Dagen är kommen, den jag fruktat för som mest sen jag fick höra att jag har cancer. Håret börjar lossna, fick tre stora tofsar hår i handen idag! Jag har varit så glad att fått behålla håret så länge med nu verkar de falla av. Det känns så jobbigt och jag vet inte hur jag ska kunna se mig själv i spegeln. För mig är det viktigt att ha hår. Jag som inte ens har provat ut nån peruk, hoppades väl att den här dagen aldrig skulle komma. Får väl åka till Lotta och klippa en kort frisyr i väntan på att bli skallig! Jag som redan har accepterat att jag inte kan träna, att jag blivit fet och nu måste jag dessutom acceptera att jag blir skallig. Jag vill verkligen inte alls. Så för mig en sorgens dag.
Har tagit en lång promenad på isen idag med Henry, M & M. Det var härligt men jag är så trött, orkar inte gå långt. Helst skulle jag vilja snöra skridskorna och åka. Men kroppen säger ifrån. Det gör mig ledsen.
Henry har i allfall gjort en god paella till middag och vi har hämtat tjejerna. Melinda längtar till skolstarten imorn och mormor ska få passa Julia när jag ska ta prover....
Nu ska jag läsa go natt saga för Julia. Tjing!
nej fyy vad jobbigt,
SvaraRaderaguuu va olika det är hur håret faller eller inte på min Petra rök det redan på den första men hon hade redan klippt en kort frisyr å sen tog hon bort allt,
lider med dej för guuu va knepigt att va utan hår,
hoppas du hittar en bra peruk
ett tips Petra köpte en sån där typ rånarluva i sportaffären å det va bättre än en scarf,
ha det gott min underbara bloggvän som är så stark:
Gumman! Jag så lider med dig då jag vet att du verkligen inte vill detta. Nu gäller det som du säger att hitta inre styrka och den har du! Önskar så jag kunde göra något men det går ju inte :( skulle hellre tappa allt mitt hår så du slapp.... kram kram min vän du är så fin och du kommer alltid va så fin oavsett hår eller inte
SvaraRaderaOj det blev visst anonym, inte meningen.. Kram Katja
SvaraRaderaOj det blev visst anonym, inte meningen.. Kram Katja
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaTappa håret är svårt - men det finns faktiskt peruker av riktigt god kvalitet som man tom kan bada med!!
Testa att åka srkillor istället för att gå - gjorde det själv idag och det var mycket lättare. Jag har ju apdåliga lungor och flåsar för ingenting men skridskor gick bra. När man glider så hinner man återhämta sig. Dessutom kommer man ganska långt. Be nån annan att snöra dem åt dig och snöra dem inte för hårt. Då kommer krampen!!
Kram
A
Vad ska man skriva?? Förstår ju att det här är skit jobbigt. Inte nog med att du måste sluta träna, gå upp i vikt, ha den förbannade sjukdommen, nu ska du dessutom behöva tappa håret. Jag lider med dig, tur att just du är så stark.
SvaraRaderaDet är nu du måste ta fram din inre styrka precis som du säger.
Tänker på dig. Kramkram
Men fy vad jobbigt... Vet inte vad jag ska skriva, man kan ju tycka att något kan du få behålla när så mycket annat är jobbigt...
SvaraRaderaMassor med kramar till dig
Ja, jag förstår inte varför vissa föräldrar gör så, som om barnet med handikapp skulle vara mindre väret?! =/ Nej, kärleken ett handikappat barn kan ge en, kan man inte mäta med något annat. Deras omtanke är enorm och oemotståndlig :)
SvaraRaderaTror du att det beror på dina strålbehandlingar? Jobbigt....
SvaraRaderaDu har ju fått massor med cellgiftsbehandlingar och håret klarat sig. Ledsen för din skull, förstår att det är extra svårt för kvinnor.
Själv är jag nu klar med andra dagen (av fem) på min tredje cellgiftsbehandling, kanske det blir likadant när jag ska stråla mina hjärnmetastaser i slutet av januari.
Kramar Anna och Stellan
Gumman..vad jobbigt!! Trodde du skulle slippa att tappa håret. Jävla skit!! Men himla tur att det finns bra peruker!! Skickar dig många styrke kramar!!! Miss u!!!!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJätteledsen att höra att du är ledsen.
Svårt att hitta bra argument som kan stärka dig när du känner så här men om jag ska försöka....är det inte så att cellgifter "tar bra" när håret faller? ....hoppas att det är så och att alla dina behandlingar nu krymper dina tumörer. Jag hoppas så mycket!
Tänker på dig.
Försök att sträcka på dig och hitta den inre styrkan trots håravfallet. Jag är säker på att du kommer att vara supersnygg också utan hår. (...men jag fattar ju att man helst inte vill...)
