år ens, ditt liv var alldeles för kort även om du hann med en hel del.
 
Vi alla saknar dig så mycket och livet är inte detsamma utan dig. Idag åker jag och mamma och tänder ljus på din grav, du finns för alltid i våra hjärtan. Glad Påsk vår fina ängel, din lillasyster Johanna.

Den fjärde julen vi saknar dig

Jul, jul strålande jul….

Så har ännu ett år passerat och den fjärde julen som vi fått fira utan dig Sabina….besök hos dig på kyrkogården känns så oerhört tungt, att tända ljus, ….trösta din ledsna dotter , höra henne säga att hon skulle ge allt för att få tillbaka sin mamma…jag fick så ont i mitt hjärta.

Vi hade lilla julafton dagen före julafton.  Rosa och jag åkte till kyrkogården och tände ljus och på vägen dit hämtade vi Melinda från tåget. På hemvägen hämtade vi även Julia från Norrvikens korttidsboende.

Det var så mysigt att ha alla hemma hos oss och i år hade vi glädjen att fira din nygifta lilla syster med tårta och skumpa. Deras lilla Oliver firade sin första jul….mycket glädje på en och samma gång!! Om du hade fått vara med oss och dela dessa glädjeämnen, hade lyckan varit enorm.

Kommer så väl ihåg din sista jul med oss, då din syster berättade om att hon väntade sitt första barn. Jag var både glad och ledsen, för tanken att ”en går och en kommer” glad för det kommande barnbarnet  men så ledsen att du skulle lämna oss.

Först fick barnen öppna sina paket och sen åt vi. Då fick de tid att leka med sina julklappar.

Julia som älskar fortfarande sina Teletubbies filmer, var så besviken när det inte fanns en enda paket med teletubbies . Vi hade jobbat länge med att göra en film av alla video inspelningar som fanns på henne, men vi lyckades inte bränna den till en dvd. Hon fick se den på dator och tyckte det var så roligt, samtidigt som minnena av mammas röst överväldigade henne.  Nu ska vi göra allt att få den klart till födelsedagen i januari.

Dina prinsessor har det bra, Julia har genomgått en stor operation av ryggen som gick jätte bra.

 Hon har återhämtat sig bra och kan börja skolan igen efter jullovet.

Melinda börjar sin sista termin på Ellen Key och tiden får visa vad det blir till hösten för hennes del.

Jag hoppas att du har haft en fin jul med dina ängla vänner och mor-och farföräldrar.

 Jag vet att du har inte smärtor längre, men du kanske också saknar din familj. Melinda sa att hon drömmer om dig ofta och vi sa att då är du nära henne och ser att båda dina döttrar har det bra.

Min vackra ängla dotter jag älskar dig och saknar dig så mycket. Även om åren går så blir inte saknaden mindre och kärleken till dig är evig!! Älskar dig Sabina!

Med kärlek din mamma, dina döttrar och systrar

GOTT NYTT ÅR  ÄLSKADE DOTTER !!!

Ett brev till vår finaste ängel

Sabina ängel,

det var länge sen jag skrev till dig. Nu när din födelsedag närmar sig, tänkte jag skriva några rader.

Sommaren som glider mot sin slut, har bjudit på både soliga dagar och regniga dagar, och vi har njutit som man ska göra.
Din syster fick en söt liten Oliver för drygt en månad sedan och Melvin är en duktig storebror som gärna ger napp till en ledsen lillebror.
Dina döttrar har varit på kollo och har haft en fin vistelse.
Snart har vi  Olivers dop och då samlas vi alla för fira det. Du  kommer säkert finnas med där i kyrkan som en skydds ängel och vi kommer känna din närvaro.

En  hyllning till dig Livet kan inte vänta!!
ÄLSKAR DIG FÖR EVIGT!
Din mamma

 Fick se ett otroligt fint brev som var skrivet till Dig  och som jag vill att alla får läsa.
Tårarna rann när jag läste.

Hej


Hoppas allt är bra där du är nu.

Hoppas även att solen skiner och vattnet är kristallklart och ljummet.

Lagom perfekt södernklimat när det är som bäst.


Här nere rullar livet på, fast det är klart,

det skall ju erkännas att det känns himla tomt ibland,

och för det mesta även mer tomt än vanligt,

speciellt på kvällarna när tankarna börjar komma,

eller för den delen varje gång man kollar din blogg

och vet att du inte kommer skriva där mer.

Vill dock ge min uppfattning om dig som person,

innan tårarna kommer på allvar.

Även om jag bara "kände" dig genom den tidigare nämnda "kampbloggen".

samt var med i din grupp på facebook,

så kändes det verkligen som att du var mer

än bara en i mängden bloggar som finns därute.

Man gladdes med dig när det gick bra

och stöttade när det gick sämre.


Du blev nästan som "den där vännen man aldrig hann träffa",

sliten klyscha kanske,

men jag tycker den passar så himla bra in på just dig.

Du hade/har den personligheten som gör

att vi är många som vill identifiera sig med dig,

du är helt enkelt en fighter ända ut i fingerspetsarna.


Menmen, hursomhelst, det är svårt att veta,

men jag kan ju alltid hoppas att du är fri,

fri från allt vad smärtor och tumörer heter.

Hoppas också att du kan hoppa runt och köra på som du själv vill igen,

utan att känna att något hindrar dig.


Detta brev blev långt, men vill trots det avsluta det på ett värdigt sätt,

på nåt bättre sätt än att bara skriva "Hej då".

Här kommer ett försök.


Vi kommer att ses igen, det är inte en fråga om "om" utan om "när".

