17 februari 2010

Boksystrar, dossystrar & änglasystrar

Imorse somnade även Ulrica in, så ledsamt.
Hoppas att hon slapp lida så mycket.

Tänder ljus för henne i Sabinas hjärtljusstake.

Era liv var allt för korta, ni hade så mycket mer att ge, men jag hoppas att ni nu ligger och guppar på era luftmadrasser och har det bra - utan smärtor.

Johanna

12 kommentarer:

  1. Så ledsamt att läsa:(
    Hoppas dom har det bra där på luftmadrasserna.
    Kram Madeleine

    SvaraRadera
  2. Var förstås inne hos Ulrica igår
    och läste de sorgesamma raderna,
    kommer också att leta fram min
    "Sabina"-ljusstake som blev undan-
    plockad under flytten. Nu får de
    dela sitt ljus, placerade på var
    sin madrass på det blåaste av alla
    hav.

    Så skönt att få veta ändå, hittar
    lite tröst i mina egna erfarenheter
    med döende anhöriga, när tiden är
    inne kan vi inget annat göra än ta
    farväl :-(

    Mina tankar går till familjen,
    och tjejerna förstås, alla tre!

    SvaraRadera
  3. Ja, livet är märkligt och orättvist kan man känna. Min äldsta dotter var god vän med Hanne och det var tufft när hon dog. Har följt Sabine och Ulrica och tyckt så mycket om deras bloggar. Tittar in ibland och är så glad över att ni uppdaterar här inne. Mina tankar går till Ulricas familj idag.

    Mvh Ann

    SvaraRadera
  4. sååå himla orättvist och fruktansvärt livet kan vara, men vi får verkligen hoppas att de har det bra där de är nu och tar hand om varandra..tänker på er alla..kramar

    SvaraRadera
  5. Usj, så urettferdig livet kan være!

    Tenner lys både for Hanne, Sabina og for Ulrica i kveld!

    Masse klemmer til hele Sabina-familien!

    SvaraRadera
  6. Ta hand om varandra Sabina och Ulrica. ♥

    Johanna; vi åker ner till Rhodos samma vecka i år som Ulrika och Sabina var där (och vi) 2008. Vill ni att vi släpper nåt i havet där de guppade på sina madrasser så hör av er till mig.

    Varma kramar Kockis
    mellismamma@hotmail.com

    SvaraRadera
  7. Ja, det är så overkligt och sorgligt... Hanne, Sabina och Ulrica har väckt beundran och tankar hos många bloggläsare och det gör fruktansvärt ont när man tänker på att de inte får vara med längre, att de inte får fortsätta att beröra människor.

    Mina tankar går idag även till dig och din familj!

    Många kramar från Jeanette i Sävedalen

    SvaraRadera
  8. Det hoppas jag också! Jag tror att de kommer att ha mycket roligt tillsammans.

    Så tråkigt för oss andra dock. Det hade varit så härligt om åtminstone en av dossystrarna hade slagit cancern på käften. Det känns orättvist. SÅ orättvist. Tankarna går till barnen och de närmsta anhöriga. För alla tre. Hoppas ni alla stärks av detta och inte tvärtom.

    Vila i frid Ulrika. Vi ska tänka kärlek. :)

    SvaraRadera
  9. Sov Gott fina Sabina <3 Skänker en tanke till nära och kära..

    SvaraRadera
  10. Ja, nu är dessa tee fina tjejr tillsammans igen...de fick lämna detta livet alldeles för tidigt.
    Ingen av oss vet när det är dags, men de visste att tiden var begränsad och orkade ändå leva livet fullt ut ända till slutet.
    Tyvärr fortsätter denna hemska sjukdom att skörda unga liv...vi kan alla bidra till cancergåtans lösning genom att skänka en slant.
    Önskar hela er familj allt gott....kram Siss

    SvaraRadera
  11. Förstår verkligen inte meningen med allt detta, att så många unga människor ska gå vidare, då det finns så många andra som inte vill annat än att lämna jordelivet... Sabina, min bloggvän som jag aldrig hade förmånen att känna på "riktigt" har lärt mig så mycket, tror inte att hon förstått hur mycket, och hon har satt spår i mig som jag aldrig kan eller vill få bort. Är det meningen? Att få andra att uppskatta det de faktisk har även om det är kämppigt ibland? Hade önskat att sista dossyster skulle få genomleva det mirakel Sabina och Hanne och många andra aldrig fick.. Nu har de dock varandra uppe i himlen och jag är säker på att de allt som ofta, var och en för sig tittar till sina nära och kära, som de änglar de nu är.... Varma kramar till er alla, familj och vänner till Sabina och dossystrarna....

    SvaraRadera