När håret sedan växer ut igen har jag för mig att det kommer tjockare och vackrare än någonsin Sabina. Lova att Carpe Diem som bara du kan även dagarna som är ledsna och känns kassa utan hår. Du är bäst!Kram
Så tråkigt med håret! Tänker på dig och håller tummarna för dig!
SvaraRaderaKramar
Hejsan!
SvaraRaderaHittade till din blogg via en annan blogg som jag läser,blev sittande och läste det mesta du skrivit. Jag kommer ihåg dig sen inslaget i AB, eftersom du är så ung och har så små barn....det finns ingen rättvisa i sjukdomens värld!
Du har kämpat hårt och jag önskar att du orkar fortsätta med det...länge än...
Kramar Ia
Du, jag har absolut inget bra alls att säga för det finns ju inga ord som trollar håret på plats, men fan vad jag lider med dig. Illa nog att ha cancer, men att dessutom då bli av med håret... vilken jävla mardröm! (ursäkta språkbruket)
SvaraRaderaJag vet att vi aldrig träffats men sen du steppade in på min blogg förra året så känns det ändå som jag känner dig litegrann då du är så öppen och ärlig i din blogg och jag tänker på dig ofta.
Hoppas dagen blir så bra den bara kan bli trots allt
Kram!!!
Kära gumman! Förstå att det känns hemskt. Kan bara hålla med Katja ovan att du är lika fin med eller utan hår. Den fina människan Sabina finns därunder/däri. Stor stor styrkekram och jag hoppas provtagning idag går bra. Kram
SvaraRaderaHejsan!
SvaraRaderaFörstår att det känns tråkigt att du börjar tappa håret, men jag ska säga dej ärligt att när min kompis hade bröstcancer så förlorade hon håret, och som sagt finns det riktigt snygga peruker. Men, det är också väldigt fint att bara ha en sharlett typ eller så.....eller inget alls. Min kompis klippte sej superkort och även det var jättefint. Lycka till.
Hejsan!
SvaraRaderaFörstår att det känns tråkigt att du börjar tappa håret, men jag ska säga dej ärligt att när min kompis hade bröstcancer så förlorade hon håret, och som sagt finns det riktigt snygga peruker. Men, det är också väldigt fint att bara ha en sharlett typ eller så.....eller inget alls. Min kompis klippte sej superkort och även det var jättefint. Lycka till.
Hejsan!
SvaraRaderaFörstår att det känns tråkigt att du börjar tappa håret, men jag ska säga dej ärligt att när min kompis hade bröstcancer så förlorade hon håret, och som sagt finns det riktigt snygga peruker. Men, det är också väldigt fint att bara ha en sharlett typ eller så.....eller inget alls. Min kompis klippte sej superkort och även det var jättefint. Lycka till.
Önskar jag kunde säga något som får dig att må bättre, men jag hittar inga... Vet att du in ett tidigare inlägg gladde dig så just för att du får behålla håret, som faktiskt är en viktig del hos dom flesta... Men jag vet att du tar dig igenom även detta, och jag ber och önskar att du snart kommer få en massa positiva besked... Kramiz M
SvaraRaderaHej älskade Sabina..
SvaraRaderaTungt, förstår att du känner dig ledsen. Genom jobbet möter jag ofta unga som äldre tjejer som säger precis som du "att tappa håret är nästan det allra värsta". Tror att jag också känna så... Om det är till någon tröst så ser perukerna i dag inte ut som de gjorde för några år sedan. I dag kan man få äkta hår och tona i den färg man vill och klippa till i den frisyr man själv önskar...
Jag vet en helt fantastisk person som jobbar just med det här... Vill du skulle vi kunna åka dit någon dag...
Som jag skrivit och sagt förrut så finns jag/vi här för dig & din familj vännen.. Önskar ofta att jag skulle kunna göra så mycket mer för dig/er...
Hoppas att du ska orka ses på lördag.. Skulle vilja ge dig en stor kram precis nu..
Du är en underbar vän med ett stort hjärta för alla du håller nära & kära...
Puss & kram!
ullis
Hej. Jag var visst långt ifrån den enda som reagerade idag på ditt hår. Usch va trist för dej, jag har ju läst att du varit så glad just för att du fått behålla det så länge.
SvaraRaderaHoppas du annars idag fått må bra.
Usch, lider med dig. Men grymt att du accepterat att du inte kan träna osv... Ja har fortf svårt med att acceptera att ja inte kan spela innebandy. Men fick en kommentar en gång av en tjej som skrev att man faktiskt inte behöver acceptera. Och det har jag levt på, för jag har haft lättare att acceptera de när ja inte känner pressen. ja har gråtit över de när de känns som jobbigast och på något sätt gjort de lättare för mig själv, men alla e vi ju så olika vad som passar oss själva bäst.
SvaraRaderaDu är grym!!!!
kramar