Jag vet att jag inte kände dig, men jag vill ändå att du ska veta,

att du gjorde ett himla stort intryck på mig.

Du fick mig att se de där små detaljerna, det jag inte sett förut.

Du öppnade mina ögon och fick mig att upptäcka

de där små ljuspunkterna i vardagen, som jag annars skulle missat.

Du lärde mig även att även den svaga har något att slåss för,

och att även den starkaste har en svag punkt någonstans.

Inga ord kan säga hur tacksam jag är, för att jag fick följa din kamp,

och komma underfund med hur värdefullt livet är.


Tack Sabina, tack så väldigt, väldigt mycket för allt du gett mig.

synd bara att jag aldrig hann säga det medan du fanns här.

Men det är antagligen sant som det sägs,

"Den som gudarna älskar, dör ung".


Rock on, warrior Sabina.

Vi ses på Andra Sidan.

När, det bestämmer ödet.



Många kramar från Ålandskimmen.

Vår Sabina ängel

3 Årsdagen

3 år har passerat sen den natten på Stockholms sjukhem då jag fick hålla din hand Sabina….krama om dig en sista gång.
Jag kommer aldrig glömma den ambulansfärden från KS till Stockholms sjukhem. Du hade så ont, du var så rädd och ångestfylld. Jag satt bredvid dig i ambulansen och höll din hand och försökte trösta dig…ge dig mod, men misslyckades totalt. Jag hann trycka flera gånger på morfinpumpen för att ge dig smärtlindring. Åh Sabina så ont det gjorde i mitt mamma hjärta att inte kunna hjälpa dig.

Jag kan inte låta bli att tänka hur hade det varit om Uppsala projektet hade kommit tidigare, om du hade klarat det…vi kanske skulle ha haft dig kvar hos oss. Du var så glad och hoppfull ….och det gav hopp till oss också. Kanske kunde du varit ett MIRAKEL med stort M.

Senaste veckan har mina tankar varit hos dig väldigt ofta. Nyss gosade jag med lilla Melvin i vår säng och jag kom tänka att han låg i din systers mage då, du hann aldrig träffa honom, ändå var det så nära hans ankomst när du lämnade oss. Så fruktansvärt orättvist, du som älskade alla små bebisar fick inte ens hålla din lilla systerson.
Dina döttrar mår bra, vi hade födelsedagsfirande för dem båda här hos i början av februari och jag har skickat påskkort med inbjudan att fira påskafton hos oss med mostrar och kusiner. Vi kommer att äta tillsammans och ha mysigt. Melinda berättade att hon skulle åka till Egypten med en kompis och hennes mamma på påsklovet.

Vi, jag och dina systrar tycker att det är bra att med all uppmärksamhet och allt fokus som varit på sista tiden gällande hudcancer. Johanna fick tillfälle att vara med på Malou efter 10 samt i en artikelserie i SvD. Båda dessa tillfällen har gjort att din blogg återigen har blivit aktuell.

Idag när det är årsdagen så tänker vi extra mycket på dig och hoppas att du har det bra där du är. Att du håller en vakande hand över dina döttrar och din familj. Tids nog träffas vi igen men till dess skickar vi dig all vår kärlek – från dina döttrar, din mamma, dina systrar och deras familjer.

Vi älskar dig och vi saknar dig vår vackra ängel.

Med kärlek Mamma

Julen 2011

Nu är vi där igen…. ytterligare ett år har passerat ….den 3:e julen utan dig Sabina.

Jag kan uppleva året som ”randigt”, ömsom saknad/sorg, ömsom glädje, glädje att livet faktiskt går vidare.
Det gör den lättare att uthärda när det händer positiva händelser.
Din syster Johanna med familj har köp hus och flyttar hit nära oss och får tillökning till sommaren. Glädje för mig, så får jag möjlighet att hjälpa till och träffas oftare.
Saknar tiderna då jag fick rycka ut, när du behövde hjälp.
Dina döttrar har så klart saknat dig genom åren, samtidigt som de vet att du har en skyddande hand över dem. Vad de än gör och var de dem än är så vakar du dina töser.
Vi alla finns för de när de än behöver oss, det vet du Sabina.

Vi besöker dig med jämna mellanrum där på din viloplats, tänder ljus och tänker på dig.
Även dina fina vänner hälsar på dig ofta.

I söndags den 4:e advent hade vi julfirande för din prinsessor med mostrar och kusiner här hos oss. Vi åt först och sen fick de öppna sina julklappar, Julia kunde inte vänta längre där hon satt vid granen och paketen. De mjuka paketen var inte så intressanta men vi vet ju hennes kärlek till Teletubbies, så det fick bli som hon mest hade önskat sig och till hennes glädje fick 3 filmer. Moster Rosa hade gjort en minnesbok av mamma. Massor av fina bilder på mamma med sina prinsessor och boken blev mycket uppskattat av Julia.
Melinda blev glad för sina julklappar, blandade både mjuka och hårda.
Efter paketöppning fikade vi och sen längtade Julia hem till pappa.
Julen firar barnen med sin pappa i deras nya fina hem.

Sabina, vi kommer alltid sakna dig. Julen älskade du, pynta och köpa julklappar.
Vi kommer titta upp mot stjärnhimmel och önska dig god jul på julafton. Du kommer säkert blinka till oss.

Med dessa ord vill jag önska till alla dina bloggläsare en riktigt GOD JUL!
Var rädd om er och varandra!

GOD JUL Sabina/mamma önskar: Melinda, Julia, mamma, Rosa med familj och Johanna med familj

Älskar dig vackra ängel!